Du har inte sett något än

KRÖNIKA. Hösten 1974 kom en hitlåt som skulle betyda mycket för oss i mopedgenerationen: You Ain’t Seen Nothing Yet med Bachman-Turner Overdrive. Medan vi trimmade våra Puch och Gilera i garaget sköt denna singel upp som en raket på topplistorna. Samtidigt gick det utför med världsekonomin.

Björnmarknaden 1973–74 utraderade hälften av värdet på New York-börsen. I Storbritannien var det ännu värre, där tappade Londonbörsen tre fjärdedelar. Västvärlden gick från tigertillväxt till kontraktion, inflationen exploderade.

Inte ens vi som mest lyssnade på rock och motorer kunde missa 70-talets illavarslande refräng: stagflation, miljökris, kärnvapen, kulturskymning. Ingen framtid?

You ain’t seen nothing yet.

En given läxa från de åren är att man inte ska extrapolera trender. Oftast blir det varken så dåligt eller så bra som pilarna indikerar för tillfället. Under 70-talet fick man lära sig den hårda vägen att krasch följer på boom. Men sedan fick vi lära oss att även det dystraste läge kan vändas till fred, frihet och framsteg som ingen vågat drömma om.

Ytterligare en lärdom är förstås att det närvarande alltid begränsar fantasin kring det kommande. Redan de gamla grekerna trodde sig leva i nutiden, som ett begåvat skolbarn noterade i en uppsats.

Om man lever i en förkrigstid eller en efterkrigstid klarnar inte förrän långt senare. Våren 2017 tränger sig den sortens frågor ändå på. Vart geopolitiken och ekonomin tar vägen på sikt är omöjligt att förutsäga, eftersom variablerna är så många – tekniskt, psykologiskt, ekologiskt – men en del saker verkar uppenbara. Till exempel att vi hittills bara har känt en västanfläkt av några kommande stormar:

– Robotiseringen och globaliseringen som utplånat den traditionella västerländska arbetarklassen kommer inom kort att göra sin egen klassresa uppåt. Snart blir även de välutbildade och välbetalda av med jobbet: piloter, kirurger, finansanalytiker … Enorma vinster för de som kontrollerar algoritmerna, till priset av en pressad medelklass på krigsstigen. Om ni tycker att Donald Trumps väljare verkar förbannade så vänta bara.

– Populism och auktoritär nationalism sådan den kommit till uttryck i USA, Storbritannien, Polen, Ungern, Ryssland, Turkiet lär växa i styrka oavsett ekonomisk utveckling. Trygghet och gemenskap väger visst tyngre i röriga tider än frihet och tillväxt. Globaliseringens moment 22 innebär att själva framsteget föder motreaktionen. Sista ordet i sagan om extremismen är inte sagt med Frankrikes Emmanuel Macron.

– Migration från fattiga till rikare om­råden har alltid varit ett faktum, liksom att migranternas kultur förändras av resan. Hisnande befolkningstillväxt i Afrika och Mellanöstern kombinerad med politisk upplösning och ekonomisk stagnation garanterar att vi bara sett början på detta problem, eller denna möjlighet.

Den röda tråden mellan de här förutsägbara oförutsägbarheterna är givetvis teknologi. Den nya tekniken triggar i gång politisk populism och visar världens fattiga massor hur ljuvligt livet verkar i fungerande stater. Digitalisering, mekanisering och bioteknik lovar att göra mänskligheten ofattbart rik och olidligt sysslolös och frustrerad på samma gång.

Här finns möjligen det fina i kråksången. Tek­nologin, problemlösningen, ligger i våra egna händer. Hoten är uppenbara, av dem har vi historiska erfarenheter så det räcker, medan den trimmade teknikens löften kan vara underskattade.

You ain’t seen nothing yet.

Vintage-val

Alliansens konvergerande opinionssiffror och Social­demokraternas flyt talar för en blockpolitisk valrörelse 2018. Som om Sverigedemokraterna inte fanns, som om höger-vänsterskalan fortfarande var relevant och som om inget hade hänt sedan 1976. Snälla, snälla, snälla – spara regeringsfrågan till efter valet.