”Marknadsekonomin visar sin styrka”

Coronakrisen visar att den öppna ekonomin fungerar. Marknaden förser oss med nya mediciner, teknologier och munskydd medan den offentliga sektorn har misslyckats totalt genom att inte ha planerat för en pandemi, säger Lars Jonung, professor emeritus.
Lars Jonung. Foto: Jens Christian

Det är en dyster tid i svensk ekonomi. I förra veckan slog finansminister Magdalena
Andersson fast att Sverige är på väg in i en lågkonjunktur. För att hantera coronakrisen har regeringen och samarbetspartierna Centern och Liberalerna lagt fram fem extra ändringsbudgetar till ett värde av över 100 miljarder kronor. Ändå kommer det inte att vara tillräckligt för att parera stagnationen: Krisen är oundviklig.

Även i skånska Kivik märks de dåliga tiderna, men på ett annorlunda sätt. Hit tar sig de som vill och kan fly från den virusinfekterade staden. Här finns en av landets främsta krisforskare, professor emeritus Lars Jonung. Vanligtvis är Jonung som forskare på ett gott humör inför en kris.

– Det stämmer. Kriser är något unikt som makroekonomer forskningsmässigt sett har skäl att vara glada för. De blottlägger samband som vi under normala tider har svårt att se. Men dagens coronakris är definitivt inte något att glädja sig åt. Den är ett hot mot såväl människors liv och välfärd som den liberala demokratin på ett helt annat sätt än traditionella ekonomiska kriser, säger han när Affärsvärlden når honom på telefon.

Lars Jonung sitter i frivillig karantän i sommarhuset i Kivik. Han befinner sig i en klar riskgrupp: I höstas fyllde han 75 år.

– När man har varit med så länge som jag märker man att samma frågor om kriser kommer tillbaka, och att man får användning för gamla erfarenheter och forskningsresultat.

Men i den pågående coronakrisen har Lars Jonung särskild kompetens: Han är en av få nationalekonomer som har forskat på de ekonomiska effekterna av pandemier. Efter sars och fågelinfluensan fanns det i början av 2000-talet en utbredd oro för att Europa skulle drabbas av en pandemi. Under sin tid på EU-kommissionens ekonomidirektorat tog han därför 2006 initiativet till studien ”The macroeconomic effects of a pandemic in Europe.”

Studien är baserad på värden från de tre stora pandemierna under 1900-talet: asiaten, hong kong-influensan och spanska sjukan. Värdena från de tidigare epidemierna sattes i en modell över EU:s ekonomi. Tre antaganden var viktiga i modellen: hur många som smittas, hur länge de är sjuka och hur många som dör.

– Vi ville ta reda på vilka mönster vi kunde vänta oss och vilka branscher som kunde drabbas hårdas. Och inte minst: Hur kommer återhämtningen vara? Och nu är modellen faktiskt en del i arbetet med EU-kommissionens nästa ekonomiska prognos som publiceras i mitten av maj.

Slutsatsen från studien blev att även en väldigt svår men kort pandemi, med flera miljoner döda i Europa, inte skulle lämna särskilt djupa ekonomiska avtryck på sikt. Branscherna som bedömdes få det tuffast var besöksnäringen och turismen, framför allt i Sydeuropa, ett mönster vilket vi ser i dag.

Utmärkande för rapporten var också den starka förmågan till återhämtning i ekonomin. Efter några månader av nedgång och stagnation kom samhällsekonomin snabbt tillbaka i normalläge.

– Nu kan man inte utesluta att det kommer en andra, och kanske en tredje våg av pandemin. Men i vår modell, som byggdes på en våg, såg vi hur snabbt ekonomin kom tillbaka. Fabrikerna och maskinerna står ju kvar. Vi har haft en kort, ofrivillig semester där arbetskraften har tvingats stanna hemma från fabrikerna.

Svensk ekonomi har försprång efter corona

Men det fanns två faktorer som inte ingick i studien. Varken politikernas kraftiga nedstängning av samhällen eller pandemins påverkan på de globala finansiella marknaderna fanns med i beräkningarna.

– Nedstängningarna har ju såklart en stor inverkan på ekonomin i ett land. Det är något helt nytt. Jag tror att det är fel att stänga gränserna och stänga ned stora samhällen och städer.

Den svenska modellen, utan utegångsförbud och stängda gränser, är den bästa metoden, enligt Jonung.

– Vi har tur som har en författning som förhindrar undantagstillstånd i fredstid och inte kan stänga ned hela samhällen från en dag till en annan. Jag tror att Sverige kommer tillbaka i mycket bättre skick än resten av världen. Jag får allt fler brev från ekonomer utomlands som håller med om att det är vansinnigt att stänga ned. Man tar fram storsläggan och dödar ekonomin, utan att det får några klara positiva effekter på spridningen.

All ekonomisk politik måste bygga på en kostnad/intäkt-analys, säger han.

– Att stänga ned samhällen på detta hänsynslösa sätt skapar en lång rad kostnader som är onödiga, jämfört med politik där man identifierar riskgrupperna och de som inte är i riskgrupperna får gå till skola och arbeten.

Börsrasen kan också ha en större effekt på ekonomin än vad man räknat med i studien. Lars Jonung varnar för en spiral av negativa händelser.

– Vi hade inte räknat med att pandemin skulle träffa börserna och via dessa utlösa betydande makroekonomiska effekter. Men de börsfall som corona har triggat igång kan avslöja svagheter i det finansiella systemet, som exempelvis en kraftig överbelåning i företagssektorn. Det i sin tur kan utlösa konkurser som i sin tur kan utlösa ytterligare konkurser.

Den pågående pandemin visar på vikten av att under normala förhållanden bygga upp en beredskap så vi kan möta krisen, säger Jonung. Han är nöjd med sin tidigare rekommendation om att sikta på ett offentligt skuldankare på 20–30 procent av BNP, det vill säga en lägre skuldkvot än målet på 35 procent i det finanspolitiska ramverket.

– Man vet aldrig hur eller när en kris kommer, men i dag har vi en bra krockkudde eftersom statsfinanserna är i gott skick. Vi kan mycket väl låta finansiera stödet till företagen, privata sektorn, genom stora budgetunderskott och ökad statsskuld. Den kan gå upp till 60–70 procent utan vidare, om det skulle behövas.

Och finanspolitiken måste ta hela stöten.

– Vi kan inte klara dessa problem med penningpolitiken, utan det är finanspolitiken som direkt ska rikta in sig på att ge stöd åt företagen, men även åt hushållen, i dagens situation.

Har regeringen gett för lite stöd?

– Jag fruktar att stödet är för litet och kommer för långsamt. Det viktiga är att regeringen signalerar att den kommer att ge frikostigt och snabbt stöd utan några komplicerade administrativa rutiner.

Välfärdsstaten i sig fungerar som en stötdämpare för löntagare och företagare som plötsligt ställs utan arbete. Men det behövs mer, säger han.

– Man måste framför allt snabbt förstärka likviditeten så företag inte tvingas till konkurs, utan får möjligheten att överbrygga den här chocken, det vill säga det stora bortfallet i efterfrågan. Företag som drabbats hårt bör omedelbart få ett moratorium, ett uppskov, för skatter och avgifter till den offentliga sektorn. Man kan till och med överväga ett kortvarigt generalmoratorium som i början av första världskriget och under Kreugerkraschen.

Lars Jonung

Bor: Lund och Kivik (just nu i karantän).

Familj: Hustru Christina, också nationalekonom, tre barn och nio barnbarn.

Karriär i korthet: Professur i nationalekonomi vid Lunds universitet 1987. Förste ekonomisk rådgivare till statsminister Carl Bildt 1992–1994. Professor i nationalekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm 1998–2002. Verksam vid Generaldirektoratet för ekonomi och finans inom Europeiska kommissionen 2000–2010. Ledamot av Finanspolitiska rådet från 2010 och dess ordförande 2011–2013.

Fritid: Som forskare och pensionär flyter fritid och arbete ihop. Gillar tennis.

Läser favorittidskrift: The Economist

Favoritresemål (när man får resa): USA

En företagarkris, inte bankkris

Det traditionella receptet för den ekonomiska politiken under en finanskris bör även följas under dagens coronakris.

– Staten bör socialisera förlusterna i den privata sektorn. Vi har nu en form av finansiell kris. Inte en kris i bankvärlden som under den globala finanskrisen 2008 eller 1990-talskrisen, men en kris i företagsvärlden.

Lars Jonung om någon borde veta. Han har levt ett liv i kris, skämtar han. Efter flera år av forskning och undervisning vid Lunds universitet fick han stifta bekantskap med kriserna från insidan av det ekonomisk-­politiska beslutsmaskineriet.

– Jag hade privilegiet att få uppleva den djupa 1990-talskrisen inifrån statsminister Carl Bildts kansli i Rosenbad. Posten som rådgivare till Carl Bildt gav mig meriter för att senare bli rådgivare i EU-kommissionens ekonomidirektorat.

Under tiden i Bryssel 2000-2010 fick Jonung uppleva eurokrisen 2008-2010 från insidan av EU-kommissionen.

– Krisen var inte oväntad hos de ekonomer som jag arbetade med. Det blev några dramatiska år. Den ekonomisk-politiska reaktionen blev till slut den rätta. Det blev penningpolitiken genom ECB som löste krisen.

När han sedan flyttade hem till Sverige blev han ledamot av det finanspolitiska rådet och satt som dess ordförande 2011-2013. Hans forskning har sedan länge haft ett fokus på ekonomiska kriser, i synnerhet de stora kriserna i Sverige. Från detta arbete drar han slutsatsen att politiker och ansvariga för den ekonomiska politiken glömmer bort historiens budskap:

– Krisen kommer alltid, vi vet bara inte när, var och hur.

Men coronakrisen är något unikt, säger han. Det är en biologisk kris, vilket gör den mer dramatisk än till exempel 90-talskrisen.

– Vi måste vara medvetna om att skälet till att vi fick 90-talskrisen var att vi avreglerade det finansiella systemet, utan att möta avregleringarna med lämplig ekonomisk politik. Istället fick avregleringarna leda till en enorm uppgång i skuldsättningen. Det drev upp fastighetspriserna och skapade obalanser i den svenska ekonomin. Allt slutade med klassisk finanskris.

Lars Jonung är – milt uttryckt – ingen anhängare av regleringar. Hela hans yrkesliv har kretsat kring att bekämpa prisregleringar, säger han.

– Det började med att jag stred mot kreditmarknadsregleringarna. När jag var ung reglerade Riksbanken och finansdepartementet räntorna i Sverige, men jag var för en fri räntesättning. Vi hade lågräntepolitik vilket skapade långa köer framför bankerna. Utlåningsräntan låg runt 2–3 procent, men inlåningsräntan var mycket högre, vilket gjorde att efter skatteeffekterna var räntan negativ. Detta ledde till långvarigt negativa effekter på den svenska ekonomin.

I början av 1970-talet införde regeringen Palme prisreglering som ett nytt instrument i den ekonomiska politiken i syfte att hålla tillbaka inflationen. Priset på varor som mjölk, ost, fläsk, potatis, kaffe, blöjor, gödsel, lantbruksmaskiner osv bestämdes av staten genom SPK, Statens pris- och kartellnämnd. Jonung blev sakkunnig i den statliga Prisregleringskommittén 1977-81 som utvärderade prisregleringarna. Han åkte ut och intervjuade företagsledare om hur regleringspolitiken faktiskt fungerade.

–Det var en bedrövlig historia om administrativt godtycke och meningslös förföljelse av företagandet. Ärliga företagare drabbades hårdast. De som fifflade och samarbetade med SPK kom undan regleringen. Findus fick tillstånd av SPK att höja priset på de ärtor som såldes till storköken mot att priset på ärtor som såldes till detaljhandeln hölls nere. Konstanta priser i detaljhandeln registrerades nämligen som låg inflation i konsumentprisindex medan priserna för storkök inte fanns i detta index. Det var ett omoraliskt skojeri. Dessa erfarenheter gjorde mig än mer övertygad om värdet av att ha en väl fungerande prismekanism.

Senare har arbetet mest kretsat kring regleringar mot priser och kvantiteter. Än i dag strider han mot hyres- och arbetsmarknadsreglering. ”Allt som minskar elasticiteten av prismekanismen”, som han uttrycker det.

– Liberalismen har vunnit en enorm framgång i och med att det kommunistiska och socialistiska systemet har imploderat. Men samtidigt har vi ju också en lång rad problem i framför allt Sverige som är kopplade till att vi inte är helt liberaliserade. Efter 90-talskrisen fick vi en våg av liberala avregleringar men det gällde ju taxinäring, järnvägar och telekommunikation. Vi fick aldrig en avreglering av hyresmarknaden, och vi har heller inte fått en avreglering av arbetsmarknaden. Där finns det ju ett starkt politiskt motstånd hos socialdemokratin. Tittar man på januari­avtalet försöker ju de liberala partierna utöka möjligheterna för marknaderna att fungera bättre. Men det är på marginalen. Att hyresmarknaden gäller ju bara nybyggda lägenheter, det är ju bara en procent av bostadsbeståndet. Vi behöver ju avreglera hela hyresmarknaden!

Risk att världshandeln begränsas

I coronakrisen ser Lars Jonung risk för att auktoritära regimer kopplar greppet om makten och att världshandeln begränsas i större utsträckning. Gränserna stängs och nationer agerar mer protektionistiskt. Det är att slösa bort en god kris, säger han.

– Vi måste ta vara på chansen att dra lärdom av kriserna – det får inte bli så att vi blir rädda och mer protektionistiska. Det finns de som menar att denna kris visar den öppna marknadens svagheter, men det är precis tvärtom! Det är marknaden som hela tiden förser oss med nya mediciner, teknologier, munskydd! Den offentliga sektorn har ju misslyckats totalt i den bemärkelsen att de inte har planerat för att hantera en pandemi. Vi har inte tillräckligt med sjukvårdsplatser, inte tillräckligt med testutrustning.

Vad är det som har gått snett?

– Pandemin är något unikt. Det är svårt att planera för det. Politiker som är så framåtblickande får inga premier. Men det kan förhoppningsvis bli en bra lärdom: att vi ska ha en bättre förberedelse i den offentliga sektorn.

Är vi särskilt duktiga på att lära oss av historien?

– Jag tycker att vi har en fin tradition i vårt land med självständiga myndigheter, och en fin tradition med ett bra utredningssystem. Det innebär att svenska politiker hela tiden har lyssnat på forskningen. Det har i synnerhet varit fallet med kopplingen mellan politiska systemet och de svenska nationalekonomerna. Nationalekonomerna har haft mycket stark ställning i debatten i Sverige.

Vilken roll har nationalekonomerna?

– Nationalekonomerna har en stark ställning i debatten i Sverige, inte minst nu när vi lever samtidigt i en ekonomisk pandemi och en viruspandemi. Kontakten mellan det politiska systemet och de svenska nationalekonomerna har varit av godo. Svenska politiker hela tiden lyssnat på forskningen och forskare – inte bara när det gäller ekonomi.

Det märks särskilt diskussionen om corona­krisen. Nationalekonomerna får ständigt frågor om hur pandemin ska utvecklas och hur vi ska hantera den. Det är unikt för Sverige, säger han.

– I exempelvis den franska debatten hörs inga ekonomer. Det är en fråga om människoliv säger man, sedan tänker man inte längre. Jag säger också att det är en fråga om människoliv, men man måste hela tiden fundera på vilket det bästa sättet är att värna om människoliv. Vi måste alltid koppla på den samhällsekonomiska analysen. Vi kan omedelbart få stopp på viruset om vi går ned i källaren. Men viruset försvinner ju inte för det, och vad är det då för samhälle vi återvänder till?

Lars Jonung om…

Kriser: Som krisforskare har min karriär i mångt och mycket kretsat kring kriser. Krisen kommer, vi vet bara inte när, var och hur.

Det låga ränteläget: Det låga ränteläget är oroväckande. Alltför låga räntor bidrar till snabb kreditexpansion och därmed till nästa finanskris.

Januariavtalet: Avtalet ser lovande ut på pappret men hur går det med leveransen? Tittar man på avtalet försöker ju de liberala partierna utöka möjligheterna för marknaderna att fungera bättre. Men det är på marginalen. På hyresmarknaden gäller ju bara nybyggda lägenheter, det är ju bara en procent av bostadsbeståndet. Vi behöver ju avreglera hela hyresmarknaden!