Japansk rebell

Hade det inte varit djup kris i Japans dominerande parti LDP hade knappast Junichiro Koizumi valts till ny partiledare, och därmed premiärminister, i förra veckan. Han beskrivs som en rebell och drev sin kampanj på mottot »Förändra LDP – för att förändra Japan«. Orden ska ses mot bakgrunden att LDP och Japan är som ler och långhalm. Den som förändrar LDP, förändrar alltså hela det japanska politiska systemet.

En bråkstake

I Japan behövs dock inte mycket för att bli politisk rebell. Junichiro Koizumi är en tredje generationens politiker. Hans farfar var under en tid minister och hans far satt i parlamentet. Inom den konservativa politiska maskinen LDP betraktas han ändå som något av bråkstake. Han är frånskild, något närmast otänkbart i dessa kretsar, och har uppfostrat två söner själv. Han gillar hårdrock och hans gestalt toppas av en imponerande Beethoven-frisyr. Han betraktas som rättfram, för att inte säga naiv.

Makiki Tanaka, 57, ny utrikesminister, har också som dotter till Japans legendariske premiärminister Kakuei Tanaka politiken i blodet. Hon ses av många som en möjlig förnyare. Det kan komma att krävas, med tanke på det spänningsfält med Nordkorea, Kina, Taiwan som omger Japan.

Masajuro Shiokawa, 79, ska som finansminister tackla industrivärldens krisekonomi nummer ett. Att han skulle lyckas verkar inte sannolikt. Han är visserligen ekonom i botten men har som regeringsledamot aldrig sysslat med svåra ekonomiska frågor. Men valet är kanske bättre än det ser ut och hans roll kanske rent titulär. Det svåra jobbet kan tas om hand av Koizumi själv tillsammans med yngre medarbetare.

Det blir ingen lätt match. Den kris som den nya regeringen ska ta hand om är dubbel – den är både Japans och regeringspartiets.

Den långa japanska ekonomiska krisen är framför allt en politisk kris. I industrin och den konkurrensutsatta delen av ekonomin går rader av välskötta företag för närvarande alldeles utmärkt. I synnerhet de som använt krisen till omstruktureringar och nytänkande.

Men den japanska allmänheten har tappat allt förtroende för systemet. De är oroliga för sina jobb, för sina pensioner, för miljön, för utbildningssystemet, för Kina. Det är ingen tvekan om att Japan är redo för förändringar.

Bakom Koizumis seger låg lite av gräsrötternas revolt mot partiledningen. Rivalen Hashimoto, ledare för den starkaste fraktionen inom LDP, var tippad vinnare, men en jordskredsseger för Koizumi ute på de lokala partiorganisationerna överraskade partiledningen fullständigt.

Kritik mot mutsystem

Junichiro Koizumi har som första punkt på agendan att bryta upp systemet på de välorganiserade och mäktiga fraktioner – ett slags interna klubbar runt en ledare – som dominerar LDP. Dessa fraktioner skiljer sig vanligen mycket litet åt i ideologiska frågor, utan är ett slags maktgrupperingar inför jakten på en plats i regeringen.

Koizumi är också en uttalad kritiker av det i Japan utbredda systemet med »tjänster i utbyte mot donationer«. Det är ett etablerat och erkänt mutsystem som utgör en hörnpelare i LDP-strategin. Partiet har länge varit beroende av improduktiva näringar som byggindustrin, jordbruket, handeln och distribution. Dessa donerar enorma belopp till partiet och enskilda riksdagsmän och får i gengäld effektivt skydd mot konkurrens och strukturella reformer.

Det vore dock fel att säga att det japanska politiska landskapet klarnat. Det är knappast någon tvekan om att japanerna längtar efter förändring – men bara sådana som inte påverkar dem själva negativt. Inte minst vill de många som lever på offentliga arbeten i politikernas hemmadistrikt behålla dessa.

Junichiro Koizumi står inför överväldigande utmaningar. Hans stöd inom partiet är osäkert. Han står inför ett val i juli. Han har just nu ett starkt stöd av allmänheten, men det kan snabbt försvinna. Många av dem som nu är entusiastiska över Koizumis utlovade förändringar har ännu inte riktigt insett hur smärtsamma de kan komma att visa sig.