Småstjärnorna från Sverige utmanar i världen

Nu har stormen på finansmarknaden nått orkanstyrka. Så här långt har tre banker tvingats kasta in handduken. Amerikanska bolåneinstitutet Countrywide Financial, med miljardförluster efter vidlyftig subprime-utlåning, har tagits över av Bank of America. Northern Rock räddades av Bank of England och investmentbanken Bear Stearns är under uppköp av konkurrenten JP Morgan Chase med stöd av centralbanken, Federal Reserve.

I förra veckan flaggade en fjärde amerikansk jätte för problem, Wachovia.

De svenska bankerna har hittills bara offentliggjort mindre förluster till följd av kreditkrisen. André Wallenberg, ansvarig för rådgivning till den finansiella sektorn hos Öhrlings Pricewaterhouse Coopers, bekräftar bilden av att de svenska bankerna har klarat sig från att dras med i fallet.

– Den globala ekonomin får stort genomslag på vår lokala marknad i Sverige. Vi berörs inte direkt av det som händer i USA, utan det handlar snarare om en indirekt smitta som har påverkat bankerna ganska kraftigt, säger André Wallenberg.

De områden som trots allt har påverkats är bankernas obligationsportföljer. Där har värdena gått ned när priserna har fallit på en lång rad av världens kreditmarknader, vilket i sin tur belastar resultat- och balansräkningarna i bankerna.

Under hösten redovisade de fyra svenska storbankerna, SEB, Handelsbanken, Nordea och Swedbank, totala förluster på 4 miljarder kronor till följd av orealiserade förluster på räntebärande värdepapper. Notera att nyckelordet är orealiserade – det innebär att pengarna inte är borta för gott. Om värdepapperna behålls till förfall finns möjligheten att få igen nominellt värde.

– Det är högst sannolikt. Jag har inte insikt i hur alla placeringar ser ut, men generellt har kreditkvaliteten varit god. Då krävs det extremt stora prisfall, betydligt mer än 10 procent, för att det ska slå igenom i kreditförluster. Och det tror jag inte är sannolikt att vi får se, säger André Wallenberg.

Den uppfattningen delas av SEB. Större delen av de obligationer som fallit i värde har högsta kreditbetyg, vilket gör att banken beslutat att behålla dessa till förfall. Värdet på den totala likviditetsportföljen uppgick vid årsskiftet till 331 miljarder kronor. Men då turbulensen fortsatt i vinter har förmodligen värdet fortsatt att minska.

– Vi får se en del nedskrivningar under första kvartalet och troligen också under andra. Vi tror att vi får se en botten under första halvåret 2008, även om det fortsätter vara mer besvärligt ytterligare en tid framöver, säger Rodney Alfvén, analyschef Crédit Agricole Cheuvreux Nordic.

Läget i Handelsbanken är redan känt. Bankens likviditetsportfölj var värd 88 miljarder kronor vid årsskiftet. I och med avvecklingen av den amerikanska tradingverksamheten i slutet av mars såldes en stor del av innehaven i amerikanska kreditobligationer. Samtidigt redovisade Handelsbanken utvecklingen för hela portföljen fram till 28 mars. Värdeminskningarna gör att resultatet före skatt för första kvartalet minskar med 947 miljoner kronor och samtidigt görs nedskrivningar direkt mot eget kapital på 448 miljoner.

Det finns också en risk att ökade kostnader för bankernas kortfristiga finansiering kommer att ställa till med problem. Men även om bankerna kräver mer betalt för att låna pengar till varandra, har Riksbanken hittills inte behövt hjälpa till. På de amerikanska och europeiska så kallade interbankmarknaderna är läget däremot allvarligare och centralbankerna där har vid flertal tillfällen hjälpt till med att tillföra likviditet. Samtidigt har den internationella kapitalmarknaden för långsiktig finansiering fungerat dåligt och periodvis inte alls.

För svenska banker är detta ett mindre problem.

– Vi märker av det framför allt i bolånerörelserna, där det är en viss press på marginalerna. Men det bedömer jag vara mer av kortsiktig natur, säger Rodney Alfvén.

Men om läget är förhållandevis ljust för svenska banker är det betydligt tuffare för utländska investmentbanker. Morgan Stanley beskriver i en rapport dagens kris som den värsta på 30 år. Till och med april i år har redan sex kvartals sammanlagda vinster för investmentbankerna raderats ut.

Överlag väntas investmentbankernas intäkter minska med 20 procent under 2008. Intäkterna från aktiemarknaden väntas vara oförändrade då fortsatta kurssvängningar ökar omsättningen. Valuta- och räntehandeln väntas ge 5-10 procent lägre intäkter än förra året. Något mindre minskningar, runt 5 procent, förväntas från handel på råvaru- och tillväxtmarknaderna. De stora tappen blir inom corporate finance, där intäkter från stora företagsaffärer blir mindre framöver. Det är inte omöjligt att inkomsterna inom detta område nästan halveras.

Intäkterna från lån och övriga krediter tros minska 60 procent. Här är det försämringar på bostadsmarknaden inom EU och den globala företagsmarknaden som ligger bakom. Morgan Stanley tror att det dröjer åtta till tio kvartal innan vinsterna kommer tillbaka till samma nivå som förra sommaren. Men en liten tröst är att vi redan har tre kvartal bakom oss.

Det är med andra ord en ganska dyster bild som målas upp. Dessutom räknar Morgan Stanley med att vi får se ytterligare 360-600 miljarder kronor i nedskrivningar på högbelånade projekt, amerikanska kreditmarknaden, ABS (obligationer baserade på kreditportföljer) och monolines. Förra årets förluster summeras till strax under 700 miljarder kronor.

– Men man ska tänka på att många av de amerikanska investmentbankerna är rejält stressade, för det slår väldigt hårt på deras affärsmodeller, medan mera “plain vanilla”-banker som Handelsbanken och Nordea inte alls har samma fokus. Det gör att man måste tänka på vem det är som är avsändare, säger Rodney Alfvén.

I augusti förra året uppskattade amerikanska centralbanken Federal Reserve kreditförlusterna på utestående subprimelån till motsvarande cirka 600 miljarder kronor. Lägger man sedan till kreditförluster på andra bolån med hög risk blir summan nästan 900 miljarder kronor. Sedan tillkommer nedskrivningar på strukturerade kreditprodukter som CDO:er, collateralized debt obligations, på nästan dubbelt så mycket.

I alla fall om man ska tro Charles R Morris, författare till nyligen utgivna bestsellern “The trillion dollars meltdown”. Han har gjort uppskattningar av kreditförluster och värdeminskningar för olika tillgångar. Med hjälp av erfarenheterna från tidigare kriser tror han att notan kan sluta på minst 6 000 miljarder kronor, när kreditkortsskulder, skräpobligationer och andra högriskkrediter tas med. Han flaggar också för att det finns risk för stora förluster inom andra områden. Det ena stora orosmomentet är monolines, amerikanska bolag som garanterar kreditvärdigheten för obligationer och andra räntepapper. Om dessa fallerar riskerar kommuner och delstater sin framtida upplåning. Ett annat problem är marknaden för kreditderivat.

För sju år sedan var värdet för alla CDS, credit default swaps, strax under 6 000 miljarder kronor. I dag är marknaden värd ungefär 45 gånger så mycket. Ungefär 72 gånger det samlade värdet på Stockholmsbörsen. Förutom att vara försäkring mot kreditförluster fungerar dessa instrument som byggstenar i olika produkter. Till exempel går det att göra en syntetisk CDO som på alla sätt uppför sig som en riktig CDO, vilket ställer till med oerhörda problem när denna marknad i princip upphört. Något som flera hedgefonder, med inriktning på räntearbitrage, bittert fått erfara. Enligt Morris svarar hedgefonderna för omkring 60 procent av all handel i kreditderivat och för en tredjedel av alla CDO:er.

Flera av företagen som intervjuas i Morgan Stanleys undersökning ser paralleller med finanskrisen som startade i USA 1989. Precis som i dag föregicks krisen av en lång period med högre risktagande och ökad belåning. Utlösande faktor blev en kraftig försämring av marknaden för skräpobligationsfinansierade företagsköp, LBO. Problemen började när de dåvarande bankerna Chase och Citibank misslyckades med att finansiera ett bud på 7,2 miljarder dollar för flygbolaget United Airlines i oktober 1989. Efter det kollapsade marknaden för skräpobligationer och största aktören Drexel Burnham Lambert gick i konkurs. Över en tiondel av alla “junk bonds” blev värdelösa och bristen på likviditet spred sig i banksystemet.

I Sverige var det finansbolaget Nyckelns akuta problem i september 1990 som blev startskottet till den bankkris som slutade med att staten fusionerade Gota och Nordbanken. Då var det finansbolagen som finansierat lån till den skenande fastighetsmarknaden som tog första smällen. Dessa finansierades i sin tur av bankerna och Gota, Nordbanken och Första Sparbanken fanns med i nästan alla kollapsade finansbolag. De totala kreditförlusterna fram till i maj 1992 uppgick till ungefär 50 miljarder kronor, vilket motsvarar en tjugondel av utestående lån. En orsak till att det gick så illa var att bankerna hade dålig kontroll på hur mycket pengar som lånats ut till samma motparter och det fanns inget portföljtänkande.

– I dag finns det en helt annan riskkultur inom samtliga institut i Sverige, vilket gör att man är mycket bättre förberedd för den här typen av händelser. Problemet med den kris vi har nu är att det är mer en systemmässig kris än en enskild kris för instituten, säger André Wallenberg.

En annan stor skillnad mellan 1990-talet och nu är att då var det kollapsen på fastighetsmarknaden som gjorde att bankerna blev sittande med stora bestånd av kommersiella fastigheter. Det vill säga en klassisk värderingsbubbla som sprack. I dag handlar det till stor del om redovisningsregler, närmare bestämt de internationella redovisningsreglerna IFRS som började tillämpas 2005. När alla företagens tillgångar måste marknadsvärderas blir det stora problem om en marknad slutar fungera. Finns det inga köpare finns det heller inget marknadspris.

– Det som är nytt i den här krisen är att det framför allt är en redovisnings- och likviditetskris. Hade de gamla reglerna gällt hade inte krisen fått den här omfattningen, säger Rodney Alfvén.

Införandet av de internationella reglerna för hur mycket kapital bankerna behöver för att klara sina åtaganden, Basel II, gör också de svenska bankerna bättre rustade för en global finanskris.

– Det skulle jag absolut säga. I och med införandet av Basel II har man bättre kontroll på sina risker och bättre förståelse för riskerna. Man har också fått klart för sig att detta är en styrelse- och ledningsfråga på ett helt annat sätt än det har varit förut, säger André Wallenberg.

De svenska bankerna får också en oväntad bonus när konkurrenterna slickar sina sår.

– Vi märker att många internationella banker mer eller mindre har lämnat Sverige, i och med att de har brist på kapital. Då lämnar de fältet fritt för de svenska bankerna, säger Rodney Alfvén.

Flera investmentbanker har också varit tvungna att reparera sina balansräkningar och det senaste halvåret har statliga investeringsfonder, Sovereign Wealth Funds, från Mellanöstern och Asien investerat närmare 260 miljarder kronor. Men det räcker inte. Schweiziska UBS ber aktieägarna om ytterligare 70 miljarder och amerikanska Lehman Brothers vill ta in 24 miljarder i en nyemission, trots att banken är en av dem som klarat sig bäst. Kanske handlar det i stället om att Lehman tänker köpa hela eller delar av någon sargad konkurrent.

Utan tvivel kommer den internationella bankkartan att ritas om. För det är inte bara de stora internationella investmentbankerna som behöver pengar. Tyska banker har också problem. Deutsche Bank skrev ned värdet på tillgångar med motsvarande 23 miljarder kronor under första kvartalet. Delstatsbankerna Westdeutsche och Bayerische Landesbank uppges ha risktillgångar på 440 miljarder kronor. Det finns totalt sju delstatsbanker som tidigare backades upp med statliga garantier. När dessa togs bort för ett par år sedan gav sig bankerna in på nya områden, med betydligt högre risknivå. I tyska affärstidningar talas det om att delstatsbankerna spelat ut sin roll och att bara ett fåtal överlever.

Överlag kommer de banker som tagit stora förluster att få problem med tillväxten. Kapital som har skrivits av kan inte användas till utlåning.

– Andra banker som är ganska opåverkade av dessa problem kan rycka till sig ganska mycket tillväxt. Det gör att vi kommer att få se ganska stora skillnader i marknadsandelsutveckling. Och jag tror att många nordiska banker ser bättre möjligheter att göra förvärv i dag, men då snackar vi mindre förvärv, säger Rodney Alfvén.