”Inga flera räntehöjningar”

De amerikanska, brittiska ioch danska centralbankerna ihar nyligen sänkt sina styr- iräntor och även för Sveriges idel har tillväxtprognoserna reviderats ned. Urban Bäckström bedömer att tempot i svensk ekonomi blir lägre. Det är utländska och inte inhemska faktorer som bromsar konjunkturen.

Vilka risker är de största just nu i svensk ekonomi?

Det är den amerikanska utvecklingen, och dess betydelse för världsekonomin i sin helhet. Men att den amerikanska ekonomin till sist ändå gick in i en avmattningsfas är inte så konstigt. Centralbanken Federal Reserve stramade successivt åt penningpolitiken för att åstadkomma en mer hållbar utveckling. Nu väntar vi på att se vad företagen gör när deras lönsamhet pressas. Säger de upp personal? Minskar de investeringarna? I så fall kan nedgången späs på.

Hur tror du att det går?

Jag tror att huvudscenariot är att det går bra i USA. Det blir en avmattning och det blir svagare under första halvåret, men sedan vänder det till det bättre.

Hur ser risken ut för Sverige?

Det ser rätt bra ut. Viss sannolikhet finns för ett sämre scenario, men jag tycker att huvudbilden är att konjunkturutvecklingen nog kommer att gå vägen.

Man kanske kan säga att Sverige har haft tur. USA-nedgången kom rätt lägligt?

Precis. Det här gör att behovet av räntehöjningar har minskat. Jag såg framför mig en konjunkturcykel som var lite mera utdragen. USA-utvecklingen hjälper nu till att hålla nere räntorna och till att vi nu kan vara mer neutrala. Vi har tolkats så också, vilket är bra.

Finns det något skäl att nu överväga en räntesänkning?

Nej. Men däremot justerade vi ju nu (vid senaste penningpolitiska mötet den 1 februari) vår framtidssyn till en ganska neutral syn.

Här hemma har den nuvarande lönerörelsen pekats ut som ett avgörande test på om arbetsmarknaden fungerar i en högkonjunktur. Får de förhandlingar och avtal som tecknats hittills ett bra betyg?

Det tycker jag, men det återstår ännu avtal att träffa.

Bättre betyg än vad man trodde för bara några år sedan?

Ja, det är mycket bättre men jag vill inte tillmäta bara förhandlingssystemet denna utveckling. Den viktigaste faktorn när det gäller att skapa trovärdighet kring låginflationspolitiken är statens budgetsanering.

Ni har ju missat inflationsmålet (två procent plus/minus en procentenhet) under flera år eftersom inflationen flera år har varit lägre än en procent. Vad ska ni göra åt det?

Att pricka två procent exakt är svårt. Jag vet inte om det låter sig göras konstant över tiden.

Är det värre att hamna mellan två och tre procents inflation, än mellan ett och två?

Nej.

Ändå ligger ni alltid under?

Skälet till att vi har legat under förklaras av ett antal störningar, framför allt de stora avregleringarna på el- och telemarknaden som sänkt prisnivån. Men jag tror att vi får vänja oss vid att inflationen ibland ligger mellan en och två procent och ibland mellan två och tre. Det viktigaste är att systematiskt sikta på två procent.

Det finns de som säger att riksbanken borde ändra inflationsmålet och anpassa sig till den europeiska centralbankens mål (noll till två procents inflation)?

Man ska vara långsam med sådana här processer. Det har tagit lång tid för det nuvarande systemet att sätta sig. Vi ska inte springa iväg och ändra något bara för att någon…ja det har helt enkelt inte hänt något som motiverar en förändring.

“Marknaden” tror väldigt mycket på penningpolitiken och att den kan uträtta väldigt mycket. Kan man finjustera konjunkturen med penningpolitiken?

Själv är jag väldigt kritisk till den här upphaussningen av centralbanker som det har utvecklats till under 1990-talet. Visst, jag tror att vi har en viktig roll att spela, men om vi ändrar räntorna med 0,25 procentenheter så påverkar det konjunkturutvecklingen (BNP) med några tiondelar av procent på ett års sikt Det som faktiskt påverkar hur ett land utvecklas är de beslut, eller frånvaron av beslut, som riksdag och regering fattar.

Ni i direktionen påverkar konjunkturen bara med tiondelar av procent?

Ja. På ett till två års sikt. Samtidigt kan det politiska systemet vrida upp och ned hela tillväxtbanor på 10-15 års sikt. Tala om skillnad i levnadsstandard.

Du och andra riksbankschefer fyller ändå stort utrymme i medierna?

Det är inte bra för oss centralbanker att dominera i medierna och att vara på förstasidan jämt. Se på min stackars kollega i USA (Alan Greenspan) som det skrivs böcker om. Det är en fantastisk person som snart är 75 år och som fortfarande, efter dagligt följande av den amerikanska utvecklingen i snart 50 år, har förmågan att vara intresserad och nyfiken på nya samband. Men det är (presidenterna) Ronald Reagans avregleringar och Bill Clintons budgetsanering som har spelat störst roll för USA:s utveckling under den långa högkonjunkturen. Inte att Fed har höjt eller sänkt räntan.

Tror du, som just Greenspan, att konjunkturcyklerna tenderar att bli snabbare delvis till följd av det allt snabbare informationsflödet?

En gren av resonemanget kring den “nya ekonomin” går ut på att cyklerna avskaffas och det inträder någon form av nirvana. Den historiska lärdomen av sådana resonemang är att det till slut kommer bakslag. Med en stabilitetsorienterad politik hyvlar man av de värsta excesserna i uppgångarna och dämpar de värsta nedgångarna. Fluktuationerna blir förhoppningsvis mindre men man kan nog aldrig avskaffa konjunkturen.

Är du mer positiv till begreppet “ny ekonomi” nu än tidigare?

Nej. Jag har alltid varit skeptisk till begreppet “ny ekonomi” och är så fortfarande. Det brukar nämligen användas i tider av stark spekulation. Informationstekniken skapar en ny typ av ekonomi, precis som förbränningsmotorn och ångmaskinen gjorde. Jag tror att vi står mitt i en stor förändring just nu men man ska nog inte överdriva de kortsiktiga effekterna.

Har Sverige varit lika bra som USA på att anamma den nya tekniken?

Det tror jag inte. De har kommit mycket längre. Den potentiella tillväxten (tillväxtbanan) i Sverige brukar ni ange till 2-2,5 procent. Varför kan den inte vara högre när den är h��gre i USA?

Visst kan den vara högre i Sverige.

Så vad ska man göra då?

De har haft snabbare produktivitetsutveckling och har snabbare ersatt arbetskraft med IT-investeringar.

Riksbanken arbetar med en penningpolitisk horisont på 12-24 månader. Vilka belägg har ni för att det fungerar så?

Vi brukar säga att det verkar fullt ut på 12-24 månader. Men redan samma dag så påverkas bolåneräntorna. Och ska sanningen fram så finns det faktiskt ingen vetenskap här.

Vi har hört länge att det är den tiden som gäller?

Vi är inte ensamma i världen om att hävda det. Men det är ingen vetenskaplig sanning utan en tumregel.

Är det inte läskigt att hela din verksamhet styrs av en tumregel som du inte kan belägga?

Vi kan inte belägga den så vi kan gjuta det i sten. Men det är den bästa tumregel som världens centralbanker har kommit fram till hittills.

Så den tid det tar för penningpolitiken att slå igenom kan ändras från tid till annan?

Det kan det göra. Det finns parametrar som drar från olika håll. Allt fler har rörliga bostadslån, vilket talar för att politiken skulle slå igenom fortare. Å andra sidan vet vi att det finns menykostnader, det är dyrt för företag att ändra prislistor och man drar sig i det längsta för att göra det.

Fullmäktige utsåg nyligen en ny ledamot till riksbanksdirektionen, Kristina Persson. Är inte det ett konstigt sätt för dig att rekrytera? Det är ju du som är chef och ska jobba med henne?

Jag är inte chef i vanlig mening. Jag är ordförande i en direktion som består av likar där ingen av oss har någon individuell beslutsmakt. Jag har heller inget chefsansvar utan vi är ett kollegium, en ny typ av styrelseform. Det finns ingen motsvarighet i Sverige, utom möjligen regeringen med den skillnaden att statsministern kan avskeda ministrar. Det kan inte jag.

Många av förhandstipsen till jobbet gällde just kvinnor eftersom det var en kvinna, Kerstin Hessius, som slutade? Kvoterades Kristina Persson in för att hon är kvinna?

Jag tycker det är konstigt att det inte är tre kvinnor och tre män. Det hade liksom varit upplagt för det. I stället är det fyra män och två kvinnor.

Så då kvoterades hon in?

I den meningen skulle jag tro det. Men det får du fråga (ordföranden) Sven Hulterström om.

Riksbanksfullmäktige vill minska antalet personer i direktionen till fem. Har ni för litet att göra?

För att leda riksbanken managementmässigt krävs det två, eller möjligen tre personer. Då leder man det dagliga interna arbetet. Men sedan handlar det om att kommunicera vårt budskap och skapa legitimitet och för att åstadkomma det är alla ledamöterna ute och reser mycket. Villy (Bergström) är ju lysande när han åker runt på fackliga möten. Lasse (Heikensten) besökte Edsbyns bandyförening och själv var jag på Gotland nyligen.

Nu offentliggör ni era mötesprotokoll efter två veckor. Kan det gå snabbare?

Det är alltid ett önskemål men det är lite pyssel med dem. De ska skrivas och justeras och vi måste vara överens om vad vi har sagt. Men jag söker efter nya idéer kring öppenheten. En vision, men det ska inte Affärsvärlden presentera som en nyhet för den finns bara i mitt huvud, är offentliga briefings: staben eller experter kan informera direktionen. Sedan stänger man dörren (för pressen) och diskuterar internt hur de nya siffrorna ska tolkas.

Ni skulle kunna direktsända hela direktionsmötet på internet?

Jodå. Men då tror jag att öppenheten motverkar sitt eget syfte. Diskussionerna kommer att föras i förväg, i kafferummet, och sedan går de olika ledamöterna in och läser upp sina ståndpunkter. Man får ingen informell diskussion. Titta på hur det går till i riksdagen. Där går ledamöterna upp i talarstolen och läser olika statements, medan de politiska diskussionerna pågår i korridorerna.

Har du bollplank utanför riksbankernas kretsar?

Vi har ju den fördelen att vi kan tala med alla andra riksbanker i världen utan att vi är konkurrenter. Det är en fantastisk möjlighet att se hur andra har gjort.

Näringslivet då?

Ja då. Jag talar ofta med näringslivsfolk. Det är oslagbart att ringa en företagsledare men det är ett nätverk som kan utvecklas ännu mycket mer.

Du har suttit på jobbet sedan 1994 och har fyra år kvar. Vad gör du sedan? Återfinns du i ett storföretag eller återfinns du i en internationell organisation?

En sak i sänder. Nu är jag riksbankschef men ringer Affärsvärlden så är det klart att jag ska lyssna på er.

Vi saknar chefer på flera nivåer.

Men jag behöver inte vara chef i framtiden och det är fel att man bara ska vara chef. I stället ska man pendla mellan att vara expert och chef/ledare. Det tror jag är framtiden och det predikar jag här i huset.

Du har fått jobberbjudanden?

Det är sådant man aldrig kan kommentera.