Intervju: ”Fler spelare på väg till Sverige”

Eftersom vi varken ställde bilen på en kundparkering eller har låtit honom vänta möter Tele 2-vd:n

oss med ett leende på läpparna. Lars-Johan Jarnheimer småskämtar på sin kvicka Kalmarsmåländska och är så där allmänt avväpnande att det efter fem minuter känns som om du är hans bästa vän.

Vi har precis satt oss ned och småpratar om varför uppförandefrågor är så viktiga för Lars-Johan Jarnheimer, när hans mobiltelefon ringer ilsket i kavajfickan. Tele 2-vd:n rodnar, stänger av ringsignalen och ursäktar sig med att det var bolagets ordförande Vigo Carlund som försökte komma fram. Då ringer det i stället i fickan på Affärsvärldens fotograf. Jag passar på att stänga av min telefon.

Var kommer den här ordningskulturen ifrån?
– Det är lite min grej. Folk i den här industrin har gått i skolan i 18 år, kan fem språk och bott utomlands i tio år och är fortfarande bara 25 år gamla. Då är det märkligt att de inte lärt sig att om ett möte börjar nio, då börjar mötet just då. Eller att om någon söker dig på telefon, då ringer du tillbaks. Det är nonchalant att låta bli och det tar alldeles för mycket tid. Vi har inte tid med sådant … trams.

Han sitter med händerna knäppta på mötesbordet på första våningen i Stenbecksfären legendariska högkvarter på Skeppsbron 18. Stockholms ström guppar i bakgrunden. Den lite pojkaktiga uppsynen, det röda håret och de snälla ögonen är avväpnande. Säkert ger de ett felaktigt intryck. Att överleva 15 år som vd i Stenbecksfären kräver naturligtvis hård och tjock hud.

Under den tiden har Comviq, senare Netcom, numera Tele 2 bytt skepnad betydligt fler gånger än namn. En sak är konstant, bolaget har alltid positionerat sig, åtminstone i marknadsföringen, som en uppstickare. Nemesis är det gamla statsägda Televerket, sedermera Telia, numera Telia Sonera. En ärkefiende som kan vara på väg att sväljas, i samband med att svenska staten säljer sin kontrollpost.

Vad tror du om France Télécoms svenska flirt?
– Om du tittar på de stora jättarna, av vilka France Télécom definitivt är en, och Deutsche Telekom en annan, är Skandinavien en vit fläck på kartan. Om någon tar första steget, så triggar det nog fler spelare att ta en titt på Skandinavien.

Telenor och Telia Sonera kämpar en prestigekamp i Sverige. Exakt samma kamp finns i Belgien, Holland, Tyskland och Frankrike. Ibland flyttas positionerna till andra länder, hävdar han.

– Om Frankrike flyttar hit, kommer nog även British Telecom, Deutsche Telekom, Telefónica att säga: “Jaha, om de går upp dit, då måste vi också göra det. Vi är minsann lika framfusiga som alla andra”.

Varför köpa eller gå samman med Telia Sonera?
– Det finns en tendens hos storcheferna på de här bolagen att man gärna vill “krita kartan”. Alla räknar poäng på sin egen framgång. En del i antal anställda, andra räknar i länder.

Det låter som att du inte tror att det är affärsmässiga skäl som ligger bakom?
– Nej. Så menar jag inte. Visst är det bättre att lägga pengarna på att köpa bolag och få synergier än att låta dem ticka på banken.

Vad är det för synergier ett bolag som exempelvis spanska Telefónica kan plocka fram i Skandinavien?
– Man kan säga att de många gånger är överdrivna i det här skedet, men oftast ett starkt motiv, säger han, nu med ett litet ironiskt leende på läpparna.

Ett svepskäl?
– Ja.

Han tror dock inte att vi får se en ny, stor europeisk konsolideringsvåg. Den utslagningen skedde 2001.

Vad tycker du om Telia Soneras nye vd Lars Nyberg?
– Jag har aldrig träffat honom, men det verkar vara en stilig karl.

Lars-Johan Jarnheimer fortsätter:

– Och jag är kort. Med glasögon. Och rödhårig.

***

Dagen innan har jag sett honom presentera kvartalsrapporten i Salénhuset i Stockholm. På engelska (naturligtvis), med en lätt småländsk brytning, och med den vane entertainerns lättsamhet, med en antydan till ett leende i mungipan. Handen i fickan, en knapp knäppt på kavajen.

Ett ebitda-resultat på 1,8 miljarder, ett nettoresultat på 750 miljoner kronor och en omsättning på 10,4 miljarder. Ungefär som väntat. Det som gjorde aktiemarknadens aktörer på gott humör var Ryssland, en marknad som är på god väg att bli Tele 2:s största.

Aktien steg nästan 6 procent under dagen, och har under senaste året utklassat generalindex. Ganska goda tider, med andra ord.

När vi träffas dagen efter har Lars-Johan Jarnheimer på sig samma kriststrecksrandiga kostym som han bar under presentationen av kvartalsrapporten. Blå skjorta med slips, servett i bröstfickan. Det lätt okammade rödblonda håret matchar Sjöö Sandström-klockan med boett i ungefär samma färg som håret. De svarta mockaskorna har julröda skosnören.

I Tele 2, liksom i hela Stenbecksfären, finns en märklig krock mellan det jordnära och extremt elitistiska, det våghalsiga och djupt konservativa. Jordnära toppchefer som medelklasskillen Lars-Johan Jarnheimer och murveln Pelle Törnberg trängs med “lumor” med dubbla examina och bakåtslickat hår.

– Om du tar Jan (Stenbeck, Afv:s anmärkning). Han var ju oerhört framme när det gäller nya grejer, samtidigt som han hade en märklig förkärlek för att inte förändra saker som inte tillförde något till businessen. Smokingmiddagar och allt det där är egentligen oerhört konservativt. Det är en väldigt intressant blandning, som även Cristina (Stenbeck, Afv:s anmärkning) står för. En blandning mellan nytt och gammalt.

Sedan hösten 2006 är Tele 2:s strategi att långsamt dra sig ur de svårjobbade kontinentala europeiska marknaderna, och koncentrera verksamheten till Norden, Baltikum och just Ryssland. Plus kanske några “stan-länder”, som Jarnheimer uttrycker det. Norden som kassako, öst som tillväxtcase. Samtidigt blir mobiltelefoni och bredband allt viktigare, medan fast telefoni tappar i betydelse.

Vad som skiljer Tele 2 från Telia Sonera, som har i princip identisk strategi (Turkiet undantaget), är utmanarmentaliteten, hävdar Lars-Johan Jarnheimer. Han vill inte heller ge upp resten av Kontinentaleuropa riktigt, riktigt ännu. Inte så länge avkastningen är god.

– Så länge det finns motiv, så länge de gör bra ifrån sig, stannar vi kvar i exempelvis Holland. Annars kommer vi inte att finnas där.

Ska vi ta ett gäng rykten? Planerar ni att börsnotera Rysslandsverksamheten?
– Man behöver inte vara Einstein för att förstå att det kunde vara en naturlig sak. I slutändan är det kassaflödet som avgör, och sedan är det upp till ägaren om de vill separatnotera. Det är ett rykte som varit på bordet sedan 2001.

Rykte nummer två: det påstås att Jan Stenbecks plan från början var att sfärens båda mobiloperatörer Millicom och Tele 2 skulle gå samman när tiden var mogen. Ska ni det?
– Jag är inte så säker på att det var planen. Men även om vi konceptuellt närmat oss varandra, så tror jag det är lika mycket ett rykte som Ryssland, säger han.

Ett annat rykte är att du gav din Rysslandschef Johnny Svedberg sparken i februari.
– Nej, han fick inte sparken.

Både Johnny Svedberg, marknadsområdeschef för Ryssland och Baltikum, och Rysslandschefen Carl-Magnus Stenberg lämnade hastigt bolaget i februari. Då hade Tele 2 precis förvärvat licenser i 17 nya regioner.

Lars-Johan Jarnheimer tystnar, tänker några sekunder. Sedan lägger han handflatorna på bordet.

– Historien är sådan här. Johnny Svedberg ansvarade för Ryssland, Baltikum, Kroatien och Schweiz på slutet. Vi ser att Ryssland blir allt större, varje region är ett land. Jag hade en diskussion med Johnny, om han kunde ta Baltikum och släppa de andra bitarna. Han hade varit 18 år i bolaget, och det kanske ändå var rätt för honom att sluta. Det har jag full respekt för.

– Carl-Magnus har levt i Litauen i tre fyra år, och nu i Ryssland i fem. Jag förställer mig hur det är att bo i Ryssland. Det tar på en. Samtidigt har vi 17 nya regioner. De som gör affärsplanen måste vara med och leverera. Tidigare på sommaren hade Carl-Magnus frågat om han fick pendla mellan Sverige och Moskva. Det tror inte jag på.

Är målet med Ryssland att täcka fler regioner?
– Ja, det är det. Här kommer storhetsvansinnet fram. Från Uralbergen ned mot Svarta havet – där tror jag att det är allra bäst.

Är inte Moskva prioriterat?
– Det skulle vara väldigt roligt, men jag har stor respekt för en marknad som redan har åtta operatörer. Att komma in som nummer nio kräver stort mod och plånbok.

Tele 2 är nu mycket lågt skuldsatt. Vad ska ni göra för pengarna?
– Vi har sagt att vi ska sträva mot en skuldsättning som i övriga branschen. Det kanske sker genom ytterligare förvärv, genom återköp av aktier. Eller båda grejerna kombinerat. Den flexibiliteten har styrelsen. Så som kreditmarknaden ser ut i dag, tycker vi i ledningen att man behöver beredskapen. Och jag sitter mycket hellre i ett bolag som har en nettoskuld på 80 procent av ebitda-resultatet än 350 procent.

Varför lämnar du MTG:s styrelse?
– Nummer ett, jag har suttit längst av alla i MTG:s styrelse. Nummer två, jag har suttit mer än tio år, vilket gör mig formellt beroende till företagsledningen. Efter tio år är det inte ett tokigt beslut att få en viss rotation.

Hade det varit på Jan Stenbecks tid hade det nog tolkats som att du låg löst till.
– Det där är något för nomineringskommittén att svara på. Men det här är en sådan grej där, hur vi än vänder oss är rumpan bak. Ibland får vi kritik för att folk i gruppen sitter för länge. Nu får vi kritik för att jag försvinner.

***

I dag är han en verklig veteran, bara 47 år gammal, det finns bara två börs-vd:ar som suttit längre än han.

– Om vi bortser från tiden på Saab, är en röd tråd att jag arbetet i bolag med en stark, väldefinierad ägare. Det tror jag har gjort mig attraktiv. Men jag är inte duktigare än någon annan. Jag har haft tur, och passat in.

Ryktet om att han ska avgå har han levt med i femton år, sedan han tog över som chef för ännu inte avknoppade telefondivisionen i Stenbecksfärens maktbolag Kinnevik. Sannolikheten för att ett sådant rykte till sist besannas ökar naturligtvis med tiden. Men några planer på att lämna bolaget finns inte, hävdar han.

– Så länge det händer saker i bolaget stannar jag gärna kvar.

För ett par månader sedan fick Lars-Johan Jarnheimer sitt tredje barn. Han reser mer än hundra dagar om året, och jobbar ibland åttiotimmarsvecka när han är hemma i Sverige.

– Min fru har inget emot om jag planerar i förväg, men om jag på tisdag morgon säger: “Nu åker jag bort i tre dagar”. Då kostar det blommor.

Din mamma jobbade många år på Telia. Vad tycker hon om att du i femton års tid förtalat hennes forna arbetsgivare?
– Hon har fortfarande inte kommit över det där, fastän hon är 72 år gammal. Hon tycker inte om när jag talar i negativa ordalag om Telia, fastän hon varit pensionerad i sju år.

Han ger sina föräldrar en stor del av äran för sina framgångar. Den uppfostran han fick gav honom de värden som han i dag håller högt: hålla tiden, vara respektfull. Även arbetsmoralen.

– Jag kommer från en ordningssam familj där det bara var läsk på söndagar. När lönen kom in överlämnades den till mamma, som lade den i olika kuvert, märkta “mat” eller “gardiner”. Det där sitter kvar.

Lars-Johan Jarnheimers pappa gick bort för något år sedan.

– Jag tror att det var näst sista gången jag träffade honom, kanske ett och ett halvt år sedan. Vi ska lämna sjukhuset, då han tar tag i mig. “Lars-Johan”, säger han, och drar mig till sig, “se till att kursen går upp”. Det var bland de sista instruktionerna jag fick av honom.

—

Har Porsche från 1963

Familj:Sambo med Anna, tre söner, Simon (0 år), Lukas (4 år), David (7 år).

Född: 1960 i Kalmar.

Bor: Villa på Lidingö utanför Stockholm.

Hobby: Äger en Porsche 356 från 1963.

Fritid:Umgås med familjen. Spelar inte golf, jagar eller seglar. “Jag beundrar dem som har tid, men jag har väldigt svårt för dem som gör det för att tillhöra någon form av nätverk.”

Tjänar:20,3 mkr under 2007, varav 14,7 mkr i grundlön.

Karriär:Civilekonom från högskolan i Växjö. Allt-i-allo på Ikea I Tyskland 1983-1984, marknadsutvecklare H&M 1984-90, marknadsdirektör. Sara Hotels 1990-1992, vd ZTV 1992, vd Comviq 1993-1997, marknadsdirektör. Saab Automobile 1997-1999, börs-vd för Netcom (senare omdöpt till Tele 2) sedan 1999.

Styrelseuppdrag: Arvid Nordquist Handel och Ingka Holding, Ikeas ägarbolag. Lämnar i vår MTG:s styrelse.