Stenhård kamp om pengar

Nyårsfyrverkeriet detta år var en smäll som rejält skakar om finansmarknaden i många år framöver. På årets andra börsdag, den 3 januari, infördes ett nytt finansiellt regelverk i EU – Mifid II – där över 1,4 miljoner nya regler och anvisningar är tänkta att göra konsumenternas ekonomiska liv bättre och enklare. Och mer kontrollerat av våra myndigheter.

Transparens och nya prismodeller är två av ledorden i Mifid II, Markets in Financial Instruments Directive, som är tänkt att skapa en gemensam finansmarknad i EU och förbättra finansmarknadernas funktion.

Joakim Jansson, chef för Business Support Capital Markets på Handelsbanken och den som ansvarat för implementeringen av ­Mifid II på banken, kallar det inte för ett monster:

– Men det är ett jättestort regelverk som betyder en stor omställning infrastrukturmässigt, alltifrån hur vi handlar med varandra, till hur våra kundavtal ser ut och hur vi rapporterar till myndigheter, förklarar han.

Mifid II är en betydligt större omställning av datorsystem och arbetsfunktioner än vad millennieomställningen, Y2K, någonsin var. Det betyder att få på finansmarknaden hunnit anpassa sig helt till de nya reglerna ­eller kan överblicka konsekvenserna för den egna verksamheten.

Vad kan göras och vad gör konkurrenterna? Det är de stora frågorna veckan efter att regelverket trätt i kraft. Det är lite av anarki på olika delar av marknaden där det kan ta kanske ett eller två år innan allt kommit på plats och myndigheterna klargjort vad som går an och inte.

– Det stora jobbet är att hänga med och sätta sig in i alla förändringar – inte att ­anpassa oss till dem – och då är vi bara indirekt drabbade, då Mifid II inte reglerar fond­bolag, men vi berörs ju som kund till värdepappersbolagen, säger Henrik Didner på fondbolaget Didner & Gerge.

Som fondförvaltare hör Didner & Gerge och övriga fondbolag ändå till dem som påverkas mer synligt av de större regel­ändringar som Mifid II innebär.

Fondbolagen kan bland annat ta olika ­betalt av olika distributörer.

Andra förändringar är att fondbolag ska dela upp courtaget i en transaktions- respektive tjänste/analysdel. Fenomenet att bunta ihop transaktionskostnaden, courtage­t, med fria aktieanalyser uppstod under den tid som courtagesatserna reglerades av myndigheterna och mäklarna därmed inte kunde konkurrera med transaktionspriset. Däremot tillät myndigheterna att man lät olika tjänster, som till exempel företags­analyser, ingå i transaktionspriset. Även om detta sedan länge släppts fritt, har feno­menet med fria aktieanalyser levt vidare.

– De nya reglerna kan öka pressen på mäklarnas totala ersättningar, säger Henrik Didner.

Avanza och Nordnet tar ca 0,03 procent för en transaktion, medan de traditionella mäklarfirmornas courtage är väsentligt högre, omkring 0,15 procent. Didner & Gerge lägger mellanskillnaden i en separat pott från vilken man ersatt mäklare för analystjänster, företagsseminarier och annat de bidragit med i firmans investeringsprocess.

– Vi hade kunnat fortsätta på det viset, men Mifid II ställer nu krav på att mäklarna i princip har en prislista för sina tjänster som vi kommer överens om inför året, säger Henrik Didner.

Fondbolagen ska också kunna visa att det man köper i form av exempelvis analys ­direkt gynnar andelsägarna. Det är ett komplext arbete och Didner & Gerge har liksom flera andra stora fondbolag därför valt att låta fondbolaget och inte fonden ta den kostnaden.

– Det belastar fondbolaget med några miljoner i ökade kostnader, men i slut­ändan kom vi fram till att det var det enda rätta att göra, avslutar Henrik Didner.

Om mertjänster som aktieanalyser inte längre får ingå i bankernas/börsmäklarnas transaktionsarvoden kommer de att bli fullt synliga och därmed plötsligt utsatta för vanliga marknadskrafter där efterfrågan styrs av kvalitet, behovstillfredsställelse och pris. Vad är en aktieanalys värd och vad kostar den att producera? Inga klara svar finns, men en övergång från en fri vara till en prissatt vara brukar antingen minska efterfrågan ­eller sätta press på priset.

En rapport nyligen från McKinsey uppskattar att de stora europeiska investmentbankerna drar ner sina analyskostnader med cirka 30 procent från dagens cirka 4 miljarder dollar och att antalet analytiker därmed kommer att minska kraftigt.

Peter Malmqvist, ordförande för Sveriges Finansanalytikers Förening, vågar inte spekulera om vad som händer i Sverige för hans 1 000 medlemmar.

– Klart är att det kommer att få stor betydelse, alla pratar om detta, men ingen vet ännu hur utfallet blir, men sannolikt betyder det att många analysavdelningar kommer att bantas och därmed att ett stort antal ­bolag kommer att lämnas utan bevakning.

Peter Malmqvist, som också är chefsanalytiker på Remium, anser att de nya reglerna även ger ökade affärsmöjligheter. Remium sysslar med uppdragsanalys, det vill säga tillhandahåller analys som företagen själva betalar för.

– Börsbolag som är vana vid att bevakas av analytiker kommer att stå utan bevakning och vår uppdragsanalys kan då vara ett alternativ för dem, säger Peter Malmqvist.

Nya affärsmöjligheter ser också Joakim Jansson på Handelsbanken.

– Vi har redan hittat nya kunder för våra researchtjänster där banken i dag är en av de ledande på den nordiska marknaden. Nu satsar vi tillsammans med ett drygt 20-tal nordiska partners på kreditanalysområdet via nybildade Nordic Credit Rating, vilket är ytterligare ett steg för att utveckla oss.

Färre bevakade börsbolag betyder minskad transparens på marknaden och ökad ojämlikhet informationsmässigt. Det ger sämre marknadsfunktion och minskat investerarintresse. Euronext, Deutsche Boerse och Borsa Italiana tittar alla på lösningar där det i noteringskostnaden ska ingå researchrapporte­r om bolagen.

– Vi är på Aktietorget väl medvetna om problematiken och tycker inte att den är ny, även om den kanske blir ännu tydligare i och med Mifid II, säger Aktietorgets marknadschef Christina Ploom.

– För våra tillväxtbolag har bristen på media- och analystäckning sedan länge varit ett problem. I syfte att hjälpa bolagen att nå ut bättre och bli mer synliga har vi sedan länge en rad tjänster som ingår i vårt erbjudande och den fasta avgift som bolagen betalar till oss, förklarar hon och nämner samarbeten med nyhetsbyrån Finwire och SvD Börsplus.

– När det gäller synlighet så är en viktig del vår hemsida, där alla bolag har en egen IR sida med omfattande information om ­bolaget och handeln samt alla bolagets pressreleaser.

Stockholmsbörsen har ett liknande system, enligt presschefen Erik Granström:

– Vi har partnerskap med Morningstar, som sedan 2015 hjälper oss att ta fram så kallade ”Company Fact Sheets” för samtliga bolag som är listade hos oss. Vi har även ett partnerskap med Nyhetsbyrån Direkt sedan drygt ett år tillbaka, som säkerställer att alla nordiska små- och medelstora bolag regelbundet täcks på ett objektivt vis.

Tvånget att plötsligt behöva sätta pris på sina analysrapporter har fått ”hela havet stormar” att bryta ut hos banker och mäklarhus. Alla håller korten nära kroppen och väntar på de övriga spelarnas nästa kort.

– Det pågår bilaterala diskussioner i marknaden, där vissa tittar på fast prislista och där de internationella firmorna ofta har standardiserade avtal, medan vi kan jobba med skräddarsydda tjänster, säger Joakim Jansson.

De stora internationella mäklarhusen prövade initialt att etablera en hög prisnivå på sina analystjänster, det kunde handla om årsavtal för många miljoner kronor, där till exempel Barclays begärt 350 000 dollar för sitt premiumpaket med obegränsad tillgång till analyser samt företagsbesök och one-on-one möten med företagsledningar. Pris­trenden vände dock starkt neråt då J P Morga­n aviserade att man kunde få elektronisk tillgång till alla deras analyser för bara 10 000 dollar per år.

Enligt uppgifter till Affärsvärlden ligger de svenska bankerna och mäklarfirmorna på mellan 250 000 kronor och en halv miljon kronor, lite beroende på mängden resor och konferenser som ingår utöver själva analyserna. Dyrast är analysen hos ABG och Handelsbanken. Källor talar om nivåer på 0,8 till 1,2 miljoner kronor. Samtidigt kan andra erbjuda elektronisk tillgång till analyser för bara 100 000 kronor per år.

– Jag ser inget konstigt i att extremt kompetent analys också kostar mer, säger Peter Malmqvist och pekar på mäklarhuset Bernstein, där analytikerna plockats från höga positioner i sin bransch.

Många tror att utvecklingen nu kommer att gå mot firade stjärnanalytiker som deras arbetsgivare kan ta toppbetalt för av kunderna. Vissa internationella firmor tar, enligt Financial Times, 5 000 dollar för att låta portföljförvaltare träffa en toppanalytiker under en timme. I andra fall har tidningen skrivit om 10 000 dollar för ett enda telefonsamtal.

Det blir helt klart ett spännande år för landets finansanalytiker där alternativen kan bli vatten och bröd eller egen butler.

Det är inte bara bankernas analysavdelningar som nu måste positionera sig. Råd­givare inom finansekonomi och försäkring får också nya krav.

– Det sker en allmän utveckling mot avtalsförhandlad rådgivning med uppföljning – och där kan man ta betalt, säger Joakim Jansson.

Hit hör till exempel att rådgivarna måste se till att de investeringsprodukter som ­rekommenderas är anpassade till kundens behov, finansiella situation och risktålighet, och att de råd man lämnat kontinuerligt följs upp. Rådgivare måste lämna en skriven rapport där det klart framgår varför de föreslagna råden är bra och passande för kunden.

Rådgivarna måste också allmänt se över sin produktportfölj och gallra bort produkter som de inte kan motivera är bra för kunderna.

Om rådgivaren är oberoende, ställs särskilda krav på hur rådgivning ska gå till för att säkerställa oberoende, och denne har inte rätt att ta emot provisioner, rabatter eller andra ersättningar från utgivaren av de produkter som rekommenderas. Oberoende rådgivare får heller inte sälja egna ­eller närståendes produkter (gäller i Sverige, i andra länder får egna produkter säljas, men endast som liten andel). De eventuella ersättningar som rådgivaren erhåller måste tillfalla kunderna. Den enda inkomstkällan för oberoende rådgivare är den avgift som kunden betalar rådgivaren.

Rådgivarnas förmedlingsprovisioner har normalt uppgått till halva fondavgiften. I kronor räknat har det handlat om miljardbelopp. En av de största fondförmedlarna, Nordnet, hade enligt uppgift i Dagens Industri fondprovisioner på 125 miljoner kronor.

En av de största oberoende rådgivarna är Söderberg & Partners, som således hör till dem som provisionsförbudet riktar sig mot.

– Vi arbetar med arvodesmodeller gent­emot våra kunder sedan flera år tillbaka, och eventuella provisioner återförs till kunden. Vår affärsmodell och rådgivning påverkas därför i princip inte av Mifid II-direktivet, förklarar Joel Grönberg, vd för Söderberg & Partners Securities.

För många av fondbolagen har försäkringsmäklarna fungerat som distributörer av fondbolagets fonder. Rådgivarna har för det arbetet normalt erhållit ungefär halva fondavgiften. Om de är beroende rådgivare kan de fortfarande ta emot provisioner under förutsättning att de kan visa att det är till nytta för kunden, exempelvis genom att kunden får en bättre tjänst.

Försäkringsmäklarna, som nu förlorar sina provisionsintäkter på sammanlagt omkring miljarden per år, söker naturligtvis kompensera detta på olika vis. Närmast ligger att lägga avgifter direkt på kunden. Det kan vara allt från arvoden som Söderberg & Partners valt, till att införa dyra depåavgifter för kunderna.

Andra vägar för rådgivarna att gå för att kompensera för uteblivna provisioner och lösa Mifid II-kravet på mål- och kundanpassade produkter har resulterat i att flera rådgivare infört digitaliserad rådgivning, placeringsgeneratorer eller robottjänster, där kunden matar in alla fakta om sig själv och där rådgivarens dataprogram sedan matar ut placeringsråden.

”Robotråden behöver inte alls ge bra ­resultat, men rådgivaren slipper tänkbart åtal för dåliga råd”, skrev Avanzas sparekonom Claes Hemberg i sin blogg i höstas.

Kravet på att rådgivare ska ha produkter anpassade till sina kunder och visa att produkterna också är till nytta för dem har fått Skandia att sluta med så kallade strukturerade produkter. Flera av fondtorgen har också rensat ut fonder med höga avgifter och tveksamt performance. Skandia har gått i täten och rensat bort drygt 500 fonder av totalt 800.

– Vi satsar på högre kvalitet i utbudet och gör det enklare att välja, förklarade koncernchefen Frans Lindelöw i Dagens Industri.

Flera av storbankerna ser också över sina fondtorg, där åtminstone Nordea kommer att öppna för att ha med utomståendes konkurrerande fonder, ett sätt för banken att attrahera kunder när fondbolagen nu fått möjlighet att öka sin egen direkta andels­försäljning med egna ISK-konton. I Handelsbankens fondtorg finns egna fonder och externa fonder som kompletterar, men även en öppen fondhandelstjänst som ger kunden möjlighet att handla externa fonder och där erbjudandet är helt styrt av kundernas efterfrågan. SEB verkar kunna gå mot Nordea­s öppna torgmodell.

Private equity-företaget Nordic Capital är en annan aktör som aktivt sökt positionera sig bra inför Mifid II. I november förvärvade Nordic Capital Parisbaserade Ullink som komplement till det redan ägda Itiviti AB.

Med över 1 000 anställda spridda på 20 kontor i Amerika, Europa och Asien har Ullin­k ett elektroniskt nätverk som ger 1 500 investerare och mäklare tillgång till 90 handelsplatser över hela världen.

Om arbetet med nya Mifid II redan pågått i tio år, är det först nu som det implementerats och först nu som marknaden kan börja anpassa sig och reglerna finslipas till att passa verkligheten.

– Med Mifid II kommer vi att upptäcka nya affärsmöjligheter och kunna skräddarsy nya tjänster för fler kunder, säger Handels­bankens Joakim Jansson.

Av: Hans Westerberg