Intervju: ”Vi har alltid motarbetats”

Det finns gott om skrönor på Gotland med Max Hansson i huvudrollen. De flesta dementerar han. Fast det stämmer att Hansson är förebilden till den hänsynslöse kapitalisten Bruno Anderhage i Lasse Åberg-filmen “Den ofrivillige golfaren” från 1991. Visserligen heter skurkens bolag “Parvus Finans”. Men den som tittar noga på loggan ser att den är på pricken lik Faktab Finans dåvarande på fasaden till huvudkontoret i Visby.

– Lasse Åberg och jag umgicks en hel del på den tiden. Han har inget körkort, så vi brukade åka i min bil till golfbanan. Han fick en Faktab-keps av mig och spelade ofta i den, säger Max Hansson och hävdar dessutom att idén till en golfkomedi var hans.

Han berättar historien ett stenkast från den numera riksbekanta puttinggreen som är en av många komponenter i affären som ledde till att Gotlands landshövding Marianne Samuelsson fick sparken. Debatten om utbyggnaden av hans gård på Östergarnslandet växte i slutet av juli till Sveriges största politiska skandal hittills i år. I våras hade ett internt möte på länsstyrelsen spelats in i smyg av en tjänsteman. Länsstyrelsens handläggare hävdade att Max Hansson under tre decennier tiofaldigat sin hemfridszon, mer eller mindre utan tillstånd, och ville polisanmäla. Landshövding Samuelsson argumenterade i stället för att Max Hansson skulle få dispens från strandskyddet, eftersom han är en viktig arbetsgivare på ön. Inspelningen läcktes i juli till Sveriges Radio Gotland.

– Vi kan inte bara ha människor som vandrar på stranden. Det kan man ju inte överleva på, löd Marianne Samuelssons numera bevingade argument på bandet.

Vi ska inte gå in på de juridiska turerna här, eller försöka reda ut vem som har rätt eller fel. Klart är hur som helst att Max Hansson verkligen är Gotlands största privata arbetsgivare. Faktab heter sedan 2006 Payex och rankas av Statistiska centralbyrån som etta i länet före den problemtyngda båttillverkaren Nimbus (som ägs av private equity-bolaget Altor). Finanskoncernen Payex har drygt fyrahundra anställda på ön.

– Alla andra stora arbetsgivare på Gotland är tvungna att vara här. Kommunen, åkerier, detaljhandel. Svenska spel är stora givetvis, men de är ju statligt ägda och har kommenderats hit. Vi är tyvärr unika, säger Max Hansson.

Klart är också att Max Hansson tidigare knappast har gjort sig känd som en vän till länsstyrelsen. Tvärtom. Nyligen varslade Payexkoncernen 15 personer efter att ha fått avslag på en utbyggnad av en kuverteringshall inne i Visby. Ett fornminne, en underjordisk mur, stod i vägen. Tonen mellan bolaget och myndigheten har varit mycket hård i detta och andra ärenden. Under politikerveckan i Visby nu i juni träffade Max Hansson kommunminister Mats Odell för att visa upp de oflyttbara stenarna och beklaga sig över länsstyrelsens agerande.

Klart är vidare att hans gård utanför Herrvik, som han köpte i slutet av 1970-talet, mycket riktigt ligger ett stenkast från den skyddade strandlinjen. Vi återkommer till det.

Medeltidsveckan pågår i Visby. Bara några få taniga rollspelsentusiaster har hunnit söka sig in i Visbys stadskärna när jag vid nio på morgonen ringer på vid Payex huvudkontor på S:t Hansplan. Dagen före har Mats Odell sparkat landshövdingen på Gotland.

Payex vd sedan slutet av 1990-talet, Krister Fingal, tar emot och några minuter senare anländer Max Hansson, klädd i kortärmad skjorta, jeans och bruna seglarskor. De båda börjar genast diskutera de senaste turerna i Samuelsson-affären. Den 64-årige gotländske affärsmannen är tagen av händelseutvecklingen och dessutom irriterad på den bild av honom som myglande miljonär med egen gräddfil som nu sprids i medierna.

– Visst har jag och Payex särbehandlats av länsstyrelsen. Vi har särbehandlats negativt. De har motarbetat oss i åratal.

Att det dröjde fem år innan Marianne Samuelsson till sist besökte Payex, länets största privata arbetsgivare, återkommer Max Hansson ofta till. När besöket till sist genomfördes nu i juni var det först sedan Krister Fingal hade ringt och skällt.

– Jag tycker ändå att det är tråkigt att det gick som det gick. Hon blev ett offer för en konspiration, men den var inte mot henne utan mot mig, säger Max Hansson.

Under den flera timmar långa rundturen i Payex labyrintliknande kvarter av topprenoverade Visbykåkar, avbryts Max Hansson ständigt av sin ljudligt ringande mobiltelefon. Journalister från i stort sett alla Sveriges stora redaktioner söker kontakt med mannen som fick landshövdingen fälld. De flesta ringer förgäves. I rummen på huvudkontoret sitter unga män och kvinnor framför datorer.

– Nu får ni se mig i verkligheten också, inte bara i tidningarna, säger han med ett kort skratt varje gång vi går in i ett nytt rum fyllt av anställda.

Payex tjänar pengar på betalningslösningar av alla slag, administration av fakturor och inkasso. Bolaget finns i Sverige, Norge, Danmark och Finland och har totalt kring 600 anställda. I fjol omsatte koncernen 583 miljoner kronor, med ett nettoresultat på 25 miljoner.

– Vi investerar kraftigt, säger Max Hansson lite urskuldande.

Finanskrisen har inte haft någon negativ effekt alls på bolaget, enligt Hansson och hans vd. Betalningslösningar är nära nog konjunkturoberoende.

– I dåliga tider tittar företagen över sina kostnader och lägger ut betalningshanteringen på oss. I goda tider startas det massa nya saker, och vi får kunder den vägen, säger Krister Fingal.

I år räknar han med att omsättningen når 700 miljoner och vinsten 40-50 miljoner kronor. Målet är att inom de närmaste åren nå en omsättning på en miljard och en vinst på 50-100 miljoner. Det inbegriper sannolikt ett förvärv i koncernen som hittills har vuxit i stort sett av egen kraft. Troligen ett kompletterande köp i något nordiskt grannland.

Men svängdörren går åt två håll. Max Hansson säger att han ständigt uppvaktas av riskkapitalister och industriella köpare, både svenska och utländska.

– Det bjuds upp till dans varje vecka. Men jag är inte intresserad, det finns inget pris på Payex. Jag vill skapa något bra, något jag kan vara stolt över och som gynnar Gotland. Pengar behöver jag inte, säger Max Hansson.

Krister Fingal och Max Hansson avbryter varandra ständigt och hänsynslöst. Ibland hävdar de att den andre har helt fel. Ingen av dem verkar ta illa upp. Deras relation påminner mer om den mellan far och son än mellan ägare och vd. Historien om hur Krister Fingal rekryterades är också något utöver det vanliga.

Året var 1990 och arbetargrabben Krister Fingal hade efter en brokig karriär, bland annat som publikuppvärmare till dejt-tv-showen “Tur i kärlek”, tagit tjänst som reseledare i Frankrike. En majdag tilldelades han uppdraget att hämta golfentusiasten Max Hansson i Lyon, köra honom 40 mil till La Grande-Motte, där den berömda banan var stängd på grund av en Europatourtävling. Max Hansson hade helt enkelt blivit felbokad och var den enda gästen under veckan.

– Max var den mest extreme gäst jag någonsin haft. Han var otroligt obekväm, lade sig i precis allt. “Varför gör ni så? Varför är det så?”. Han var jobbig, men också kul. Det fanns en eld i ögonen, säger Fingal.

Under veckan umgicks de bägge så intensivt att någon form av vänskap uppstod och Max Hansson bjöd den unge mannen till Gotland. Några månader senare, på hösten, besökte Fingal mycket riktigt ön för första gången i sitt liv. Efter några dagar åkte han hem och det var inte mer med det.

I februari dristade sig Krister Fingal till att ringa Max Hansson för att be om sommarjobb.

– Jag fick den värsta utskällningen i mitt liv, fick hålla luren en halvmeter ifrån örat: “Hur vågar du? Trodde du att det bara var att ringa, att det var så enkelt?” Jag fick minsann skicka en ansökan som alla andra. Det var inget kul samtal.

Märkligt nog lät han sig inte nedslås, utan sökte verkligen sommarjobb via den normala kanalen, administrativa chefen Gun Britt Trossing. Och en sommardag klev Max Hansson in på kontoret i Visby och där satt utan förvarning ett bekant ansikte och skötte betalningar. Sedan dess har de hållit ihop.

Vi tar adjö av Krister Fingal, sätter oss i Max Hanssons silverfärgade Audi A4 och kör österut. Några dagar tidigare hade Icon-grundaren och åsiktsmaskinen Johan Staël von Holstein skrivit en debattartikel i Expressen där han försvarade gräddfiler med direkt hänvisning till Max Hansson och tyckte där att det var “självklart att entreprenörer och företagare ska få tillgång till attraktiva tomter, extra bygglovsrätter och få förtur till golfklubbar och skolor”. Max Hansson rynkar bekymrat pannan, där han sitter bakom ratten, när ämnet kommer upp. Visst har han läst artikeln. Han skakar på huvudet.

– Jag håller inte med. Alla ska behandlas lika, det står jag för. Jag vill absolut inte ha förmåner. Men jag vill behandlas med respekt, för det tycker jag att jag har förtjänat.

Max Hansson har varit en lokalkändis på Gotland i decennier. Inget tyder på att han är konflikträdd, absolut inte. Han har lärt sig leva med att det snackas om honom. Men också att det finns ett pris. Inget av hans tre barn bor på ön. Pappan är för kontroversiell. I dag bor de i stället i Stockholm.

– Allt har blivit bättre sedan högskolan etablerades i Visby i slutet på 1990-talet. Men i grunden är det gotländska samhället insulärt med en elit som värnar om sina privilegier. Man ska inte ifrågasätta, då straffas man. Så har det alltid varit.

Han sveper med handen mot den karga naturen på andra sidan vindrutan.

– Här börjar Östergarnslandet enligt min mening. Ser du ljuset? Det är som i Provence. Med havet på tre sidor blir klimatet annorlunda, våren kommer en vecka senare än i Visby.

Vi kör av på en smal väg och in genom en portal i en lada. På andra sidan ligger en traditionell Gotlandsgård omgiven av Sveriges mest omskrivna tomt, och en obruten vy över Östergarnsholme och Östersjön.

I väntan på lunchen promenerar vi runt på ägorna. Från stranden eller den lilla grusvägen mellan gården och havet syns varken golfgreenen eller den berömda tennisbanan (den ligger nedsänkt i resterna av ett gammalt stenbrott). Avståndet från den låga kalkstensmuren som omger gräsmattan ned till havet är uppskattningsvis drygt 150 meter.

– Där skrev Ulf Lundell “Öppna landskap”, säger Max Hansson och pekar mot en klippavsats kanske hundra meter bort.

– Jag tycker den borde bli Sveriges nationalsång.

Max Hanssons sambo Liz serverar exakt samma rätter som Marianne Samuelsson bjöds på när hon besökte gården den 10 juni (en måltid landshövdingen blev mutanklagad för): hemlagad thailändsk mat. Delikat men inte lyxigt.

I skuggan under parasollet berättar Max Hansson sedan under några timmar historier nog till en Fritiof Nilsson Piraten-roman. Inte sällan på temat hur han tagit strid med inskränkta politiker och näringslivseliten på ön och efter stora vedermödor till sist vunnit. Han trivs med rollen som outsider, en folklig och obekväm entreprenör som ser möjligheter där andra ser hinder. Att då målas ut som en gräddfilspassagerare, en del av etablissemanget och vän till de politiker som han har bekämpat i decennier plågar honom.

Gården köpte han 1978. Familjen Hansson, däremot, har varit Gotlandscelebriteter i tre generationer. Max Hansson gör ingen hemlighet av att han föddes in i en familj rik på både pengar och kontakter.

Farfar Petter Elof Hansson sålde lantbruket 1909 och flyttade till då spirande Roma. Han blev en framgångsrik affärsman med fingrarna i de flesta syltburkar, känd över hela Gotland som vald nämndeman och inte minst auktionsutropare.

Sonen Nils kom att fullständigt dominera marknaden för auktioner på Gotland. Big business blev det under den omfattande rationaliseringsvågen av lantbruken på 1960- och 1970-talen då gårdar slogs samman. Under denna sentida urbanisering blev lösöre överflödigt och skulle säljas. Metoden var auktion.

Det fanns en sidoeffekt, som skulle leda fram till det mångmiljonföretag som i dag är Payex. Auktionerna hölls i regel på våren, då lantbruk traditionellt byter ägare och arrenden löses upp. Men köparna, oftast bönder, fick in medel först när skörden hade sålts på hösten.

– Vi sålde i mars, skickade fakturor i september och fick betalt i november. Att vi sålde på kredit var fullständigt nödvändigt. Vår familjs existens har byggt på krediter i generationer.

I de sena tonåren tillbringade Max Hansson sommarmånaderna på pappa Nils mörka kontor med att skriva tusentals fakturor, samtidigt klurade han ut system för att göra verksamheten mer rationell med fönsterkuvert och karbonpapper.

Under 1970-talet, sedan pappan gått bort, tog Max Hansson över auktionsfirman och var under ett decennium Gotlands i särklass mest anlitade utropare. På sidan av hyrde han ut stugor och cyklar, mäklade fastigheter och var sightseeingstågpionjär. Bland annat. För att hantera betalningsströmmarna skapade han Faktab Finans.

Bolaget började snart erbjuda andra företag faktureringstjänster. Småföretagare kunde låta Faktab skicka fakturan och driva in betalningen. I dag är det självklart. För trettio år sedan var saken annorlunda.

– Folk som tidigare hade varit vana att betala när de hade lust, maktmänniskor, blev mycket provocerade. De ringde, skällde och hotade: “Du ska passa dig jävligt noga”.

Så sent som under tidigt 1990-tal var en anställning på Faktab nog för att åka på en snyting på nattklubben Munkkällaren i Visby.

Det hinner bli sen eftermiddag, och vi ska just skiljas åt. Max Hansson nås av beskedet att Naturvårdsverket överklagar landshövding Marianne Samuelssons beslut om att ge honom strandskyddsdispens för tillbyggnad av 30 kvadratmeter på ett befintligt hus en bit bort (det egentliga ärendet som allt började med).

Max Hansson sjunker ihop, ansiktet blir uttryckslöst, och han ser plötsligt ut som den 64-årige man han faktiskt är.

– Jaha. Då får jag leva ett år till med det här, det var tråkigt att höra.

Några timmar senare ringer Max Hansson på mobilen, nu med ny fighting spirit. Han har läst beslutet där Naturvårdsverket konstaterar att den omstridda tennisbanan, greenen, gräsmattan och lusthuset anlades före de nuvarande strandskyddsreglerna.

– Och byggnadstillståndet, det vinner jag lätt, säger han triumferande.

_________________________________________________________________

Max Hansson

Född:I Mästerby 1944, uppväxt i Roma, två mil sydost om Visby.
Aktuell:Hans ansökan om dispens från strandskyddet ledde till att Gotlands landshövding Marianne Samuelsson tvingades avgå i början på augusti.
Bor:Visby och Herrvik på Gotland. Phuket i Thailand fem månader om året (“Jag skattar i Sverige och har alltid gjort det”). Då och då i Cannes i Frankrike.
Yrke:Payexkoncernens grundare, ägare och ordförande.
Familj:Sambon Liz, tre vuxna barn och fem barnbarn.
Utbildning:Realexamen, handelsgymnasium, tvåårig bankutbildning i Göteborg.
Karriär: Anställd tre månader på Handelsbanken. Sedan dess företagare i auktions-, turism-, fastighets- och finansbranschen.
Ångrar:Att han ansökte om tillbyggnad av det aktuella strandhuset. “Min son ska använda huset, och han har enklare vanor än sin far. Hade jag struntat i att försöka bygga ut hade vi sluppit allt det här.”