Dags att sopa rent i Alectas styrelserum – Lex Carnegie

I veckan kom nyheten att Investors trotjänare, chefsjuristen Petra Hedengran, ska ta ett kliv åt sidan. Få en friare roll, bli rådgivare, få mer tid till annat – det vanliga tugget. Men det dröjer fram till vårens stämma. Något som också dröjer är Finansinspektionen sanktion mot Alecta, där Petra Hedengran satt i styrelsen i sju år.

Det var under hennes tid som det mesta av närmare 50 pensionsmiljarder hamnade i katastrofaffären Heimstaden Bostad. En affär som Alectas nuvarande VD Peder Hasslev i intervjuer kritiserar hårt och pekat ut som usel. “Det är inget bra avtal” och “Det här är en investering som Alecta inte borde ha gjort”, har han sagt, bland annat.

Hon var dessutom en av huvudpersonerna i den härva kring tillstyrka eller icke tillstyrka ansvarsfrihet, som utspelade sig i Alecta under några få dagar våren 2024. Något Afv skrivit om tidigare.

Att sanktionen dröjer pekar på att man inte är riktigt överens på inspektionen. Pensionsmyndigheten fick en sanktion för sin affär med Heimstaden Bostad redan i våras och avtalet är identiskt med Alectas. Men Pensionsmyndigheten är ett annat djur, en myndighet.

Men hur ska man agera med en koloss som Alecta, ett av Europas största pensionsbolag, som med stor sannolikhet anses vara to big to fail?

FI borde försöka knyta ihop säcken skyndsamt – just nu ligger det här som en våt filt. Men 50 miljoner kronor i böter är ingenting i förhållande till 50 herrelösa pensionsmiljarder ute på vift (50 000 miljoner kronor). Petra Hedengrans avgång sätter fingret på frågan.

För ska man tala klarspråk har tillstånd tidigare rykt för mindre. Och den som kan sitt FI vet att om man inte har koll på och förstår sina risker är det ett rött skynke för tillsynsmyndigheten.

Sitter med en bomb i portföljen utan att förstå att det är risken

Men då kommer mitt tips här: Rensa bordet. Finansinspektionen tvingade en gång i tiden Carnegies dåvarande VD och styrelse att avgå på grund av allvarliga brister i bolagets styrning och kontroll. Det går att göra igen.

För frågan är vad Alectas ledning med Hasslev i topp, och styrelsen, har förstått när det kommer till risken med Heimstaden Bostad. Inte mycket, om man läser den senaste delårsrapporten. Redan i VD:ordet står det att Alecta bedömer att de brister som ledning och styrelse identifierat är hanterade.

Hur är det gjort kan man undra? Har Alecta identifierat och hanterat risken? Sanktionen mot Pensionsmyndigheten skvallrar om att “risken” är att investerade medel helt eller delvis kan gå förlorade. Det skriver tillsynsmyndigheten till och med ut svart på vitt. Och vi är numera mer än uppsjungna på de ojämna och ofördelaktiga villkoren pensionskapitalet har tråcklats in i.

Den risken har Alecta inte hanterat annat än om man lyckats förhandla om avtalet med norrmannen Tollefsen. Det hade i så fall med 100% säkerhet Alecta gjort ett stort nummer av och basunerat ut till alla som vill lyssna.

Om det inte är åtgärdat har man inte heller hanterat risken. Alecta har uppenbarligen missat att det inte handlar om att rigga organisationen för att undvika liknande saker i framtiden, utan att problemet är den bomb man sitter med i portföljen utan att kunna göra något åt det. Att Alecta inte tycks förstå det, försätter FI i en knivig situation.

Det är alltid styrelsen som är ytterst ansvarig för bolagets verksamhet. Efter smällen i de amerikanska bankerna 2023 – som för övrigt också ligger på FI:s bord – fick Alectas dåvarande VD lämna. Men ingen i styrelsen har egentligen tagit på sig ansvaret eller hållits ansvarig för det som nu prövas av FI.

Kanske är det dags. Av hygienskäl. Carnegie är lockande att påminna om.

En händelse som ser ut som en tanke är att det var Ingrid Bonde som FI-chef som sopade rent i Carnegies styrelserum, 2007. När de ifrågasatta miljardbesluten i Alecta fattades var hon styrelseordförande i pensionsbolaget.

Läs mer: Revisorsinspektionen släpper Sandström – men vem återupprättar förtroendet?

Alectas stämma bjöd på årets sämsta show

Macéus: Alectas pengar brinner i fickan – men vems är de?