ÖSTRA TYSKLAND: Öar av friskhet

Även om östra Tyskland växer med fyra procent om året ochVästtyskland med 2,5 procent så kommer det att ta närmare 50 årinnan östtyskarna har kommit ikapp sina rika bröder i väst.Skall det gå snabbare, låt oss säga på tio år, så måste denårliga tillväxttakten vara minst 5,5 procentenheter högre iöstra Tyskland.

Ett helt orealistiskt perspektiv, menar Ulrich Heilemann vidforskningsinstitutet RWI i Essen som har beräknat olikatillväxtscenarios för den östtyska ekonomin.

Genomsnittssiffrorna döljer dock de stora skillnaderna inomöstra Tyskland, såväl de positiva som de mindre uppmuntrandetendenserna. Redan i dag finns det områden med ett starkt privatnäringsliv och en snabbt växande tjänstesektor.

Opelfabriken i Eisenach är ett av dessa bejublade östtyska verk,där produktiviteten är högre och maskinparken modernare än någonannanstans i Europa. I fackkretsar betecknas fabriken till ochmed som bättre än Toyotas allra effektivaste verk. Eisenach ären stad med lång och ärorik biltradition. Här byggdes inte baraden puttrande tvåtaktbilen Wartburg som i decennier förpestadeluften i DDR. I bilmuseet i Eisenach kan man även betraktanydanande skapelser från tiden före kriget. Samma sak gäller förZwickau i sydöstra hörnet av det gamla DDR. Där byggdes denösttyska Trabanten, och där rullar i dag Volkswagenbilar frånbanden. Bitterfeld i närheten av Leipzig är ytterligare ettexempel på hur en klassisk industriregion upprustas ochåteranvänds, sedan det investerats miljardbelopp i nya fabrikeroch nya maskiner.

I Bitterfeld arbetade före kriget några av världens främstakemister. Här producerades under Hitlertiden strategiska råvaroroch kemiska stridsmedel, och här hade DDR större delen av sinpetrokemiska tillverkning i de statsägda koncernerna Leuna ochBuna.

Omedelbart efter återföreningen började västkoncerner titta påområdet. Spejarna återvände till koncerncentralerna ochrapporterade om förfallna fabriker och ekologiska krisområden.Trots detta har i dag några av Europas ledande kemiföretag plöjtner tiotals miljarder i Bitterfeldregionen, bland dem Bayer,Akzo Nobel, Heraeus och Elf Aquitaine. Pengarna har satsats intebara på grund av det generösa statliga etableringsstödet utanför att det i denna del av Östtyskland finns ett stort utbud avvälutbildade kemiarbetare och en acceptans för kemisk produktionsom saknas i det välmående Västeuropa, där miljö- ochhälsoaspekter väger tungt.

POLITIKERPLANERINGIndustriparken Prignitz, ett av Östtysklands mestsubventionerade industriområden, är ett avskräckande exempel påhur fel det kan bli om politiker planerar utan hänsyn tillmarknaden. Industriområdet har allt en ambitiös kommun kan önskasig: ett överflöd av nybyggda vägar, vindkraftverk och plats för1.500 arbetsplatser. Allt i allt en yta motsvarande trehundrafotbollsplatser, en för varje kommuninvånare.

Än så länge har bara ett fåtal företag insett fördelarna av attetablera sig i Prignitz. Större delen av industriområdet stårtomt och kommunens skulder uppgick förra året till 140.000 D–mark per invånare. De statliga subventionerna (motsvarande 350miljoner kronor) är i allt väsentligt bortkastade pengar.

Företag som söker sig så här långt österut bygger hellre sinanya fabriker 100 kilometer längre bort i Polen, där lönerna baraär en bråkdel av de höga östtyska lönerna, kritiserar de tyskaskattebetalarnas organisation som år efter år granskar detstatliga stödet till öst.

POLSK LÅGLÖNEKONKURRENSKommunen Hoyerswerda, längst ut mot gränsen till Polen, harvarken en storstilad industripark eller en gammalindustritradition att falla tillbaka på. På DDR-tiden växtestaden från 7.000 till 70.000 invånare, som alla levde avkolgruvorna och kraftverket Schwarze Pumpe. Efter återföreningenförsvann jobben i gruvorna. Västtyska subventioner fickbyggindustrin att gå på högsta varv under några få år i börjanpå 1990-talet. I dag ligger arbetslösheten på omkring 30 procent,och den som ung och välutbildad flyr till Västtyskland. Kvarblir de som är över fyrtio och de som nöjer sig med att väljamellan AMS-jobb, a-kassa eller låglönejobb utananställningsskydd.

Till dessa fattiga delar av östra Tyskland flyttar i dagholländska företag som odlar champinjoner och som betalar lönerpå omkring 12 D-mark i timmen. I västra Tyskland skulle debetala minst en tredjedel mer.

Helt annorlunda ser det ut i Leipzig, Östtysklands boom-town.Där ser flygplatsen och de nya mässhallarna ut som väldigarymdskepp i stål och glas, och där finns det varje år enhandfull nya hotell att välja mellan. Forskningsinstitutet IWH iHalle konstaterar i en färsk undersökning att investeringarna ibyggnader och maskiner är tio gånger så stora i Leipzig som degenomsnittliga investeringarna i östra Tyskland. Här växeralltså ett nytt ekonomiskt centrum fram, precis som före kriget.Då fanns det i Leipzig 7. 200 företag – mer än i hela nordöstraTyskland.

De stora vinnarna i återföreningsprocessen är enligtforskningsinstitutet DIW i Berlin storstädernas kranskommunersom profiterar av bättre kommunikationer och lägre markpriser.En snabb blick på kartan visar att det framför allt är utmedmotorvägarna som de nya företagen växer fram. Här ökar i dagbåde sysselsättningen och antalet företag som kan hävda sig påden samtyska eller europeiska marknaden.

Områdena utmed gränsen till Polen och östersjödistrikten idelstaten Mecklenburg-Vorpommern riskerar däremot att bliutvandringsregioner med hög arbetslöshet och en tillväxttakt påbara 1,5-2 procent om året.