Ekonomerna varnar för satsningarna på försvaret: ”Vräker över kostnaderna”

Oron växer för det massiva amerikanska skuldberget som har nått 124% av BNP. Kreditvärderingsinstitutet Moody’s har nedgraderat USA:s kreditbetyg med hänvisning bland annat till den växande statsskulden. Trump-administrationens budget väntas spä på skulden ytterligare och räntekostnaderna är nu en av de största utgiftsposterna för den amerikanska staten. Det har fått obligationsmarknaden att darra.

Även skulderna i EU växer. Trots att regelverket säger att ett medlemslands skuldsättning inte får överskrida 60% av BNP, är det många som ligger över gränsen. Inte minst efter coronapandemin.

Sverige bäst i klassen

I den här miljön kan det nästan tänkas vara fånigt att tala om den svenska statsskulden, som är bland de lägsta i världen. Men det har skett ett skifte och Sverige lättar nu på skuldbromsen. Det kan ses ur ett historiskt perspektiv.

På 1980-talet släpptes kreditmarknaden fri i Sverige och både hushåll och stat började låna som aldrig förr. Baksmällan kom och när 1990-taleskrisen försatte Sverige i en lågkonjunktur minskade skatteintäkterna samtidigt som kostnaderna ökade i form av räntor, arbetslöshetsinsatser samt för att rädda banker. Den svenska statsskulden steg snabbt och toppade på 70% av BNP på mitten av 90-talet.

Men ur kaoset kom kontroll: Sverige stramade åt det finanspolitiska ramverket och det infördes ett överskottsmål. Idag ligger den svenska statsskulden på 19% av BNP, vilket motsvarar cirka 1 176 miljarder kronor. Sveriges skuldsättning är så låg att en del ekonomer påstått att staten borde låna mer. 

Glipar på skuldfönstret

Och det ska Sverige nu göra. Överskottsmålet har ersatts av ett balansmål, vilket öppnar för en större volym av offentliga lån. Tidigare i år meddelade regeringen och SD att man är eniga om att låna 300 md kr för försvarssatsningar från i år till 2035. Man har även beslutat att låna för stödet till Ukraina. En del av elförsörjningen med kärnkraften ska lånefinansieras, även om det i dagsläget är oklart hur mycket och till vilka villkor.

“Hittills har förstärkningen av det svenska försvaret kunnat ske inom ramen för normala budgetprocessen. Men för att klara en så här stor upprustning på kort tid är regeringen och Sverigedemokraterna överens om att vi under en övergångstid behöver låna till nya militära försvarsutgifter”, skrev finansminister Elisabeth Svantesson (M) på X den 26 mars när beskedet om lånen kom.

Hon avslutade:

“Detta för att inte tränga ut viktiga välfärdsbehov eller satsningar på inre säkerhet.”

Det här är inte en höger eller vänsterfråga. Även Socialdemokraterna vill låna till försvaret och utöka statsskulden.

En given kritiker i sammanhanget är mannen som myntade frasen “Den som är satt i skuld är icke fri”. Göran Persson (S) använde uttrycket för att betona vikten av sunda statsfinanser och för att motivera de omfattande åtstramningar som genomfördes under hans tid som finansminister och statsminister.

“Jag varnar för att vi börjar belåna oss”, sa Göran Persson till Aftonbladet i förra veckan.

180 grader vändning

Lånen kommer att höja statsskulden, om än modest. Men samtidigt är det ett skifte vad gäller synen på statsskulden, menar Klas Eklund, nationalekonom och författare av läroböcker inom ekonomi.

“Politiken har svängt 180 grader och jag är rädd att det sker för snabbt och att man lånar till för mycket”, säger han till Afv.

Eklund har tidigare hävdat att det finanspolitiska ramverket varit onödigt strikt. Att en stat lånar till olika typer av investeringar är givetvis inget konstigt.

“Jag tycker att det är helt okej att låna till investeringar som ger avkastning, som infrastruktur och energi. Men försvaret är faktiskt ingen investering, det är löpande utgifter.”

Han menar att staten kan låna en del för att “kickstarta” försvaret, men att det på lång sikt bör finansieras med sänkta utgifter på andra områden eller höjda skatter.

Klas Eklund spår att den finanspolitiska strategin och synen på skatter blir en viktig valfråga nästa år.

“Ramverk gjort underverk”

Lars Jonung, professor emeritus i nationalekonomi vid Lunds Universitet, betonar att Sveriges mycket goda offentliga finanser beror på att man har haft ett väl fungerande finanspolitiskt ramverk.

“Jag brukar säga att vårt finanspolitiska ramverk har gjort underverk. Och det är viktigt att inse att det här ramverket har gjort det möjligt för oss att hålla uppe en god nivå på de offentliga investeringarna. Det ska vi värna”, säger han till Afv.

Jonung, likt Eklund, är kritisk mot att de ökade försvarsutgifterna ska finansieras via lån.

“Försvarssatsningarna är huvudsakligen konsumtion och det kan vi klara på andra sätt än genom att låna. Vi ska inte låna till konsumtion. Det gjorde vi under 70-talet och 80-talet och det var inte en lyckosam väg. Det bara vräker över kostnaderna på kommande generationer.”

Samtidigt påtalar han att 300 mdr kr mer till försvaret under många år inte är en så stor summa att den i sig kräver lånefinansiering. Han framhåller att fokus nu istället bör ligga på att öka tillväxtpotentialen i Sverige.

“Under de senaste 10, 15 åren har vi inte sett någon rejäl skattereform eller tillväxtfrämjande avreglering. Vi behöver tillväxtreformer, till exempel en omedelbar avreglering av hyresmarknaden”, säger Lars Jonung.

Statsskuld till privatskuld

Sverige har bland de lägsta statsskulderna i världen, men samtidigt har vi bland de högsta privata skulderna i EU.

Det finns en teori som kallas ricardiansk ekvivalens, som går ut på att om staten lånar lite så lånar den privata sektorn mycket.

“Det finns ingen exakt sådan här ekvivalens i Sverige som jag ser det. Men däremot finns det ett problem med den privata skuldsättningen. Detta har framförallt att göra med Riksbankens extremt expansiva penningpolitik under 2010-talet”, säger Jonung.

Den privata skuldsättningen tror han kan lösas genom att gradvis fasa ut ränteavdraget. Och att den saliga tron på evig nollränta nu en gång för alla upphör.

Läs mer: 

En multipolär värld med för hög skuldsättning

Stefan Ingves: Finns inga gratisluncher