Nu rensar kapitalet upp bland miljöbovarna

På sin hemsida har Freeport-McMoRan, ett av världens största gruvföretag, lagt ut en fin bild på barrträd i aftonsol. Under rubriken miljö och samhälle skriver företaget: “Hållbar utveckling är ett kärnvärde, som vi omfamnar, både som vår plikt i samhället och som en klok affärsprincip”.

Verkligheten är att Freeport släpper ut tungmetaller rätt ut i en flod i Indonesien. Och har så gjort i 40 års tid. Från floden rinner tungmetallerna vidare ut i havet.

Freeport är ett av många företag som just nu är föremål för påtryckningar från investerare i Unpri, FN:s nätverk för etiska investeringar.

Förvaltare inom Unpri som får signaler om missförhållanden inom företag kan dela med sig av sig av informationen på organisationens intranät, “The clearinghouse”. De andra förvaltarna väljer själva om de vill samarbeta kring en utredning, göra en aktion eller bara hålla sig informerade.

Just nu pågår ett 20-tal samarbeten kring olika företag inom ramen för Unpri. Freeport McMoRan är ett exempel där cirka 60 investerare – varav hälften är nordiska – agerar tillsammans. Bland annat Första och Fjärde AP-fonden har innehav i Freeport och aktionen koordineras av det svenska företaget GES Investment Services.

– Vi försöker få Freeport att stoppa sina utsläpp, bekräftar Magnus Furugård, vd på GES.

Att påverka företag i stället för att direkt sälja av tveksamma innehav är en ganska ny metod för investerare.

– Vi tror att våra möjligheter att faktiskt påverka näringslivet är större på det här sättet, berättar Unpris ordförande Donald Macdonald, som också är ordförande i den brittiska pensionsfonden för postanställda.

En annan trend är att många investerare numera gärna samarbetar med NGO:s (fristående organisationer som verkar för miljö, mänskliga rättigheter och andra värdebaserade mål).

– Inom Unpri har vi en positiv attityd till ideella organisationer, förklarar Donald Macdonald. Om deras research är välgjord kan den vara extremt värdefull för oss och vi försöker utöka dialogen med dem.

Att klimatdebatten har fått många företag att plötsligt komma ut som socialt och miljömässigt ansvarsfulla är ett faktum som inte någon kan ha undgått att lägga märke till. Men, som i fallet Freeport McMoRan, är det inte alltid som ord och handling går i samma tempo.

– De som bröstar sig väldigt mycket är sällan lika bra som de som inte talar lika mycket om sitt sociala och miljömässiga arbete, säger Magnus Furugård.

I USA presenterades nyligen en studie kring företag som anslutit sig till det amerikanska energiministeriets program för att minska utsläppen av växthusgaser. Sextio procent av företagen hade ökat sina utsläpp i stället för att minska dem.

I branschen talar man numera om tre sorters etisk skönmålning som företag kan ägna sig åt:

ª Greenwash. Att plötsligt marknadsföra sig som miljövän på tvivelaktiga grunder.

ª Bluewash. Att omsvepa sig i FN-flaggans blåa färg, genom att skriva under på punkterna i Global Compact, ett program som inte kräver något genomförande.

ª Sweatwash. Att genom olika kampanjer dra uppmärksamheten från att största delen av produktionen sker under tveksamma förhållanden i låglöneländer, så kallade sweatshops.

I Sverige ser både Greenpeace och Naturskyddsföreningen Vattenfall som det allra tydligaste exemplet på ett företag som ägnar sig åt greenwash.

– Där glappar det rejält mellan ord och handling, säger Svante Axelsson, generalsekretare på Naturskyddsföreningen.

– Vattenfall säger att hälften av deras investeringar går till förnyelsebar energi. Men de nämner inte att detta gäller investeringar fram till 2035. Förra året gick 80 procent av Vattenfalls investeringar till kol och kärnkraft, konstaterar Jan Isakson, pressekretare på Greenpeace.

Svante Axelsson på Naturskyddsföreningen misstänker att greenwash i många fall beror på att företagen har hamnat i händerna på ivriga pr-byråer.

– Jag antar att pr-byråer gärna vill skruva till miljöengagemanget så att det framstår som större än vad det är.

Magnus Furugård tror att de flesta företag vill väl med sina miljöarbeten. Men att de underskattar den tid omställningen tar. Ändå börjar de kommunicera sitt miljöbudskap från dag ett.

– Det tar tid att omförhandla avtal med alla leverantörer. När det gäller franchiseavtal kan det ta tio år och är en fråga om frivilligt engagemang.

Deborah Cornland, miljökonsult och samordnare för Blicc, ser förankringen som en jättefråga. Blicc är ett nätverk av företag som försöker utveckla lönsamma klimatstrategier, där bland andra Vasakronan och Luftfartsverket ingår.

– Det finns alltid en risk att miljöchefen inte lyckas få förankring vare sig uppåt eller nedåt. Uppåt kanske är lite lättare, men många företag vill gärna göra något utan att det får kosta. Till och med om nettoresultatet är positivt så drar de sig för att göra en långsiktig investering.

En avgörande svårighet för de företag som försöker vara seriösa är att det i dag inte finns någon enhetlig redovisningsprincip för koldioxidutsläpp.

– Det är omöjligt att jämföra olika företag med varandra, och också svårt att se förändringar mellan olika år inom samma företag, säger Deborah Cornland.

Till exempel kan ett företag som skryter om hur det minskar sina koldioxidutsläpp inom ett område, samtidigt öka dem inom ett annat.

I USA uppvaktade en grupp investerare nyligen den amerikanska finansinspektionen SEC och krävde en enhetlig standard för redovisning av koldioxidutsläpp. I Sverige har Blicc under hösten försökt påverka näringsdepartementet i samma riktning. Men enligt Henrik Wingfors, departementssekretare på näringsdepartementet, är inget sådant lagförslag att vänta.

– Nej, regeringen vill inte tvinga på företagen en lagstiftning, men ser gärna att de tar egna initiativ i den här frågan.

Konsekvensen blir att företagen kan fortsätta att fuska med sina koldioxidutsläpp. Det innebär i sin tur att de seriösa företagen får svårare att nå fram med sina budskap.

– Om inte informationen är korrekt blir folk förvirrade och då fungerar inte marknaden som den ska, konstaterar Svante Axelsson på Naturskyddsföreningen.

YLVA JOHNSON

Har tio biljoner i ryggen Unpri bildades i april 2006 på initiativ av Kofi Annan. Sedan starten har antalet medlemmar vuxit från 56 till cirka 250 stora pensionsfonder och kapitalförvaltare, som tillsammans förvaltar ett kapital på tio biljoner US-dollar. Bland svenska medlemmar i Unpri märks Folksam, Nordea, Banco och AP-fonderna.