Hemma bäst

Uppfinnaren är försenad, jäktar in i den grå baracken vid teknikbyn Ideon, ber om ursäkt för sitt dröjsmål, mobiltelefonen ringer. Sedan svarar han på intervjufrågorna i rask takt. Affärsvärlden möter Christer Fåhraeus på IT-bolaget Anotos huvudkontor i Lund, det senaste bolaget i hans imperium och det enda där innovatören har en operativ roll, som VD.

Blott 35 år gammal har Christer Fåhraeus grundat två noterade bolag, C Technologies och Precis Biometrics. Ytterligare tre företag baserade på hans idéer är på väg till börsen. Ett av dem, medicinteknikbolaget Cellavision, har uttryckt ambitionen att börsintroduceras i år.

Med tanke på ägarstrukturen är det troligt med särnotering för C Technologies dotterbolag Anoto, som bland annat gör den digitala pennan som kan läsa handskrivna anteckningar och skicka dem vidare, och Wespot, som gör så kallade intelligenta kameror för bland annat övervakning. Det skulle kunna ske nästa år.

Miljardidéer

Innovationerna har gjort upphovsmannen värd bortåt en miljard kronor, åtminstone på pappret. Den första patenterade idén föddes 1993 och var embryot till Cellavision, som sysslar med cellanalys.

“När jag mikroskoperade blodceller på läkarlinjen kom jag på att det borde kunna gå att räkna blodcellerna automatiserat istället för manuellt, som var tråkigt och jobbigt”, säger Christer Fåhraeus. “Idén fick jag genom min forskning i neurofysiologi.”

Uppfinnaren från Linköping ser sig för övrigt inte alls som en uppfinnare utan tycker att hans idéer inte är annorlunda än andras; den enda skillnaden är att han genomför dem.

“De flesta grejer jag har hittat på föds från ett behov jag själv har haft. Det börjar alltid med att jag ställer en fråga, och därefter försöker jag lösa problemet.”

När är idéfödet som störst?

“Antingen när man sitter i ett gäng som ska knäcka problem. Eller när man gör något vardagligt i ett avslappnat tillstånd, som när jag står i duschen eller diskar. För mig är det en form av terapi.”

Vilken är din drivkraft?

“Det är en känsla, jag bara känner att jag vill göra det. Men bakom det finns en tävlingsinstinkt, och något element av rebell: att visa att det går att göra även om ingen tror på det. Dels är det ett element av plikt: när jag har kommit på något skitsmart så måste jag göra något av det och inte bara skryta om det på en bar. I grund och botten handlar det om nyfikenhet och att det är lite farligt när man blir utsatt för något som kan gå fel.”

Anoto är det bolag som Christer Fåhreaus i nuläget ägnar i princip all sin tid åt. Ledningen är i full färd med att knyta avtal med papperstillverkare och teleoperatörer i Norden och en rad andra europeiska länder för att kunna börja sälja pennan det tredje kvartalet i år.

Om allt går som planerat kommer Anototeknologin att finnas i pennor, mobiltelefoner, kalendrar, handdatorer etc. i slutet av året. Under andra halvåret 2002 beräknas bolaget ha positivt kassaflöde, för att sedan göra en vinst på helåret 2003.

Vilka risker kan du se?

“Tidsrisken, det vill säga tiden det tar att få tekniken introducerad. Det är alltid väldigt svårt att säga hur snabbt man kommer att få acceptans för ett nytt koncept. Man tror att det kommer att gå blixtsnabbt, men det är alltid en risk att man underskattar tidsaspekten, att man får produktionsproblem eller att det inte blir tillräckligt lättanvänt.”

Christer Fåhraeus ser en rad fördelar med att sitta i teknikbyn Ideon.

“Dels är det inte ett så stort steg som forskare att börja jobba på Ideon. Om man ska börja arbeta är det rumsrent att vara här, tekniker har lite romantiska föreställningar om vad man håller på med häruppe. Det är lite spännande, man håller på med avancerade grejer, spjutspetsteknologi, även om inte alla företag här sysslar med det.”

Några planer på att flytta huvudkontoret till Stockholm finns inte.

“Det är relativt gott om ingenjörer i regionen, och jämfört med Stockholm är det mycket lättare att få bra folk. Det är också mer lugn och ro att sitta i Skåne, man är inte lika pressad av media och analytiker.”

Vilka är nackdelarna?

“Det är lite jobbigare att nå den finansiella marknaden. I Stockholm fullkomligen kryllar det av riskkapitalbolag. På marknadssidan är det lite svårare att hitta bra folk i och med att det är en mindre region med färre huvudkontor.”

Orädda skåningar

Innovatören tycker att skåningarna är mindre rädda än exempelvis Stockholmare.”Ibland får jag känslan av att folk i Stockholm är så fast i en struktur och att det är så stort och fint. Här är lite det rebelliska elementet, att ‘ja, varför inte, nu gör vi det här’. Det är en något lägre tröskel när man sitter i opretentiösa förhållanden än om man sitter på fina KTH, och om man sitter längre från ett finansiellt och ekonomiskt maktcentrum. “

Vad blir nästa projekt?

“Jag tror inte att jag kommer att dra igång någonting nytt det närmaste året eller två. Det är svårt att få riktig bra idéer. De ska uppfylla en massa kriterier som accepterbarhet, stor marknad, det ska vara jävligt svårt för annars gör alla andra det, lite sådana där saker. Det är lättare att finansiera någon kille eller tjej som har någon kul idé. Ska jag göra egna projekt så blir det nog innovationer inom design till exempel, så som traditionella formgivningsgrejer som möbler eller kläder.”

Han kan tänka sig att bli riskkapitalist:

“Jag har redan investerat i några olika teknologiprojekt, och det är tänkbart att jag startar bolag och gör det i organiserad form längre fram.”