Kurirernas kamp

***

Låsning i västerås

Lennart Foss, vd för Sveriges enda börsnoterade lokaltidningskoncern VLT AB, verkar avspänd när han visar runt i Vestmanlands Läns Tidnings glashus i Västerås. Här har han styrt i tio år, de sista två åren mitt i ett ägarkrig som inte verkar ha något slut.

Tre gamla tidningsfamiljer – VLT-familjen Pers och familjen Hamrin-Fredriksson från Jönköpings-Posten å den ena sidan och familjen bakom Göteborgs-Posten, Hjörne, å den andra – slåss om makten i tidningskoncernen VLT, en av Sveriges äldsta tidningar som fyller 175 år i år.

Koncernen är närmast förlamad av ägarsituationen. Hjörnefalangen sitter i dag på 59 procent av kapitalet, efter att ha lagt ett misslyckat bud på bolaget 2004. Familjen Pers har 18 procent och Hamrin-Fredriksson har drygt 10 procent. Nära 90 procent av aktierna är alltså uppbundna och aktien för en tynande tillvaro på Stockholmsbörsens First North-lista. Men maktkampen gör att aktierna är eftertraktade. Sedan budet 2004 på 656 miljoner kronor har aktien stigit med 42 procent.

Kampen gäller makten över lokaltidningsmarknaden i Mellansverige. Under många år har lokaltidningarna varit mer lönsamma än storstädernas morgontidningar samtidigt som trenden har varit att allt fler lokaltidningar köps upp och hamnar i koncerner.

– Om man går tillbaka ett antal år så fanns det en tidning i varje stad och den ägdes av en familj eller en stiftelse. I takt med den hårdnande konkurrensen – TV3, TV4, internet, gratistidningar – sker en konsolidering. Det är inte säkert att ensam är stark, säger Lennart Foss.

Koncernen består främst av 14 tidningar som trycks i totalt 160 700 exemplar. De flesta, som VLT, Sala Allehanda och Bärgslagsbladet, ges ut i Mälardalen/Bergslagen. TTELA – en sammanslagning av Trollhättans Tidning, Lilla Edet-Posten och Elfsborgs Läns Allehanda, ELA – kommer ut i Trollhättan och Vänersborg. Specialtidningen Idrottsbladet Motorsport är rikstäckande. Därtill äger VLT radiostationen Rix FM 106,1 och är delägare i den nybildade tryckerikoncernen V-TAB.

VLT har i det närmaste monopol på lokaltidnings- och lokalradiomarknaden i Västmanland. I fjol var koncernens nettoomsättning 916 miljoner kronor och vinsten nästan dubblerades till 88 miljoner kronor från 48 miljoner kronor året innan.

Trots att det handlar om ett relativt litet bolag är både VLT och striden om bolaget talande för det som håller på att hända på den svenska tidningsmarknaden utanför storstäderna. En utveckling där modern stordrift möter den lokale tidningslorden, ett möte som lett till den mest segdragna maktstriden i den svenska mediebranschen de sista åren.

En strid visserligen om bara några miljarder kronor, men som direkt berör det som över en miljon tidningsläsare i landet varje morgon läser vid frukostbordet.

***

Kallskuret från kalifornien

Anders H Pers låter lika avspänd som Lennart Foss när han svarar i telefon i USA. 72-åringen och hans fru bor delar av året utanför Santa Cruz i Kalifornien, en timme från sonen och hans familj och inte långt från den radiostation där Anders H Pers sitter i styrelsen.

Hans verkliga hem är dock Fjällsta Gård i Hallstahammar, väster om Västerås. Anders H Pers – där H står för Harald – är en lokalprofil som fortfarande skriver betraktelser under rubriken Kallskuret i VLT på lördagar. Spalten om människor och företeelser införde han under en strejk då han var en av få på redaktionen som var tillåten att jobba.

Anders H Pers känner sin marknad och sina läsare ut i fingerspetsarna och dessutom kontrollerar han tillsammans med sin syster och deras familjer närmare 25 procent av rösterna i VLT.

Men den gamle tidningsmannen är numera petad ur såväl verksamhet som styrelse.

– Jag tror att varje företag mår bäst om det finns en tydlig ägare, en ägare som finns inpå livet, som finns på tidningen, som man ser i korridorerna. En tidningsägare ska synas. Det är lättare för mig som bor utanför Västerås att finnas i tidningens omgivning än för någon som sitter i Göteborg, säger Anders H Pers. Han syftar på Peter Hjörne, Göteborgs-Postens huvudägare, som köpt majoriteten i VLT via ett konsortium.

Anders H Pers befinner sig alltså geografiskt mycket långt från det företag som han började styra och ställa i 1977 då han tog över som aktiv ägare efter sin far Anders Yngve Pers.

Tidningen hade då varit i släkten sedan 1898 då Anders H Pers farfar Anders Pers, liberal politiker och dalkarl, köpte VLT. Anders Pers byggde upp den lilla tidningen till en av landets ledande lokaltidningar. Han hade tio barn och några av dem arbetade på VLT. Det näst yngsta barnet, Anders Yngve Pers, var dock den som skulle ta över.

Anders Yngve jobbade på Dagens Nyheter, Stockholms-Tidningen och Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning. 1940 skidade han över till Norge för att skriva reportage om kriget. Han såg tyska bombplan störta över Dombås, en tysk fallskärmstrupp bli nedskjuten längs Dovrebanan och den tyska blitzen längs Gudbrands- och Österdalarna, enligt boken Ordet om familjen Pers.

I samma veva kallade fadern hem honom till VLT, men han blev inte huvudredaktör på VLT förrän 1948, tre år innan fadern dog.

Boken Ordet berättar hur Anders Yngve Pers skrev sina antinazistiska ledare på VLT sent på natten precis före tryckning för att de skulle vara så aktuella som möjligt, ledarna fick genomslag i hela landet på grund av sitt innehåll. Anders Yngve Pers på VLT och Torgny Segerstedt på Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning blev två av Sveriges mest profilerade antinazister.

I decennier var VLT Sveriges mest citerade landsortstidning och under tyskarnas ockupation av Danmark placerade motståndsrörelsen som mest närmare 700 exemplar av tidningen varje dag i Danmark innan den förbjöds, enligt boken.

Anders Yngve Pers hade större ambitioner för VLT än att den bara skulle vara en lokaltidning. Det säger i dag Karl Erik Gustafsson, professor i medieekonomi vid Internationella handelshögskolan i Jönköping.

– Liksom The Manchester Guardian som flyttade till London och blev Guardian och The Yorkshire Post som hade liknande funderingar, ville VLT gärna bli rikstidning, säger han.

Anders Pers val av sonen Anders Yngve Pers sågs dock inte med blida ögon av alla syskon. Brodern Mattias, som blivit vd för VLT med sin son Hans som teknisk assistent, ska ha varit missnöjd.

Nu började de maktutspel och attacker från olika falanger av släkten Pers som VLT skulle präglas av ända in i nutid.

Efter en hel del förhandlingar och sonderingar lyckades Anders Yngve Pers 1977 få sin son Anders Harald utsedd till kronprins. Motståndet var dock hårt, bland annat från brodern Mattias som ville lämna över skötseln av tidningen till en stiftelse, samtidigt som han höll sin son Hans om ryggen, enligt boken.

– Jag var den enda som riktigt tog ställning för Anders Harald då, säger Sven Kvarnström, en av Anders H Pers kusiner och tidigare mångårig styrelsemedlem i VLT.

Som ung hade Anders Harald utbildat sig till teveproducent i USA och lärt sig av de amerikanska lokaltidningarna hur viktigt det lokala var. Som både vd och huvudredaktör för VLT återförankrade han tidningen i Västerås. Till skillnad från sin far hade han inga planer på att göra en rikstidning.

1970 hade hans far köpt Bärgslagsbladet i Köping och Arboga Tidning. Sonen fortsatte uppköpen och tog över flera små tidningar runt om Västerås. 1981 köpte Anders H Pers Sala Allehanda, Avesta Tidning och Fagersta-Posten.

Samtidigt hade Anders H Pers det hett om öronen när släkten Pers, eller “klanen Pers” som Anders Harald säger, ifrågasatte än det ena än det andra.

Lösningen blev en börsnotering 1985. Den skulle bland annat skapa mer transparens. De tio kusinerna behöll i huvudsak sina aktier, enligt Anders Harald. Men sämjan blev bättre.

Samtidigt började konsolideringen av branschen ta fart. I början av 1900-talet hade nästan varje svensk morgontidning ett eget tryckeri som var i gång endast några timmar varje natt. Investeringarna i tryckerierna var, och är, gigantiska, särskilt i förhållande till tidningarnas omsättning. Exempelvis investerade familjen Bonnier nästan 3,5 miljarder kronor i Sveriges största tryckeri i Akalla utanför Stockholm i början av 1990-talet och VLT 320 miljoner i Västerås år 2001-2003.

Så småningom gick tidningar ihop om tryckerierna och försökte få order på direktreklam och annat till pressarnas lediga tid.

Men tryckerisidan kan inte konsolideras hur mycket som helst.

– En prenumererad tidning måste finnas i folks brevlåda när de vaknar klockan sex, säger Lennart Foss.

VLT-ägda TTELA kan till exempel inte tryckas i Västerås eftersom det tar fyra timmar att köra till Trollhättan.

VLT trycker nu via det delägda tryckeriet V-TAB på åtta orter, förutom egna tidningar bland annat en del av Svenska Dagbladets och Aftonbladets editioner. På dagtid trycker VLT direktreklam och periodiska tidskrifter. Pressarna går ofta dygnet om.

Samtidigt som konsolideringen på tryckerisidan har pågått har många första- och andratidningar på en ort gått ihop över partigränserna och har nu gemensamma ägare, till exempel äger Eskilstuna-Kuriren Folket, Norrköpings Tidningar äger Folkbladet, Gefle Dagblad äger Arbetarbladet och Östersunds-Posten köpte nyligen Länstidningen i Östersund.

Anders H Pers var, under sin tid i VLT-toppen, på flera sätt modern, även om han var en chef av den gamla skolan. 1992 lät han bygga VLT:s glaskomplex bredvid de gamla trånga lokalerna. Redaktionen blev en av de första i Sverige som satt i öppna, ljusa kontorslandskap.

Själv stod han upp och jobbade och installerade höjbara arbetsbord så att de som ville kunde göra likadant. Att stå underlättade för hans dåliga höfter, som han till slut lät operera.

Den USA-inspirerade Anders H Pers fascinerades dock inte bara av tidningsmakeri utan även av de nya elektroniska medierna.

När han startade kommersiell teve 1985 var han en av banbrytarna och innan det fanns reklamradio i Sverige köpte han in sig i en kanal med klassisk musik i Helsingfors. Det visade sig dock att han var alldeles för tidigt ute, verksamheterna gick med förlust och kusinerna beskyllde honom för att ha en övertro på elektroniska medier.

– Det har varit vårt signum att vara tidigt ute, ibland lyckas man och ibland lyckas man inte lika bra. En tidning ska ha en ambition att ligga först. Det är nyhetsinstinkten som driver på, säger Anders H Pers.

1991 tröttnade kusinerna Sven Kvarnström (som tidigare hade stött Anders H Pers), Mats Pers och Jonas Pers. De tre skrev ett brev till styrelsen om att bolaget inte sköttes professionellt. De tyckte inte att Anders H Pers kunde fylla kostymen både som vd och som huvudredaktör.

Men de utomstående ledamöterna Jan Karlsson, Carl-Hugo Bluhme och Bert Levin förhöll sig kallsinniga till att ägarna skulle kunna kliva in och avsätta vd, det var styrelsens jobb. Dessutom kunde de inte acceptera Mats Pers och Sven Kvarnströms förslag till ledare. Och Anders H Pers fick sitta kvar.

Men Sven Kvarnström gav inte upp. Han jobbade som koncernläkare på ABB i Västerås där industrimannen Curt Nicolin var hans chef. Curt Nicolin förmedlade industrialisten och styrelseproffset Sven Wallgren som ordförande 1993.

– För att genomdriva vår policy tog vi in Wallgren, säger Sven Kvarnström i dag.

Sven Wallgren visste att hans uppgift var att bli av med Anders H Pers, men han sköt det på framtiden eftersom det fanns annat att ta itu med.

Han ägnade ändå mycket tid åt att träffa familjen Pers, särskilt de som inte hade någon styrelseplats.

Sven Wallgren försökte gjuta olja på vågorna där Anders H Pers hade dragit fram. Anders H Pers sägs vara en person som det uppstår konflikter kring, både bland medarbetare och släkt. Anställda ringde ideligen direkt till ordföranden och klagade, trots att Sven Wallgren inte hade något att göra med tidningsmakeriet. Till och med Sveriges Radio tog upp ledarstilen på VLT i ett program.

En branschkris tornade samtidigt upp sig. VLT skulle snart bli det enda börsnoterade tidningsföretaget i Sverige, detta var före Stenbeckkontrollerade MTG:s tid. Sydsvenskan hade köpts upp av Dagens Nyheter och familjen Bonnier skulle ta Dagens Nyheters och Expressens moderbolag Marieberg från börsen.

Det fanns ett stort behov av strukturrationaliseringar och VLT låg bra till för expansion eftersom bolaget hade ett antal tidningar i Mälardalen och i Trollhättan och Vänersborg samt andelar i Nerikes Allehanda och Hallandsposten.

För att kunna genomföra en expansion ville Sven Wallgren ha en likvid aktie som kunde användas som betalningsmedel, därför ville han stämpla om de röststarka A-aktierna, som framför allt släkten Pers satt på, till B-aktier.

Men Anders H Pers, som tillsammans med sin syster Malin Pers representerade mer än 10 procent av kapitalet och närmare 25 procent av rösterna, vägrade att spä ut sin makt och Sven Wallgren gick bet.

Sven Wallgren var också inne på att gå ihop med den politiskt ägda tidningskoncernen Centertidningar, men tanken avfärdades eftersom Centertidningar krävde stort inflytande i bolaget och det skulle inte gå med Anders H Pers A-aktier.

Sven Wallgren vann dock striden han var tillsatt för att föra. 1996, när Anders H Pers var 62 år gammal, rekryterade styrelsen Lennart Foss som vd och strax därefter Anders Ahlberg som chefredaktör. Båda hade varit på Expressen.

Konkurrensen från teve och internet hade nu börjat hårdna. Den tid då familjer styrde enskilda tidningar var till stor del förbi. I stället hade koncerner börjat ta allt större marknadsandelar.

Lennart Foss bodde inte ens i Västerås utan pendlade från Stockholm. Det gör han fortfarande. Han stod för det nya, för konsolidering och expansion. Visserligen hade Anders H Pers investerat i en rad mindre tidningar, i en lokal tevekanal och i reklamradio, men Anders H Pers huvudpoäng var att VLT främst skulle hålla sig till Västerås och bruksorterna närmast intill. Att förlora lokalprägeln vore att låta tidningen dö sotdöden.

– Vår linje när vi köpte de mindre tidningarna i Västmanland var att de fick behålla sin självständighet. Det är rätt stor skillnad om man expanderar från Västerås till Sala. Från Göteborg till Västerås är det långt. Avstånden och närvaron spelar en väldigt viktig roll, säger Anders H Pers.

Från och med hösten 1996 hade Anders H Pers inte längre något skrivbord i den tjusiga byggnaden vars glasfasad speglade de gamla låga träbyggnaderna bredvid. Det nya skulle spegla det gamla.

Anders H Pers skrev sina betraktelser på lördagarna, medverkade då och då på ledarsidan och satt i styrelsen, det var allt. Därmed hade den sista Persaren lämnat VLT:s operativa ledning.

***

Alliansernas tid

Dagarna runt den 20 mars 2000 är historiska datum för Stockholmsbörsen. Då toppade nämligen börsens index och inledde det tre år långa ras som därpå följde. I Tidningssverige är tidpunkten också historisk.

Tomas Brunegård, vd för Göteborgs-Postens moderbolag, köpte Gefle Dagblads knappa 12 procent i VLT. Huvudägaren Peter Hjörne, då även chefredaktör och ansvarig utgivare för Göteborgs-Posten, höll sig i bakgrunden, enligt Brunegård.

Därefter köpte Tomas Brunegård Nerikes Allehandas VLT-aktier och några små poster till. Snart hade Göteborgs-Postens moderbolag, som sedermera fick heta Stampen efter kvarteret där tidningen ligger, drygt 19 procent av kapitalet och drygt 8 procent av rösterna. Och Tomas Brunegård kom in i VLT:s styrelse.

Fortfarande var dock släkten Pers största ägare med nästan 37 procent av kapitalet och nästan 74 procent av rösterna.

Problemet var att det fanns en lag, som numera är borttagen, om att bolag som ägde mer än en viss andel i ett börsbolag var tvungna att betala skatt på hela sin utdelning, inte bara utdelningen från börsbolaget. Nivån sänktes från 20 till 10 procent och Stampens skattefria utdelning var hotad.

Det hela löstes via Stampens partner Lennart Hörling, som äger en av Sveriges mest lönsamma lokaltidningar, Nya Lidköpings-Tidningen. En tidning som dessutom har den högsta hushållstäckningen i Sverige, den når 87 procent av Lidköpingshushållen.

2003 bildade Stampen och Lennart Hörling bolaget Morgonpress Invest, som skulle äga svenska landsortstidningar. Stampen sålde 9,5 procent av aktierna i VLT till Morgonpress Invest och så var problemet löst.

Spelet om lokaltidningsmarknaden ska ses i ljuset av dess styrka. Det är i landsorten som den svenska tidningsmarknaden förväntas förbli stark medan den ena gratistidningen efter den andra, som Metro, City och Punkt.se, konkurrerar i storstäderna och om den rikstäckande annonseringen.

Lennart Weibull, professor i massmedieforskning vid Göteborgs universitet, pekar på att gratistidningarna inte primärt är intresserade av den lokala annonsmarknaden.

– Ingen av gratistidningarna är stora på den lokala annonsmarknaden och kommer inte att bli det heller, utom i Stockholm. De satsar på den nationella annonsmarknaden, på att nå samtliga från 25 år till 40 år. Den lokala tidningsmarknaden kommer under överskådlig tid att vara stark, medan storstäderna har problem. På mindre orter är det betydligt mindre konkurrens och lokalintresset tillfredsställs inte av andra medier än lokaltidningar, säger Lennart Weibull.

Genom alliansen med Lennart Hörling hade Peter Hjörne förberett marken för en attack och år 2004 tog styrelsen ännu en gång upp det som skulle bli den stora stridsfrågan: en sammanslagning av VLT och Nerikes Allehanda. Stampen ägde 22 procent i Nerikes Allehanda och VLT ägde 17 procent. VLT:s styrelse hade funderat på en affär flera gånger tidigare. Med Stampen som stor ägare även i VLT år 2004 tedde det hela sig som en logisk och relativt enkel affär.

Men Anders H Pers satte klackarna i backen. VLT skulle expandera i Mälardalen, runt Stockholm, där var marknaden het, inte i Närke. Han ville över huvud taget inte göra något som äventyrade VLT:s självständighet. Dessutom ville han inte ha in ännu mer av Peter Hjörne i bolaget. Taggen från andra världskriget när Harry Hjörne inte hade stött Torgny Segerstedts och Anders Yngve Pers kamp mot nazismen satt kvar. Andra menar att det helt och hållet var en maktfråga.

Nu fick Anders H Pers stöd av kusinen Jonas Pers, som också satt i styrelsen. Tidigare hade de två stått på skilda sidor i släktfejderna. Jonas Pers ville göra affären med Nerikes Allehanda över börsen genom en nyemission som skulle späda ut makten i VLT proportionerligt, men han ville inte avnotera bolaget.

Tomas Brunegårds och Peter Hjörnes svar var att bilda ett intressebolag med VLT:s tredje största ägare Länsförsäkringar Bergslagen, med sitt eget och Lennart Hörlings Morgonpress Invest och den andra delen av släkten Pers. Kort sagt alla utom Anders H Pers och Jonas Pers med familjer och deras två systrar med familjer. Fyra kusiner stod mot fyra. En av de tio kusinerna hade avlidit och en hade sålt sina aktier till Jonas Pers.

Intressebolaget Mediaintressenter lade så ett bud på VLT, 110 kronor per B-aktie och 120 kronor per A-aktie, totalt 656 miljoner kronor. Om Mediaintressenter fick in minst 90 procent skulle B-aktieägarna få 20 kronor till per aktie och A-aktieägarna 25 kronor till, totalt 778 miljoner.

Vid den här tiden var den före detta vd:n för Lantbrukarnas Riksförbund, LRF, Leif Zetterberg ordförande i VLT och Jan Karlsson, vd för Länsförsäkringar Bergslagen, var vice ordförande. Bland styrelseledamöterna fanns Tomas Brunegård, vd för Stampen, och kusinerna Anders H Pers och Jonas Pers.

En del av styrelsen lade helt enkelt bud på den andra delen och majoriteten av styrelsen rekommenderade budet.

– Grundförutsättningen i VLT är det tredje generationsskiftet i Persfamiljen. Det var det som gjorde att VLT över huvud taget var till salu och det blev möjligt att göra sådana här affärer. I all familjeföretagsforskning ser man att det första och tredje skiftet är svårt. I det första skiftet finns det kanske för få som kan efterträda och i tredje skiftet för många och man blir osams. Precis det hände i VLT. Olika grenar av familjen Pers var oeniga om framtiden, säger Karl Erik Gustafsson.

Många lokaltidningar skrevs över på stiftelser vid första generationsskiftet när inget av barnen ville eller kunde ta över.

Inget av Anders H Pers tre barn vill ägna sitt yrkesliv åt VLT.

– Barnen har andra yrken. Det är inte någon av våra ungar som vill gå in operativt i tidningen, säger Anders H Pers.

Jonas Pers två söner, 22 och 23 år gamla, pluggar i Uppsala.

– Jag vill inte staka ut någon tvingande väg för mina söner, säger Jonas Pers.

Peter Hjörne sitter själv i en liknande sits. Han har tre äldre döttrar, 20, 23 och 26 år gamla, och ingen av dem har hittills klivit fram som arvtagare. Dessutom har han två små adoptivdöttrar, 3 och 4,5 år, som han nyligen var barnledig med på halvtid. Han har skrivit en söndagskrönika i GP om hur hans hustru Karin åker i väg till sitt jobb som konstnärlig planeringschef för Göteborgs symfoniker för att försörja familjen medan han är hemma med barnen.

Barnen “kommer att ta över som ägare tillsammans med sina två engelska kusiner”, skriver Peter Hjörne i ett e-postmeddelande.

– Det kan mycket väl hända att GP om några år är till salu, då kanske tidningen kan tas om hand inom den här gruppen, eller också kan någon annan köpa, säger Karl Erik Gustafsson.

***

Firma harry & son

Peter Hjörne avböjer vänligt men bestämt på telefon att intervjuas för den här artikeln. Han vill inte ha besök av Affärsvärlden i Göteborgs-Postens byggnad i gult tegel och ärgad koppar vid Polhemsplatsen i centrala Göteborg. Här, i kvarteret Stampen, har tidningen gjorts i 71 år.

Trots motsättningarna finns det vissa likheter mellan Peter Hjörne och Anders H Pers. Båda har bott i USA och båda har köpt andra lokaltidningar och positionerat sig. De är också de enda medlemmarna i de gamla tunga tidningsfamiljerna som tidigt gav sig in i radio och teve. Familjen Hamrin (Herenco, Jönköpings-Posten), Familjen Ander (Nya Wermlands-Tidningen) och familjen Bengtsson (Falu-Kuriren) höll sig till tidningar.

Men medan Anders H Pers helst förblir lokal har Peter Hjörne alltid hyst expansionsplaner. Det gjorde dock inte Peter Hjörnes farfar Harry Hjörne.

Harry Hjörne kom 1918 till Göteborgs-Posten från tidningen Norra Skåne i Hässleholm och 1926 tog han över ett GP som var en svag andratidning. Han mer än fördubblade upplagan och gjorde GP till Göteborgs viktigaste och största dagstidning. Han prioriterade ett lågt prenumerationspris, vilket gjorde att tidningen ett tag nådde hela 90 procent av Göteborgshushållen.

Harry Hjörne ville lägga allt sitt krut på GP. Enligt medieprofessorn Karl Erik Gustafsson är dagens expansionsiver något av en uppgörelse med denna gamla inställning.

– Harry Hjörne sa ifrån flera gånger när han fick erbjudanden om att köpa andra tidningar. Han ville bara äga en tidning. Han tyckte inte att han kunde dela sin röst på många tidningar utan han ville tala genom en, där skulle hans röst höras. Tidningarna som var till salu gick till familjen Ander, familjen Hamrin och familjen Pers, de hade kunnat gå till GP allihopa. Peter Hjörne har försökt ta in ett 20-30-årigt försprång som de andra har haft, säger Karl Erik Gustafsson.

När Harry Hjörne avled 1969 gick stafettpinnen vidare till Lars Hjörne, en av hans två söner, som gjorde en modern tidning av GP.

Lars Hjörnes son Peter Hjörne gick i internatskola i England i 1,5 år och jobbade för Volvo i Paris innan han studerade till internationell civilekonom i Lund och Göteborg. Han arbetade på varumärkesjätten Unilever i London och var därefter trainee på traktortillverkaren John Deere i USA. Han kom hem till GP 1979. 1985 tog Peter Hjörne över vd-posten medan pappa Lars Hjörne fortfarande höll i ordförandeklubban.

Peter Hjörne har försökt expandera i olika riktningar, men han har tidigare haft för lite pengar för att köpa stora tidningar. GP har tidvis haft lönsamhetsproblem.

1975 var både GP och VLT bland de liberala tidningar som gick ihop och köpte Nerikes Allehanda för att rädda tidningens liberala framtoning. Detsamma hände i Hallandsposten 1982, där även familjen Hamrin-Fredriksson var med.

Anders H Pers och Peter Hjörne hade naturligtvis tidigare stött på varandra i det Tidningssverige där alla känner alla. Nu träffades de igen.

1988 hade den då 35-årige Peter Hjörne tagit makten i GP genom en nedsättning av aktiekapitalet som gav honom totalt 57 procent av rösterna och 50 procent av kapitalet. Tillsammans med sin far hade han då 80 procent aktierna.

I dag har Peter Hjörne och hans barn 67 procent av rösterna i GP, medan hans syster Marika Cobbold med familj äger 11 procent av rösterna. Hon bor i England, skriver böcker på engelska och har blivit en känd författare.

1989 bildade Sydsvenskans ordförande Knut Hammarskjöld en allians med GP. Peter Hjörne köpte 10 procent i familjerna Wahlgrens och Hammarskjölds Malmötidning och fick plats i tidningens styrelse. De två koncernerna var ungefär jämstora och tanken var att GP:s kvällstidning GT och Sydsvenskans kvällstidning Kvällsposten, som både hade lönsamhetsproblem, skulle samarbeta.

Men familjerna Wahlgren och Hammarskjöld misslyckades med det tredje generationsskiftet. Och när familjen Bonnier hade en tryckpress över bytte Bonniers den mot aktier i Sydsvenskan. När Bonniers 1994 lade ett bud på koncernen mäktade Peter Hjörne inte med ett motbud. Sydsvenskan tillföll Bonniers. Senare, 1997, sålde Peter Hjörne även GT till Bonniers.

Peter Hjörne fortsatte dock att expandera. Bland annat irriterade han familjen Pers genom att intensivt försöka sälja in GP i Vänersborg och Trollhättan där familjen Pers gav ut tidningarna Elfsborgs Läns Allehanda och Trollhättans Tidning.

Dessutom gav han sig tidigt in på radiomarknaden, men har numera lämnat det mesta där. GP:s moderbolag Stampen är dock delägare i Sveriges största kommersiella nationella radionätverk, Radio Rix.

1996 lierade sig Peter Hjörne med Lennart Hörling på Nya Lidköpings-Tidningen när det gällde tryckning och prenumeranter. Och 1997 drog Hjörne och Hörling längsta strået när familjen Walin sålde delar av aktierna i tidningen Bohusläningen, där Strömstads Tidning ingår. Släkten Pers VLT förhandlade också, men förlorade.

1996 anställde Peter Hjörne Tomas Brunegård som vd och drog sig tillbaka från ordförandeposten, men han fortsatte som chefredaktör och ansvarig utgivare för GP, poster han hade tagit 1993. Det var också en trend i tiden. Nu hade direktörernas tidevarv kommit. Den senaste koncentrationen på den svenska tidningsmarknaden drivs i stora delar av direktörerna.

“Tiden för den allestädes närvarande, i allt petande, ägaren, är över! “, skriver Peter Hjörne i ett e-postmeddelande.

Hjörne och Brunegård skaffade sig också ett annonssamarbete med Bonniers, Citypaketet för storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö.

– Bonnier har styrt och ställt lite med GP när det gäller Citypaketet och när det gäller vilken dag tidningarna skulle gå över till tabloid, säger Karl Erik Gustafsson.

Men Peter Hjörne och Tomas Brunegård är inte de som rättar sig efter familjen Bonnier utan de godkände ett annonssamarbete med Metro i Göteborg, i stället för med Bonniers tidning City.

Problemet för Peter Hjörne, Tomas Brunegård och alla andra som vill expandera på lokaltidningsmarknaden är att nästan inget är till salu.

– Alla vill köpa, ingen vill sälja, säger VLT:s vd Lennart Foss i dag.

Men VLT var en tidning som det var möjligt att ta sig in i, eftersom släkten Pers var splittrad och tidningen var börsnoterad.

När det Stampenledda konsortiet lade budet på VLT år 2004 svarade Anders H Pers och Jonas Pers med att skicka ut ett pressmeddelande. Där förklarade de att de ansåg att prospektet inte innehöll all kurspåverkande information som budgivaren hade fått av VLT. Det senare syftade på förhandlingarna med Nerikes Allehanda, en fusion som kunde ändra värdet på bolaget.

Stefan Melesko, den särskilda granskningsman som senare kom att utses för att bland annat gå igenom hur budet gick till, gav dem rätt i detta.

Aktiemarknadsnämnden kom dock fram till att prospektet var okej, men kritiserade budgivarna för beskrivningen av den planerade avnoteringen av VLT:s aktie.

Men enligt dåvarande vice ordförande Jan Karlsson var affären med Nerikes Allehanda redan död då budet lades.

– Affären fanns inte. Jonas och Anders stoppade den för att de inte var beredda att förlora makten. De såg inte till ekonomiska motiv, säger Jan Karlsson.

I en debattartikel i VLT, tio dagar efter budet, skriver dock Jan Karlsson att Anders H Pers och Jonas Pers försöker stoppa en logisk affär. Affären var alltså i högsta grad levande, även om Gefle Dagblad, som ägde runt 22 procent i Nerikes Allehanda, också var emot affären, enligt boken Från Gefle Dagblad till Mittmedia.

Samma dag som Anders Harald Pers och Jonas Pers skickade ut sitt pressmeddelande köpte Stig Fredriksson på Herenco 9,5 procent av VLT:s kapital för 150 kronor per B-aktie, totalt 84 miljoner kronor och klart över budet. Senare ökade han till drygt 10 procent av kapitalet och drygt 4 procent av rösterna. Totalt hade Anders Harald Pers och Jonas Pers falang drygt 40 procent av rösterna och 45 procent om Stig Fredrikssons andel räknades in.

– Jag bad inte honom att köpa in sig, säger Anders H Pers i dag.

***

Riddaren från smålands jerusalem

Stig Fredriksson vill inte heller ha besök av Affärsvärlden i Jönköpings-Postens tegelbyggnad i Jönköping. Han är mindre vänlig och mer bestämd än Peter Hjörne.

Stig Fredriksson är gift med huvudägaren Christina Hamrin och har styrt Herencokoncernen, med Jönköpings-Posten som flaggskepp, sedan 1970.

Stig Fredriksson är en man som inte är rädd för uttrycka sin åsikt och han påstås ha sagt att han kan köpa GP kontant i morgon om han vill — i en släng till ekonomijournalister som fokuserar på GP. Det illustrerar skillnaden i rikedom mellan Stig Fredriksson och Peter Hjörne. Stig Fredriksson kan köpa det han vill, Peter Hjörne är tvingad att bygga allianser och deläga.

Stig Fredriksson är forskare i botten och har jobbat som konsult på Försvarets forskningsanstalt. I slutet av 1970-talet var han ansvarig för en utbildning i konsumentjournalistik vid Journalistinstitutet i Stockholm. Han har pengar, kan tala fritt och verkar gilla att provocera. Han är kort sagt en stark man som gör som han vill.

Boktryckaren Herman Hall grundade Jönköpings-Posten 1865. Tidningshuset, mitt emot gamla tändsticksfabriken i centrala Jönköping, kallas fortfarande för Halls hörna.

Christina Hamrins farfar Josef Hamrin kom till Jönköpings-Posten 1893 och var från 1910 vd, chefredaktör och ansvarig utgivare för tidningen tills han avled 1934. Han var en frikyrklig ideolog och ledde ett eget frikyrkligt lokalparti. Han samlade aktiemajoriteten i tidningen inom familjen Hamrin.

Josef Hamrins son, Carl-Olof, tog sedermera över som vd och ansvarig utgivare. Han tog de första stegen utanför Jönköping då han 1938 köpte Smålands-Tidningen, som gavs ut i Tranås och Vetlanda.

I slutet av 1960-talet krävde vänstern en begränsning av de dominerande medieföretagens makt. Då gav sig familjen Hamrin in i tryckeri- och förpackningsindustrin.

Numera äger familjen sju emballageföretag inom plåt och plast och en tryckerirörelse, Nässjö Tryckeri, som gör blanketter. Dessutom har familjen fastigheter och aktier. Men till skillnad från familjen Hjörne och familjen Pers har Christina Hamrin och Stig Fredriksson hållit sig borta från elektroniska medier.

1970 tog alltså Christina Hamrin och Stig Fredriksson över driften av koncernen. Duon expanderade snabbt vidare. Ingen tidningskoncern har ett geografiskt så samlat ägande som Herenco. Bolaget kontrollerar lokalpressen i hela Jönköpings län och i halva Västergötland. När den s-märkta A-pressen gick omkull och lokalkonkurrenten Smålands Folkblad med den, sopades all konkurrens undan.

Genom en nedsättning av aktiekapitalet 1993 koncentrerades ägandet till familjen Hamrin.

Då Stig Fredriksson fyllde 60 år 1999 drog han sig tillbaka från posten som ansvarig utgivare och chefredaktör, men är fortfarande aktiv som vd. Christina Hamrin är Jönköpings-Postens kulturchef.

Stig Fredriksson sägs styra med järnhand och Herencokoncernen är mycket lönsam. En orsak är att kostnaderna hålls låga, tidningarna är kända för sina notoriskt låga journalistlöner. I fjol omsatte koncernen knappt 2 miljarder kronor och gjorde en vinst på knappt 270 miljoner kronor före skatt.

Till skillnad från Hjörnes och Pers har familjen Hamrin ordnat det tredje generationsskiftet. Christina Hamrins och Stig Fredrikssons tre barn, Fredrik, Johanna och Lovisa, är alla involverade i koncernen. De sitter alla i styrelsen. Fredrik är dessutom ansvarig för industridivisionen och Lovisa, som har varit controller inom Schibsted, är ansvarig för tidningsdivisionen. Juristen Johanna är just nu barnledig och har bland annat jobbat för den numera nedlagda tevekanalen K-World.

Stig Fredriksson är en skicklig affärsman som kan den svenska mediemarknaden utan och innan. Han var förstås väl medveten om vad som höll på att hända i VLT under de första åren på 2000-talet och han var dessutom vän med Anders H Pers. De hade bland annat suttit i Tidningsutgivarnas styrelse tillsammans.

– Han är en frifräsare. Vi är vänner, säger Anders H Pers.

I Veckans Affärer förklarade den medieskygge Stig Fredriksson sitt inhopp i VLT så här:

– Vi vill vara med i den strukturomvandling som pågår på den svenska lokaltidningsmarknaden.

Trots budet på VLT föll den planerade affären med Nerikes Allehanda.

– När det inte blev full uppslutning från VLT:s alla ägare ville inte Nerikes Allehandas övriga ägare vara med, säger Lennart Foss i dag.

Efter budet blev låsningen total i VLT. Huvudägarna kallade till en extra bolagsstämma.

Stig Fredriksson dundrade på stämman:

– En ytterst liten majoritet kör över en stor minoritet. De nya ägarna har med stalinistisk intensitet arbetat för en avnotering av aktien. Skuggan faller på Peter Hjörne som agerar som den värsta sortens corporate raider i ett läge där förtroendet för näringslivet och aktiemarknaden är kört i botten, sa han då, rapporterade VA.

Även Centertidningar, som då ägde 3,7 procent, vände sig mot budet på stämman.

Stig Fredriksson krävde en granskningsman av länsstyrelsen och det blev Stefan Melesko.

På stämman slängdes Anders H Pers och Jonas Pers ut ur styrelsen trots att deras släktfalang hade drygt 40 procent av rösterna, 45 procent med Stig Fredrikssons röster. Det hjälpte inte att Lars Milberg från Aktiespararna rasade mot majoriteten.

Samtidigt verkade majoritetsägarna för en avnotering från Stockholmsbörsen. Men Anders H Pers falang vägrade. Lösningen blev att aktien noterades på börsens sidolista First North i augusti 2006.

På bolagsstämman förra v��ren drabbade de två falangerna åter samman. Anders Pers grupp ville inte att bland andra Tomas Brunegård och Lennart Foss skulle få ansvarsfrihet. Något som även Aktiespararna ställde sig bakom. Men i stället såg huvudägarna till att det var Anders Pers och Jonas Pers som inte fick ansvarsfrihet för sin tid i styrelsen 2004.

Dessutom föreslog Anders Pers grupp bland annat en plats i styrelsen för den tunga tidningsmannen Hasse Olsson, som byggt upp Dagens Industri både i Sverige och i utlandet. Men majoriteten gav förslaget kalla handen.

– Vi vill ha lugn och ro i styrelsen. Ägarfrågor kan vi ta på stämmorna. Hasse Olsson har stor tidningskompetens men det har vi tillräckligt av i styrelsen, säger Tomas Brunegård i dag.

Även på den ordinarie bolagsstämman våren 2006 föreslog Anders H Pers falang Hasse Olsson. För övrigt fanns det tre olika förslag till styrelsen, ett från Stig Fredriksson, ett från Anders Harald Pers grupp och ett från huvudägarna. Nu stödde dock Aktiespararna huvudägarna.

Hasse Olsson, som känner Anders H Pers sedan länge, skräder inte orden:

– Det hela är väldigt enkelt. Det är ett exempel på grovt minoritetsförtryck. Det strider mot all praxis att utestänga en så stor minoritet från styrelsearbetet. Jämför med Volvo där Christer Gardell vill ha en styrelseplats när han köpt några få procent. I det ljuset framstår det här som en enorm skandal.

Men Aktiespararnas bolagsbevakare Gunnar Ek håller med majoriteten.

– Med den relation Hasse Olsson har till grundarfamiljen är han knappast oberoende, säger han och betonar vikten av oberoende styrelseledamöter.

Mellan de båda stämmorna har VLT varit med om att förändra den svenska tidningsmarknaden ytterligare. Detta genom att för ett år sedan köpa Centertidningar för 1,8 miljarder kronor tillsammans med Stampen, Stampens och Lennart Hörlings Morgonpress Invest och den norrländska mediekoncernen Mitt Media.

– Köpet av Centertidningar är det senaste steget. Nu äger Stampen hela västkusten, säger Lennart Weibull.

Trots att affären drevs igenom av den nuvarande styrelsen, med Stampen-vd:n Tomas Brunegård i spetsen, har den dock fått stöd av den kritiska falangen med Anders H Pers och Jonas Pers.

– Vi var positiva till den affären, vi blev informerade innan den skedde, säger Jonas Pers till Affärsvärlden.

Köparna delade upp Centertidningars tidningar emellan sig så att VLT fick Länstidningen Södertälje, Norrtelje Tidning, Nynäshamns Posten, Lidingö Tidning och den rikstäckande specialtidningen Idrottsbladet Motorsport.

Stampen och VLT tog tillsammans över Södermanlands Nyheter medan Stampen och Morgonpress Invest fick Hallands Nyheter med dotterbolag. Stampen tog också över Centertidningars ägarandel i Ortstidningar i Väst.

Dessutom slog Mediaintressenter ihop Stampens, VLT:s och Centertidningars tryckerier till V-TAB.

– Den stora förklaringen till att vi kunde köpa Centertidningar var att vi kunde hantera ett så stort tryckeriförvärv, säger Tomas Brunegård.

Han siktar på att fördubbla Stampens värde från 2006 till 2010.

— Vi ska växa genom att utveckla våra tidningsinnehav och göra satsningar inom nya tillväxtområden, till exempel inom nya digitala medier, gärna med ett internationellt fokus.

I somras blev Stampen huvudägare till internetsajterna Familjeliv och Bröllopstorget.

Fortfarande är lokaltidningarna underutvecklade på Internet. Förra veckan skrev Dagens Media om ett icke namngivet mediebolag som skulle starta elva lokalsajter.

***

Epilog

Vad ska då hända i VLT? Ägandet är låst, och Persarna vill inte sälja.

– Vi har inga planer ändra på vårt ägande, min syster och jag och våra barn, säger Anders H Pers.

Och även om Stampen/GP misslyckades med sitt bud har de ändå i stort lyckats med sin strategi.

Med köpet av Centertidningar har Tomas Brunegård och Peter Hjörne lyckats skapa ett tredje block i Mediesverige. Sfären runt de gamla centertidningarna har nu 22 procent av dagspressens totala intäkter, familjen Bonnier (Dagens Nyheter, Expressen med flera) har 28 procent och Schibsted (Svenska Dagbladet och Aftonbladet) har 15 procent.

– VLT var ett nyckelförvärv i det bygget, säger Karl Erik Gustafsson.

NYCKELFIGURERNA I TIDNINGSSRIDEN VLT-falangen * Ca 30 procent av aktierna Anders H Pers, före detta vd och chefredaktör VLT. Äger 3,2 procent av aktierna, motsvarande 4 procent av rösterna i VLT. Jonas Pers, kusin till Anders H Pers. Äger 2,8 procent av aktierna, motsvarande 8,2 procent av rösterna i VLT. Åsa och Malin Pers, systrar till de båda ovan. Äger 5,4 procent av aktierna, motsvarande 4 procent av rösterna i VLT. Stig Fredriksson, vd och ägare till Jönköpings-Posten och Herencokoncernen med Jönköpings-Posten i spetsen. Äger 10,1 procent av aktierna, motsvarande 6,5 procent av rösterna i VLT. GP-falangen * 58,6 procent av aktierna Peter Hjörne, ägare till Stampen AB som äger bland annat Göteborgs-Posten. Tomas Brunegård, vd för Stampen och ordförande i VLT. Stampen och Lidköpingspress äger, ihop med några andra ägare i familjen Pers, bolaget Mediaintressenter PLMS AB Göteborg, som i sin tur äger 58,6 procent av aktierna, motsvarande 52,5 procent av rösterna. l Lennart Hörling, ägare och vd för Lidköpingspress, som ger ut Nya Lidköpings-Tidningen. Lennart Foss, vd för VLT. Äger inga större aktieposter i bolaget.