Industrin tar fajt mot nya miljökrav

– Jag är allvarligt oroad för svensk basindustris konkurrenskraft.

Det säger Göran Carlsson, teknisk direktör vid stålföretaget SSAB, i en kommentar till regeringens lagförslag i förra veckan om handel med utsläpp av koldioxid.

Beskedet är en vink om den taktik som svenskt näringsliv satsar på inför slutförhandlingarna med politikerna de kommande tre månaderna.

Det största problemet, som Carlsson ser det, är att det sammanlagda taket för tung industri och kraftverk, totalt 300 anläggningar, har sänkts från 25 miljoner ton om året i ett utredningsförslag från i somras till 17-18 miljoner ton (plus en buffert för nya anläggningar på 2-4 miljoner ton).

– Taket har sänkts 20 procent. Det är klart det får effekt, säger Carlsson.

Från miljörörelsen är kritiken den omvända. De nya reglerna sägs vara för generösa och gör att Sverige missar uppsatta mål om att minska koldioxidutsläppen:

Sanningen är förstås att ingen vet hur stor effekten på industriproduktionen blir. Antagligen blir den marginell. De berörda anläggningarna har släppt ut mellan 17 och 20,4 miljoner ton årligen under de senaste tio åren. Störst är utsläppen under så kallade torrår.

Finsk industri klagar
Från Finland, där likartad lagstiftning ska införas, hörs också industrikritik, främst från skogsbran-
schen. Det heter, liksom i Sverige, att många åtgärder för att minska utsläppen redan har genomförts. Att ta ytterligare steg sägs bli svårt och dyrt för industrin.

Det svenska lagförslaget går ut på att företag ska få gratis utsläppsrätter. Ökar utsläppen över taket får bolagen köpa rättigheter av andra företag. Det svenska förslaget ska samtidigt gynna företag som redan har sänkt sina utsläpp, något som öppnar för en huggsexa. Redan om drygt tre månader ska alla EU-länder lämna in listor för vad de största företagen får släppa ut.

– Nu sker fördelning ända ner till enskilda fabriker. I alla led finns möjligheter för företag att bedriva lobbyarbete, och det kommer vi att göra, säger Göran Carlsson.

Han blir inte ensam. I vår blir det tätt mellan uppvaktarna i Bryssel, både hos miljökommissionären Margot Wallström och på EU:s konkurrensmyndighet när utsläppsnivåerna för flera tusen företag i Europa ska granskas, bestämmas och kontrolleras.

– Det är en väldigt tajt tidplan. Alla lösningar som görs med för kort tidsplan har en tendens att inte blir riktigt bra, säger Göran Carlsson.

Att de globala utsläppen minskar med de nya reglerna finns det ingen garanti för: EU är först ut med att försöka följa det så kallade Kyoto-protokollet. Många länder, som Kina, Brasilien, USA och Ryssland, har inte godkänt detta.

– Jag är övertygad om att om inte vi tillverkar stålet så gör någon annan det. Svenska stålverk är koldioxideffektiva, men i Sverige tillverkar vi 6 miljoner ton. I världen är siffran 920 miljoner ton. Andra stålverk står på kö att ta över vår produktion. Det finns en uppenbar risk att koldioxidutsläppen kommer att öka, säger Göran Carlsson.EN VÄXANDE MILJARDMARKNAD

Marknaden för handel med koldioxid uppskattas av Världsbanken till cirka 70 miljoner ton i år (30 milj. ton 2002, 13 milj. ton 2001). År 2007, det tredje året i EU:s handelsprojekt, väntas handeln omsätta 75 miljarder kronor. Handeln i Europa är sporadisk, men priserna stiger trendmässigt. I början av december låg priserna kring 110 kronor per ton koldioxid för handeln som startar 2005.v