Huawei är bara början

I början av 2000-talet gav Thomas Friedman ut den mycket uppmärksammade boken Jorden är platt. Där drev han tesen, att i den moderna uppkopplade världen har alla lika möjligheter. Vare sig du lever i Boston eller Bangalore kan du koppla upp dig mot hela världen och utnyttja de möjligheter som uppkopplingen ger. Vad gäller möjligheter står ingen över någon annan.

Den digitala tekniken och dess användning har utvecklats enormt sedan Friedman skrev sin bok. Det är nu uppenbart att den digitala tekniken har skapat ett högst kuperat landskap. I den nätverksbaserade världen är det vanligtvis så att vinnaren tar allt inom ett givet område. I den digitala världen har det därför skapats ett antal mycket dominerande företag. Google, Facebook och Microsoft är några exempel. Det är också så, att i den uppkopplade världen finns ett antal noder som är dominerande och som alla, eller nästan alla, måste använda sig av. Googles operativsystem Android kan ses som en sådan nod.

Det digitaliserade internationella betalningssystemet har också en sådan dominerande nod. Som systemet är organiserat måste nästan alla internationella betalningar innehålla en transaktion i US-dollar.

Dessa nätverk har i huvudsak vuxit fram på fungerande marknader, utan statliga ingripanden. Genom USA:s ledande roll vad gäller ekonomi och digital teknik så har de flesta företagsmonopolen och de dominerande noderna kommit att befinna sig i USA. Potentiellt sätter detta mycket starka ekonomiska vapen i händerna på USA:s regering.

Denna potential har börjat utnyttjas i allt högre grad. Det mest kraftfulla vapnet ligger i betalningssystemet. Där används det för närvarande i sanktionerna mot Nordkorea och mot Iran. En isolerad amerikansk handelsblockad mot dessa länder skulle ha en relativt begränsad effekt. Sanktionerna får sin styrka genom att USA kan förhindra alla företag som handlar med dessa länder från att göra dollartransaktioner. Därmed är de också utestängda från huvuddelen av marknaden för internationella betalningar.

Den amerikanska administrationen har nyligen börjat använda de amerikanska noderna i telekomnätverken som vapen emot den kinesiska telekomjätten Huawei. I princip får inga amerikanska företag leverera produkter till Huawei. Eftersom just Android är en integrerad del i Huaweis mobiltelefoner blir dessa osäljbara utanför den kinesiska marknaden.

Detta är sannolikt bara början på användningen av nätverksnoder som ekonomiskt stridsmedel. Vapnen finns och är oerhört effektiva, vilket sannolikt gör det naturligt för USA att tillgripa dem när man anser att amerikanska intressen står på spel. Näst i tur förefaller Turkiet stå, eftersom man, trots sitt Nato-medlemskap, är på väg att köpa ett sovjetiskt luftförsvarssystem. Det är inte konstigt att USA reagerar. Men effekterna av sanktioner av Nordkoreatyp mot Turkiet blir mycket dramatiska, inte bara för Turkiet utan också för alla som handlar med Turkiet.

Kortsiktigt kommer de amerikanska intressena att gynnas genom blotta hotet att använda dessa vapen. I ett längre perspektiv kommer det innebära att framför allt EU och Kina försöker skapa alternativa betalningsplattformar till dollarn. För EU borde sålunda incitamenten vara mycket stora att stärka eurons ställning som internationellt betalningsmedel. Kina och Huawei har redan deklarerat att man avser att göra sig oberoende av USA när det gäller den vidare telekomutvecklingen. Detta är sannolikt något man kommer att klara.

Trump kan alltså, genom att använda noderna som vapen, i det korta perspektivet inhösta en och annan förhandlingstrofé att visa upp för sin väljarbas. I ett längre perspektiv är han dock på väg att såga av den gren USA sitter på. Den effekten blir dock tydlig först långt efter presidentvalskampanjen 2020.

Docent i nationalekonomi och tidigare chef för IFN, chefsekonom för SAF, Industriförbundet och Handelsbanken.