De nya priserna

Priserna har stigit långsamt under senare år. Under de senastetvå åren har konsumentprisindex inte gått upp alls. På tio år,räknat från årsgenomsnittet 1989 till april 1999, har dockpriserna stigit med 37,1 procent. Mer än hälften av dennaprisuppgång kom åren 1990 och 1991.En mycket stor del av prishöjningarna under 1990-talet harpolitisk bakgrund. Nästan hälften av konsumentprisuppgångenberor på hyreshöjningar i den reglerade delen avbostadsmarknaden. Det område där priserna stigit mest är annarssjukvården, där bl.a. landstingen har höjt patientavgifterna.Tobaksskatten har höjts kraftigt.

Skatten avgör

Olika energiskatter har medfört kraftiga prishöjningar för el,bränsle och drivmedel, medan marknadspriserna tvärtom harsjunkit för både olja och elström. Energiskatterna har höjtdriftskostnaderna för privatbilar och bidragit till att höjapriserna för kollektiva resor. Kommunerna tycks utöver detta hahöjt biljettpriserna i lokaltraken.Till detta kommer att momsen utvidgades 1991 till att gällapraktiskt taget alla tjänster. Trots den ändå måttligaprisuppgången under tioårsperioden som helhet har det skettförvånansvärt stora förändringar i relationen mellan olika varoroch tjänster. Sjukvårdskostnaderna har stigit med hela 75procent mer än om de hade följt den allmänna prisutvecklingen.TV- och radioapparater får man däremot i dag till halva priset,jämfört med 1989.Patientens kostnader för sjukvård har egentligen stigit med 140procent sedan 1989. Men i förhållande till den genomsnittligaprisutvecklingen stannar alltså kostnadsökningen på 75 procent.På motsvarande sätt har det faktiska priset på TV-apparatersjunkit med 32 procent på tio år, vilket i förhållande till denallmänna prisnivån ger en sänkning med 51 procent. (Jämförelsenbygger på att priset på olika varor och tjänster har räknats omtill fasta priser, där omräkningsfaktorn är den allmännaprisnivån. När sjukvården här sägs ha blivit 75 procent dyraregäller detta om pengarna skulle vara värda lika mycket i dag som1989.)Den ekonomiska teorin säger att priserna bör stiga långsammareför varor än för tjänster. Skälet till detta är attproduktivitetsutvecklingen i regel är snabbare ivaruproduktionen. Det är ofta svårare att rationaliseratjänster. Det uppges att tillverkningstiden för en mobiltelefonidag är tiondelen mot för några år sedan. Att servera mat på enrestaurang går däremot i många fall inte särskilt mycketsnabbare i dag än tidigare.

Rationella tjänster

Men visst går det att rationalisera även tjänster. Inte minstden ökade IT-användningen bör kunna effektivisera även typiskatjänstenäringar. Snabbmatsrestauranger, som förenklat sortimentet ochlagar mat på löpande band, är ett annat exempel på rationalisering somkan hålla tillbaka priset. Restauranger drabbades av höjd moms isamband med skattereformen, men har trots detta höjt prisernamed bara en procent mer än genomsnittet. Därtill kommer att öl,vin och sprit faktiskt blivit något billigare på restaurang,mera än vad som motsvarar att också systembolagets priser gåttned något. Bland det som fått sänkta priser märks mest varor: TV, radio,fritidsartiklar, livsmedel, kläder och skor samt möbler ochinventarier. Bland det som blivit dyrare är det samtidigtpåfallande att politiska beslut eller regleringar är denviktigaste faktorn till de stora prishöjningarna på 1990-talet,snarare än att det är fråga om tjänster.Post och tele har slagits ihop i konsumentprisindex. Men isjälva verket svarar postens tjänster för mer än helaprisuppgången. Postens priser har stigit med hela 75 procent iförhållande till genomsnittet. I motsvarande siffra för telefoniingår även försäljning av apparater, vilket försvårar enjämförelse. Men enligt Telias årsredovisning hade den fastatelefontaxan 1997 sjunkit med 20 procent från 1989 i förhållandetill den allmänna prisnivån. Troligen har mobiltaxan sjunkitännu mera.

Både post och tele momsbelades 1991, men prisutvecklingen hargått åt olika håll. I konsumentprisindex ingår bara privatakonsumtionsutgifter. Däremot har portot för företagen sänkts,vilket säkert förklaras av konkurrensen mellan Posten ochCitymail. Något som väl få har undgått att märka är att maten har blivitrelativt sett billigare. Här har momsen sänkts och höjts ochsänkts igen, så att den nu är 12 procent mot 23,46 procent förtio år sedan. Detta kan dock bara förklara hälften av denrelativa prissänkningen. På kött och charkuterivaror har prisetgått ned med hela 38 procent i förhållande till genomsnittet.EU-medlemskapet är nog den huvudsakliga orsaken.I begreppet sjukvård, som alltså har stigit mest i pris, ingårdet som privatpersoner lägger ut av egna pengar på hälso- ochsjukvård, inklusive medicin. Dock inräknas inte äldreomsorg ochbarnomsorg i konsumentprisindex. Skälet är att avgifterna ärberoende av inkomsten. Enligt SCB:s nationalräkenskaper hadeomsorgsavgifterna fram till 1996 stigit ännu mer än avgifternaför sjuk- och hälsovård.

Pensionseffekten

Huvuddelen av sjukvårdskostnaderna betalas över skattsedeln. Attallter äldre fått en hygglig pension genom ATP tycks kommunerna,inte oväntat, ha utnyttjat till att höja avgifterna. Hälso- ochsjukvård samt omsorg utgör omkring fyra procent av den privatakonsumtionen, motsvarande drygt en fjärdedel avlivsmedelskontot. Under 1980-talet steg priserna mer än dubbelt så mycketsom under 1990-talet. Men prisutvecklingen var samtidigt betydligtjämnare. Då utmärkte sig prisstegringarna på mat, 13 procent iförhållande till den allmänna prisnivån, och särskilt på kött,upp 32 procent. Att äta ute blev då 32 procent dyrare medan tillexempel sjukvårdskostnaderna steg med bara 23 procent,lägenhetshyran med 15 procent och tobak med 10 procent, allt iförhållande till den allmänna prisnivån.

Billigare varor

Det som sjönk i fast penningvärde var även på 1980-talet framförallt olika varor. Även då gick TV- och radioapparater ned tillomkring hälften, jämfört med den allmänna prisnivån.Konsumentprisindex för radio och TV var för övrigt i april i år53,4, vilket kan jämföras med att konsumentprisindex totaltsattes till 257,9. Det betyder att det faktiska priset för radiooch TV har sjunkit med 47 procent, medan den genomsnittligakonsumentprisnivån har stigit med 157 procent. Därmed kostar enapparat i dag bara en femtedel (20,8 procent) av vad man ck ge1980, räknat i samma penningvärde.De stora prisförskjutningarna under 1990-talet har också gjortatt användningen av hushållens inkomster har förändrats. En alltstörre del av våra inkomster går i dag till bostaden (33,1procent mot 25,4 procent 1989). Samtidigt har vi lyckats (ellertvingats) dra ned kontot för maten från 17,6 till 14 procent,för kläder från 8,0 till 5,8 procent, för möbler och inventarierfrån 6,7 till 5,1 procent och så vidare. Varje procentenhetmotsvarar nästan 10 miljarder kronor i årlig konsumtion, såändringen av konsumtionsutgifterna bör ha medfört en delstrukturomvandling i detaljhandeln.

BILDTEXT: Medan hushållens utgifter för sjukvård har blivit 75 procentdyrare under 1990-talet har priset för radio- och TV-apparatersjunkit till hälften. Diagrammet visar de relativaprisförändringarna, det vill säga ändringarna i förhållande tillden allmänna prisnivån, som trots lägre inflation har varitmycket stora under de senaste tio åren.

Livsmedel har blivit 22 procent billigare i fasta priser på tioår. Sjukvård och tobak har stigit rejält, medan TV- ochradiopriserna nästan halverats.