RED VALÖR: Syndabockhoppning

Det finns frågor som aldrig får något användbart svar. En av demär hur kunde det här hända, då?. Frågan ställdes när Kreugerkraschade, när Fermenta vurpade, när Leeson körde i diket, närMorgan Grenfell Asset Management lekte bort någon miljard, närden där masen misslyckades med att få ihop sittoljeprospekteringsföretag i Ryssland och kommer, tyvärr, attställas många gånger till i framtiden.

Självklart var det inte Percy Barneviks fel. Han var baraordförande i Sandvik. Inte heller Pensers. Han skötte bara enkommersiell kontakt på sedvanliga villkor. Vad begärallmänheten? Skall vi skylla på analytikerna på Pensers firma?Näppeligen. Dom tittade säkert på sedvanligt sätt på desedvanliga uppgifter de fick på sedvanlig väg. Inte börjar manväl fantisera om dunkla, bakomliggande motiv sådär barahursomhelst? Revisorerna har ju varit inne och kollat bolagetoch dom kunde ju knappast finna några spår av vad som skulle skegenom några skurkars försorg litet senare. Vad begär folk,förresten? De huvudansvariga revisorerna är väl huvudansvariga inågra dussin bolag och hinner ju inte med att – personligenkontrollera några siffror. Alla vet ju, och förväntar sig sålänge allt går väl att de där detaljerna sköts av fotfolket irevisionsbranschen. Fast di stackarna saknar ju förståsöverblicken. Överblicken har visserligen de bespottadeinstitutionerna. Men de där grabbarna och tjejerna i fondsvängensitter för långt ifrån detaljerna för att kunna agera innan detär kört. Och möjligen tiger man om man kommer på någonting,försöker reda ut det i klubben, liksom. Och ingen förväntar sigväl heller någonting annat?

Samma fina överblick har Media, fast diskretionen ärdefinitionsmässigt sämre och till slut var det ju en läcka tillSvenskan som fick upp saken på tapeten. Men innan dess? Dåliginsyn gör Trustor svårvärderat skrev en tidning och hänvisadetill lika villrådiga analytiker. En profetisk månadstidning gavköprekommendation för Trustor i slutet av september. En dagligpublikation sammanfattade i juli läget med de ominösa orden medtanke på den riskbenägen- het som många placerare har idag ärdet konstigt att Trustor inte lockar. Jojo. Där fick vi mer riskän vi var benägna att rulla oss i.

Men inte kunde vi murvlar egentligen veta någonting förrän vifick reda på det? Nä. Det kunde vi ju inte. Sådana är ju speletsregler. Nästa gång en Lord försöker köpa röststarka aktier i ettverkstadsföretag kommer han att gå på pumpen, jäklar i det.Marknaden för egyptier i doktorshatt har för evigt fått sig enallvarlig knäck. Men tändsticksbolaget är tillbaka. Och flera avde gamla fastighetshajarna (minns någon åttiotalet? sådär en 8–10 år tillbaka?) lever och sparkar. Nästa gång (den kommer,Valör lovar) står vi där, med brallorna lika långt nere,oförståndigt leende igen. Vem kunde ana att betalningen för varfjärde kinasåld basstation för mobiltelefoner gick rakt in på entredje mans konto? Hur skulle man kunna förutse att vajrarnatill Öresundsbron inte riktigt nådde specifikationernasprestanda på grund av en pokerskuld? Att den vederhäftigeministern regelbundet käkar Tarragona (Toblerone var vi juberedda på) på skattebetalarnas bekostnad? Hur kan någon idagförutse att den ryska börsen skall ned med exakt 83 procent närJeltsin får en fullständigt oförutsägbar (men post factum mycketrimlig, även i tiden) hjärtinfarkt? Inte kunde väl någon tro attTimell, Treutiger och Loket var muslimska infiltratörer meddolda agendor? Att Kronprinsessan i själva verket är en extremtlistigt in-intrigerad trojansk paparazzi? Komplotten tätnar ochalla äger vi bara någon bråkdel av det totala pusslet.Signaturen kan egentligen bara försäkra läsaren om en sak: detkommer att hända igen! Osäkert bara vad, och varför.