KRIGSAFFÄRERNA: Neutralitet ingen ljusskygg affär

Schweiz och Sverige har på sistone fått tryck på sig att gå tillbotten med olika affärer under andra världskriget. Ingen kanrimligen kritisera detta. Det är en garderobsrensning som skulleha gjorts tidigare.

Däremot finns det oroande svartvita drag i den bild som världensmedier håller på att rita och där synen på neutralitet är en del.I denna Hollywoodverklighet av motståndskämpar och sabotage blirdet mindre skamligt att släppa in ockupationsstyrkor än attupprätthålla alliansfrihet.

Personer som i andra sammanhang förespråkar neutralitet förfasarsig över att Sverige och Schweiz gjorde affärer med Tysklandöverhuvudtaget. Den svenske kommittéordföranden Ragnar Sohlmananses av många i förra veckan ha gjort ett upprörande uttalandenär han påtalat nödvändigheten av att Sverige handlade medNazityskland under kriget.

Hur kan en neutral regering uppträda i krig? Kan den försökaupprätthålla exakt samma handelsmönster som före kriget? Kan denförsöka utnyttja neutraliteten och näringslivet till det egnalandets fördel? Kan den sluta att handla med alla? Eller kanregeringen rent utav sluta handla med någon eller några av dekrigförande? Av alternativen var nummer tre orealistiskt redan1939 även om åtminstone Sverige faktiskt hade bättreförsörjningsläge inför andra än inför första världskriget. Småländer som Schweiz och Sverige kan inte bygga uppsjälvförsörjning utan att detta får stora konsekvenser förekonomins effektivitet.

Och det fjärde alternativet med selektiv handel är i praktikendetsamma som att överge neutraliteten. Den som ville slutahandla med Nazityskland förespråkade i praktiken deltagande påde allierades sida i kriget. Det fanns naturligtvis kritiker somvar beredda att ta sådana konsekvenser.

Men för en regering som i likhet med de schweiziska och svenskavalt neutraliteten återstod i praktiken de två förstaalternativen. Under första världskriget hade den Hammarskjöldskaregeringen följt den första linjen och under det andravärldskriget följde Per Albin Hanssons samlingsregering denandra, medveten om den första linjens svagheter.

Det blev kanske ingen vacker uppvisning i förhandlingsteknik menhandlandet leddes av en doktrin, den att neutrala länderhandelspolitiskt har rätt att agera i eget intresse. Närblockaden sattes in mot västhandeln fanns det bara en handelsvägav betydelse kvar, den över Tyskland. De svenska förhandlarnahade bara ett starkt kort på hand, järnmalmen. Ansträngningarnainriktades då på att få så mycket som möjligt för detta kort.Det råkade bli Jacob Wallenberg som med sin erfarenhet avförhandlingar och sin roll som svenska regeringenshandelsförhandlare i Tyskland sydde ihop det svensk-tyskakrigshandelsavtalet 1940. Det var en slags ram för byteshandeldär tyskarna måste leverera kol, koks, handelsjärn m.m. för attkunna få den åtrådda järnmalmen. Om avtalet kan sägas att detbar svensk ekonomi över flera år i början av 1940-talet.

Den stora nackdelen med avtalet blev att det skapade en storförbittring i det allierade lägret. Men irritationen var inte såmycket mindre i Berlin där svenskarna ansågs vara kaxiga ochopålitliga. Precis som schweizarna borde de kväsas. Handeln medSverige ansågs suga resurser ur tysk ekonomi. Det varsocialdemokrater och judar som stod för den sjuka linjen iSverige, menade Hitler enligt de anteckningar som numera finnstillgängliga.

I den romantiserade bild av världskriget som överlevt var detheroiska franska, holländska, danska och norska motståndskämparsom gjorde livet surt för Adolf Hitler och hans anhang medan deneutrala länderna spelade ett medlöparspel. I verklighetensvärld var mönstret mer komplicerat. Under flera år kunde ju dentyska arméstöveln sparka in den ena vidöppna dörren efter denandra. Det var dessa lätta erövringar som förvandlade clownenfrån München till en kraft i världspolitiken på bara några år.

Det är viktigt att alla ljusskygga affärer från kriget kommerfram i ljuset. Men det är också viktigt att neutralitet inte avbara farten stämplas som något ljusskyggt i sig.

BILDTEXT: Statsminister Per Albin Hansson var neutral ochpragmatisk.