Vi upplever för tillfället problem med vår inloggningstjänst, allt material är för tillfället upplåst
Hej, tack för din order! Din betalning är nu genomförd och ditt konto verifieras, var god och invänta e-mail med aktiveringslänk för att kunna använda ditt konto.
Välkommen, du har tillgång till Premium-materialet via ett samarbete med Telia Zone!

Det var ni som lämnade oss

2020-03-04 18:00

Är det Godnatt Socialdemokraterna nu? Idékris, opinionskris och nu begynnande ledarkris. I så fall en resa in i PASOK-ifiering­ens mörker tillsammans med irrelevanta parti­bröder från Grekland, Frankrike, Tyskland, England. Parallellt talas det i kultur­debatten även om liberalismens död. Här hemma hämtar konservativa partier kraft ur folklig oro kring invandringen och kriminaliteten. Ute i världen har liberaler åkt på den ena käftsmällen efter den andra. Trump, Brexit, de så kallade illiberala demokratierna i öst, samt auktoritära Kinas och Rysslands ökade makt.

Om 1900-talet var vänsterliberalt, väntar nu ett mer eller mindre fascistanstruket nationalkonservativt 2000-tal. Så låter det i alla fall på vissa liberala ledarsidor, där jämförelserna med 30-talet är legio. Vill du ha ytterligare bevis? SD kallar public service till kulturutskottet för påstådd vänstervridning... Huga!

Men innan vi skruvar på locket till de liberala och socialdemokratiska likkistorna för gott – borde vi inte kolla pulsen en gång till? Bara för säkerhets skull? Låt oss då först konstatera att det brittiska valets segrare Boris Johnson förutom Brexit mest talade om sjukvård, social bostadspolitik och utbildningssatsningar för arbetarklassen. Och USA-valet i november vinns troligen av en äldre herre som vänder sig till tillbakaträngd arbetarklass. Låter det inte ganska socialdemokratiskt?

I Sverige insåg Moderaterna redan för över 15 år sedan att systemskifte inte efterfrågades. Följaktligen lät man arbetsrätten vara och la skatte­sänkningarnas tyngdpunkt i de lägre skikten. Och i dag gör man upp med V om att stoppa privatiseringar och ge mer pengar till kommunerna. Medan SD drömmer våta drömmar om Per Albins folkhem och Erlanders välfärdsstat, två utpräglade solidaritets- och trygghetsprojekt.

Även liberalismen lever. Ta bara det faktum att de vänsterliberala superstjärnorna Barack Obama och Hillary Clinton länge var emot samkönade äktenskap. En otänkbar position i demokratiska partiet idag.

En västerlänning år 2020 är en livsstils­tolerant sopsorterare som bejakar jämställdhet och gärna bor granne med en etnisk avvikare. Tron på mänskliga rättigheter och en klassutjämnande skola är självklar. I den mån konservatismen är på frammarsch, handlar det inte om punschverandaversionen, där vi alla ska underordnas fadern och fanan och fäderneslandet. Snarare handlar det om en attityd till politiken.

Den konservative skribenten Roland Poirier Martinsson beskriver i Aftonbladet (18/2) konservatismen närmast som en icke-ideologi. I stället för benfasta principer anpassar den konservative sina åsikter till en mångskiftande verklighet. Vidare betonas att politikens räckvidd bör vara begränsad och att samhällsförändring bör ske långsamt.

Såväl Socialdemokrater och liberaler kan alltså vara konservativa. Det är bara de totalitära till höger och vänster som inte kan vara det. Den stora förskjutningen i många länder handlar alltså inte om att värden som frihet, jämlikhet och autonomi övergivits. Det nya är pessimismen, som inte minst i Sverige ökar extremt snabbt. Detta drabbar liberaler och Socialdemokrater, eftersom det är de som suttit vid rodret och gjort vår framtid mindre trygg. Plus att de svikit sina egna kärnvärden.

Exempelvis har invandringspolitiken producerat ojämlikhet och stressat välfärdssektorn. Och lett till minskad personlig frihet, inte minst för kvinnor, i vissa förorter. Inom skolan har pedagogiska äventyrligheter och snedvridna incitament – vad sägs om vinstdrivande skolor som sätter egna betyg! – förstärkt (kunskaps)klyftorna i stället för att minska dem.

Inte heller har de imponerat med ansvarsfullt och konsekvensmedvetet styre (socialdemokratisk paradgren) eller främjande av åsiktspluralism och fri debatt (liberal paradgren).

Väljarnas slutsats är klar: Det var inte vi som lämnade er. Det var ni som lämnade oss.

Erik Hörstadius

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom

Bostad & fastighet