Fel tajming för Traton

VÄNTA ”Först kommer Scania, MAN går igenom en omställning nu och kommer sedan att gasa, i tredje steget kommer skördetiden från teknikutvecklingen. Jag tycker att man som investerare i Traton ska vara långsiktig.” Så sa Scanias vd Henrik Henriksson till Affärsvärlden i samband med att Tratons tyska huvudägare Volkswagen sålde ut 10 procent för notering på börserna i Stockholm och Frankfurt i juni i år.

Traton, samlingsnamnet på Volkswagens (VW:s) lastbilsverksamhet, är mätt till försäljningen till dryga hälften Scania och till cirka 40 procent MAN. Tillsammans utgör de världens tredje största tillverkare av tunga lastbilar, efter Daimler och Volvo. Resterande del finns i VWCO, VW:s lätta och medeltunga lågprislastbilar som säljs främst i Sydamerika. På rörelseresultat är Scania än mer dominerande, då den svenska lastbilstillverkaren svarade för tre fjärdedelar av vinsten första halvåret i år och MAN endast för återstående fjärdedel.

Scania är åter sitt gamla goda jag efter att ha kämpat med produktionsproblem och tillhörande svaga kassaflöden. Efter två och ett halvt års omställning med parallella lastbilsprogram har Scania sedan april endast ett program. Det syns också på försäljningsvolymen: upp 13 procent första halvåret, rörelseresultatet, plus 34 procent, och rörelsemarginalen, som steg till 11,7 procent från 9,8 procent motsvarande period i fjol. Scania är därmed nära målsättningen om en marginal på 12 procent över en konjunkturcykel.

MAN har större problem lönsamhetsmässigt. Första halvåret sjönk marginalen till 4,6 procent och det trots att försäljningen ökade med 6 procent. En förklaring är, som Henrik Henriksson säger, att MAN är inne i samma omställning som Scania har varit de senaste åren. Den processen ser ut att ta ytterligare några år, då nästa generation lastbilar ska ha tagit över försäljningen år 2021.

Steg tre i koncernens utveckling är synergier samt gemensam teknikutveckling. Det handlar dels om att dra nytta av gemensamma inköp – vilka också inkluderar andra aktörer, som delägda amerikanska Navistar samt japanska samarbetspartnern Hino. Dels handlar det om gemensamma plattformar, exempelvis att 80 procent av delarna i motorerna ska bli gemensamma. Men viktigast är kanske samordnad teknikutveckling, då det krävs stora resurser för att vara ledande i övergången mot elektrifiering och autonoma fordon.

Någon större draghjälp från den underliggande marknaden kan Traton dock inte förvänta sig. Runt 60 procent av försäljningen är i Europa, en marknad som långsiktigt förväntas växa med någon enstaka procent per år och som nu är nära sin historiska toppnivå (15 procent under). Mer potential, men också högre volatilitet, finns på bolagets andra huvudmarknad i Sydamerika, som efter de senaste krisåren ligger nästan 50 procent under toppåren efter 2010. Tratons position i Asien är svag och behöver stärkas om bolaget ska kunna ta del av en global tillväxt.

Det är inte svårt att hitta argument för Traton som en långsiktig placering. Scania är ett av de finaste objekten som går att finna på börsen, koncernens storlek ger slagstyrka när branschen ställs om mot elektrifiering och autonoma fordon, och i MAN finns potential att höja vinstmarginalen väsentligt, vilket skulle göra Traton betydligt mer lönsamt. Nuvarande värdering känns inte heller avskräckande, med p/e-tal på knappa 9 på 2019 års prognostiserade vinst. Volvo värderas visserligen lägre, men då tack vare en i år överhettad USA-marknad. På ett års sikt finns dock både risker kring den europeiska konjunkturen, som redan syns i minskad orderingång, och kring att MAN fortsätter att leverera svaga rapporter, vilket får Affärsvärlden att avvakta köp.