Pensionssparande passar inte alla

Vid årsskiftet 1999/2000 träder det nya statliga pensionssystemet i kraft. Ingenting talar för att det nya systemet kommer att ge en högre slutlig pension än det system som gäller idag – snarare tvärtom. Och alla, unga som medelålders, kan även i framtiden räkna med att banker och försäkringsbolag kommer att överösa dem med erbjudanden att börja pensionsspara i just deras »förträffliga« och »nödvändiga« privata komplement till det statliga pensionssystemet.

Mördande reklam

Förmodligen kommer antalet erbjudanden till och med att öka, eftersom branschen hoppas på att det nya premiepensionssystemet ska bredda kunskapen om framförallt fondsparande hos svenska folket och därmed spilla över på annat fondanknutet sparande. Låt dig emellertid inte lockas av första bästa erbjudande, utan tänk efter ordentligt och jämför olika alternativ.

Den som funderar på pensionssparande bör ställa sig tre frågor.

1. När ska jag börja pensionsspara?Banker och försäkringsbolag hävdar ofta att det är viktigt att börja pensionsspara så tidigt som möjligt, vilket är förståeligt ur deras perspektiv: pensionssparandet är bundet, så varje ny kund innebär intäkter för lång tid framöver. Men det är inte lika självklart att det är så viktigt ur spararens perspektiv. De flesta bör inte alls låsa in sina pengar i pensionssparande.

För den som är ung och ännu inte har skaffat bostad, barn och ett buffertsparande borde det vara viktigare att göra det först. Allt detta har man förstås glädje av även som pensionär.

Den som har hunnit skaffa bostad och har lånat till den kan tjäna mycket pengar på att istället amortera lånen. Avkastningen blir den ränta man annars själv skulle betala. Och återigen är en obelånad villa även till stor glädje och framförallt trygghet för en pensionär.

Bäst efter 50

Störst anledning att pensionsspara har den som är över 50 år. Då har barnen flyttat hemifrån, man har hunnit skaffa sig det mesta man behöver och kanske amorterat av en stor del av lånen, vilket borde innebära att även möjligheten att spara är stor.

Dessutom gäller det att ställa nuvarande och framtida arbetssituation i förhållande till sitt pensionssparande. Pensionssparande är till viss del avdragsgillt vid avsättning, men beskattas till fullo som inkomst av tjänst vid utbetalning. Spararen får med andra ord en skattekredit. De som är unga och inte har så hög lön, och därmed marginalskatt, riskerar ännu att få ut sitt pensionssparande när de arbetat sig upp på karriärstegen och har en högre marginalskatt. För dem som räknar med att tjäna betydligt bättre vid pensionen än idag är det därför bättre att spara skattade pengar och strunta i skattekrediten (se räkneexempel sid 39 i nummer 44/1998).

2. Vilken form av bundet pensionssparande ska jag välja?Det finns tre former av bundet pensionssparande – traditionell pensionsförsäkring i livbolag, fondförsäkring och Individuellt Pensionssparande (IPS).

IPS är nästintill ett renodlat sparande. Det är ett förhållandevis billigt alternativ, som ger den största valfriheten för spararen. Beroende på institut kan man IPS-spara på ett vanligt sparkonto, i fonder, i enskilda aktier eller obligationer och själv välja risknivå. Det är dessutom, till skillnad från fondförsäkringar och traditionell pensionsförsäkring, möjligt att flytta pengarna till ett annat sparinstitut. Däremot är det inte möjligt att knyta några försäkringsinslag till sparandet.

Pension livet ut

Försäkringsinslagen, såsom att pengarna ska räcka till månatliga utbetalningar livet ut, talar för traditionell pensionsförsäkring hos något av livbolagen. Ett annat skäl är att livbolagen, åtminstone de största, har låga driftskostnader i jämförelse med fondbolagens förvaltningsavgifter. Däremot kan du inte påverka avkastningen, eftersom sparkapitalet förvaltas kollektivt av livbolaget.

Det går även att knyta försäkringsmoment till fondförsäkringar, men de har mycket få fördelar jämfört med övriga alternativ på grund av sina höga avgifter. Tanken är att man genom att byta fonder ska kunna påverka avkastningen och välja risknivå efter egna preferenser, men man blir fast hos det fondbolag man ursprungligen valt, eftersom det inte går att flytta sin fondförsäkring till ett annat institut. Det samma gäller för livbolagen.

3. Vilken typ av tillgångar ska man välja – aktier eller räntebärande?Det beror givetvis på hur riskbenägen man är. Aktier är det mest riskfyllda placeringsalternativet, men samtidigt har de åtminstone historiskt sett haft bättre avkastning än räntebärande papper. Det är dessutom skillnad på aktier och aktier. Marknader som svänger kraftigt, som den ryska, är förstås mer riskabla än mer stabila marknader som världens största, den amerikanska.

Generellt gäller emellertid att man bör minska risken ju närmare pensioneringen man kommer. Den som är ung och har många år kvar till pension kan placera allt i aktiefonder, rent av en liten del i högriskfonder som Rysslands- och optionsfonder. 15–20 år före pensioneringen är det dags att börja att föra över pengarna till säkrare aktiefonder, som Europa- och Globalfonder, och blandfonder. Och när fem år återstår före pensionering är det tryggast att flytta över allt till räntefonder.

Det finns fonder som gör jobbet åt dig (läs mer i artikeln “Fonder för lata”). Härintill har Affärsvärlden givit sitt förslag på hur pensionspengarna skulle kunna placeras vid olika stadier i livet (se den tryckta tidningen i nummer 44/1998).

Övriga artiklar om pensionssparande