Livsfarligt frysa ut Trumpväljare

Ledande medier, de stora internetföretagen och Joe Bidens demokrater är alla dåliga vinnare i valet.
Foto: Mattias Lundblad/TT

Donald Trump är en sällsynt dålig förlorare. Han är också en sällsynt korkad förlorare. Dels eftersom han förutsatte det som skulle bevisas, att valfusk kostade
honom segern, och därmed undergrävde trovärdigheten i sina överklaganden.  Dels då detta rättshaveri fick republikaner att stanna hemma i extravalet i
Georgia, vilket kostade senatsmajoriteten.

För att inte tala om totaldemoleringen av hans eftermäle.

Men idag ska vi tala om valets lika dåliga vinnare: ledande medier, de stora internetföretagen och Joe Bidens demokrater. Likt skolgårdens flåbusar trycker de ner Trump­väljaren i leran och gnuggar hans ansikte, hårt.  Det är vämjeligt. Och livsfarligt.

VALFUSKRETORIKEN. Efter valet 2000 över­klagade Al Gore rösträkningen i Florida, nådde vägs ände i Högsta Dom­stolen, och accepterade sedan storsint utslaget. Jämför med den bittra Hillary Clinton: “You can run the best campaign /…/ and you can have the election stolen from you” (2019). Faktum är ju att demokraterna bedrev ständigt legitimitetskrypskytte mot Trump, med sitt obevisade tjat om Putin och ryska hackers.

FÖRLÖJLIGANDET. Hillary Clinton satte tonen 2016 när hon kallade Trumpväljarna “a basket of deplorables”. Ett färskt exempel: När överklassonen Anderson Cooper, storstjärna på CNN, hånade deras val av restaurang och hotell (pastakedjan Olive Garden och Holiday Inn.)

DEMONISERINGEN. Joe Biden har liknat dem som ifrågasatte valresultatet vid Hitlers propagandaminister Goebbels. Och han har, i likhet med bland andra Robert de Niro, sagt att man borde spöa upp Trump. Och tror ni komikern Kathy Griffin slängdes ut från sociala medier för “hate speech” eller uppvigling när hon paraderade med Trumps avhuggna huvud? Nix. Frodas hashtaggen #killtrump på Twitter? Jajamen.

ORÄTTVISAN. Stormningen av Kapitolium var fruktansvärd. Men faktiskt en engångshändelse (hittills). Medan Black Lives Matter-demonstrationerna pågick i månader i hundratals städer.  Ett 50-tal döda; ekonomiska värden på flera miljarder dollar upp i rök, otaliga småföretagares livsverk förstörda, offentliga institutioner som sattes i brand. Ledande politiker som Nancy Pelosi och Alexandra Ocasio-­Cortez mer eller mindre uppmuntrade laglös­heten. CNN-ankaret Chris Cuomo menade att man inte kan kräva att protester ska vara “polite and peaceful”.

Vänstervåld är rätt, högervåld är statskupp.

EMPATIBRISTEN. S-debattören och statsvetaren Stig-Björn Ljunggren sa en gång till mig att vänsterns specialgren är att rikta sökjuset på samhällets olycksbarn och på det som hindrar dem att förverkliga sin livspotential. I liknande andra resonerade Tony Blair, med sin slogan: “Tough on crime, tough on the causes of crime”.

Men att mista jobbet i gruvan och dömas att vandra omkring i en spökstad, avskuren från generationer av kollektiv identitet och stolthet för att sedan dö “a death of despair” (fentanyl, alkohol, självmord, mat­frosseri) kom att hamna längst ner på agendan för det gamla arbetarpartiet. Den sjunkande medel­livslängden i rostbältet registrerades med en gäspning.

Och att Trumpväljaren återfått viss optimism genom återindustrialisering och jobbtillväxt var inget gångbart narrativ när medierna dundrade på som värst om white privilege.

CENSUREN. Att first amendment kommer först av alla konstitutionstillägg är ingen slump. Utan yttrandefrihet ingen demo­krati. Men de stora techbolagen rensar nu ut konservativa röster, från Trump och neråt, med nästan nordkoreansk nit. Trots att detta så uppenbart bryter mot Section 230, alltså den lag som avbördar dem från utgivaransvar, eftersom de ska vara en kommunikationens allmänning.

Men det är de inte. Inte längre. Istället fungerar de som ett postväsende som vägrar distribuera politiska avvikares post. Som ett torg, på vilket oppositionella inte tillåts demonstrera. Eller som ett telefonbolag, vilket lyssnar av och klipper linan för röster av “fel färg”.

Och som en bisarr twist: Den talträngde Trumpväljaren som slängs ut från sociala bredspektrummedier får inte längre prata i egna medier. Till exempel slängde Jeff Bezos Amazon ut den yttrandefrihetsfundamentalistiska mikrobloggen Parler från sina servrar. Ett av argumenten: där fanns meddelandetrafik gällande stormningen av Kapitolium. Men sådan fanns också på Facebook.

En demokratiskt sinnad vänster skulle här åkalla antitrustlagstiftning. Men då riskerar man ju att bli av med de enorma bidrag techbolagen betalar för legislativt skydd.

USA är världsledande i skolskjutningar. Dessa föregås ofta av mobbning och utanförskap. Den frenesi med vilken valets vinnare försöker mobba och frysa ut de 73 miljoner amerikaner som röstade på Trump bådar i det ljuset mycket illa för Unionen.

För att parafrasera Hjalmar Söderberg, en man med skarp blick för det djupast mänskliga:

Trumpväljaren vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad.

Trumpväljaren vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill ha kontakt, på både gamla och nya medier, till varje pris som helst.