Kapitalist – och altruist

Ett av de mer kuriösa inslagen i HQ-skandalen är dess effekt på opinionen. Kristdemokraterna förlorade en (1) anhängare. HQ:s ordförande och storägare Mats Qviberg hade lovat KD-ledaren Göran Hägglund sin röst, men ändrade sig när den kristdemokratiske finansmarknadsministern Mats Odell stödde Finansinspektionens beslut. “De kan glömma att jag lägger en röst på KD när Odell säger att det var bra”, ljungade en hämndlysten Qviberg i en intervju med Veckans Affärer.

Den svenska näringslivseliten är inte ointresserad av politik. Topparna undviker bara att uttrycka sina åsikter när en journalist är i närheten. Speciellt inför ett stundande val. Det finns programmerat i ryggmärgen att man inte ska stöta sig med en potentiell regering. Det finns undantag, som Mats Qviberg.

Sakfrågor är enklare. I förra numret av Affärsvärlden (#36 2010) svarade 17 av näringslivets makthavare på vad de ansåg vara den viktigaste frågan för nästa regering (oavsett vilken det blir). Inte proffstyckare, professionella pratkvarnar, de som alltid står media till tjänst när det är dags för enkätfrågor. Utan riktiga makthavare. Styrelseordförande. Ägare och vd:ar för börsbolag. Förmögna, inflytelserika människor som äger eller leder organisationer som direkt och indirekt har hundratusentals anställda.

Innan vi får en hord uppretade statistiker på luren: Affärsvärldens enkät har inga ambitioner på att framstå som vetenskaplig, exempelvis är urvalet helt godtyckligt. Men svaren visade i all sin ovetenskaplighet att även näringslivseliten slits i den eviga kampen mellan egenintresse och altruism. De är vanliga människor, kort och gott.

Några tog visserligen upp sakfrågor som direkt gynnar deras bolag (inget konstigt i sig och en del av deras jobb). Men de försöker samtidigt lyfta upp sakfrågan från uppenbar suboptimering till allmän nytta. Ta exempelvis private equity-bolaget IK:s grundare Björn Savén. Han föreslår att institutionella investerare ska få investera upp till 10 procent i onoterade bolag, i stället för de 5 procent som är gränsen i dag. Motivet är att vår framtida välfärd kräver att företag kan startas och få växa sig stora. En åsikt de flesta svenskar kan skriva under på.

Storbanken SEB:s koncernchef Annika Falkengren nämner i förbifarten att det behöver underlättas för företagandet. Sedan går hon direkt på en hjärtefråga, som knappast gynnar kassaflödet:

“Men en fråga som jag särskilt brinner för är ungdomar och att minska segregationen som så tydligt syns i storstäderna. Jag är ofta ute på skolor och skulle vilja se att vi satsar mer på våra unga. […]”

Nisse i Hökarängen och Björn Savén har en sak gemensam. De förstår att de är en del av ett större sammanhang. Skillnaden i synen på plånboksfrågor mellan en företagsledare eller storägare och en vanlig medelklassvensk är bara antalet nollor på slutet. Både Nisse och Björn vill gynnas av politiken, men inte på bekostnad av omgivningen. Skam är en viktig motivation till altruismen i valbåset. Den symboliska ordningen, för att använda franske psykoanalytikern Jacques Lacans begreppsvärld, påbjuder att vi inte bara bryr oss om oss själva. Att rösta enbart efter plånboken är skamligt enligt samhällsnormen. Om du inte är psykopat så skäms du. Skammen är starkare än de få kronor i plånboken du kanske förväntar dig om du röstar enbart efter personlig vinning.

Denna skam är så stark att i princip alla intalar sig själva att de röstar för det parti som gynnar hela samhället. Plånboksfrågor är sällan avgörande för vilket parti vi lägger vår röst på. Andelen politiska psykopater är liten. Vi röstar på det parti som vi tror är bäst för vår omgivning, inte bara för oss själva. För det mesta finns det ingen motsättning. Det är alltså svårt – för normala människor nästan omöjligt – att rösta efter plånboken. Mats Qviberg är ett undantag, men så har han och familjen också förlorat en kvarts miljard på HQ. Det är kanske vad som krävs.

Fotnot: Den exakta ordalydelsen på frågan är “Vilken för dig angelägen fråga skulle du vilja att den vinnande regeringen omedelbart tar tag i efter valet?” Svaren hittar du på Affärsvärlden.se