En tullmur med hål som ett såll

USA:s tullstrategi har kommit att bli maximalt inriktad mot Kina. För produkter som träffas av tullar över 100% så kan man snarast tänka på det som ett embargo. Alltså ett totalstopp av handeln mellan Kina och USA.

Eller?

Thomas Gatley, ekonom på analysfirman Gavekal, ger en annan bild i en intressant analys med titeln The World’s Biggest Black Market. Han sammanfattar sin tes i inledningen, med ett kinesiskt ordspråk:

“Regeringen har sin politik, folket har sina motåtgärder.”

Det massiva gapet mellan USA:s tullar på Kina och resten av världen skapar helt enkelt enorma incitament att kringgå Kina-tullarna. När incitamenten är starka brukar också uppfinningsrikedomen vara stor.

Omvägar blir smitvägar 1

Den mest attraktiva tullsatsen är noll, och det finns två sätt för kinesiska exportörer att uppnå det.

Kanada och Mexiko kan frakta tullfritt till USA när det gäller varor med ett “nordamerikanskt innehåll” på cirka 70-80 %. Både Kanada och Mexiko har vissa tullar på kinesisk import, men dessa tullar är produktspecifika. Om en skrupelfri aktör skulle importera kinesiska varor, klistra på en “Made in North America”-etikett och sedan exportera dem vidare till USA så kan tullen alltså bli noll. Om inte sändningen inspekteras och stoppas vill säga, mer om det senare.

Omvägar blir smitvägar 2

För det andra kan kinesiska varor som kan fraktas via det internationella postnätverket (en maxvikt på 75 kg och en maxvolym strax under en kubikmeter) via omlastning få tillgång till nolltullen som det så kallade de minimis-undantaget medger.

Med viss omlastning och skrupelfri märkning av paket är en nolltullsats fortfarande möjlig för Kina-export. En växande andel av de paket som importeras under de minimis-undantaget kommer redan in med lastbil från Mexiko och Kanada, enligt Gavekal.

Växande underrapportering

Den näst mest attraktiva tullsatsen efter 0% är 10 %, vilket kan uppnås genom omlastning via massvis med länder som har en etablerad handelsrelation med USA. Kanske är det sådana här tull-arbitrage-drivna omvägar som gör att ett fraktföretag som Maersk faktiskt har klarat sig oväntat bra på börsen trots handelskriget?

Dessutom är det mycket troligt att amerikanska importörer kommer att underdeklarera det verkliga värdet på dessa varor, så den faktiska tullkostnaden blir lägre än 10%. Sådan underrapportering är redan ganska omfattande.

År 2021 uppskattade forskare vid Federal Reserve att underdeklaration av värdet på importerade varor i amerikanska hamnar för att minimera tullar förklarade 55 miljarder dollar av det som då var ett gap på 88 miljarder dollar mellan USA:s rapporterade import och Kinas rapporterade export, skriver Gavekal.

Lagliga kryphål

Det finns alltjämt två helt lagliga kryphål. En kinesisk vara värd 800 dollar som skickas direkt till USA via internationell post kommer att betala en fast avgift på 200 dollar för små paket. Det motsvarar en kostnad på 25%. En stor besparing mot över 100%.

Det är också lagligt med nuvarande regelverk att skicka varor till Kanada och Mexiko och sedan, utan att ljuga om produktens ursprung, exportera vidare till USA med tullsatsen 25% (som gäller för varor som inte uppfyller kravet på Nordamerikanskt innehåll som ger 0% tull).

Tryggt att smuggla

För handel där det inte är realistiskt med omlastning är incitamentet enormt att underfakturera värdet på kinesiska varor. En sorts smuggling. Risken att åka fast är liten.

Gavekal beskriver hur svårt det är för cirka 1 500 tulltjänstemän i hamnarna i Los Angeles, Long Beach, Oakland och Seattle att varje dag kontrollera cirka 70 000 containrar (TEU). En ordentlig inspektion tar minst en timme per container.

Samma underbemanning finns på flygplatserna där några tusen tulltjänstemän ska kontrollera över 1 miljard varupaket som årligen kommer in under de minimis-undantaget. Så länge ett paket betalar någon halvt rimlig tull till fraktbolaget är det ytterst osannolikt att det stoppas.

Stora bolag agerar…

Olika aktörer kommer agera olika inför frestelsen att runda tullnivåer runt 100%.

Stora företag lär inte för egen del riskera storskalig smuggling, oavsett tullarnas påverkan på resultat och intäkter. Men de kan ändra sin värdekedja så att mer går via leverantörer och mellanhänder som inte behöver vara lika nitiska.

Storbolag kan också definiera om “produktinnehållet” och via internprissättning pressa ner importvärdet till att enbart motsvara enhetens tillverkningskostnad på marginalen. Medan alla andra ingående resurser definieras som helt immateriella och separata från produktion och export/import.

Storföretag kommer också flytta slutmontering ut ur Kina för att slippa etiketten “Made in China” fastän den strategiskt viktiga komponenterna kan komma från Folkrepubliken.

…annorlunda än små

Små och medelstora företag kommer däremot ofta ägna sig åt omlastning och underfakturering, som det beskrivits tidigare. Risken att åka fast är låg och alternativet kan vara att gå i konkurs. Gapet i statistiken mellan Kinas USA-export och USA:s Kina-import var redan innan 2025 över 100 miljarder dollar.

“Volymen skulle lätt kunna fördubblas eller tredubblas. Sådan storskalig omlastning och smuggling kommer totalt att överväldiga amerikanska gränsmyndigheters försök att upprätthålla reglerna”, skriver Gavekals Thomas Gatley.

Friktion och fiktion

Slutsatsen är att alarmisternas “tullmurar” är en fiktion. Verklighetens murar läcker som såll. Det kommer fortsätta forsa in varor från Kina till USA. Kanske i något lägre omfattning och säkert något dyrare. Det finns ju en friktionskostnad förenad med omlastning och extrarutter, en riskpremie förknippad med regelbrott och vissa tullar kommer behöva betalas. Men detta summerar inte till någon större katastrof eller dubblade priser utan något mycket mer hanterbart.

USA:s handelsbalans med Kina kommer visserligen “förbättras” men det är också en fiktion. Istället kommer Kina-varor in via omlastning. Eller så är det “Made in Mexico” med en liten mängd icke-kinesiskt förädlingsvärde ovanpå ett dolt isberg av kinesiska komponenter och investeringar.

Tröstande tanke

Det är svårt att läsa en artikel idag utan att en viss president nämns vid namn. Den fixeringen är ofta onödig. Man kan dra slutsatser utan att blanda in känslor eller moral. Den positiva slutsatsen av denna krönika är att världen snurrar vidare, även med högre tullsatser. Det är också vad vi ser på börskurser och andra finansiella marknader. Om världsekonomin ska drabbas av något mycket värre än en vanlig lågkonjunktur så krävs det nog ännu grövre konflikter än vad handelskriget bjudit på hittills.