För mycket är inprisat

VÄNTA. Verkstadsbolaget Sandvik var en av fjolårets kursvinnare bland storbolagen. Sedan botten den 20 januari i fjol har aktien stigit med över 80 procent. Men sett i ett längre perspektiv – tio år – är aktien i princip oförändrad.

Liksom Volvo har Sandvik varit ett omstruktureringscase som inte velat lyfta. I flera år har aktieägarna pendlat mellan hopp och förtvivlan. När Sandvik nu handlas på de högsta nivåerna sedan 2011 är frågan given – är det på riktigt denna gång?

Svaret från analytikerkollek­tivet är sällsynt splittrat. Sju köprekommendationer, åtta neutrala rekommendationer och nio säljrekommendationer, enligt SME Direkt. Och för en gångs skull håller vi med analytikerna.

Sandviks vd Björn Rosengren och styrelseordförande Johan Molin, i dag vd på Assa Abloy, har båda ett förflutet på Atlas Copco och försöker nu styra om Sandvik i samma riktning. Nyckelord är bland annat decentralisering, kostnads­effektivitet, kapitaldisciplin samt fokus på områden där bolaget är etta eller tvåa på marknaden, och därmed kan leverera en bra avkastning på kapitalet.

Självklarheter i vissa avseenden, kan tyckas. Men skillnaden mot andra förvandlingsnummer på börsen är att de i Sandvik backats upp med handling. Ett tydligt tecken är fjolårets avyttring av Mining Systems-verksamheten med en reaförlust på 800 miljoner kronor; 5 miljarder i omsättning försvann, men också en verksamhet med negativ rörelsemarginal.

Och så sent som i förra veckan rapporterade Dagens Industri att Sandviks underpresterande specialstålsverksamhet, SMT, sannolikt är på väg till börsen eftersom bolaget inte funnit ­någon köpare. Att ledningen kan vara på väg att – osentimentalt – släppa verksamheten som en gång var Sandviks kärna är goda nyheter. Ett mer fokuserat Sandvik med höglönsamma SMS och en mer stabil, eftermarknads­fokuserad gruvdivision har goda förutsättningar att utvecklas bättre på egen hand.

På den positiva sidan ska också tecken på en vändning för gruvinvesteringarna adderas. Från toppen 2012 till och med i år uppskattas världens fem största gruvbolag ha skurit ner på sina investeringar med hela 70 procent. Prognoser från gruvbolagen talar för en vändning upp i år, något som redan börjat synas i Sandviks siffror. Order­ingången i gruvdivisionen ökade med 5 procent i årstakt under tredje kvartalet. Det mesta talar för att botten är nådd på gruv­sidan, men samtidigt är huvudscenariot försiktig återhämtning, inte minst då gruvbolagen har baksmällan från överinvesteringarna under cykeln fram till 2012 färskt i minnet.

Mot denna positiva bild ska ställas att värderingen efter kursrusningen nått höga nivåer med p/e 19 för innevarande år, och då sitter Sandvik dessutom på en nettoskuld motsvarande cirka 2 gånger ebitda-resultatet. Lägg därtill att direktavkastningen inte ens når 2,5 procent samt att orderutvecklingen är trög inom koncernens viktigaste affärsområde, SMS. Senaste kvartalet var det organiska ordertappet inom SMS 4 procent med fasta valutakurser.

I tider då optimismen om den ekonomiska tillväxten ökat, inte helt omotiverat, är det ändå värt att påminna om att USA rimligen är på upploppet i en högkonjunktur och att vi är sent i börscykeln. Att då stiga på i ett cykliskt bolag där förväntningarna ökat markant i takt med aktiens kraftiga kursuppgång, framstår i våra ögon som väl riskfyllt.

På nuvarande värderingsnivåer finns helt enkelt väldigt lite utrymme för besvikelser. Så även om Sandvik – efter en lång svacka – äntligen ser ut att vara på rätt väg operativt sett, är det troligt att bättre ingångslägen i aktien väntar framöver.