Inga fler experiment, tack

Min Nokia E51 från 2008 börjar falla isär. Det kan låta trivialt men innebär en rent existentiell omställning. Numera är det tydligen ”smartphone” som gäller.

Nokian har inte varit dum. Fri från internet, annat än vid datorn, har jag läst alltmer exklusiva papperstidningar och gått med blicken frimodigt riktad framåt. Utan gps har jag kunnat njuta av memorerade kartor och känsla för terrängen, fredad från mejl och chatt.

Det har fördelar att vara en late adopter. Man hinner sortera ut vad som är tekniska framsteg och vad som är trams. Andra får göra nybörjarmissarna. Dessutom blir prylarna billigare ju längre man väntar.

Det finns förstås gränser för denna filosofi om man inte vill bli helt frånåkt. Men hittills har jag skördat stora sociala framgångar genom att göra dygd av teknikfobin.

Varje hel timme slår jag på BBC på radion och tar del av rapporterna från världen. Kvart i fem rattar jag in P 1, halv åtta SVT och klockan tio ­nyheterna på TV 4. Det är reflexer efter 35 år inom media, totalt irrationellt 2016, men ger struktur åt vardagen och något kuriöst att diskutera med grannarna i hissen.

Att vänta med att ge sig hän på sociala medier var också ett genidrag. Visst skaffade jag Twitter och Facebook som alla andra men det tog emot att skriva gratis. Först under det senaste året har jag fläkt ut mig hämningslöst. Det är nyhetens behag men mera social har jag sannerligen inte blivit.

Nej, allt nytt är knappast omistligt. Så låt oss nu tillämpa denna enkla princip på politiken.

Sverige vill vara modernitetens pop-up-annons. När någon annan är först med det senaste börjar vi svettas. Ta Norge som har lagstiftat om könskvoterade bolagsstyrelser. Ta Mexiko som infört skatt på läsk. Sådant kan vara smart – eller slag i luften. Varför inte vänta och se hur det funkar, i stället för att göra allt till en fight på liv och död mellan blind radikalism och döv ideologi?

Denna attityd uppfattas ofta som konservativ, ett trist begrepp. Poängen är inte att allt ska förbli vid det gamla eller att ohemula privilegier ska bevaras. Men man måste inte göra medborgarna till försöks­kaniner.

Sverige berömmer sig av att vara barnvänligt och jämställt. Vi har världens generösaste föräldraförsäkring och omsorg. Alla ska med – till dagis vid ett års ålder. Kanske lever vi i den bästa av världar men det finns en del som pekar på motsatsen: grasserande psykisk ohälsa, skilsmässostatistik från helvetet, ett envist lönegap mellan könen, en mystisk brist på kvinnor i näringslivstoppen.

En annan blågul innovation är sexköpslagen. Pragmatiskt ett koncept som minskar människohandel och civiliserar attityder – principiellt mera diskutabelt. Fallet Littorin visade att en anonym medieuppgift räcker för att sänka en offentlig person, som aldrig kan bevisa sin oskuld. Även för sexsäljare finns det baksidor. Avvägningen mellan plus och minus analyseras nu av länder som gärna låter Sverige vara juridiskt laboratorium.

Ytterligare ett experiment som väckt internationellt intresse var att lägga ner det svenska invasionsförsvaret för att i stället skydda Mali och Afghanistan. Några decennier tidigare hade vi en massarmé och världens fjärde största flygvapen, militariserade till tänderna. På motsvarande vis blev öppna hjärtan för flyktingar stängda gränser inom loppet av någon månad.

Sverige är ytterligheternas och trendspaningens land. Någon politiker borde plocka upp den tyske förbundskanslern Konrad Adenauers gamla valspråk:

”Keine Experimente.”

Årets svartaste svan?

Några av marknadens skräckscenarier 2016 är Donald Trump till Vita huset, ekonomisk härdsmälta i Kina eller Brasilien samt Brexit, brittiskt utträde ur EU. Jag måste tyvärr sätta ett par rial på tumult i Saudiarabien också.