Rusningen är över

När it-bubblan närmade sig sin topp vällde kapitalet in i välkända fonder som Robur Contura och SEB Teknologifond; när börsen hade kraschat fick hedgefonderna en präktig nystart – innan raset var de inte alls särskilt attraktiva.

Nu ser vi samma mönster bland småbolagen, det startas nya fonder med inriktning på mindre bolag nästan dagligen. Både storbankerna och fristående förvaltare är med i kapplöpningen. Det betyder att det är dags att dra öronen åt sig.
Men vad är egentligen ett småbolag? Och vad ligger bakom den starka utvecklingen?

Tidigare förknippades mindre bolag med gamla OTC-listan som kom i gång i början av åttiotalet och var ett komplement till Stockholmbörsens A-lista. Kraven var en viss ägarspridning och ett börsvärde runt 100 miljoner kronor. Lite senare kom O-listan och en ny indelning, i spåren av detta startades sedan en hel hög med mindre listor: Nya Marknaden, NGM Equity och Aktietorget för att nämna några.

Definitionen av småbolag är lite luddig och har knappast blivit bättre efter att en hel del bolag lämnade A-listan till förmån för O-listan på grund av skatteregler (Hennes & Mauritz är ett exempel på detta).

Den mest gångbara definitionen på småbolag är Carnegies småbolagsindex. Det är det som de välrenommerade småbolagsfonderna jämför sig med. Problemet är att i Carnegies småbolagsindex ingår alla bolag med ett börsvärde på upp till 20,2 miljarder kronor.

Det betyder företag som Billerud, Elekta, Gunnebo, Peab och WM-data. För inte så länge sedan fanns även Alfa Laval, Gambro och Holmen med på listan även om de senaste årens uppgång har knuffat ut dem.

Carnegies index visar på en avkastning på hela 175 procent sedan botten för tre år sedan. Samtidigt har Affärsvärldens generalindex gått upp med 130 procent under samma period. Att WM-data med ett börsvärde på 10 miljarder kronor är ett småbolag kan man förstås ha invändningar mot.

Väljer vi att titta på en annan definition kan man konstatera att det finns cirka 200 bolag med ett börsvärde på mellan 100 miljoner kronor och 3 miljarder. Såväl NGM och Nya Marknaden har miljard-bolag även om väldigt många av deras bolag kretsar kring 40-200 miljoner kronor i börsvärde.

När OMX nya nordiska lista lanseras kommer definitionerna att se ut enligt följande:

Nordic Large Cap, företag med ett börsvärde på minst 1 miljard euro.

Mid Cap, bolag med börsvärden på mellan 150 miljoner och 1 miljard euro.

Small Cap, företag med börsvärde på under 150 miljoner euro.

Uppgången för småbolag är en trend i hela västvärlden och framför allt i USA. Numera har de gått så starkt att de värderas högre än de större bolagen, vilket får anses som unikt. I USA har tidningen Barrons nyligen uppmärksammat fenomenet.

Här hemma har det bara skett under mycket korta perioder tidigare och då har detta snabbt korrigerats. Stockholmbörsens p/e-tal ligger i dag kring 15-16, men Affärsvärlden räknar med att de mindre bolagen – ett snitt av alla bolagen på Stockholmbörsens listor – handlas till ett p/e-tal på 20. Enskilda exempel är inte svåra att finna:

Tittar man den underliggande byggrörelsen och bortser från fastigheter med mera handlas Skanska lägre än Peab.
Clas Ohlson värderas något högre än Hennes & Mauritz.
Billerud värderas högre än betydligt större Holmen och SCA.

Och så vidare. När det gäller de riktigt små företagen går det i många fall inte att värdera dem, eftersom de inte tjänar några pengar och i många fall inte ens har någon omsättning.
Frågan är om värderingsskillnaden mellan mindre och större bolag är motiverad eller om det kanske är de större bolagen som är för billiga.

Jag lutar åt att sanningen ligger mitt emellan. Det är förstås lättare för ett mindre företag att växa, förändra sin inriktning och till och med dubbla sin omsättning snabbt än det är för större bolag. För att inte tala om att dubbla sin vinst. En större order eller ett köp får mycket större genomslag i små bolag.

Samtidigt är det en betydligt högre rörelserisk i många av de små och medelstora företagen och likviditeten i aktierna är knapp. I en stigande marknad har detta gynnat kurserna, men i en fallande är det förstås tvärtom.

Många av bolagen som bara har ett par hundra miljoner kronor i börsvärde befolkas bara av småsparare i sina ägarlistor. Den låga räntan och den stora likviditeten tillsammans med en stigande börs har ökat riskaptiten och lockat placerarna till de mindre företagen. Men det kapitalet brukar fly ganska snabbt när det blåser. Precis samma fenomen som innebär att placerare säljer högrisk-länder i en nedgång. Det gäller framför allt de riktigt små bolagen på smålistorna, men även i någon mån för bolag med över en miljard i börsvärde.

Fördelen med de här “större” mindre bolagen är att de ofta är bättre på att använda sin kapitalstruktur och utnyttja möjligheterna till nyemissioner än vad storbolagen är. Det har lett till att flera av dem genomfört större förvärv, Ballingslöv, Meda och Nobia för att nämna några.

När storbolagen sitter med sina över-kapitaliserade balansräkningar har de mindre bolagen utnyttjat klimatet och sina ägare till att växa vidare. Därför kommer vi även fortsättningsvis hitta de största tillväxtbolagen och de största kursvinnarna bland de mindre bolagen.

Men som grupp betraktad är de övervärderade. Och det faktum att de större bolagen både har lägre värdering av sina vinster och starkare balansräkningar talar för att möjligheten ligger hos dem de kommande åren; bara de använder den.