Gryning för solaktier

Plötsligt verkar alla investera i solenergi. Den svenska finans- och råvarufamiljen Lundin gör det med sitt solelbolag Etrion, börsnoterat i Stockholm. Den amerikanske miljardären Warren Buffett gör det med sitt NV Energy, en del av hans USA-noterade Berkshire Hathaway-imperium. Och Elon Musk gör det med Teslas bud i somras på solelsinstallatören Solarcity.

Hittills har det inte varit en lönsam affär för någon av dem. Tvärtom. Kapitalförstörelse är ett bra ord att använda.

Så sent som i april i år begärde den amerikanska branschgiganten Sun Edison sig själv i konkurs efter att ha lagt ett misslyckat bud på konkurrenten Vivint.

För att förstå omfattningen av de senaste årens krasch räcker det med att slänga en blick på solaktieindexet Photon PPVX, där alla stora solenergibolag är inkluderade. ­Sedan toppnoteringarna 2007 har indexet fallit med 85 procent. Nedgången har hållit i sig in i 2016 och fallet är bara i år 32 procent. Få solbolag står på plus i år.

I botten av listan parkerar en trio kurshavererade bolag. Det är det Shanghaibaserade SPI Energy, ned 85 procent i år, amerikanska Sun Power, till två tredjedelar ägt av franska oljejätten Total, ned 66 procent och så ovan nämnda Solarcity, ned 64 procent i år. ­Sun Edison har kastats ut ur indexet efter konkursen.

Ännu ett förlorat år för branschen? Alla tycker inte det.

– Solaktierna har aldrig varit mer attraktiva än nu, säger Jon Sigurdsen som förvaltar norska banken DNB:s Renewable Energy-fond.

Jon Sigurdsen talar givetvis i egen sak. När det norska solbolaget Recs börsvärde år 2010 hade krympt från 160 miljarder kronor till under 3 miljarder på tre år var Sigurdsen en av dem som avrådde från investeringar i branschen.

– Solbranschen är inte intressant trots att aktierna redan har fallit mycket, sa han då till Affärsvärlden.

Sedan dess har solaktierna fortsatt nedåt. PPVX-index har backat 57 procent på sex år. När Sigurdsen nu byter fot är ett av hans viktigaste argument att ett förödande prisras på solpaneler har stannat av, vilket gör det möjligt att bygga värden.

Tidigare kunde världsmarknadspriserna på solpaneler falla med 20 procent under den tid det tog för nybeställda paneler att fraktas med båt från fabrikerna i Kina till kunderna i Europa.

Deflationen omöjliggjorde normala affärstransaktioner. Det var till och med lönsamt att bryta undertecknade köpekontrakt när det i praktiken kunde bli billigare för en kund att strunta i att lösa ut lasten, bli av med handpenningen och beställa nya, billigare, solpaneler.

Flera svenska solcellstillverkare försvann under åren innan EU år 2013 införde strafftullar på kinesiska solpaneler. Bland dem som försvann var det First North-noterade PV Enterprise.

Två svenska överlevare är börsnoterade Etrion och First North-noterade Sol Tech. Dessa två är, vid sidan av kinesiska jätten Trina, de enda solspelarna som haft en ­positiv kursutveckling under det senaste året. Mer om dem senare.

***

Marknaden för vindturbinstillverkning och solpanelstillverkning liknar onekligen varandra. Båda branscherna har en miljövänlig profil och båda var under många år beroende av subventioner från myndigheter för att kunna konkurrera med fossileldad ­elproduktion, främst kol och gas, som står för ­ungefär två tredjedelar av den elektricitet som genereras runt om i världen.

Men där slutar likheterna. Marknaderna för tillverkning av utrustning för elgenerering för vind- och solel har utvecklats åt olika håll under de senaste 15 åren.

Tillverkarna av vindturbiner går under åren 2015–2016 igenom en andra våg av konsolidering där amerikanska General Electrics vindturbinsdivision övertagit Alstoms motsvarighet och där spanska Gamesa och tyska Siemens vindturbinstillverkning slår sina påsar ihop. Två koreanska tillverkare har samtidigt lagt ned. De två dominanterna sedan många år, danska Vestas och General Electric, har nu halva marknaden utanför Kina. Antalet tillverkare, utanför Kina och Indien, är därmed nere i åtta. För 15 år sedan var de 20.

Inom solpanelstillverkning är inträdeströsklarna betydligt lägre än vad de är inom vindkraftsbranschen. Aktörerna är fler. De stadigt fallande priserna på solpaneler har skapat en situation där de stora tillverkarna har bytt ledartröja med varandra. Storbanken Barclays konstaterar i en branschanalys att sedan 2010 har de tyngsta tillverkarna – baserat på marknadsandelar – inom sol­panelastillverkning varierat kraftigt. Inte mindre än åtta tillverkare har tagit sig upp på topp-tre-listan från år 2010 och framåt.

Branschettan under åren 2010–2011, det kinesiska Suntech, begärde sig själv i konkurs för två år sedan, och branschettan ­under åren 2012–2013, kinesiska Yingli, föll till sjunde plats under fjolåret. Störst i världen på solpaneler sedan 2014 är – också kinesiska – Trina Solar. Bolaget hade 10 procent av världsmarknaden under fjolåret. Bolaget är noterat på amerikanska Nasdaq-börsen och är den enda aktien bland de större ­tillverkarna som har stigit under det senaste året (se tabell ovan).

Samtidigt som nya tillverkare ser dagens ljus fortsätter utslagningen i toppen. ­Jättekonkursen, med kraschen i Sun Edison i våras, har redan omnämnts. Det­­ likaledes amerikanska Solyndra begärdes i konkurs 2011.

Marknaden för solpaneler väntas, enligt Jon Sigurdsen, vara fortsatt svag i år med prisfall på i storleksordningen 5–10 procent under de kommande tolv månaderna. Hur kan någon vara positiv med de här omvärldsförutsättningarna?

– Förväntningarna är väldigt, väldigt låga. Men fortfarande råder det överutbud på marknaden för solpaneler, säger Jon ­Sigurdsen.

Han undviker fortfarande att investera i bolag som tillverkar solpaneler utan föredrar i stället att investera i företag som ­köper in allt billigare solpaneler för att bygga ­solparker eller montera anläggningar på villor eller större byggnader.

– Det sker en stadig värdetillväxt i sol­cellsanläggningar. Bolag som äger dessa parker och säljer elektriciteten ger en väldigt fin avkastning som dessutom går att beräkna i förväg, säger Jon Sigurdsen.

Två trender går att urskilja i branschen. Dels trenden att centralisera elproduktionen genom att bygga allt större anläggningar och dels trenden mot alltmer av lokala lösningar där var och en producerar sin egen elektricitet.

Branschetta inom i den senare kategorin är Kalifornienbaserade Solar City. Elbilstillverkaren Tesla lade ett bud på bolaget i somras. Tanken är att integrera företaget vertikalt så att elbilsägare ska kunna ladda bilen med egengenererad ström. Hittills har det varit en dålig affär. Bägge bolagen blöder ekonomiskt och oberoende bedömare har svårt att se hur de två ska kunna stötta varandra.

***

På de nordiska börserna finns ett fåtal solenergibolag att investera i. Gemensamt för dessa är att de inte verkar på den hårt konkurrensutsatta marknaden för solpanelstillverkning.

Största aktörer är norska Scatec som värderas till strax under 3 miljarder norska kronor på börsen i Oslo. Bakom Scatec finns grundaren, storägaren och styrelseleda­moten Alf Bjørseth som för 20 år sedan också var med och byggde upp numera styckade Rec. Han sålde sitt innehav i Rec i samband med börsnoteringen 2005. Kapitalet gick in i det som skulle bli Scatec.

Scatec bygger solparker i utvecklingsländer och har tidigare verkat i bland annat Tjeckien och USA.

– Vi kommer inte att göra mer i USA. Det är för stor risk i relation till möjligheterna. Vi koncentrerar oss nu på nya marknader, ­säger vd Raymond Carlsen.

Rwanda, Jordanien, Sydafrika och nu ­senast Egypten är länder där bolaget hellre verkar. Inte sällan delfinansieras investeringarna med biståndspengar.

Anläggningarna ska kunna gå att räkna hem på egna meriter, säger vd Raymond Carlsen.

– I Sverige och Norge går inte det. Elen är för billig. Men i Danmark är det fullt möjligt.

Bolagets aktie har fallit på börsen i Oslo. Nedgången det senaste året är 28 procent. Det beror delvis på att en beställning av ett solkraftverk i Egypten har dragit ut på ­tiden. Vd:n hävdar att kursraset är oförtjänt. Ordern i Egypten är framflyttad ­några ­månader och därtill, menar han, drar många investerare alla solbolag över samma kam.

– Att våra aktier gått ned i år beror på att börsen inte skiljer mellan uppströms och nedströms. Vi är nedströms medan de är uppströms som producerar teknologin som producerar solpaneler eller som producerar paneler. När panelpriserna faller så förlorar de bolagen pengar medan vi tjänar mer pengar, säger Raymond Carlsen.

En möjlig konkurrent är råvarufamiljen Lundins solenergibolag Etrion. Bolaget har byggt solparker i öknen i norra Chile men bygger nu också anläggningar i Japan, ett land som skriker efter elektricitet med all kärnkraft avstängd sedan fem år.

Etrion har inte haft samma fart i sina byggprojekt och aktien har också haft en svagare utveckling än det norska Scatec. I Chile brände sig svenskarna på grund av lokal överetablering. Spiken i kistan var när kundunderlaget försvann när gruvorna i närheten lades i malpåse.

– Etrion är flinka. Vi tittade också på Chileprojekten men vi avskräcktes, inte av risken för överetablering utan för att nätet skulle byggas ihop mellan de norra och södra delarna av landet, säger Raymond Carlsen.

Etrion överraskade i augusti med att för första gången på nära två år presentera ett kvartal med svarta siffror på sista raden, trots kraftiga intäktsbortfall i Chile. I stället drogs resultatet upp av den ökade aktiviteten i Japan. Kursen är upp 21 procent sedan årsskiftet.

Soltech, som tog klivet in på First North- förra sommaren, har haft ett fantastiskt år på börsen.

Aktien steg med 400 procent till 28 kronor under tidiga våren efter beskedet att bygg­divisionen inom aluminiumprofil­tillverkaren Sapa planerar att bygga in Soltechs solceller i flera produkter.

Sedan toppen 11 februari har aktien halverats, vilket ger ett börsvärde på cirka 350 miljoner kronor. Soltechs vd Fredric Telander är optimistisk om framtiden.

– Byggtiderna för att installera systemen är kortare med vår metod, säger han.

Hur stor försäljning som Soltech kan räkna med tack vare Sapa-avtalet vågar ­Fredric Telander inte sia om. Han pekar på att ­byggdivisionen inom Sapa omsätter över en halv miljard kronor bara i Norden och han beskriver den potentiella marknaden för de gemensamma produkterna som ”om­fattande”.

Tio år av kursnedgångar glöms dock inte bort i brådrasket och med billigare och bättre solpaneler än någonsin tidigare kan det behövas både prisuppgångar på el och på solpaneler för att aktiekurserna i branschen ska lyfta.