Det svenska gruvundret

Tar man gruvhissen nedåt någonstans i världen är chansen överväldigande att det står Made in Sweden, eller i varje fall Norden, på det mesta. Sverige dominerar utrustning till underjordsgruvor där man bryter hårda bergarter som koppar, zink, nickel, bly och andra basmetaller.

Det som brukar kallas det svenska eller det nordiska gruvklustret står starkt och leder på många sätt utvecklingen för den globala gruvindustrin, som står inför stora förändringar kommande år och decennier.

Digitalisering, automatisering, autonomi och elektrifiering är trender som redan är i gång men väntas accelerera framöver. Alltmer metaller behövs, i synnerhet drivet av klimatomställning och den massiva elektrifiering som krävs för att släppa taget om fossila bränslen.

– Ska du bygga en underjordsgruva i dag kommer sannolikt 80 procent eller mer av utrustningen från Norden, säger Henrik Ager, chef för Sandviks affärsområde Mining and Rock Technology.

Sandvik dominerar tillsammans med Epiroc – som knoppades av från Atlas Copco 2018 – marknaden för utrustning till underjordsgruvor med en global marknadsandel som många i branschen uppskattar till 80 procent.

De båda bolagen är navet bland de utrustningsleverantörer som ingår i det svenska klustret, men också Volvo, Combitech, ABB och Ericsson är med när framtidens gruva tar form.

Det är dock inte bara under jorden som Norden gör sig påmint. När malmen väl kommit upp ur gruvan börjar nya processer. Den ska krossas, malas och sedan anrikas för att sedan gå vidare till stålverk eller smältverk.

I den delen finns finländska Metso och Outotec, som tillsammans med danska FL Schmidt har mycket starka positioner på den globala marknaden – om än inte lika dominerande som svenska bolag är för utrustning under jord.

Metso och Outotec är dessutom i full färd med att gå samman och kommer att bilda en jätte med nästan 45 miljarder kronor i omsättning.

– Klustret som vi har i Norden är helt unikt och någon motsvarighet finns egentligen ingen annanstans. Stora gruvnationer som Kanada och Australien är nog rätt avundsjuka på oss. Ett sådant här kluster är mycket svårt att kopiera och bygga men samtidigt relativt enkelt att rasera, säger Mikael Staffas, vd på Boliden.

Gruvbolaget Boliden spelar tillsammans med LKAB en avgörande roll i klustret. De utgör perfekta testbäddar för leverantörerna av utrustning och ger de möjlighet att utveckla och pröva sig fram till nya produkter och metoder. Och gruvföretagen är mer än villiga att ställa upp.

– Det är klart att vi gillar att till exempel Epiroc använder sina FoU-pengar i våra gruvor. Vi kan sedan se vad vi tycker verkar bra och fungerar för oss, och vara tidigt ute och anpassa oss till ny teknologi, säger Mikael Staffas.

För leverantörerna fungerar symbiosen också väl, och när de svenska kunderna är nöjda är det dags för den större marknaden.

– Det vi tar fram tillsammans med de svenska kunderna är förstås gångbart på många marknader och efter något år eller så finns de ute på världsmarknaden. Utvecklingen av och framtiden för gruvutrustning drivs väldigt mycket från Sverige och Norden, säger Lars Senf, vd för Epiroc i Sverige.

I dag finns det omkring 16 gruvor i Sverige, vilket gör det till den förmodligen ledande gruvnationen i EU. Globalt sett är dock Sverige en relativt liten nation när det kommer till gruvor och malmbrytning. LKAB som är Europas största gruva står ändå för bara omkring 1,5 procent av den totala produktionen av järnmalm. Men svenska gruvor till de mest avancerade och kostnadseffektiva i världen, vilket delvis beror på det nära samarbetet med utrustningsleverantörer men också på att gruvbolagen ligger i framkant genom att utnyttja de teknologier som finns maximalt.

– Vårt dagbrott i Aitik är sannolikt det mest effektiva dagbrottet i världen och är lönsamt, trots en av de lägsta halterna i malmen, och Garpenbergsgruvan är sannolikt världens kostnadseffektiva underjordsgruva, säger Mikael Staffas.

Koncentrationen av kompetens hjälper inte bara leverantörerna av utrustning utan också gruvföretagen.

– Klustret är starkt och påtagligt, och det genererar skickliga ingenjörer som byter jobb på en rätt stor arbetsmarknad. Sådant och de gemensamma projekt vi har gynnar förstås hela branschen, säger Staffas.

Framöver handlar det mycket om digitalisering och elektrifiering och i förlängningen även autonomi, det vill säga självgående maskiner. Den utvecklingen lär gynna det svenska gruvklustret som kan flytta fram positionerna ännu mer när teknologin blir alltmer komplex och utvecklingen av den dyrare och svårare.

Digitalisering av gruvor både ovan och under jord handlar till stor del om att höja effektiviteten men också säkerheten. I stort sett alla gruvföretag världen över brottas med att man hela tiden måste gå längre och längre ned för att hämta malm. Det gäller även dagbrott som blir djupare, samtidigt som malmen normalt sett hela tiden får sämre kvalitet. De bästa fyndigheterna har man redan exploaterat. Det ställer krav på ökad produktivitet och kapacitet att ta upp mer malm till i stort sett samma kostnad.

– Digitalisering lär ha störst genomslag på lite kortare sikt. Mer och mer utrustning kopplas upp för att kunna jobba mer effektivt. Först sker det manuellt, men artificiell intelligens kommer in också stegvis, säger Henrik Ager på Sandvik.

Automation eller autonomi bland utrustningen är ett annat område med bra tillväxt. I dag handlar det mest om delvis autonomi, lite på samma sätt som bilar i dag delvis kan vara självkörande, i vissa situationer och på vissa sträckor.

Till exempel har lastare haft fjärrstyrning och viss autonomi sedan början av 2000-talet, men ledtiderna är långa i branschen. Sandvik levererade sin första installation 2002, och fram till 2016 hade det bara kommit på plats i 16 gruvor.

– I dag ligger den siffran på 55 och det finns kanske 750 till 1000 underjordsgruvor i världen som kan passa för självkörande fordon, så det finns väldigt mycket kvar att göra, säger Henrik Ager.

Elektrifiering av maskiner står också högt på agendan. I likhet med autonomi och automatisering är det något som både drivs av miljö- och kostnadsskäl.

I stort sett alla borriggar borrar i dag på el, men de förflyttas med dieselmotorer och övriga maskiner, framför allt lastare, är mest dieseldrivna.

– Att få bort dieselmotorer under jorden är väldigt angeläget. Omkring 30 procent av kostnaden i en gruva kan vara ventilation och ju djupare man går desto dyrare blir det, säger Lars Senf på Epiroc.

En del gaser som måste vädras ut uppstår efter sprängningar. Majoriteten av det som ventileras är dock dieselavgaser, och med elektrifiering blir besparingen stor. Förutom att man sparar på driften och installationen av ventilation kan gruvgångar ofta göras mindre när skrymmande ventilation inte längre är samma problem.

De stora trenderna inom gruvor, digitalisering, autonomi och elektrifiering sveper över hela den globala gruvnäringen, men det är det nordiska gruvklustret som håller i taktpinnen. Hållbarhet är ett annat prioriterat område som knyter an till de andra trenderna och under det paraplyet finns det kanske det största projektet just nu.

SUM-projektet, Sustainable Underground Mining, drog i gång 2018 med LKAB som nav, men det omfattar också Epiroc, Combitech, Volvo och ABB. Det är en enorm testbädd i form av en ny gruva där framtida produkter för hållbara gruvor tas fram.

– Med de effektmål vi eftersträvar i nästa generations produktionssystem var vår ingång i SUM-projektet inte de lösningar som finns på hyllan i dag eller ens de som är på väg mot hyllan, utan de som man inte ens börjat fundera på, säger LKAB.s Vd Jan Moström.

Bakgrunden är att LKAB efter 2030 måste gå ner ännu djupare i sina gruvor för att bryta malm och för att klara det med mindre klimatpåverkan krävs ett tekniksprång.

– Vi har börjat med maskintester, och på allvar börjar vi testa applikation för autonomi under 2020. Under 2022/23 ska de första produkterna och applikationerna kunna börja levereras, säger Jan Moström.

Sandvik är i dagsläget inte med i projektet, men Affärsvärlden erfar att det förs diskussioner om att även Sandvik på något sätt ska in i projektet.

Projekt som SUM har en tydlig nordisk prägel och skulle inte vara möjliga om inte såväl utrustningsleverantörer som gruvor var svenskägda.

– Det går inte att stoppa in tio advokater i ett rum och förhandla fram ett avtal om innovationer som kanske är utgångspunkten på andra håll i världen. Det är fråga om bolagskultur och en tradition och vana att samarbeta på det här sättet, säger Jan Moström

Det finns också planer för liknande projekt för den del som ligger ovan jord.

– Vi för diskussioner med både Metso och Outotec om hur vi kan gå vidare och utveckla nästa generations förädlingsverk med väsentligt bättre prestanda än i dag och med en annan bas än fossila bränslen, säger Jan Moström.

LKAB har nyligen dubblat sitt ägande i sin största kund SSAB som är beläget på behändigt avstånd i Luleå. LKAB och SSAB har väl sammanflätade processer och även om ägandet också är en finansiell placering så är det ett sätt att säkra inflytande över bolaget, eftersom det ger en corner-position.

LKAB och SSAB arbetar tillsammans i det så kallade Hybrit-projektet, som syftar till att få fram fossilfritt stål genom att använda vätgas i stället för koks. Det vore en stor omställning för båda företagen, eftersom det ändrar förutsättningarna för värdekedjan som går från gruvans malm till färdiga stålprodukter. En pilotanläggning är tänkt att stå klar 2026.

– Om kokset försvinner så är det inte givet att stålverk ska ligga där de gör, vid en hamn, för att få dit kokset. Det finns mycket som säger att man kan höja förädlingsgraden vid gruvan i stället. Nu när vi vet att Hybrit fungerar så sätts en ny baslinje för ståltillverkning, och det påverkar hela kedjan från gruva till stålverk, säger Jan Moström.

Även om gruvklustret är starkt i dag så är det beroende av att det både finns ledande utrustningsleverantörer och gruvor på samma plats, och i det sammanhanget gör trögheten i det svenska tillståndssystemet en del aktörer bekymrade.

Någon ny gruva har egentligen inte öppnats i Sverige de senaste två åren, och ett antal processer sitter fast, inte minst hos regeringen. Processen är komplicerad men det är två huvudsakliga punkter som sätter käppar i hjulet: EU:s Natura 2000 och vattendirektiv.

– Egentligen har vi ingen ny lag sedan 90-talet men en ändrad praxis, och som vi ser det en överimplementering av EU-direktiv, säger Mikael Staffas.

Han pekar på Finland för vattendirektivet, där vattenområden gjorts mycket större än i Sverige vilket gör prövningen enklare. Då kan man inkräkta på enskilda vattentäkter utan att det bryter direktivet.

Boliden har ansökt om att få rättigheterna till en ny gruva i Laver för kopparbrytning, den ligger på regeringens bord och har legat där i tre år. Gruvan skulle, om den kommer till stånd, bli ungefär lika stor som Aitik och skulle kunna stå för 10 procent av kopparproduktionen i EU. Framför allt efterfrågar man en snabb och förutsägbar hantering.

– De senaste åren har omkring 50 procent av våra investeringar gjorts i Sverige och vi gör en stor investering kanske vart tredje år. Om läget i Sverige inte ändras så kommer de nästa stora investeringarna att hamna på annat håll, säger Mikael Staffas.

Öppnas inga nya gruvor där framtida teknologier ska utvecklas, kan också det nordiska gruvklustrets ställning i förlängningen hotas.

– Tillståndsprocessen i Sverige känns osäker, och det är otroligt viktigt att vi fortsätter att hålla i gång en levande gruvindustri så att Sverige kan vara ett föregångsland även de närmaste hundra åren, säger Lars Senf.

Mjukvara frodas i gruvklustret

Det starka gruvklustret ger också möjlighet för nya aktörer i branschen, ofta från helt andra discipliner än traditionell gruvteknik. Ett exempel är Mobilaris som gör mjukvara och system för bland annat gruvindustrin som kan hålla reda på var de är, organisera och effektivisera alla maskiner i en gruva.

Epiroc är delägare i Mobilaris med 35 procent, och bolaget har planer på att gå till börsen mot slutet av 2020, men mycket hänger förstås på hur marknaden mår i spåren av corona.

Bolaget bildades 1999 och har fyrdubblat omsättningen de senaste fem åren och ser fortsatt stark tillväxt. Mobilaris har redan över 40 installationer i 16 länder.

Bolagen i gruvklustret

Sandvik

Sandviks division Mining & Rock Technology är världsledande på utrustning till underjordsgruvor. Tillsammans med Epiroc har man uppåt 80 procent marknadsandel. Omsatte 41 miljarder kronor 2019 med ett rörelseresultat på 7,5 miljarder.

Epiroc

Dominerar tillsammans med Sandvik gruvan under mark. Omsatte 39,5 miljarder kronor 2019 med en rörelsevinst på 8,1 miljarder.

ABB

Levererar en rad produkter till gruvindustrin både under och över jord, inklusive robotar, elektrifiering, fjärrstyrning och digitalisering.

Ericsson

Gruvor ser ut att kunna bli en av de första industrier som använder 5G på allvar. Ericsson bygger kommunikationssystem för gruvor för mobiltelefoni, fjärrstyrning och data.

Drillcon

Utför borrningar och andra tjänster för gruvföretag och prospekteringsföretag. Noterat på First North.

Volvo

Volvo Construction Equipment, VCE, levererar maskiner för gruvor ovan jord, främst lastare, schackmaskiner och liknande.

Combitech

Nordiskt teknikkonsultbolag som levererar digitaliserings- och automatiseringstjänster, mjukvara och system till gruvindustrin.

Metso och Outotec

Två finska aktörer som är världsledande på utrustning ovan gruvan och till smältverk som krossar, kvarnar och annan förädlingsutrustning. De håller på att gå ihop och bildar en jätte med 4,3 miljarder euro i omsättning.

FL Schmidt

Dansk ledande leverantör till gruv- och cementindustrin med processutrustning, materialhantering och robotar. Satsar hårt på hållbara lösningar. Omsatte 20,6 miljarder danska kronor 2019 med ett rörelseresultat på 1,7 miljarder danska kronor.