Köp värdelösa aktier

“För känsligare själar som har djup känsla för kultur, industrihistoria, konst och kreativitet, behövs det gamla hederliga aktiebrevet. De behöver något att hänga på väggen eller åtminstone ta fram ibland ur kassaskåpet och beundra.” Så skrev signaturen Red Valör i ett kåseri i Affärsvärlden den 19 februari 1992 om aktiebreven.

Två år tidigare hade fysiska aktiebrev i publika bolag förbjudits. Alla innehav skulle registreras elektroniskt. Utvecklingen startade när Värdepapperscentralen drog i gång sin verksamhet 1971. Lejonparten av aktiebreven förstördes av bankerna när innehaven noterades i VPC:s system. Det fanns en rädsla att breven skulle hitta ut på marknaden igen. Så de flesta svenska aktiebrev som i dag handlas är från bolag som gått i konkurs.

Till samlarna hör kända namn på Stureplan. Anders Wall, Sven Hagströmer och givetvis finansmannen Erik Penser, som bekant samlar han på det mesta. I ett av rummen i banken som bär hans namn på Biblioteksgatan finns en stor del av samlingen.

– Det är fantastiskt vad man kan lära sig av sådana här gamla aktiebrev.

Erik Penser visar stolt upp sitt senaste tillskott: Björkö-Arholma Elektriska AB. Bakom brevet finns, som så ofta, en fascinerande och okänd historia. Björkö-Arholma namnändrades år 1991 till Vattenfall AB. I dag är den statliga energijätten ett av Sveriges största bolag.

Även namnet på Erik Pensers ägarbolag härstammar från ett gammalt aktiebrev. År 1979 var den förre Gränges-chefen Erland Waldenström på besök hemma hos paret Penser på gården Compton Beauchamp i England. På väggen hängde ett aktiebrev från ett nedlagt bolag, som fångade Erland Waldenström intresse.

– “Yggdrasil. Vilket trevligt namn”, sa han till mig. “Jag hoppas att det gick bra för bolaget”.

Erik Penser visste att Yggdrasil var världsträdet i den fornnordiska mytologin, en ask. I samma veva köpte han en större post i investmentbolaget Asken.

– Mitt bolag fick heta Yggdrasil. Asken Yggdrasil köper Asken. Jag är väldigt nöjd med namnet.

Samlandets regler gäller även för aktiebrev. Ju bättre skick, ju äldre och ovanligare, desto dyrare. Är bolaget känt (eller ökänt) och signerat av en celebritet, ja då kan priserna i bästa fall närma sig hundra tusen kronor.

Erik Penser visar upp ytterligare ett aktiebrev: Helsingborg-Landskrona-Eslöfs Järnvägsaktiebolag. Det är inte bara av nostalgiska skäl brevet sticker ut (Penser är uppvuxen i Eslöv). Dessutom är brevet det första i bolaget, numrerat “1”, med ett nominellt värde på 50 kronor.

Till avdelningen kuriosa hör ITO:s aktiebrev från år 1918. Ett fotografi av styrelsen är tryckt på brevet, två herrar och en dam sitter under ett träd och dricker grogg i sällskap av två hundar. Kanske inte så förtroendeingivande. Så gick det som det gick. Att bolaget också likviderats framgår av stämplarna på brevet.

Som i alla samlarkretsar finns en raritet som går utöver det mesta. För samlare av svenska aktiebrev är det Ahlingsåhs Manufactur Werk från tidigt 1700-tal, landets första, signerat av ingen mindre än industrialisten och potatispionjären Jonas Alström, senare adlad Alströmer. Ett exemplar av denna raritet klubbades för 58 000 kronor på Bukowskis förra våren. Det är inget som lockar Erik Penser.

– Jag har blivit erbjuden att köpa ett Ahlingsåhs Manufactur-aktiebrev flera gånger. Det är inget för mig. Det kostar för mycket.

För de svenska samlarna är Strandbergs Mynthandel på Arsenalsgatan i Stockholm en centralpunkt. Birger Strandberg organiserar två gånger per år auktioner som går av stapeln på Myntkabinettet. Senare i vår äger nästa rum (datum ej spikat). En grupp på tio femton intresserade brukar dyka upp.