Banktoppen: ”Ledarmystiken har försvunnit”

Jan Olsson är en av få svenskar som nått en riktigt hög position i finansvärlden utanför landets gränser och han är ett välkänt ansikte på de flesta arenor inom investment banking i Europa. Större delen av sin karriär har han tillbringat på Deutsche Bank, där han är chef för Norden sedan många år.

Vi möts i bankens nya kontorskomplex vid Moorgate i London, där Olsson har sin bas. 14 glasvåningar i mys-elegant stil, som är lika mycket konstgalleri som bankbyggnad. Globalt äger Deutsche runt 50 000 konstverk på papper, med bara ett fåtal skulpturer eller målningar på duk. Det räcker och blir över för varenda vägg i det nya bygget och kräver ett helt kurator-teams omsorger, två av dem i London. Vad samlingen är värd vill banken inte berätta, men konstvärlden uppskattar den till 65 miljoner dollar, mest av alla konstsamlande banker.

Jan Olsson utger sig inte för att vara konstkännare, men smälter väl in i miljön. Liksom han gör mest överallt, med en förmåga att få alla att känna sig bekväma. Del av charmen är en marknads-optimism som är svår att knäcka (man lockas att försöka), där hans grepp är att bedöma det ekonomiska landskapet och politiken i ljuset av långsiktiga trender, som ger allting mjukare konturer. Det mesta har ju blivit bättre under hans livstid. Just nu rider dessutom hans kärnkompetensområde M&A på en uppåtgående kurva, USA-marknaden står urstark, och Europa kan försvaras med att det finns ”många fina bolag och dynamik”.

För den som sett Olsson på seminarier, middagar och fester genom åren är det dock nätverkandet som är hans främsta signum, vilket han själv bekräftar som sin främsta arbetsuppgift:

Du sysslar med corporate finance, men vad gör en managing director på Deutsche egentligen?

”Ha ha, ja det kan man fråga sig! I morse kom jag hem från IMF:s konferens i Washington. Men jag är en kundperson. Jag drar in affärer, det är det jag är bra på och tycker är roligt. Jag har många, många kunder och kontakter. Som sen måste tas om hand och då jobbar jag med enormt många produktgrupper, corporate finance och så vidare.

Olsson har nyss klivit av ordförandeskapet för Svenska Handelskammaren i Storbritannien där han under åtskilliga år hade en spindels position i Sveriges starkaste utlandsbas. Han reser fortfarande i en omfattning som många givit upp i hans ålder (han är 63).

Är det problemlösning du hjälper kunderna med? Eller för du främst samman personer?

”70-80% av mitt jobb är att få in corporate finance-affärer. Det handlar om stora strategiska investeringar, finansieringar och M&A. Men också banken som helhet. I grunden representerar jag för att få in affärer. Coverage”, säger han.

Frågan om hur det går till är inte fullt besvarad, men det verkar handla om matchning, visar det sig senare.

“Mest positivt någonsin i världsekonomin”

Deutsche är Europas största bank med vissa mått mätt, men Tyskland står inte högt i kurs just nu. Det kastar dock ingen skugga över vardagen, enligt Olsson.

”Jag tror starkt på Tyskland som land. På IMF-mötet träffade jag kunnigt folk, man känner av den internationella stämningen. Och en sak är klar: Det här var den mest positiva synen på världsekonomin jag någonsin hört.”

Vad grundar den bedömningen sig i?

”Finansbranschen är stark just nu. Kapitaliseringen av bankerna är stark, de tjänar pengar. Efter Lehman-krisen kom flera år med olika problem, men många är lösta nu.”

Vad gäller Tyskland har bilindustrin förvisso utmaningar, men enligt Olsson finns nya företag, stark arbetsvilja, och innovation inom Mittelstand, skiktet av specialiserade medelstora firmor. Dagens litet kämpiga situation beskriver han som en ”blip”.

Kameleont

Jan Olssons pappa var svensk och mamman tyska från de tidigare polska områdena. Med själv växte han upp i 11 olika länder.

”Förr flyttade man runt i karriären, tog med familjen. Det var alltid nya jobb och nya idéer i vår familj. Så jag bytte skola ofta.”

Det förklarar hans smidighet och hemtamhet i internationella kretsar. Olssson pratar fem språk flytande, och kan några till ”lite grann”, bland annat ett par afrikanska språk från tiden då familjen bodde där.

Hur överlever man elva skolgårdar?

”Jag är öppen och försöker se möjligheter. Alla säger om sitt eget land att sjukvården är ett problem. Men om jag ser hur min generation växt upp jämfört med förr är det ju otroliga framsteg. Visst inser jag att det finns problem idag, men det har alltid funnits problem. För mig är Brexit en blip. Vem talar om det i UK nu?”

En blip kan vara rätt lång för dem som måste leva igenom den. City har förlorat tusentals finansjobb, och Paris verkar ta över.

”Jamen du ser där vi sitter just nu”. Olsson sveper med handen mot Londons skyline utanför fönstret på 13:e våningen. ”Du ser ju alla kranar här. Brexit har naturligtvis en inverkan i stunden och jag var ingen förespråkare. Men då var alla livrädda att det internationella skulle försvinna. Nu finns hur många som helst här igen.”

Mot Olssons intryck står att Citys borgmästare i oktober gick ut och bekräftade att 40 000 jobb överförts till bland annat Milano, Paris och Amsterdam.

Matcha styrkor och svagheter

Jag säger att han låter som en anhängare av Harvard-psykologen Steven Pinker, författare till The Better Angels of our Nature, med tesen att världen i grunden bara blir bättre. Olssons jakande nick lämnar helt öppen huruvida han kan sin Pinker från a till ö, eller aldrig hört talas om boken. Den sociala balansgången är perfekt.

Även när han blir pressad på Brexit, om kostnaderna och hinder på arbetsmarknaden, förblir han omutligt optimistisk, låter sig inte heller dras in i politik, eller säga något om de nya impopulära skatteregler som snart drabbar svenskar och andra utlänningar i Storbritannien.

”Eftersom jag växte upp internationellt ser jag de här skatterna överallt, det går inte att jaga runt och optimera. Man skattar överallt”, säger han.

När lagändringen annonserades fick jag otaliga sms av upprörda svenska finanspersoner. På en gata i sydvästra London var 11 hus av 15 på gatan till salu. Det kan man ju inte helt snacka bort som ett problem för UK, eller?

”De kanske har byggt för stora hus för sig själva och det finns andra problem?” skrattar Olsson deflekterande.

Riskerar man inte att bli naiv i affärer om man ser det positiva i allt?

”Jag har varit 30 år corporate finance, det finns alltid firmor och personer som är starka, och de som är svaga. Om man ser de nya styrkorna som kommer fram och ser vem som blir svagare så finns alltid M&A-affärer att göra.”

Där är nog nyckeln. Jan Olsson läser av landskapet och använder de ondulerande krafterna hos olika parter på marknaden som en kampsportare gör med sin motståndare. Så skapar man dealar, hittar dem som behöver varandra.

Vilka är starka nu?

”Health care”, säger han utan att tveka.

”Det är bara ett exempel. Situationen är dynamisk. Mag7 har ett signifikant marknadsvärde idag, men var något helt annat för 20 år sedan.”

De står för 23% av S&P. Finns inte en koncentrationsrisk?

”Men så kommer de med positiva resultat i kvartalsrapporterna. Och gör ett inte det kommer något nytt bolag och ersätter det. Jag litar på dynamiken i internationella affärsekonomin och jag tror inte man kan stoppa internationalismen, inte stoppa flöden”, säger han.

Pessimister har legat fel i många år

Vad händer på M&A-marknaden just nu?

”Jämfört med ett år sedan är det nästan dubbelt så mycket affärer, kanske det blir 60-70% upp på helåret. Vi är inte på nivåerna före Covid men prognoserna är bra. Ekonomin är starkare än vem som är USA:s president, det har vi ju sett”, säger han.

Vilken typ av affärer är det som växer?

Han kommer tillbaka till att man måste känna av vem som är stark och vem som är svag. Att det alltid finns potential för affärer.

”Det är lätt att se historiskt men den som kommer med idéer nu måste ha en känsla för dynamiken och det är inte lätt.”

Fungerar det som en erfarenhetsbaserad intuition för dig, eller tittar du på vissa kriterier?

”Alla är enormt välutbildade i den här branschen så man kollar på många variabler, men om det kombinerats med en pessimistisk syn på marknaden så har du legat fel. I många år nu. Just nu ser jag styrkan i USA:s ekonomi. Som är helt otrolig.”

Vad bottnar den i?

”Kreativitet, produktivitet, idéer, flexibilitet. Allt som USA står för. Under hela mitt liv har man spått USA:s undergång. Du har alltid nån på podiet som ser Asien gå upp och USA ner.”

Vad måste Europa göra för att komma ifatt?

”Vi har nästan 30 länder med olika regelverk. Att reformera det är viktigt och vi har ju kommit en bra väg men absolut inte dit man vill komma.”

Är det realistiskt?

”Jag tror det är realistiskt i längden.”

Hur lång är längden?

”När jag växte upp kunde jag inte jobba i olika europeiska länder. Idag har vi en enorm arbetsflexibilitet.”

Då pratar vi 30, 40 år.

”Sådana här grejer ändras inte över natt, men det sker förändringar. Jag är inte så negativ om Europa. Det finns många fina bolag här.”

Han nämner läkemedel, industri och service.

”Och på teknologisidan börjar vi se en del bolag. Jag menar Spotify och Klarna har blivit världsbolag på ett tiotal år. Det är snabbt när man tänker efter.”

Om Deutsches roll i Northvolt, som förmodas handla om skuldfinansiering, vill Jan Olsson inte uttala sig om. Han säger bara att gröna bolag kommer att vinna i längden.

Vilka länder är särskilt dynamiska i Europa?

”Man kan hitta fina bolag i Spanien, Italien, Grekland… Många tycker att Grekland har utvecklats positivt. Och minns att vid finanskrisen pratades det om undergång. Och vem hade trott för tio år sedan att Berlin skulle bli ett centrum för techbolag?”

Kronan det enda negativa

Är det något du är negativ kring alls? Eller vad ska vi säga, tveksam till?

”Jag är tveksam till kronan.”

Du tycker att vi ska gå med i EMU?

”Det är svårt för en liten krona på den internationella marknaden. Jag tror att ekonomiskt är slutsatserna klara, men politiskt är det svårare. Men det är mer acceptabelt att säga idag än för fem år sedan. För alla tänker på sig själva. Ingen vill ha en låg krona.”

Nej, inte lika kul heller för de skatteflyende norrmännen när deras kronor försvagas.

Olsson slår ifrån sig.

”Vi har en stor middag nu i Norge om två veckor med mycket affärsfolk. Hur många som helst kommer. Allt det där om att folk flyttar är bara rubriker. Norge kommer att överleva. Det går inte under av att 33 miljardärer flyttar.”

Ingen ledarmystik och trassliga julfester

På 90-talet sas svenska ledare vara uppskattade utomlands, är det fortfarande så?

”Den nya stilen av ledare är att man diskuterar allting, helt motsatt pyramidledarstilen. Det har inneburit ett enormt maktskifte i ledarskap. Förr när du gick till ett möte väntade du dig att ledaren hade ny information, att du skulle få reda på något som hänt.”

”Mystiken har försvunnit. Du har också access till alla, som brukade vara exklusiv. Man kan emaila alla rakt upp och ner. Allt detta är Sverige bra på, det ohierariska och att diskutera.”

Är ledare mer försiktiga idag?

”Ja, jag är mycket mer försiktig. Du kan inte slå till med näven i bordet…”

…det kanske inte är din stil ändå.

”Nej, men det gjorde man ju förr i tiden men inte längre. Jag gillar inte ens att gå på julfester, det blir alltid något trassel. Det är både lägre tolerans och det som ändå sker sprids mer. Men det har förstås fördelar för arbetslivet också.”

Chefsjobbet är inte lika attraktivt tror han.

”Det har inte samma aura som tidigare. När Gyllenhammar var chef då visste alla vem Gyllenhammar var,” säger han om den före dette Volvo-chefen.

Oavsett måste man hitta sin egen väg, tror han, men vara långsiktig. Om man är under 35 i finansbranschen är det lockande att byta jobb och få ett rejält lönelyft på köpet. Men sen blir det svårare.

”Då stängs fönstret i den här världen. Det finns en pyramid och alla kan inte komma upp.  Det är hur många som helst som letar jobb i min bransch som är lite äldre. Som har hoppat runt och plötsligt tog det slut.”

Vad har du själv tyckt var svårast i karriären?

”Att anpassa sig de gånger man lärt sig en sak, eller valt ett spår som sedan försvinner. En produktgrupp som plötsligt blir impopulär eller vad det kan vara.”

Han berättar att han själv i ett tidigt skede skulle bli assistent till Deutsche Banks styrelseordförande Alfred Herrhausen – som dock hann mördas av Rote Armee Fraktion innan Jan Olsson började.  Utöver chocken hade han flyttat från USA till Tyskland, fast han egentligen ville vara kvar i New York.

”Min karriär var uppbyggd på det. Och alla löften försvann. Men jag valde att se möjligheterna”, säger han.

Innan Jan Olsson springer till nästa möte hinner han fråga om jag kommer till Handelskammarens julfest, fast han inte längre är ansvarig för den. Ränderna går inte ur.