EUROPA: Pensionsbomben kan desarmeras

Den svenska pensionsuppgörelsen som blev klar nyligen har väcktpositiv uppmärksamhet runtom i Europa. På kontinenten tarpartierna nya tag för att göra om pensionssystemen så att deskall bli mer bärkraftiga inför framtiden. Det behövs, eftersomantalet människor över 60 år ökar snabbt. IDAG FÖRSÖRJS PENSIONÄRERNA I DE FLESTA LÄNDER, MEDStorbritannien och Holland som viktiga undantag, direkt av denyrkesverksamma befolkningen. Enligt tidskriften Pensions &Investments motsvarar det sparade pensionskapitalet i Europaidag 15.000 miljarder kronor. Det är förstås ofantliga summor.Men det är bara en tredjedel av pensionsförmögenheten i USA, somhar ungefär lika stor befolkning som EU. Pengar att betala deframtida pensionerna saknas alltså, och måste tas ut som ännuhögre skatter och avgifter på de yrkesverksamma. Länder somTyskland, Frankrike, Italien måste alltså skynda sig attkonstruera bättre system.

I Sverige tog det fyra år av kattrakande mellan socialdemokratinoch de borgerliga innan man äntligen nådde enpensionsöverenskommelse i början av januari. Även ute i Europahar reformarbetet gått trögt. I Italien togs det första stegetmot att avskaffa det gamla pensionssystemet – som bland annatgav fotbollsspelare rätt att gå i pension vid 45 års ålder -1995. Pensionsförmånerna är fortfarande så generösa attpremiärminister Romano Prodis regering fått ägna en stor del avsin tid sedan den kom till makten 1996 åt att ta fram och fåigenom nya nedskärningar. I Tyskland har det beskedligareformförslag som lades fram i november i fjol fastnat ilagstiftningsmaskineriet i Bonn, som paralyseras av detpartipolitiska tricksandet inför förbundsdagsvalet i september.I Spanien har den nya center-högerregeringen efter långdragnaförhandlingar lyckats banta den garanterade minimipensionen från60 procent av pensionärens bruttoavgångslön till 50 procent. IFrankrike är motsvarande nivå hela 70 procent. Där har försökatt nagga förmånerna i kanten lagts på is efter ilsknareaktioner från statsanställda.

Ekonomerna vid Morgan Stanley har visat vad som kan hända om mangenom olika arbetsmarknadsreformer får ned arbetslösheten ochfår upp den andel av befolkningen som är med i arbetsmarknaden,det så kallade arbetskraftsdeltagandet. I Sverige har den senaresiffran fallit från 83 procent 1990 till cirka 75 procent idag.I Frankrike och Tyskland är deltagandet än lägre, under 70procent. Det innebär att de arbetande utgör mindre än 40 procentav den totala befolkningen, alltså inklusive barn och ungdomar.Men säg att arbetsmarknaden år 2020 i dessa länder skullefungera lika bra som den gör i Storbritannien i dag (74 procentsarbetskraftsdeltagande och sex procents arbetslöshet). Frankrikeskulle då, enligt Morgan Stanleys analys, få en mycket störrearbetande andel av totalbefolkningen år 2020 än i dag, cirka 44procent. I ett sådant läge skulle pensionsbördan bli mycketlättare att bära.

De äldres försörjning skulle alltså klaras lättare genom attavreglera arbetsmarknaden än genom att lägga om pensionssystemen.Det gäller också i Sverige. Gärna ett nytt pensionssystem menförst rejäla reformer av arbetsmarknaden, skulle man kunnauttrycka det.

Ytterligare en aspekt är att pensionsbombens sprängkraft iEuropa ofta överdrivs. År 2050 kommer Sverige att ha dengynnsammaste åldersprofilen (lägst procent av befolkningen över60 år) i hela EU med undantag för Irland. Den värstaålderschocken i början av 2000-talet kommer heller inte attdrabba västvärlden utan länderna i Asien och Latinamerika,enligt Världsbankens stora pensionsstudie från 1994.

BILDTEXT: På kontinenten tar partierna nya tag för att göra ompensionssystemen så att de skall bli mer bärkraftiga införframtiden