Välkommen, du har tillgång till Premium-materialet via ett samarbete med Telia Zone!
Vad trevligt att du vill logga in. Vi ser att du inte har ett aktivt konto. Var vänlig kontakta kundtjänst: 08-617 80 00

”Jag skulle älska en riktig bubbla”

2018-05-16 18:00

Wall Street-legendaren Jeremy Grantham tycker att aktier är dyrt och riskkapital billigt.

Jeremy Grantham, 80 år i höst, har ägnat hela sitt yrkesliv åt aktier och de finansiella marknaderna, som gjort honom till en mycket förmögen man. Som mest engagerad är han när han talar om kapitalismens baksida. Kortsiktigheten, närmare bestämt.

Grantham tycker att kapitalismen mestadels gör ett utmärkt jobb. Det främsta undantaget rör den långsiktiga utarmningen av naturresurser, men även luften, vattnet och jorden. Det är ett allmänningens dilemma – tragedy of the commons. Diskonteringsräntan gör att nästan allt som händer några decennier fram i tiden irrelevant.

– Det blir ingenting kvar till barnbarnen, säger han.

***

Född i Storbritannien år 1938 flyttade Jeremy Grantham till USA och tog en MBA på Harvard-universitetet utanför Boston. Efter några år i finansbranschen var han med och grundade kapitalförvaltningsfirman Batterymarch 1969.

Firman blev känd då den synade 1970-talets nifty fifty-bubbla, då välkända kvalitetsbolag som Coca-Cola, Procter & Gamble och Disney värderades upp till extrema nivåer. P/e-tal i intervallet 40–90 var inte ovanligt. Grantham och hans kolleger hade studerat data ända tillbaka till 1925 och noterat att småbolag och storbolag rörde sig i vågor. År 1973 hade värderingsskillnaden mellan storbolag och småbolag blivit extrem. Batterymarch investerade därefter.

– Vi satsade firman!

När alla andra betalade dyrt för välkända storbolag köpte Batterymarch aktier i bolag som kunderna inte hade hört talas om. Initialt blev det en svettig resa, för de undervärderade småbolagen fortsatte att underprestera.

– Vid börsbotten 1974 hängde vi kvar med naglarna, säger han med tydlig brittisk accent, trots 50 år i USA.

Sedan vände det. Småbolagen rusade i flera år och hade enligt Grantham anständigheten att inte bara stänga värderingsgapet på 100 procentenheter, utan att till och med rusa och bli övervärderade i början av 1980-talet. Batterymarch blev framgångsrika och välkända, men Grantham gick redan under slutet av 1970-talet vidare och grundade kapitalförvaltningsfirman GMO med två partner, Richard Mayo och Eyk Van Otterloo.

I dag är GMO känd som en långsiktig och värderingsfokuserad kapitalförvaltare inriktad på institutioner. Förvaltat kapital uppgår till omkring 70 miljarder dollar. Jeremy Grantham, i dag chefsstrateg, har gjort sig ett namn inte minst via de kvartalsbrev han författat i många år, länge fokuserade på ämnen som investeringsstrategi, tillgångsallokering och finansiella bubblor.

Han varnade för it-bubblan år 2000, om än lite tidigt. Han varnade också för den amerikanska hus- och börsbubblan år 2007. Och han prickade börsbotten perfekt i mars 2009. I början av det här året stack Grantham ut hakan och skrev att amerikanska S&P 500-indexet visade tendenser att få bubbelvärdering.

Initialt såg det bra ut med nya rekordnivåer på löpande band i januari. Men sedan kom rubriker om handelskrig och stigande räntor. Volatiliteten ökade och börsen tappade mark. Grantham ser alltjämt en ganska stor risk för ett ras, även om sannolikheten minskat något.

– Jag skulle älska om det blev en riktig bubbla och sedan ett klassiskt ras, för det är en bra värld att arbeta i som tillgångsallokerare.

Jeremy Grantham är ingen stockpicker, utan en strateg som ofta med stöd i data fokuserar på de stora dragen och tillgångsklassers värdering. Därför är det inte förvånande att han nämner mästerinvesteraren George Soros som en förebild. Grantham drar sig under intervjun till minnes när de båda på 1980-talet gjorde samma valutaaffär: spekulerade i att det brittiska pundet skulle stärkas mot den amerikanska dollarn.

Vid denna tid hade pundet på bara några år fallit från omkring 2,40 dollar per pund till 1,50 dollar – en stor rörelse på valutamarknaden. Grantham lekte med sitt privata konto, medan George Soros handlade med miljardbelopp.

– Jag tog en rejäl position och den började gå emot mig direkt. I takt med att dollarn stärktes förlorade jag miljoner jag inte hade, säger Grantham.

Pundet skulle falla ända ner till 1,03 innan Plaza Accord-uppgörelsen år 1985 fick kursen att tvärvända. I takt med att pundet återhämtade sig kunde en lättad Grantham först återhämta sina förluster och sedan stänga positionen med en skaplig vinst.

Men George Soros agerade annorlunda. När Jeremy Grantham väl hade säkrat sin vinst upptäckte han att George Soros i stället hade flerfaldigat sin position när pundet börjat röra sig åt rätt håll. Så när pundet rusade vidare tjänade Soros mer och mer pengar.

– Då tänkte jag: Gud, det är så där man skiljer pojkarna från männen.

***

På senare år har hans kvartalsbrev mer och mer blivit inriktade på samhällskritik och inte minst miljön, och då i synnerhet den globala uppvärmningen. I dag är större delen av Jeremy Granthams tillgångar öronmärkta för miljöprojekt. Hans välgörenhet har tre ben: The Grantham Foundation for the Protection of the Environment, en amerikansk trust samt hans egna pengar. De mest riskabla affärerna gör han med sina egna pengar.

I USA går, enligt Grantham, bara några få procent av välgörenhetskapitalet till miljön eftersom det är ett område med låg status. Museum, skolor, operahus och liknande har lättare att attrahera kapital, för att det ger givaren större prestige.

– Det är ett stort misstag, för om klimatet spårar ur kommer i princip allt annat som folk givit pengar till att vara bortkastat.

För att kunna skänka så mycket pengar som möjligt till miljön är målet givetvis att förvalta kapitalet så väl som möjligt. Men vad köper allokeringsexperten Grantham i en värld där det mesta är dyrt?

När Affärsvärlden intervjuade GMO:s allokeringschef Ben Inker för drygt två år sedan var finanshuset sålda på tillväxtmarknadsaktier. Och det har betalat sig väl. Tillväxtmarknader är upp omkring 40 procent sedan dess. Jeremy Grantham ser fortsatt värde i tillväxtmarknadsaktier, i synnerhet relativt dyra amerikanska aktier. GMO:s senaste reala sjuårsprognoser pekar på knappt 2 procents avkastning i tillväxtmarknadsaktier, jämfört med minus 4 procent för amerikanska storbolag. Privat har Grantham emellertid en annan favorit: riskkapitalinvesteringar i tidig fas.

Vad gör en värdeinvesterare i venture capital? Den gängse bilden är att riskkapitalinvesteringar i tidig fas är en högriskverksamhet. Men Grantham har, givetvis, data som motiverar att han lagt hela 50 procent av stiftelsens kapital i sådana investeringar.

Via samarbetspartnern Cambridge Associates (inte att förväxla skandalomsusade brittiska analysföretaget Cambridge Analytica), med en databas över de riskkapitalinvesteringar som bolagets kunder gjort under ett par decennier, dras intressanta slutsatser. Bara ungefär 10 procent av investeringarna förlorar allt kapital. 20–30 procent återbetalar en mindre del av investeringen. 30–40 procent ger god avkastning. 10–15 procent ger väldigt bra avkastning. Och på toppen finns de 2–3 procent som ger en förmögenhet i avkastning. Sammantaget är den långsiktiga avkastningen över tid klart högre än börsens, och även om riskkapital som tillgångsklass i dag är något dyrare än normalt, så är det betydligt mer attraktivt än aktier.

– Riskkapitalinvesteringar i tidig fas är värdeinvesteringen i dag, säger Jeremy Grantham som säger sig ha ”realistiska förhoppningar” om tvåsiffrig real avkastning från stiftelsens riskkapitalinvesteringar.

Totalt har stiftelsen gjort nästan 1 000 riskkapitalinvesteringar som sköts av experter. Den bästa investeringen hittills? Sociala medier-tjänsten Snapchat. Investeringen på 55 000 dollar var mindre än normalt, men avyttrades för 11 miljoner dollar för en avkastning på 200 gånger pengarna.

Stiftelsen har också investerat i GMO:s nylanserade Climate Change-fond, en fond som investerar i bolag som profiterar på klimatförändringarna. Det kan vara bolag inom exempelvis vindkraft, solkraft eller energieffektivitet. Enligt Morningstar finns schweizisk-svenska kraftkonglomeratet ABB, danska vindturbintillverkaren Vestas och norska konstgödselproducenten Yara bland innehaven.

Pengarna från stiftelsen går till allehanda miljöprojekt. Under intervjun nämner Jeremy Grantham exempelvis en lovande ny generation litium-batterier som bara kostar hälften att tillverka som dagens och som laddas fullt på bara några minuter. Ett annat projekt tar fram ett ultralätt, trehjuligt fordon i kolfiber som laddas med solpaneler, som enligt Grantham ”tar dig till matbutiken med färre kalorier än om du går”.

Under intervjun lyfter Grantham fram exempel efter exempel på alarmerande miljöproblem. Han citerar bland annat en färsk tysk studie som visar att antalet insekter minskat med 75 procent på flera platser i Tyskland sedan år 1989.

– Och det är inte bakom ett raffinaderi de mätt, det är i naturreservat för Guds skull.

Ytterligare en mindre uppmuntrande metastudie av nära 200 rapporter visar att antalet spermier hos män i västvärlden minskat med 50 procent på några decennier.

– Det är fullständigt uppenbart att vi har skapat en giftig värld som inte främjar liv. Vid vilken siffra börjar folk bli oroliga på allvar?

Skäl till hopp ser Grantham framför allt i den snabba tekniska utvecklingen. Kanske hinner vi ställa om på energiområdet på några decennier. Problemet i ett sådant läge är att mycket av skadan redan är skedd – uppvärmningen och klimatförändringarna får vi tampas med ändå.

FN:s prognoser, som Grantham citerar, talar för att världens befolkning ökar från dagens knappa 8 miljarder till över 11 miljarder år 2100. Av den ökningen står Afrika för nästan allt.

Ett land där utvecklingen är oroväckande är Nigeria. När Jeremy Grantham föddes 1938 hade Nigeria 28 miljoner invånare. I dag är de knappt 200 miljoner och år 2100 väntas de vara nära 800 miljoner. Utvecklingen är enligt Grantham ohållbar och fortsätter den är risken mycket hög att Nigeria bli en så kallad failed state.

En viktig del i problemet är att undersökningar visar att nigerianer i genomsnitt vill ha hela 7,5 barn. Granthams stiftelse möter problemet bland annat genom att finansiera en radiosåpopera som försöker ändra inställningen till familj i Nigeria.

”The race of our lives”, så sammanfattade Jeremy Grantham häromåret utmaningarna som mänskligheten möter de närmaste decennierna. Vad innebär en vinst i racet? Att den globala stabiliteten om 50 år är på ungefär samma nivå som i dag.

– Det är inte den högsta målsättningen direkt. För 3–4 år sedan såg jag en 50-50-chans att vinna. Nu skulle jag säga 45 procent.

Frågan är då var en långsiktig pessimist tar vägen. Var i världen finns det bästa förutsättningarna? Nya Zeeland, tänker många, och det gjorde även Jeremy Grantham. Men utifrån nyckelparametrar som färskvatten per capita och odlingsbar mark per capita så är faktiskt USA och Kanada tillsammans bättre.

– Det finns ingen rättvisa i världen, avslutar Jeremy Grantham.

Jeremy Grantham

Född: 1938 i Hertfordshire, Storbritannien. Uppväxt i Doncaster.

Utbildning: Ekonomiexamen från University of Sheffield, MBA från Harvard Business School.

Titel: Medgrundare och chefsstrateg på kapitalförvaltningsfirman GMO.

Bor: I Boston (”på Beacon Hill, dit havsnivåerna inte lär nå på 10 000 år”).

Lästips: Kapitel 12 i John Maynard Keynes The General Theory of Employment, Interest and Money från 1936.

Utmärkelse: Commander of the Most Excellent Order of the British Empire (CBE) för sitt arbete för miljön.

Samlar på: Textilier, mattor, kinesisk ­buddistisk konst.

Johan Högberg

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom