Därför gör jag en fegbromsning

Jag kom att tänka på ovanstående när jag, precis som vanligt varje midsommar, skulle se över mina surt förvärvade besparingar inför semestern då man inte är uppkopplad mot marknaden 24-7. Jag vill helt enkelt ha lite längre framförhållning vad avser finansiella placeringar med semestern för dörren.

I stort ser vi tydliga tecken på återhämtning i USA, arbetsmarknaden återhämtar sig och man avser avsluta de kvantitativa lättnaderna under hösten – nästa steg blir räntehöjning någon gång nästa år. I Europa är återhämtningen betydligt mer bräcklig. Förvisso, de forna Pigs-länderna har börjat återhämta sig och Storbritannien tuffar på bra. Dock ser vi få framsteg i Frankrike och Italien. Samtidigt ligger desinflationen som ett vått täcke över hela Europa.

I Kina, en viktig motor för den globala efterfrågan, försöker makthavarna kyla ned såväl fastighetsmarknaden som kreditmarknaden utan att tillväxten dämpas alltför mycket. I såväl Europa som bland tillväxtländerna känner man av den minskade efterfrågan. Som lök på laxen har den pågående konflikten i Ukraina skapat ångest, med fokus på olje- och gasleveranser, för att inte tala om de geopolitiska konsekvenserna.

Den europeiska centralbanken ECB gjorde vad den kunde för några veckor sedan och fyrade av ytterligare en stor kanon: räntesänkning, löften om kapitalinjektioner (TLTRO:s) samt negativa depositräntor. ECB vill stimulera utlåning till små och medelstora företag, förhoppningsvis försvaga euron samt hålla finansmarknaden lugn.

Problemet för mig, som aktör på finansmarknaden, är värderingarna. Historiskt låga styrräntor och väldigt billiga pengar en masse har tryckt upp priserna på de flesta marknader, flera globala aktieindex har nått nya all-time-high, obligationsräntor är på botten (och priserna följaktligen på toppen) och huspriserna skenar. Dessutom har alla som varit långa i dessa marknader gjort stora orealiserade vinster i böckerna. Och vad kan hända när första trasten av hundra lyfter från telefonledningen? Följer de andra fåglarna efter?

Mot dessa uppenbara risker ligger löftet om mer pengar från ECB och andra centralbanker. Vetskapen kan driva priser och värderingar ytterligare under avsevärd tid, även från dessa nivåer. Multipelexpansionen med högre p/e-tal på börserna lär fortsätta ända in i Curva di Lesmo. Men där vill jag inte ha för hög fart. Jag väljer att trampa på bromsen i god tid och dra ner på risken.

De senaste 18 månaderna har svenska börsen levererat närmare 30 procent i avkastning. Även defensiva blandfonder har levererat fantastiskt, då vanligtvis lågavkastande statsobligationer bidragit med ett oväntat kraftigt, men välkommet, bidrag till avkastningen. Den avkastning jag har fått de senaste 18 månaderna hade räckt för 36 månader.

När man blir gammal blir man försiktig, sägs det. Sist jag såg volatilitetsindex (VIX, som ofta kallas ”skräckindex”) på dessa låga nivåer var i början på 2007. Kreditspreadar är tajta. Värderingarna höga. Upparbetade vinster stora.

Väl medveten om att centralbankernas löften om mer pengar kan driva på utvecklingen ytterligare väljer jag ändå att dra ner på exponeringen och få möjligheten till en behagligare semester. Mindre aktierisk, mindre high-yield-exponering. Mer cash – mer säkra, lägre avkastande krediter.

Vid min ålder blir jag gärna omåkt så länge jag tar mig i mål. Glad sommar!

Demografisk miss

Läste nyligen att 65 procent av den tyska befolkningen kommer att vara över 65 år gammal inom ett kvartssekel. Befolkningspyramiden blev en romb som blev en tratt. Fenomenet finns i många utvecklade länder. Undrar hur de tänker på Porsche? Den är ju svår att kliva ur redan vid 50 års ålder.