Nu tåras mina ögon

I mitt arbete brukar jag normalt kunna pusta ut veckan efter ett riksdagsval. Då är det ”back to normal” med bevakning av inflation, bytebalanser och tyska industrisiffror. Så har det i alla fall varit de tidigare åtta gångerna. Fast den här hösten ser ut att bli riktigt besvärlig. Media fokuserar som regel på en katastrof i taget, men som analytiker eller handlare är det viktigt att försöka förhålla sig till allt som händer, samtidigt. Det innebär att man måste ha koll på var det ryker och var det glöder trots att man ofta väljer att inte agera förrän det brinner. Just nu är luften tät av rök.

Den svenska politiken till exempel; oavsett allt eftervals-tjäbbel är det när budgeten ska röstas igenom i riksdagen som saker och ting ställs på sin spets. Först då vet vi hur det parlamentariska läget ser ut i realiteten och vilka konsekvenser det får för ekonomin. Detta blir någon gång i mitten på december. I dag känns ett extraval långt borta. Hur kommer det att kännas då?

Samtidigt glöder det från en mängd geopolitiska kriser; Ukraina-konflikten och dess effekter på Europas ekonomi, IS våldsamma expansion i Mellanöstern som nu involverar allt fler nationer, ebola-epidemin i Västafrika som breder ut sig allt snabbare samtidigt som Kinas regionala ambitioner i Sydostasien skapar oro i hela det området. Indien och Japan, som ser sig själva som ekonomiska stormakter, har tillsammans med USA börjat svara upp mot vad de ser som kinesisk aggression.

I Europa har tyvärr läget också snarare förvärrats än förbättrats. Visserligen stannar Skottland i Storbritannien men ett brittiskt utträde ur EU – Brexit – är fortfarande en möjlighet. Och katalanerna vill rösta om självständighet från Spanien – något som Madrid hävdar strider mot grundlagen. Mera rök alltså. Allvarligare ur ekonomisk synvinkel är dock att den av Tyskland ledda återhämtningen i Europa har fått en knäck. Alltmer omfattande sanktioner – och ryska svar – har fått framtidstron att vackla hos tysk industri. Det sker samtidigt som Frankrike stampar på nolltillväxt och Italien befinner sig i recession. Bara Spanien ser ut att vara på rätt väg. Detta försvagade Europa påverkar naturligtvis ett exportberoende Sverige som ser tillväxten avta på sina viktigaste marknader.

I brist på radikala strukturreformer och med styrräntor nära noll svarar Europa, genom ECB, med det enda man har: sedelpressarna. Europeiska centralbanken ämnar öka sin balansräkning genom en serie nya åtgärder – riktade lån till små och medelstora företag samt köp av diverse finansiella tillgångar – och hoppas att detta ska öka såväl viljan att konsumera som att investera så att hjulen så småningom börjar snurra igen. Samma löfte om mer pengar håller också stora delar av de finansiella marknaderna om ryggen – såväl obligationer som aktier handlas till historiskt höga priser. Kommer det lyckas att stimulera Europa ur dödläget? Eller krackelerar de finansiella marknaderna under trycket av de svaga realekonomierna? Har faktiskt ingen aning.

Men om det finns en brandbil som kan hjälpa till att släcka de pyrande brasorna så kommer den från USA. Den amerikanska centralbanken Fed ser ut att ha lyckats vända den amerikanska ekonomin genom flera av de åtgärder som ECB nu ska sjösätta. Samtidigt är amerikanerna aktiva i såväl Ukraina, Mellanöstern som i Västafrika. En amerikansk återhämtning samtidigt som det tuffar på ganska bra i Kina – världens just nu två största ekonomier – ger trots allt anledning till viss optimism.

Så medan debatten på hemmaplan ägnas åt huruvida S/MP/V/C/FP med flera ska kunna enas om en budget så tåras mina ögon av tjock rök från ett antal andra pyrande brandhärdar, såväl på i Europa som i Långtbortistan. Det känns faktiskt ovanligt besvärligt.

Siffermani

24 siffror i ett OCR-nummer på räkningen. Världens totala befolkning är drygt 7 miljarder människor (tio siffror).

Ett tal med 24 siffror är ofattbart stort. Jag blir förbannad varje gång jag betalar. Gör om – gör rätt.