Den röda räddningen

Stadshotellet vid Stortorget i Kalmar. I tidningshyllan bland de tomatröda chesterfieldfåtöljerna trängs Barometern inte bara med Stockholmstidningarna utan också med den kinesiskspråkiga kommunistkritiska gratistidningen The Epoch Times som ges ut i ett trettiotal länder. Personalen på hotellet berättar att den är kvarlämnad av Fanerdunkineserna, gruppen kring affärsmannen Jinxing Luo. Eller Mr Luo som kommunens näringslivschef Thomas Davidsson (längst till höger på bilden) och hans kolleger kallar honom. Han var senast i staden i september.

Hundra meter därifrån residerar Ölandsfödde Johan Persson, ursprungligen journalist och mot slutet av 1990-talet pressekreterare åt statsrådet Mona Sahlin. Sedan i april i år är han kommunstyrelsens ordförande och i den rollen har 32-åringen fått en kanonstart. Hans socialdemokrater gjorde braksuccé i kommunalvalet i september och trotsade partiets negativa Sverigetrend med 45 procent av rösterna, en uppgång från förra valets 40 procent.

– Delvis beror valresultatet på den kinesiska satsningen men vi har satsat på jobbskapande på andra håll också. Ikea har flyttat hit och vi håller på att få en etanolfabrik, en miljardinvestering, säger Johan Persson.

***

MÖTET

Han och den kinesiske affärsmannen träffades helt oväntat första gången den 16 augusti i

år. Johan Persson visste inte ens om vad som stod på agendan den dagen när kommunens nye näringslivschef Thomas Davidsson frågade om han tillfälligt kunde avbryta valrörelsen och ta en informell lunch.

Thomas Davidsson själv hade träffat Jinxing Luo bara några timmar tidigare när han i sällskap med Roger Axmon, vd vid riskkapitalbolaget West Baltic i Västervik, stegade in i stadshuset för ett samtal som Thomas Davidsson trodde skulle handla om sonderingar om en möjlig framtida investering. I bästa fall kunde det kanske handla om att skriva under ett intentionsavtal.

– Någon gång där i början höll jag på att dra öronen åt mig. Han inledde diskussionen med att prata om vilka stöd han kunde få. Hur skall det här sluta? undrade jag, vi har ju inga regionalpolitiska stöd i Kalmar. Men för honom handlade stöd inte om pengar utan om att vi skulle vara kompisar och hjälpa varandra. Ett socialt stöd, säger Johan Persson.

Han är mitt uppe i förberedelserna för en Kinaresa några dagar senare. Där ska han tala sig varm på åtta presskonferenser för Kalmar som Europas bästa handelsstad. Men nu talar han lågmält och är ledigt klädd i kortärmad ljus skjorta.

Lunchen med Mr Luo drog ut på tiden. I två och ett halvt dygn diskuterade Kalmar kommun och Jinxing Luo, koncernchef och ägare till Fanerdun Group, etableringen i Kalmar. Med bil skjutsades han runt till olika industriområden där staden bjöd ut markområden för att se vad som kunde passa bäst för att bygga det som Fanerdun har tänkt sig: en enorm mässanläggning med hotell och bostäder. Resultatet? Tidigt på morgonen lördagen den 19 augusti var förhandlingarna klara – betydligt mer långtgående än vad kommunen hade hoppats på. Den avsiktsförklaring som Kalmar hade hoppats få undertecknad revs upp och rubricerades i stället som ett färdigt kontrakt:

Kalmar investerar 6 miljoner kronor i marknadsföring i Europa och Kina och hoppas i stället få en miljardinvestering på plats som ska generera, enligt olika uppskattningar, minst 1 000 nya jobb, kanske mer.

En välbesökt presskonferens under lördagen såg till att kinesernas intåg i Kalmar blev en riksangelägenhet och en av toppnyheterna i Sveriges Televisions nyhetsprogram.

***

BAKGRUNDEN

Varför Sverige och varför Kalmar? Skälen är flera.

Att den förre läraren och enbarnspappan Jinxing Luo, ett av sex syskon i en familj där både mamman och pappan arbetade som handelsmän i den kinesiska marknadsstaden Yiwu, över huvud taget satsar utomlands beror inte minst på uttryckliga order från den kinesiska regimen. Investeringen i Kalmar är hans andra utomlands, den första gjordes i augusti i Västervik, där han är en av flera som satsar kapital i riskkapitalbolaget West Baltic. Där är det uttalade målet, enligt vd Roger Axmon, att inom två år köpa bolag med en omsättning på två miljarder kronor.

Den rasande snabba ekonomiska expansionen i Kina, en utveckling som med tiden har skapat risk för överhettning, gjorde att regeringen för två år sedan uppmanade kinesiska företagare att investera utomlands.

– Den kinesiska regeringen sade 2004 att det året skulle bli ett “Go abroad year”. De sade till sina företagsledare att åka utomlands och göra investeringar, säger Thomas Davidsson.

Jinxing Luo funderade på hur han med sina cirka 3 000 anställda i allt från bildelsfabriker till hotell och fastigheter skulle kunna bredda sina affärer till Europa eller Nordamerika. Jinxing Luo, som enligt egen uppgift har tillgångar på 5,1 miljarder kronor, pengar som han dragit in efter att han köpte loss statliga företag för tio år sedan. Möjligheten att växa utomlands uppenbarade sig på en nätverksträff i Kina förra året som anordnades av bland andra statliga Invest in Sweden agency och det skattefinansierade Regionförbundet i Kalmar län.

– Mr Luo verkade intresserad av vad vi hade att erbjuda så jag dröjde mig kvar några dagar, säger Magnus Gustafson som i flera år har verkat som projektledare för en kinesisk långtidssatsning hos regionförbundet.

– Vi träffades sju åtta gånger under året. I Sverige och i Kina och tillsammans med Invest in Sweden lyfte vi över all den typ av information som vi kunde tänka oss att en affärsman behövde.

I augusti hade finansmannen tänkt klart och kom hit. Han hade tittat på kartor och tyckte att Kalmar låg mitt i norra Europa och med närhet till den expansiva Östeuropamarknaden. En ordentlig hamn, järnväg och en nästan öde flygplats som kan ta emot flygplan med upp till 200 passagerare lockade också.

Dessutom bidrog det faktum att Sverige levt i fred så länge. På det viset uppfattades investeringen som mindre riskabel.

På vägen ratade han ett par andra platser i Europa, bland annat Älvkarleby i norra Uppland, där en av hans landsmän redan bygger en annan handelsplats, och en kommun på västkusten. Svåraste konkurrenten för Kalmar var annars en redan färdigbyggd mässhall i Nederländerna.

Affärsidén låter enkel: Låt europeiska importörer och inköpschefer slippa resa till Kina för att besöka exportörer. Låt i stället inköparna besöka en mässa eller ett grossistcenter i Europa där alla upptänkliga prylar visas upp och kan beställas, allt från rostfri skruv och gummidäck till leksaker och vattenreningssystem.

– I Italien finns en liknande anläggning och i Polen finns det också något liknande, säger Helena Nilsson anställd vid kommunens näringslivskansli.

I en första omgång handlar det om en mässhall med en yta på cirka 50 000 kvadratmeter med plats för cirka 1 050 utställare och därtill hotell med cirka 200 rum och 300 bostäder. I en ytterligare etapp är kineserna spekulanter på ytterligare 200 000 kvadratmeter mark till 1 300 nya utställare och 700 ytterligare bostäder. Stockholmsmässan har som jämförelse en total utställningsyta på 56 000 kvadratmeter. De exportörer som vill ha ett brohuvud i Kalmar får därmed köpa sin andel av centret för i storleksordningen 2-3 miljoner kronor per andel, enligt vad tidningen Sydsvenska Dagbladet anger.

– Jag frågade om det inte var lite stort, säger Magnus Gustafson, men fick svaret att det är det inte. I marknadsstaden framför andra, Yiwo, finns det 50 000 showrooms.

Priset för kinesernas expansion?

För den första etappen: ungefär 1 miljard kronor, pengar som enligt den svenska revisorn i Fanerdun Group AB, P-G Simonsson vid Deloitte & Touche i Oskarshamn, delvis ska lånas hos svenska banker. Exakt hur mycket Fanerdun går in med av eget kapital vet ingen ännu och kineserna vill inte berätta.

– Inget är klart ännu men det svenska fastighetslånesystemet är bättre än det kinesiska, säger P-G Simonsson som de senaste veckorna har ordnat 100 nya aktiebolag åt hugade kinesiska utställare.

***

TVIVLAREN

Under maratonförhandlingen i augusti blev enigheten total i alla politiska läger. Bara miljöpartiets kommunalråd Jonas Löhnn är fortfarande lite skeptisk:

– Det är svårt för en politiker i Kalmar att vara negativ till en sådan här satsning. Jag hoppas som alla här att det ska bli riktigt bra. Miljöpartiet har förhållit sig öppet kritiskt och har försökt ställa krav, till exempel på att man ska göra miljöprövningar fullt ut och ta integrationshänsyn, när man bygger bostäder. Deras intresse är att bygga bostäder till sig själva men vi måste planera för framtiden. Det är ju ingen som vet om kineserna blir kvar, säger han.

Han är väl medveten om att han med sina krav på att redan nu planera förskolor och en byggordning som gör att kinesiska invandrare inte bildar en alltför sluten grupp öppnar en liten spricka i den kommunala välpolerade fasaden.

Kineserna, som sagt sig vilja bygga upp till 1 000 bostäder, vill nämligen bygga dem på ett ställe, ett litet China Town om man så vill, mellan mässområdet och centrala Kalmar.

– Om fem år kan vi ha mellan 3 000 och 4 000 kineser bosatta i Kalmar. Och vi föredrar att bo tillsammans, säger Sunny Mah, 36 år, som är Fanerduns vice vd och den ansvarige för Sverigeprojektet.

Det blir en injektion som heter duga för Kalmar som i dag har cirka 61 000 invånare, en stad som tappat industrijobb på löpande band de senaste åren, men som nu håller på att resa sig. Arbetslösheten ligger numer i linje med riket som helhet men tidigare var det dystert: Först försvann Volvo, sedan tågtillverkningen inom Bombardier, liksom Flextronics och Cloetta. Flyglinjen till Köpenhamn är borta sedan länge och en tjänsteman på kommunen blir nära på lyrisk när han drar ut framtidstrenderna och skissar på hur mycket kommunen kan växa de kommande åren.

– Göteborg och Malmö, släng er i väggen, säger han och tänker sedan efter en gång till:

– Kanske är det inte önskvärt att vi blir så stora.

***

KALHYGGET

Sunny Mah och jag träffas i den byggnad som heter Regionens hus, bakom aningen blåtonade betongglasväggar i ett mindre konferensrum. Tidigare på dagen har jag mött honom som hastigast i kommunalhuset där han bland annat lånat datorer för att kunna “skypa” – ringa över internet – med huvudkontoret i Kina.

Senare kör Sunny Mah oss ut till det tänkta mässområdet alldeles intill golfbanan fem minuter norr om Kalmar. Färden går i en kommuniströd ny Audi. Denna varma oktoberdag märks inte mycket av det kommande projektet, inte mer än att ett ungefär 20 fotbollsplaner stort område har skövlats på skog. Nu är skördarna tysta men ännu har inga schaktmaskiner kommit på plats för att röja marken.

– De började i förra veckan, säger Magnus Gustafson som tar bilder med sin kamera. Två dagar senare reser han tillbaka till Kina, han också, och behöver färska bilder till de presentationer som han genomför.

Han, Sunny Mah, kommunens utvecklingschef Kyrre Dahl och dess inhyrde konsult, Ronny Nilsson, som vi shanghajat när han precis rullade in till kommunhuset på sin cykel, låter sig villigt ledas runt i den gamla chokladfabriken som består av två stora industrilador från Nordchoklads, senare Candelias och Cloettas, bygge från 1977. Fabriken blev kinesisk för mindre än en månad sedan.

För att ha gjort en så pass stor affär är Sunny Mah påfallande obekant med vad han har varit med och köpt. Vi går in genom den nedsläckta personalentrén där stämpelklockorna hänger kvar och Sunny Mah förklarar, när han famlar och skramlar med den nyckelknippa han har fått, att han aldrig varit inne här förut. En skylt på en av höglagerhyllorna förklarar, knappt läsligt i den halvskumma belysningen, att lagret är 17 meter högt och över 70 meter långt. Den andra byggnaden innehåller en konstgräsplan som nu ska flyttas.

– Beskedet att vi fått 12,2 miljoner kronor på kontot för det här området var bekräftelsen på att det gick att lita på Fanerdun. På punkt efter punkt har kineserna levererat, säger Johan Persson.

***

FARTYG PÅ VÄG

I bilen på väg tillbaka från kalhygget berättar Ronny Nilsson, som tidigare var Europachef och medlem i koncernledningen för den amerikanska kontraktstillverkaren Flextronics, att han är imponerad över vad han sett av Fanerdun. Och han borde inte vara så lätt att imponera på. Så sent som för ett år sedan var han chef för Flextronics Network Services med 12 000 anställda världen över – inte minst i Kina.

Ronny Nilsson blev inblandad i Fanerdunprojektet över en lunch med Johan Persson, han också, och är nu tredjedelsanställd av kommunen:

– Kommunalarbetare? Jasså, säger Johan det? Det är inte för lönen som jag gör det här men kommunen får väl betala flygbiljetterna i alla fall.

Enligt vad Sunny Mah berättar är det första byggmaterialet, främst stålställningar till mässhallen, redan på väg med båt från Kina och väntas komma till Europa denna vecka. Ett problem är att det inte förrän i förra veckan fanns färdiga konstruktionsritningar utan bara skisser och översiktsbilder och att det är svårt att få tag på arbetskraft i Kalmarregionen.

I en första omgång ska därför en förtrupp om 33 byggnadsarbetare, varav en kvinna, nu komma hit från Kina för att bygga bodar och boende, men senare lär de bli fler. Och just den här dagen är Sunny Mah orolig. Bygget har inte kommit i gång så snabbt som han hoppats och problemet tycks vara att svaren på visumansökningarna dröjer hos Migrationsverket.

– Vi måste ha grunden, bottenplattan av betong, klar innan snön kommer, förklarar han. Vi behöver hjälp.

Vad för sorts hjälp behövs?

– Arbetskraft.

Vad händer om ni inte blir klara.

– Då blir projektet försenat minst ett halvår och då riskerar vi att andra, konkurrenter, kommer före med liknande projekt på andra håll i Europa. Vi kan inte bli tvåa eller trea på marknaden för då vänjer sig inköparna vid andra resmönster.

Kan ni överge projektet?

– Nej. Men det kostar en massa pengar. Så vi behöver hjälp.

Det är ovanligt med sådana direkta vädjanden i vår tidning. Det ska jag definitivt skriva.

– Skriv att vi måste få folk.

Här bryter Roger Axmon in och berättar att just nu i dagarna pågår förhandlingar med Byggnadsarbetarförbundet för att få ett kollektivavtal. Ambitionen från förbundets sida är att de kinesiska byggarbetarna, som inom någon månad kan bli mellan 50 och 100, ska ha avtalsenlig lön. Grundlönen är i så fall 112 kronor i timmen.

ENLIGT Kommunstyrelsens ordförande Johan Persson är det svåraste med Fanerdun att det är så bråttom, en ordning som inte är anpassad till de kommunala reglerna.

Är det normalt att ha så bråttom i förhandlingarna?

– I Kina är BNP-tillväxten cirka 10 procent men i vår provins är den 15-20 procent. Vi är vana vid att det går snabbt, säger Sunny Mah.

Jag trodde att man skulle skynda långsamt i kontakter med kinesiska affärsmän?

– Det gäller kanske i statsföretagen men inte i det privata näringslivet.

Nya tider i Kina, alltså. Och också för kommunen. Att precisera hur många nya jobb som det kinesiska projektet ska ge vill ingen från kommunen göra men projektet lär ställa krav på kommunen. Utvecklingschefen Kyrre Dahl kallar kinesernas intåg för ett historiskt steg och kommunalrådet Johan Persson kallar satsningen för “gigantisk” och tror till exempel att staden ska få en miljon nya besökare per år.

Men den som bara räknar med hur många besökare som Sunny Mah vill se per dag, 5 000, förstår att projektet genererar en rad följdinvesteringar.

Om hälften kommer med flygplan behövs 10-20 nya transporter med flyg. Per dag. Det betyder nya investeringar i kommunalägda flygplatsen. Och extrajobb för hotell, taxiförare och restauranger. Och jobb för mellan 1 000 och 2 000 utställare, i huvudsak kinesiska marknadsförare.

Och att förhoppningarna sprider sig till alla delar av Kalmar visar inte minst Ronny Nilssons sidoengagemang. Som tidigare ordförande i fotbollsklubben Kalmar FF är han nu en av dem som driver frågan om att bygga en ny fotbollsarena i stället för Fredriksskans. Enligt planerna ska den stå klar 2008 men än har bygget inte startat och en av de olösta frågorna är hur det ska betalas.

– Kineserna är intresserade av fotboll och vi har idéer om att göra utbytesträningsläger med dem. Och vi har diskuterat om nybygget kan heta Fanerdun Arena, berättar han med ett skrattande tonfall.

—

Hur pålitlig är Fanerdun Group?

Kommunen (och Affärsvärlden) har inte sett någon årsredovisning för Fanerdungruppen.

– Det är inte bara att ringa bolagsverket i Kina. Det går inte. Ekonomiska rapporter är topphemlig information, säger Magnus Gustafson vid Regionförbundet.

I stället har Invest in Sweden, Regionförbundet och kommunen låtit oberoende bedömare och revisorer i Kina göra en granskning av bolaget utifrån öppna källor. Och svaret på de här granskningarna är att Fanerdun går att lita på.

Men om bolaget verkligen har 5 miljarder kronor i tillgångar, som det hävdar, går inte att få fram information om. Magnus Gustafson och Ronny Nilsson, kommunal konsult, har besökt ungefär hälften av Fanerduns olika anläggningar i Kina och anser att kineserna gör vad de säger att de ska göra.

Totalt beräknas kommunen sälja mark till Fanerdun för 34 miljoner kronor. Betalningen för det första området, 12,2 miljoner kronor, ses som en bekräftelse på att kineserna nu är uppbundna till projektet – allt annat vore ju att kasta bort pengar.

– I dag är jag övertygad till 100 procent men sedan kan det komma ändringar. Så är det i affärer, säger Thomas Davidsson, näringslivschef i Kalmar.

Någon policy lik Hennes & Mauritz och Ikeas för att undvika att göra affärer med bolag som bryter mot mänskliga rättigheter, till exempel genom att tillåta barnarbete, har kommunen inte. Men sådana krav kommer att ställas framöver.

– Jag kommer att säga att det finns en diskussion i Sverige kring synen på barnarbete och synen på dödsstraff. Jag tror inte det kommer som någon överraskning, säger Johan Persson, kommunstyrelseordförande.

Ställer ni några krav själva?

– Att det inte ska vara produkter (på utställningen) som är tillverkade via barnarbete. Det är självklart att jag kommer att ställa sådana krav på Fanerdun. Det vore dessutom inte bra för hans affärer.