Eriksson: ”Bonnesen-domen gör en höna av en fjäder – låt HD pröva”

Den 10 september 2024 dömde Svea hovrätt Swedbanks tidigare VD och koncernchef Birgitte Bonnesen för grovt svindleri till en påföljd på 1 år och 3 månaders fängelse. Domen överklagades och i skrivande stund väntar alla fortfarande på om Högsta domstolen (HD) kommer bevilja prövningstillstånd.

Det finns många som har haft uppfattningar om domslutet, men förmodligen rätt få som orkat läsa igenom den 70-sidiga hovrättsdomen. Det behöver man inte heller göra för att förstå vad den handlar om.

Det är mycket resonerande kring en enormt omfattande utredning. Detta trots att allt har utspelat sig i öppen dager, utan några komplicerade pyramidspelsstrukturer, dold bokföring eller liknande. Dessutom ska det grova svindleriet ha skett genom bara två intervjuer som Bonnesen gav i media.

Utelämnade utredningar

Vad var det då som hände? Med anledning av den penningtvättskandal som rullades upp i Danske Bank var det stort fokus på penningtvätt under åren 2017–2018.

Inte minst Swedbank med stor exponering i Baltikum fick då många frågor. I samband med att Q3-rapporten släpptes den 23 oktober 2018 var Bonnesen ute i media och kommenterade bankens situation. Vid sidan av delårsrapporten fanns det ett antal intervjuer och analytikersamtal där hon försökte lugna marknaden.

Det är de kommunikationstillfällena som hovrätten har gått igenom var för sig. Hovrätten har kommit fram till att hon i två intervjuer publicerade av SvD och TT lämnade vilseledande uppgifter.

Nämligen att det inte fanns några misstänkta penningtvättskopplingar till Danske Banks verksamhet i Estland under åren 2007–2015. Det var inte något som hon själv uttryckligen sa, utan hon förmedlade det budskapet när hon utelämnade vad Swedbanks utredningar hade kommit fram till.

Vem drabbas av detta?

Varför gjorde då Bonnesen uttalandena?

Enligt hovrätten talar allt för att hon gjorde uttalandena med bankens bästa för ögonen. Hon höll sig till bankens kommunikationsplan. Hon hade heller ingen egen vinning av brottet. Med andra ord försökte hon göra sitt jobb och var lojal mot arbetsgivaren (Swedbank).

Om det hon nu sa var vilseledande, varför reagerade då inte någon inne på Swedbank? Det är en fråga hovrättsdomen inte ger svar på, men förmodligen för att ingen förstod att uttalandena skulle kunna vara grovt svindleri.

En annan fråga man kan ställa sig är vem som drabbades av det grova svindleriet? Enligt gärningsbeskrivningen skulle Bonnesen ha spridit vilseledande uppgifter ”bland allmänheten eller företagets intressenter”.

Jag antar att det framför allt syftar på aktieinvesterare, även om de som blev mest upprörda verkar ha varit journalister som inte fick rätt svar på sina frågor.

Skadan får fantiseras ihop

När delårsrapporten släpptes steg aktiekursen, men inte så mycket. Om kursen påverkades av Bonnesens uttalanden är det svårt att gissa vad som berodde på just uttalanden i SvD och TT. Det är därför svårt att visa att någon investerare överhuvudtaget har lidit skada.

Såvitt jag vet finns inte heller några skadeståndsanspråk från investerare. Så vem är egentligen offer för detta grova svindleri?

Svaret är att vilseledandet åtminstone skulle ha kunnat vållat investerare skada. Enligt hovrätten till och med avsevärd skada med samhällsekonomiska konsekvenser.

Hur den skadan skulle ha sett ut får man dock fantisera ihop själv. Kunde Bonnesen ha skapat en spekulationsbubbla kanske? Skulle banken tvärtom kunnat gå omkull av att hon gav vilseledande budskap i SvD och TT? Jag vet inte och får inte heller några ledtrådar i domen.

Inget bra skolboksexempel på svindleri

Sammanfattningsvis är det hovrätten hade att bedöma inte något bra skolboksexempel på svindleri. Det är dessutom sällsynt att någon begår svindleri utan egen vinning.

Det man föreställer sig som en typisk svindlare är i stället en snake oil salesman som med lögner trissar upp priset på något för att tjäna pengar, så att allmänheten sen förlorar pengar.

Det mest kända exemplet på någon som dömts för grovt svindleri i modern tid är Refaat El-Sayed som VD för Fermenta. Han skapade ett företagsbygge med vildvuxna strukturer, trixade med bokföringen och ljög om en doktorshatt.

När aktien kraschade förlorade många pengar. Det var inte i en omfattning av Kreugerkraschen, men Fermenta blev ändå så pass ökänt bland allmänheten att det blev ett skämt i en Jönssonligan-film.

När Vanheden sa att han satsat pengar på Fermenta förstod alla att de hade gått upp i rök.

Hellre svindlad av Bonnesen än lurad av Batljan

Även när det inte är svindleri finns det gott om exempel på att man kan förlora pengar på aktiemarknaden på grund av felaktig eller överdriven information. Särskilt på små aktielistor där kurssvängningarna är stora och VD:n själv sköter kommunikationen.

Det finns också i storfinansen VD:ar som lovat runt och hållit tunt. Exempelvis lovade Ilija Batljan att SBB skulle höja utdelningen de närmaste 100 åren. Många investerare litade på honom och förlorade sen sina pengar. Som investerare hade jag hellre blivit utsatt för det påstådda grova svindleriet av Bonnesen än att bli lurad av Batljan.

Till sist kommer vi till Bonnesens straff. Om det nu ändå är ett brott, vad ska det ge för påföljd?

Gärningen bedömdes av hovrätten som grov. Hovrätten motiverade ett högt straffvärde bland annat med att det har avgörande betydelse för kapitalanskaffningen till aktiemarknaden att investerare kan lita på börsbolagens information.

Märk väl att det dock inte var fråga om någon kapitalanskaffning för Swedbank. Bonnesen var inte ute på någon roadshow för att ragga nytt kapital. Det är därför svårt att förstå vilken konkret fara som motiverade ett så högt straffvärde i just det här fallet.

HD bör pröva målet

I allmänhetens ögon är fängelse en sträng påföljd för en person som varit ostraffad och begick ett brott utan egen vinning. Eftersom det i stort saknas praxis är det inte så lätt att jämföra med några andra fall, men jag har svårt att tro att påföljden är rättvis.

Bonnesens dom väcker i vilket fall frågor både angående det påstådda brottet och påföljden.

Många erfarna domare, som i tingsrätten, hade nog kommit fram till att det inte ens var ett brott. Andra hade gjort en helt annan bedömning av påföljden. (En nämndeman i hovrätten var också skiljaktig angående påföljden).

Domen har även väckt en hel del kritik på finansmarknaden. Om nu inte HD tar upp målet till prövning står sig ändå hovrättens dom. Det vore olyckligt eftersom domen gör en höna av en fjäder.

Thomas Eriksson är jurist och författare med tidigare yrkeserfarenhet inom förmögenhetsförvaltning i Schweiz