Baksmällan värker ut

»Alla ville investera. Riskkapitalister kunde ringa klockan nio på fredagskvällen och säga: Vi tar hela rundan, vi dubblar. Och vi lovar att inte ställa några frågor eller krav«. När Johan Lenander, grundare av Picofun (utvecklar spel för mobilt internet), beskriver hur det gick till att dra in kapital våren 2000 finns alla kännetecken för berusningens eufori med: Allt var möjligt, risker var till för att prövas, kostnaden för kapital noll. Det var bara att låta pengarna rulla i baren.

Baksmälla

Ett år senare kan läget på riskkapitalmarknaden sammanfattas i annat ord: baksmälla. Ett tillstånd som präglas av ångest, olust och skuldkänslor. Ord som inte skulle sagts, pengar som aldrig skulle ha satsats.

Men också den svåraste baksmälla går över och även om den svenska riskkapitalbranschen nu lider av svår huvudvärk är det knappast en bransch på fallrepet. En del entreprenörer har svårare att hitta kapital men allt talar för att branschen bara upplever nedgångsfasen av en normal konjunkturcykel. Någon fundamental kris är det inte fråga om.

»Det är kärvare nu än tidigare. Samtalen har ökat markant, både från bolag som behöver mer finansiering och från riskkapitalbolag som behöver mer pengar«, säger Lars Öjefors, VD på Industrifonden, en av marknadens större aktörer.

Fortsatt ökning

Enligt en prognos från Riskkapitalföreningen, som bygger på en undersökning bland en del av riskkapitalbolagen, ska investeringarna under första halvåret i år öka till 8,3 miljarder kronor, en uppgång med 24 procent jämfört med andra halvåret år 2000. Bland de stora etablerade riskkapitalbolagen är dock tongångarna rätt dämpade.

»Visst finns det gott om pengar fortfarande men folk håller hårdare i dem. Framfört allt har det blivit svårare för bolag att få finansiering en andra eller tredje gång«, säger Staffan Ingeborn, VD på Innovationskapital, ett bolag som funnits med sedan mitten på 1990-talet.

Även för riskkapitalbolagen

själva har det blivit svårare att få in pengar från hågade investerare. Något tvärstopp är det dock inte fråga om. Swedestarts VD Lennart Jacobsson har i dagarna fått in knappt 800 miljoner kronor till bolagets nya fond. Han är nöjd med det:

»Visst har det blivit svårare. Förra året hade vi fått in de 1,7 miljarder som vi satte som tak. Nu landar vi nog på runt en miljard innan fonden stängs«, säger han.

Institutionerna satsar

Det är långsiktigt kapital från pensionsfonder, livförsäkringsbolag och AP-fonderna som står för lejonparten av pengarna som går in i riskkapitalbolagens fonder. Dessa investerare har ofta en viss andel av sina totala tillgångar tillgängliga för riskkapitalinvesteringar. I takt med att värdet på börsportföljerna sjunker så minskar också det kapital som kan allokeras till onoterade bolag.

Det kärvare börsklimatet drabbar också riskkapitalbolagen på andra sätt. Det är i dessa dagar i stort sett omöjligt att kliva ur en investering via en börsintroduktion vilket betyder att suget efter kapital bland riskkapitalbolagen ökar ytterligare. Det leder i sin tur till att kraven på lönsamhet i portföljbolagen flyttas fram i tiden samtidigt som riskkapitalbolag i ökad utsträckning koncentrerar sig på sina existerande innehav.

Jämför man med riskkapitalbranschens vagga, USA, är branschen en relativt ny företeelse i Sverige. I USA har många aktörer erfarenhet från tidigare nedgångar. Den dramatiska nedvärderingen av framför allt internetbolagen har stora likheter med den svacka som kom efter riskkapitalboomen inom bioteknik i början på 1990-talet och inom persondatorer på 1980-talet. I Sverige upplever däremot många riskkapitalbolag för första gången sämre tider.

Pekar uppåt

När kurvorna väl börjar peka uppåt igen lär därför antalet aktörer ha reducerats från dagens nivå på över 150 bolag. Riskkapitalbolag som betalt dyrt för sina innehav kan nu brutalt få uppleva hur annorlunda det är att ta hand om sina bolag i svårare tider. Jämför gärna med USA igen. Landets ekonomi (BNP) är 50 gånger större än den svenska. Antalet riskkapitalbolag i USA, ett drygt tusental, är ungefär åtta gånger fler. Den svenska marknaden ser därmed klart överetablerad ut.

»Jag tror att ett stort antal riskkapitalbolag kommer att försvinna. Vi är 150 stycken och det är för många. Det kanske finns behov av tio stora och 30-40 mindre som suger upp de tidiga faserna«, säger Robert Andreen, VD på Nordic Capital och en av de verkliga veteranerna i branschen.

Strukturellt fel

Robert Andreen menar att ett övergripande problem med flera av de nya riskkapitalbolagen är att de har gått in i alldeles för många nystartade företag. De hinner inte med att vara ett stöd för entreprenörerna och har i många fall heller inget kapital att tillföra i den andra och den tredje finansieringsrundan.

De riskkapitalbolag som nu är mest utsatta är förstås nya aktörer med merparten av sina investeringar inom sektorer som e-handel, konsultverksamhet och andra typer av satsningar direkt relaterade till internet. Och även om de flesta riskkapitalister nog kittlades av »den nya ekonomins« möjligheter efter att ha skådat värdeutvecklingen i USA för bolag som E-bay, Yahoo och Amazon, stod en mindre grupp av riskkapitalisterna för en stor del av investeringarna. Värdet på investeringarna har rasat till en bråkdel och de har inte alltid själva pengar för en fortsatt finansiering av portföljbolagen.

Nedskrivningar

Exakt hur mycket investeringarna har minskat i värde är i de flesta fall omöjligt att säga eftersom varken riskkapitalbolagen eller portföljbolagen är noterade. Börsnoterade Ledstiernan, som investerat totalt cirka 450 miljoner kronor, skrev i bokslutet ned värdet på investeringarna med 120 miljoner kronor. Inofficiellt noterade Sky Ventures marknadsvärde motsvarade vid årsskiftet i stort sett värdet på de likvida tillgångarna minskat med skulderna. Portföljbolagen ansågs med andra ord vara utan värde.

Att överflödet på kapital under 1999 och 2000 drev fram en hel del investeringar som troligen inte borde ha gjorts är ställt utom allt tvivel. En hel del av dessa har redan fallerat och fler kommer att göra det under det närmaste året. I en del fall, särskilt inom e-handelssektorn, vore det säkert bättre om investerarna redan nu bet i det sura äpplet och likviderade bolagen för att återvinna vad som finns kvar av tillgångarna.

De investeringar som klarar sig bäst i portföljerna och i nya finansieringsrundor är de som traditionellt varit målet för riskkapitalister. Här finns framför allt teknikbolag med unika produkter och hela sektorer inom medicin och bioteknik.

I princip är det här bara en återgång till de grundkriterier som riskkapitalbolagen har använt. Produkterna ska vara unika och patenterbara och dessutom skalbara för en smidig expansion. En tydligt identifierad marknad ska också finnas på plats med utsikter till långsiktigt goda marginaler.

De avsteg som gjorts från de här principerna de senaste åren finns främst inom internetrelaterade IT-bolag och det är också här som finansieringsmöjligheterna under det senaste halvåret har gjort en tvärnit. För mer renodlade teknikbolag fortsätter intresset att vara stort. Men ett varningens finger reses nu för att misstagen håller på att upprepas inom optiksektorn. De senaste månaderna har riskkapitalister i USA varnat för att bolag med verksamhet inom teknik för fiberoptik har blivit övervärderade. Kanske är det nästa bubbla som brister.

Svår period

Men den svåra period som den svenska riskkapitalmarknaden nu genomlider skapar också nya möjligheter. Många av de större riskkapitalbolagen anser att det för första gången på länge börjat dyka upp intressanta affärsmöjligheter. En allmän uppfattning tycks dock vara att bolagen vill avvakta med investeringar tills de ser hur djup och långvarig konjunkturnedgången blir i Europa och USA.

»Jag tror inte att bubblan är riktigt tömd ännu, det blir en jobbig tid framöver men det finns också mycket intressanta affärsmöjligheter i en sådan situation«, säger Börje Ekholm, VD på Investor Growth Capital, ett av de största riskkapitalbolagen baserade i Sverige.

Robert Andreen på Nordic Capital ger ungefär samma bild. Han menar att de stora aktörerna på riskkapitalmarknaden i Europa »tittar på mycket« just nu men att bolagen också är väldigt försiktiga med investeringar. Han tror att det kan förbli så under det närmaste halvåret.

Branschen mognar

Men det är inte bara möjligheter som har skapats utan också värdefulla erfarenheter. Fjolårets många misstag får sannolikt till följd att branschen mognar, något som i riskkapitalsammanhang betyder att den blir mer lik den amerikanska marknaden.

Även om mycket redan har hänt inom den svenska riskkapitalbranschen ligger utvecklingen i USA fortfarande långt före, både i arbetssätt och i omfång. I USA räknar man med att runt en procent av bruttonationalprodukten finns investerad i riskkapitalfonder medan motsvarande siffra för Europa är ungefär en fjärdedels procent. Andelen i Sverige ligger sannolikt något högre så men fortfarande bara runt hälften av den amerikanska nivån. På längre sikt kommer branschen med all sannolikhet att fortsätta att expandera.

Skillnader mot USA

Vid en jämförelse med USA pekar många aktörer på en avgörande skillnad. Amerikanska riskkapitalister lägger ner betydligt mer arbete på att hjälpa sina portföljbolag med att rekrytera kompetenta ledningspersoner. Enligt Staffan Helgesson på Startupfactory lägger partners, de mest seniora medarbetarna, i svenska riskapitalbolag ned mellan fem och tio procent av sin tid på dessa rekryteringar. Motsvarande siffra i USA ligger på mellan 30 och 45 procent.

I takt med att kraven ökar på de bolag som söker pengar ökar också engagemanget bland svenska riskkapitalister. Med minskad konkurrens om investeringsobjekten blir det lättare för en investerare att lyfta in extern ledning redan från start. Svenska riskkapitalister har i alltför stor utsträckning låtit företagsgrundarna dominera ledningen även när företaget närmar sig en ny utvecklingsfas, då en ny typ av ledning ofta behövs.

Varumärkena viktiga

En annan avgörande skillnad mellan Sverige och USA är att det är betydligt större skillnad på pengar och pengar på den amerikanska marknaden. Skillnaden beror på från vilken källa de kommer. Kvalitetsindelningen är markant och de mest välrenommerade och kända riskkapitalbolagen, som till exempel Kleiner Perkins och Seqoia, har byggt upp mycket starka varumärken.

Genom att ha gjort bra ifrån sig tidigare sätter sådana bolag även en kvalitetsstämpel på de bolag som de investerar i. Det här är förstås extra viktigt på en enorm marknad som den amerikanska men trenden syns även i Sverige. Genom att ha riskkapitalbolag med rykte om sig att vara både duktiga och uthålliga blir det lättare för bolaget både att rekrytera erfaren personal och att skaffa ytterligare finansiering från andra riskkapitalister.

Gott renommé

En segmentering på marknaden förstärker också sig själv. Genom att kunna erbjuda något extra via sitt starka varumärke och goda renommé kan riskkapitalbolagen ofta plocka ut de mest intressanta investeringsmöjligheterna först. På så vis ökar också sannolikheten för att investeringarna blir lyckosamma och att den goda spiralen snurrar vidare.

Det märks redan en ökad differentiering mellan nya riskkapitalbolag utan något historiskt resultat att visa upp och de bolag som verkat under några år. Bland svenska bolag som har varit med ett tag finns till exempel Industrifonden, Innovationskapital och IT Provider.

De tuffare tiderna kommer med all säkerhet att på ett tydligare sätt skikta den svenska riskkapitalmarknaden.