”Maktskiftekräver pedagogik”

Möjligen är det bra för alliansen att den svacka som alltid brukar avlösa en lång tids uppgång infaller nu i stället för i själva valrörelsen. Det finns gott om tid för de borgerliga att komma igen. Men Göran Persson verkar ha vaknat till liv igen, samtidigt som alliansen under flera veckor förlorat sig i budgetalternativens ibland motstridiga procentexercis. Junilistans inhopp i leken innebär att den maktskifteseufori som fanns i våras definitivt är bortblåst.

Stämningen i samtalet med centerledaren i hennes pappersbemängda, lätt opersonliga rum i riksdagskomplexet, kan därför bäst beskrivas som affärsmässig. Maud Olofsson ser möjligheterna till ett maktskifte som hyggliga, men pekar också på allvarliga hinder.

– Vi måste kunna svara på medborgarnas frågor och det måste kännas trovärdigt ända in i mål. Om vi lyckas klara att beskriva kopplingen att ju fler som är i arbete och ju fler företagare som vill anställa, desto bättre välfärd – ja, då kommer vi att klara det. Socialdemokraterna kommer hela tiden att hävda att pengarna kommer från himlen, men det har ju inte så mycket med verkligheten att göra. Jag tror vi behöver en gigantisk pedagogisk insats under det här året som kommer för att förklara hur viktiga jobben är för välfärden framöver.

– Men det kommer att bli en jättetuff valrörelse som i grunden kommer att handla om att vi ska stärka bidragssystemen eller jobben. Socialdemokratin kommer att skrämma upp folk med raserad välfärd. Man köper olika väljargrupper och jag är inte säker på att det kommer att gå hem.

En annan sak som oroar många väljare är utflyttningen av jobb. Du tycker man ska se positivt på globaliseringen. Men hur ska du övertyga väljarna?
– Den första delen är att vi alla är en del av globaliseringen. När du går och köper det billigare kylskåpet som är lika bra som det som är producerat i Sverige så är du en del av globaliseringen.

Man växlar alltså billigare kläder och vitvaror mot förlorade jobb?
– Om man är provokativ kan man säga det. Å andra sidan kan man fundera över om vi hela tiden behöver stå som förlorare. Med vår höga utbildnings- och forskningsnivå borde vi kunna ligga i framkant. Men vi måste också skapa ett innovationsklimat som gör att resultaten från forskningen stannar kvar i form av produktion i Sverige.

Finns det skillnader i det borgerliga blocket i synen på globaliseringen?
– Det finns en gemensam positiv inställning till globaliseringen. Men vi kunde ju se när det gäller debatten om övergångsreglerna för de nya EU-medborgarna förra våren att det faktiskt var centerpartiet som tog den riktiga fighten att stoppa reglerna. Mina kollegor i alliansen var inte lika tuffa utan svävade på målet.

Bushs hantering av orkanen Katrina och Perssons roll under tsunamikatastrofen har blottat brister i politikers ledarskap. Vad kan politikerna lära av näringslivet?
– Det politiska ledarskapet brister i frågan om vart vi är på väg. I näringslivet pekar man mot ett mål och säger dit ska vi gå. Ta globaliseringen och miljöförstöringen. Det är två jättestora frågor som oroar medborgarna i vardagen. Och vad svarar våra svenska politiker? Jo, vi har en diskussion om ersättningsnivåer i socialförsäkringssystemen. Vi som politiker måste våga peka ut framtida problem och samtidigt erbjuda lösningar. Miljöhoten är exempel på en gigantisk möjlighet. Jag skulle vilja se ett jättestort grönt industrialiseringsprogram i Sverige där vi ska bli bäst på alternativa bränslen och miljövänliga bilar. Genom att erbjuda lösningar förmedlar jag trygghet som politiker. Det är så politiskt ledarskap ska se ut.

Ledarskap handlar väl också om att omge sig med rätt rådgivare. – Jag har ett ”Board of advisors” som består av företagare från olika branscher. Jag tycker att det är väldigt viktigt att få reda på hur företagens vardag ser ut och hur de reagerar på förslag som jag lägger. Företagen måste känna att vi tror på dem och omvänt måste vi politiker kunna lita på att småföretagen växer när vi genomför förbättringar. Det måste till en växelvis kommunikation för att få i gång investeringar. Samtidigt har jag en väldig styrka i mitt ledarskap och det är att jag har praktisk erfarenhet.

Du var vd för Hushållningssällskapet i Västerbotten, som sysslar med rådgivning till lantbrukare och andra företagare, under fyra år. Hur många anställda hade du ansvar över?
– Vi var runt 25 rådgivare.

Hur mycket omsatte ni?
– Cirka 35 miljoner kronor. Här ingick fastigheter men också en fiskodling.

När vi nu pratar om vad politiker kan åstadkomma så föreslår ni sänkta arbetsgivaravgifter. Är det inte i slutändan efterfrågan på en viss tjänst eller produkt som styr framgången?
– Om du är företagare och har en viss idé så måste du förstås ha en efterfrågan. Men du kan ha en jättebra produkt som är för dyr därför att kostnaderna är för höga. Ta hela turistnäringen som är otroligt personalintensiv. Det är klart att den produkten blir mycket bättre om du kan erbjuda en bra service till de turister som kommer hit. Det är beroende av om du kan anställa folk i tillräcklig mängd. Men om vi har ett regelverk som kostar så mycket som det gör i dag så lägger politikerna en tung kostnad på produkter och tjänster som företagen ska sälja.
Men svenskens ovilja att våga ta risker spelar väl också en roll? Handlar det inte i grunden om att man måste ändra på folks vilja att ta risker.
– Vi politiker måste förändra attityden mot företagandet. Till skillnad från socialdemokraterna vill vi säga att vi tycker att det är jättebra om ni småföretagare blir rika på er verksamhet. Att bli rik är inte den viktigaste drivkraften men det är ändå en viktig morot som får entreprenörer att satsa både eget kapital och arbete. Ett annat problem är att vi fortfarande lär folk att bli löntagare. Sedan är det några som halkar in och blir företagare.

Den viktigaste frågan för många företagare är medfinansieringen i sjukförsäkringen. Vad ska ni göra?
– Vi vill gå tillbaka och begränsa arbetsgivarnas medfinansiering till de två första veckorna. Det är helt orimligt med dagens system där många människor slås ut därför att man inte vågar anställa personer med någon krämpa. Vi får ett knallhårt arbetsliv om vi ska fortsätta på det här sättet.

Hur värdefulla är storföretagen för Sverige?
– De är väldigt värdefulla därför att de i dag har en väldigt effektiv produktion. Vi har ju en hög tillväxt och en bra utveckling i storföretagen. Men det som är problemet är att vi har utformat politiken väldigt mycket efter de här stora företagen vilket har gjort att vi har glömt de små och då har det inte vuxit upp några nya storföretag.

Borde företagsledare vara mera offensiva i den politiska debatten?
– Jag tycker att det ska finnas en bättre kommunikation mellan det politiska livet och näringslivet. Jag har varit i båda världarna och jag ser att det brister i politikernas kunskaper om näringslivet och vice versa. Korsbefruktningen är väldig viktig.

Har de senaste decenniernas energipolitik varit lyckad?
– Nej, det kan man inte säga.

Men den föddes ju i och med att centern lanserade kärnkraftsfrågan i slutet av 1970-talet.
– Folkomröstningsutslaget om att avveckla med förnuft har aldrig följts upp. I stället har det skapats en stor osäkerhet i basindustrin och energibranschen. Vi har bidragit till osäkerheten, men huvudansvaret bär socialdemokrater och folkpartister som ju hade uppdraget att omsätta folkomröstningens resultat. Det har gjort att man inte har satsat tillräckligt på forskning.

Enligt Nutek har det sedan 1980-talet satsats över tio miljarder kronor på bland annat vindkraftverk och biobränsleanläggningar. Men någon miljöteknikindustri av betydelse har inte vuxit fram i Sverige.
– Det är inte sant. Om man tar bioenergin så har den utvecklats otroligt bra. Men det man kan säga är att vi har haft en väldig politisering av energifrågan med låsta positioner i alla läger. Centern har velat bryta låsningen. Därför har vi bytt fokus från att bara prata avveckling till att tala om utveckling. Det som skulle krävas nu är ju en blocköverskridande lösning som innebär att företagen vet spelvillkoren och då är vi det enda partiet som driver det. Jag har inte gett upp hoppet om detta utan jag tror att det finns lösningar som gör att vi ska komma fram. Men alla måste bjuda till.

Ni talar om en grön industripolitik. Hur skiljer den sig från miljöpartiets?
– Miljöpartiet lägger fokus på att stoppa dem som kör bil och att skydda skogen från att människor ska komma dit. Förbud är deras politik. Jag vill använda marknadsmekanismerna till att lösa de globala miljöproblemen. Det finns ett akut behov av en grön industripolitik som siktar in sig på att svara på de stora frågorna i världen. Hur minskar vi koldioxidutsläppen och hur får vi oljan att räcka? Det enklaste är ju att byta bränslen. Sverige har jättemöjligheter. Pilotanläggningen på etanol i Ö-vik ger bättre resultat än vad man trodde. Här står man inför att investera i tre anläggningar inom en tioårsperiod som skulle kunna öka produktionen av etanol och försörja en stor del av fordonsparken i Sverige. Jag vill ha ett stort industriellt program för att vi ska ta marknadsandelar inom global miljöteknik.

Vilka av de statliga bolagen vill du sälja ut?
– Vi vill sälja en del. Vin & Sprit och Nordea är exempel. Men vi vill ha högsta möjliga pris och därför kommer vi aldrig att ange någon tidsplan. Principen ska vara följande: Staten ska bara äga om det finns ett nationellt intresse eller om saker och ting inte kan klaras ut av marknaden.

Moderaternas Gunilla Carlsson kallar sig för ”kollektivavtalsfantast”. Var står du?
– Jag tycker att kollektivavtalen har fungerat väl i Sverige. Sedan finns det skönhetsfläckar. Det gäller sympatiåtgärder där företag kan bli indragna i konflikter trots att de har kollektivavtal. Jag tror att det är viktigt för både fack och arbetsgivare att om det finns ett avtal så måste det också gälla. Annars urholkar man avtalen och det skapas en osäkerhet. Sedan måste man fundera över hur vi ska få en större flexibilitet på arbetsmarknaden så att folk vågar byta jobb. Vi måste fundera över hur vi skapar trygghetssystem som gör att människor känner att de kan byta jobb utan att behöva känna för stor oro.

Ska ni satsa köpeskillingen från försäljningen av centertidningarna på småbolag i glesbygden?
– Man ska komma ihåg att centerpartiet har en historia av att vara entreprenörer från den enskilde bonden som drev sitt företag till att vi startat försäkringsbolag, banker, elbolag och byggt bygdegårdar. Naturligtvis kommer vi att använda pengarna på ett sätt som stödjer vår politiska inriktning med ökat småföretagande.

Blir näringsministerposten en naturlig post för dig i en kommande borgerlig regering?
– Den är en naturlig post för centerpartiet men jag har ju lärt mig av Gunnar Hedlund (partiordförande 1949-1971, reds. anm.) att man inte ska sälja några skinn förrän björnen är skjuten. Vi ska inte heller dela ut några ministerposter innan vi har fått dem. Men alla kan se att det finns ett stort engagemang för näringspolitiken och småföretagarfrågor inom centern.

Kan det uppstå ett läge där centern kan göra anspråk på statsministerposten.
– Först och främst vet vi inte hur valresultatet blir. Situationen kan vara en helt annan än vi har i dag. Men det har funnits lägen där centerpartiet inte var störst men där vi ändå fick statsministerposten därför att vi hade en bra ledare. Då är vi tillbaka till frågan om förtroende i ledarskapet. Man utser inte sig själv till ledare utan man blir utsedd av andra. Det är det som är det starka ledarskapet.
______________________________________________________________

UPPVÄXT I HÖGBYN
Namn: Maud Olofsson.
Uppväxt: 1955 i Högbyn i Örnsköldsvik.
Familj: Gift och tre barn.

Karriär inom centern
1970-talet: Ombudsman, centern i Norrbotten.
1996: Ledamot partistyrelsen.
2001: Partiordförande.

Karriär utanför partiet
1997-2001: Vd för Hushållningssällskapet i Västerbotten.
1997-2000: Styrelseledamot Föreningssparbanken Umeå.
Aktieägande: ”Vi äger lite aktier i familjen. Vi har lite Boliden, lite H&M och några småföretagsaktier. Men det är inga stora innehav. Sanningen är den att jag kommer från sådana förhållanden där det aldrig funnits ett ekonomiskt utrymme för aktieaffärer. Vi har levt under ganska knappa förhållanden.”