TKA – sanningen om fondkostnaderna

Fondernas årliga förvaltningsavgift är den enda årskostnad som brukar stå i de säljbroschyrer som kunderna får.

Men förvaltningsavgiften är ofta bara toppen på ett isberg. Dels tas ofta en lång rad andra administrativa kostnader ur fonden, dels har aktiefonder stora transaktionskostnader (courtage och valutaväxling). Förvaltningsavgifterna brukar ligga runt 1,5 procent per år, men de totala kostnaderna är ofta mer än det dubbla.

Sämre än index

Med deprimerande tydlighet har Affärsvärldens utvärderingar av fondernas resultat visat att de flesta lyckas sämre än sitt jämförelseindex (se senast i »500 fonder« i 10/1997). Därför introduceras nu nyckeltalet »totalkostnadsandel« i Fondindikatorn på sidorna 11 –15. TKA är summan av förvaltningsavgift, kostnader för att köpa och sälja värdepapper och alla övriga kostnader, i procent av genomsnittlig fondförmögenhet.

Med hjälp av TKA blir det tydligare varför så många fonder ger sina kunder för låg avkastning. Det är helt enkelt i längden mycket svårt för förvaltarna att överträffa index om deras fonder varje år dras med höga kostnader.

49 fonder i Fondindikatorn har TKA på över tre procent av förmögenheten per år, se tabellen i den tryckta tidningen, nummer 24/1997.

.En TKA på tre procent per år är förödande för avkastningen på långsiktigt sparande. Idag räknar Affärsvärlden med att aktier på lång sikt ger nio procent brutto per år. Om förvaltningen totalt kostar tre procent per år återstår sex procent till spararen. Efter svensk kapitalbeskattning på 30 procent innebär det 4,2 procent. Reducerat för en inflation på 2,5 procent innebär det en real avkastning på 1,7 procent. Inte mycket att hurra för. De höga TKA som många fonder redovisar är alltså ett starkt argument för att inte spara i dessa fonder (se artikel ”Dyr riskspridning med fonder”).

Främst är det utlandsbaserade fonder som har hög TKA. Det beror på att när det gäller vem som betalar fondernas kostnader finns det en viktig skillnad mellan fonder registrerade i Sverige och utomlands. Affärsvärlden har tidigare uppmärksammat de höga dolda administrationskostnaderna i Luxemburgfonder (se Afv 41/96). I Sverige tas dessa kostnader till betydligt större del av fondbolaget, det vill säga fonden betalar dem indirekt via förvaltningsavgiften (och när förvaltningsavgiften täcker mer blir TKA lägre).

I Luxemburg tas ofta en lång rad kostnader förutom förvaltningsavgiften direkt ur fonden: administration, marknadsföring, depå, registrering, inspektion, skatt, revisorer, advokater, andra konsulter, bankavgifter, styrelsearvoden, kostnader för styrelsemöten, tryckning av årsrapport, och till och med amortering på startkostnader.

Detta ger en snedvridning om bara förvaltningsavgifterna jämförs. De är ofta på omkring 1,5 procent per år för aktiefonder registrerade i Sverige, men ofta bara 1,0 procent för Luxemburgfonder. Men samtidigt har som sagt svenskregistrerade fonder nästan inga övriga kostnader, medan Luxemburgfonder ofta har betydligt högre TKA.

Det finns dock även några svenskregistrerade fonder som har höga TKA: bland annat hos Banco, S-E-Banken och Wasa. Orsaken är då främst hög omsättningshastighet i fonden, vilket ger höga courtagekostnader.

Döljer skatt och valuta

Dessutom har Wasa, till skillnad från resten av branschen, valt att redovisa kostnaderna för utländsk kupongskatt, som bara delvis går att få tillbaka via dubbelbeskattningsavtal. Övriga redovisar istället mottagna utdelningar netto, vilket döljer denna kostnad för kunderna.

En annan kostnad som så vitt Affärsvärlden vet aldrig redovisas är kostnaderna för valutaväxling. De döljs genom att anskaffningskostnaderna för aktier är något högre och försäljningsintäkterna är något lägre än vad de skulle blivit med de officiella valutakurserna. Valutaväxling bör normalt inte vara någon hög kostnad, men eftersom den ofta görs via fondbolagets moderbank finns en risk att valutakurserna är onödigt dåliga så att dessa kostnader blir betydande.

Utlandsfonder, alltså fonder som köper utländska aktier, dominerar helt tabellen med högst TKA. Förklaringen är dels att det ofta är betydligt dyrare att köpa och sälja aktier på mer avlägsna börser, dels att de Luxemburgfonder som säljs i Sverige nästan alltid är utlandsfonder. Dessutom har alltså utlandsfonder icke redovisade kostnader för valutaväxling och ej återbetalda kupongskatter, så den verkliga totalkostnaden är ännu högre än TKA.

Den fondtyp som har klart lägst skillnad mellan förvaltningsavgiften och TKA är räntefonder. Delvis beror det på att något courtage inte betalas vid affärer med räntebärande värdepapper, istället tjänar mellanhänderna pengar på »spread« mellan köp- och säljkurserna. Men eftersom skillnaderna i avkastning är betydligt mindre hos räntefonderna är konkurrensen hårdare och en förvaltare som har ovanligt höga kostnader avslöjas snabbt.

Men både bland aktiefonder och räntefonder finns stora skillnader mellan fondernas TKA. En studie av den nya Fondindikatorn visar att kunderna ofta betalar mer än dubbelt så mycket som i andra fonder inom samma kategori. Det fondföretag som genomgående har lägst TKA är Folksam.