Svårsmält anrättning

Det är fredagseftermiddag den 10 oktober i fjol. Rasta Group håller extrastämma i närheten av Göteborgs-arenan Gamla Ullevi. Bolagets framtid ska avgöras. Lokalen är fylld med ett 30-tal aktieägare, inklusive båda storägarna Dan Tervaniemi och Carl Henrik Brandel. I rummet finns också styrelsen, med ordföranden Hansjörg Lechtaler, Carl Henrik Brandel och Dan Tervaniemis hustru Marita, som är administrativ chef för Rasta Sverige.

Utöver formalia finns två punkter på dagordningen. Den ena punkten gäller förslaget på att byta handelsplats för aktien. Den andra rör en extrautdelning.

Det blir en mycket märklig bolagsstämma där de mind-re aktieägarnas kritiska frågor blir okommenterade och i stället bemöts med fullständig tystnad, där styrelsens medlemmar tittar rakt fram. Att frågor besvaras med tystnad på bolagsstämmor är en unikt. Närvarande ägare, inklusive intresseorganisationen Aktiespararnas tidigare bolagsbevakare Gunnar Ek, blev förvånande och irriterade.

–Att bara lägga fram ett förslag och inte kunna besvara elementära frågor är ett beteende som jag inte varit med om och då har jag varit på över 2 000 bolagsstämmor, säger Gunnar Ek.

Förslaget om ett byte av handelsplats klubbades ändå igenom. Från Nasdaqs First North-lista till Alternativa aktiemarknaden. Extrautdelningen på 13 öre per aktie sköts på framtiden av tekniska skäl, men klubbades igenom vid nästa extrastämma knappt två månader senare.

***

Historien om rasta är till stor del en berättelse om en entreprenör som med stor envishet och en gnutta tur byggt upp en framgångsrik vägkrogskoncern, med stek-osiga restauranger på ödsliga men strategiska vägknutar runt om i södra Sverige. Redan under 1970-talet tog vägkrogskedjan form, under Dan Tervaniemis ledning. Med erfarenhet från Domus-varuhusens restauranger tog han med sig konceptet ut på de svenska vägarna.

Dan Tervaniemi anställdes år 1974 som restaurangchef på vägkrogen Brålanda belägen mellan Karlstad och Göteborg. Efter ungefär ett år köpte han anläggningen och ändrade namnet till Rasta. Den var här som den driftige gotlandsfödde Tervaniemi inledde sin karriär som Sveriges vägkrogskung. Men det skulle bli en resa med många dalar och toppar på vägen.

Efter köpet av Brålanda utökas verksamheten snabbt till nya orter. Några byggdes upp från början medan andra vägkrogar – mer eller mindre nedslitna – gick igenom en totalrenovering och omstöpning till det nya Rasta-konceptet. Det utvecklades också ett samarbete med bensinmackar som på den tiden hette Gulf, senare Q8. Detta var långt före den stenhårda konkurrensen från snabbmatskedjor utmed vägarna, så Rasta blev ett naturligt stoppställe för både yrkeschaufförer och helgfirande privatbilister med lunch och middagspaus i åtanke.

I mitten av 1980-talet hade Rasta 23 vägkrogar. Merparten låg utmed trafikleder mellan större städer i södra Sverige. Det kunde vara Grums utmed E18 i Värmland eller Ulricehamn vid riksväg 40 i Västergötland.

Tempot var högt och strategin inte i alla avseenden så genomtänkt. Dan Tervaniemi spelade ett högt spel med kraftig belåning och många engagemang, kanske för många. Ett av de mer spektakulära var ett övertagande av det förlusttyngda Skara Sommarland som schlagerkungen Bert Karlsson fick lämna ifrån sig år 1993. Det fanns även ett ägande i anrika Hooks Herrgård, söder om Jönköping, i Rastas ägo under den här tiden.

Men så kom fastighetskrisen i mitten av 1990-talet. Det blev problem. Skulderna i Rastakoncernen uppgick till över 400 miljoner kronor, väl mycket för ett bolag vars omsättning var i samma härad. Banken var inte längre villig att ställa upp och år 1996 försattes Rasta i konkurs. Dan Tervaniemi klev ned från tronen som Sveriges vägkrogskung. Rastas vägkrogar i ett konkursbo som köptes av det belgiska bolaget Carestel.

***

Carestel, som i dag ingår i Autogrill-gruppen, hade stora planer för den svenska vägkrogsmarknaden. Men man hade gjort sin hemläxa dåligt. Tillsammans med vägkrogarna Route 66, som köptes år 1998 av Scandic Hotels, omsatte Carestel runt 450 miljoner kronor. Med på resan fanns även ett antal bensinstationer och några hamburgerrestauranger under varumärket Clock.

Den gamla tidens vägkrogar skulle nu bli ett minne blott, enligt de nytänkande belgarna. Tanken var att köket för de svenska vägkrogarna skulle förändras från grunden. En investering gjordes i ett storkök i Varberg och en egenutvecklad vakuumteknik. Tanken var att ett centralstyrt kök och utskickning till samtliga restauranger skulle sänka kostnaderna och samtidigt vara ett bra lunchalternativ för hungriga yrkeschaufförer.

Men att som Carestel ersätta husmanskost direkt från stekbordet med vakuumförpackad centralköksmat blev inte särskilt lyckat. Gästerna blev färre och färre. Avsaknaden av rätter som raggmunk, pyttipanna och stekt fläsk blev alltför stor. Några av de anställda kockarna på de ägda Carestel–restaurangerna bad om att själva få laga maten i viss utsträckning för att minska flykten från vägkrogarna. Det mildrade frånfallet i viss mån, men för de allra flesta restauranger blev misstaget med vakuumpackad mat svårt att reparera.

Den belgiska restauranggruppen Carestel tvingades till slut dra ned på ett antal restauranger och valde att driva bara de som gick någorlunda bra. Men Carestel fick aldrig någon fart på verksamheten. I början av år 2004 såldes matfabriken i Varberg till den belgiska frukt- och blomhandlaren Univeg, ett annat bolag med lönsamhetsproblem.

***

Under åren med belgiskt ägande i Rasta ägnade sig den mångsidige entreprenören Dan Tervaniemi åt sitt nöjesimperium i Göteborg. Förutom nöjespalatsen Trädgår’n och Gamle Port, fanns Avenyn 10 med i portföljen, då en av stans största och hetaste nattklubbar. Några av dessa hade han köpt under tiden med Rasta.

Men att driva nattklubb var inte heller det någon dans på rosor. Avenyn 10 utsattes för flera attentat och vid ett tillfälle blev det skottlossning med automatvapen när kriminella gäng drabbade samman. Så småningom tröttnade Dan Tervaniemi på kroglivet och sålde verksamheten vidare. Avenyn 10 såldes till den amerikanska restaurang-kedjan Hard Rock Café för 11 miljoner -kronor.

Transaktionen genomfördes år 2003, vilket sammanföll med att de belgiska ägarna till Rasta ville hoppa av. Därmed öppnades möjligheten att köpa tillbaka det som fanns kvar av Rasta. Men kroglivet i Göteborg hade inte skapat Dan Tervaniemi några stora förmögenheter. Trots likviden för Avenyn 10 saknades kapital för att sy ihop en affär och det var nu som hotellkungen Rolf Lundström trädde in.

Rolf Lundström var vid den här tiden en förmögen man efter att ha sålt sin hotell-rörelse Provobis till Scandic Hotels och hade intressen i bland annat hälsoföretaget Feelgood och investmentbolaget Svolder. Han nappade på idén att köpa tillbaka Rasta i svensk ägo.

Tillsammans med Dan Tervaniemi köptes Rastakedjan tillbaka med planen att senare även notera bolaget på Göteborgs OTC-lista. Vägen till listat bolag gick via Rolf Lundströms bolag Snapcat, vars värde i princip bestod av förlustavdrag på drygt 30 miljoner kronor. Med som ägare i Snapcat fanns även spelfamiljen Knutsson som nu blev en av de större ägarna i Rasta.

Sagt och gjort, Rasta behövde kapital för att rusta upp de nu nedgångna vägkrogarna. Och för Snapcat var framtidsutsikterna mer eller mindre obefintliga. Efter en rekonstruktion av Snapcat blev lösningen att genomföra ett apportförvärv av Rastakoncernen på 100 miljoner kronor. Allt detta väl regisserat och finansierat av Rolf Lundström i kompanjonskap med Dan Tervaniemi. Efter den genomförda affären uppgick ägar-andelen för de båda kompanjonerna till 37 procent var.

Med bolaget nu på Göteborgs OTC-lista fylldes kassan på genom en sale-leaseback-affär för två fastigheter. Välbehövligt men inte på långa vägar tillräckligt för vägkrogskedjans kapitalbehov. För detta krävdes det större summor.

Det löstes våren 2005 med ett breddat ägande i bolaget och en nyemission som inbringade 33 miljoner kronor. Ett led i utvecklingen av det nya Rasta var att återinföra husmanskost. Rätter som köttfärslimpa, schnitzel och raggmunk tog åter plats på menyn vilket fick ett genomgående positivt mottagande.

Men koncernen kunde inte blunda för framväxten av allt fler snabbmatskedjor på vägarna, med McDonalds och Max som starka utmanare. Lösningen blev ett samarbete med hamburgerkedjan Burger King och drive-in-anläggningar.

Den nya strategin visade sig bli lyckosam och bolaget ökade både omsättning och resultat.

På relativt kort tid tog Rasta-koncernen tillbaka sin marknadsledande position på vägkrogsmarknaden. Nu skulle ribban höjas ytterligare. Målsättningen var att nå en miljard i omsättning inom en femårsperiod. Ett offensivt mål då omsättningen vid den här tiden uppgick till drygt 200 miljoner kronor. Med sikte på att i ett senare skede noteras på en riktig börs valde bolaget att gå vidare till det som då hetta Nya Marknaden (i dag First North). En marknad anpassad för snabbväxande mindre bolag då noteringskostnaderna – och kraven – är lägre än på den riktiga Stockholmsbörsen.

Expansionen fortsatte i hög fart med förvärv av bland annat Sveriges största vägrestaurang, Tönnebro Värdshus norr om Gävle. Ägaren Bernt Larsson fick delvis betalt i aktier plus en plats i styrelsen.

Förutom vägkrogar valde Rasta även att utöka verksamheten med restauranger i arenamiljö. I rask takt knöts restaurangerna till fotbollsarenan Gamla Ullevi och Åbytravet, båda i Göteborgstrakten.

***

Intresset för rasta ökade och bolaget hade vid den här tidpunkten närmare 2 000 aktieägare. Dessa skulle snart få vara med på kursresa av sällan skådat slag. En bit in på år 2006 kom nyheten om att Ikea–grundaren Ingvar Kamprad investerat i Rasta Group. Detta fick stort genomslag. På bara några dagar flerfaldigades värdet på aktien.

Från tidigare nivåer på runt 20 öre sågs nu aktiekursen för första gången stiga över 50 öre. När sedan Kamprad ökade sitt innehav ytterligare en gång stack kursen iväg ytterligare mot nya rekord. Denna gång nådde aktien 98 öre, all-time-high, skulle det senare visa sig.

Att Ingvar Kamprad nu var på väg in i -vägkrogsbranschen fick såklart följder och visst fanns det fog för spekulationerna. Ett Ikea-varuhus skulle slå upp sina portar nära en Rastaanläggning i Kalmar, som Dan -Tervaniemi tidigare varit intresserad av att göra sig av med på grund av alltför få besökare.

Ingvar Kamprad var även ägare i Nordic Service Provider som äger hamburgerkedjan Burger King. Sammantaget bra koncept med klar potential, kan tyckas. Men det visade det sig att Ingvar Kamprads intåg i bolaget endast var en finansiell placering utan något som helst strategiskt intresse. Ägarandelen på 1 procent får väl ändå anses som högst blygsam för en av världens mest förmögna män.

För Rasta fortsatte sedan expansionen i hög takt utan Ikea-inslag. Det planerades i stället för ett intåg i hotellbranschen. Ett av Göteborgs större hotell var till salu, ett tillfälle som nu skulle lägga grund för ytterligare ett tillväxtområde. För 80 miljoner köptes Grand Hotel Opera beläget vid centralstationen i Göteborg. Med på köpet följde även hotellet Ekoxen, även det centralt beläget nära köpcentrumet Nordstan. Säljare av hotellfastigheterna var Carl Henrik Brandel, mest känt för sin stora hotell- och konferensanläggning Höglandet i Nässjö. En viss del av köpeskillingen togs i aktier och därmed blev han också den tredje största ägaren i bolaget.

Med tanke på den kompetens som nu fanns i bolaget med både Lundström och Brandel med lång erfarenhet inom hotellbranschen känns inte valet av affärsområde på något sätt främmande. Men efter köpet av Opera i Göteborg gjordes endast ett ytterligare hotellförvärv. Det var ett större hotell i centrala Malmö, som då var slitet och som behövde renoveras.

Hotellverksamheten blomstrade aldrig i Rastakoncernen, även om utvecklingen för Grand Hotel Opera var stabil. Affärsområdet var tänkt att bli ett nytt ben att stå på för bolaget, en tänkt väg som i stället nådde vägs ände.

–Vi hade inte resurser att slåss mot de stora pojkarna, säger Dan Tervianiemi.

Hotellverksamheten har i år avvecklats helt och sålts vidare till en annan Göteborgsaktör, Profilhotel med vd Uwe Löffler, som tidigare jobbade för Ulf Lundström på Provobis.

***

Men strategibytet med avveckling av hotellen är inte den enda stora händelsen på senare tid. I samband med att strategin förändrats inleds även en maktkamp där storägaren och grundaren Dan Tervaniemi är huvudrollsinnehavare.

För att kunna ta kontroll över bolaget krävdes en allians av något slag. Det naturliga hade kanske varit att vända sig till kompanjonen Rolf Lundström. I stället lierade sig familjen Tervaniemi med Carl Henrik Brandel. Tillsammans hade de majoritet och möjlighet att styra bolaget i valfri riktning. Störste ägaren Rolf Lundström har därmed blivit utmanövrerad.

I raden av märkliga händelser sker nu ytterligare åtgärder som får mindre aktie-ägare att ana oråd. I stället för den utstakade vägen med en framtida notering på Stockholmsbörsen gör bolaget helt om. I förslaget till extrastämman, som beskrevs i början av den här artikeln, är det tänkt att bolaget ska avnoteras från First North för att i stället gå till Alternativa aktiemarknaden, kopplat till Spiltan-sfären och med Per H Börjesson som ordförande.

Flyttbeslutet fick hård kritik från en rad mindre aktieägare, som såg listbytet som en stor försämring. Även störste ägaren Rolf Lundström motsatte sig förslaget. Trots detta klubbades flytten till den mer undanskymda handelsplatsen, där transaktioner av aktier bara sker en gång i månaden. En flytt medför inte bara begränsad handel utan även ingen handel alls för dem som har pengarna i ett investeringssparkonto, ISK.

Att kraven på information och regler kring budplikt inte är lika omfattande får också betydelse. För en begränsad skara aktieägare och bolag under uppbyggnad fyller givetvis en alternativ handelsplats en funktion. Men för ett etablerat bolag med en spridd ägarkrets är det mer tveksamt. Motivet som framförts från Rastas sida är minskade kostnader. Men enligt Affärsvärldens beräkningar är besparingarna försumbara.

Alternativa aktiemarknadens ordförande Per H Börjesson tycker dock att kritiken är obefogad.

– För Rasta innebär Alternativa aktiemarknaden lägre kostnader och lägre skatt för ägarna, säger Per H Börjesson.

Något som styrker tesen att det finns en dold agenda är det nyligen klubbade beslutet om en extrautdelning på 13 öre per aktie (att jämföra med att aktien kostade 52 öre vid tillfället). Det motsvarar 25 procent av det egna kapitalet.

Dessa händelser och åtgärder pekar sammantaget på att grundaren och storägaren Dan Tervaniemi är intresserad av att lägga ett bud på bolaget. En efter extrautdelningen pressad kurs och en mer illikvid aktiemarknad där småspararna gärna vill passa på att sälja när tillfälle erbjuds, skulle då kunna vara en fördel.

Knutsson Holdings har efter ett långvarigt passivt ägande valt att sälja av sitt ägande i Rasta Group till Rolf Lundström efter beskedet om listbyte. Lundström därmed stärkt sin ställning som Rastas störste ägare och har nu över 30 procent i bolaget.

Något som komplicerar bilden ytterligare är att storägaren Carl Henrik Brandels post om 21,4 procent i Rasta ryktas vara till salu. Att Dan Tervaniemi i så fall är intresserad av att köpa posten råder litet tvivel om. Frågan är om han har råd. Affärsvärlden har sökt både Carl Henrik Brandel och Rolf Lundström, utan resultat.

Att Rasta Group försvinner som noterat bolag och i stället tar formen av ett familjeägt företag är inte särskilt långsökt och behöver inte vara fel väg. Det finns exempel på fungerande familjeägda vägkrogar där svenska Dinners är ett av de mer välrenommerade. Dan Tervaniemis två söner äger redan aktier i Rasta Group och hustrun sitter i styrelsen.

Dan Tervaniemis ger inget rakt besked på frågan om han planerer att lägga bud på Rasta.

– Vi vet att det förekommer en massa rykten, men vår avsikt är att driva bolaget vidare och vi kommer att fortsätta ge utdelning, säger Dan Tervaniemi.

Han säger vidare att planen för Rasta Group är att fortsätta växa med fler vägkrogar där bolaget inte finns i dag. Vita fläckar på kartan är Norrland och östra Småland samt i trakten kring Malmö. Samarbetet med NSP och Burger King ska även utvecklas vidare för att i framtiden finnas på de flesta av Rastas vägkrogar. Tanken är även att vägkrogarna ska bli mer av en mötesplats och mer som ett café. Dessutom finns potential att växa verksamheten inom affärsområdet Arenarestauranger.

En tillväxtvänlig strategi som lär gå hem på aktiemarknaden. Om bolaget får vara kvar där.