Långt till lågkonjunktur

Prognosmakarna överskattade tillväxten i slutet av förra året rejält. Enligt prognoserna skulle den ligga på runt fyra procent, men när statistiska centralbyrån (SCB) redovisade nationalräkenskaperna i förra veckan visade det sig att ekonomin bara hade vuxit med 2,6 procent jämfört med sista kvartalet 1999.

Det låter inte alls särskilt lysande efter de senaste årens tillväxt på omkring fyra procent. Men i ett litet längre tidsperspektiv är det inte alls dåligt. Den långsiktigt hållbara tillväxten brukar ju uppskattas ligga på ungefär 2-2,5 procent. Så det finns ingen anledning att bli särskilt förskräckt över att den svenska ekonomin växer med 2,6 procent under ett kvartal. Om tillväxten hade legat kvar på fyra procent hade riksbanken snart fått börja bromsa ordentligt

Det man undrar är förstås om detta bara är början på nedgången. Att det är början på en period med litet svagare tillväxt än de senaste åren är nog ganska klart. Men att det skulle vara början på en kraftig lågkonjunktur verkar i dagens läge mycket osannolikt. Tvärtom finns det anledning att fråga sig om inte nationalräkenskaperna för fjärde kvartalet ger en överdrivet negativ bild av läget. Dels tyder exempelvis konjunkturbarometern på att tillväxten bör ha varit starkare inom vissa områden; dels innebar det varma vädret att efterfrågan på exempelvis energi drogs ner.

Energiförbrukning

Det största omslaget skedde i den privata konsumtionen. Efter att ha ökat med fyra, fem procent ända sedan mitten av 1999 stod den nästan helt stilla under sista kvartalet år 2000. Men det beror åtminstone delvis på tillfälliga faktorer. Energikonsumtionen är det mest uppenbara. Enligt Jesper Hansson, ansvarig för privat konsumtion på konjunkturinstitutet, innebar det ovanligt varma vädret att den låga energiförbrukningen drog ner den privata konsumtionen med ungefär 0,3 procentenheter under år 2000. Och det var från en redan låg nivå eftersom även 1999 var ett ovanligt varmt år. Bara att vädret blir normalt skulle därför innebära att den privata konsumtionen stiger med runt en halv procentenhet. Klädinköpen har också minskat på grund av det varma vädret.

Men det är inte bara tillfälligheter som har fått den privata konsumtionen att dämpas. Efterfrågan på vissa så kallade sällanköpsvaror, framför allt bilar, har också bromsats. Kanske har hushållen nu börjat tillfredsställa en del av de uppdämda behov som fanns efter 1990-talets djupa och långa lågkonjunktur. Inköpen av bilar passerade toppen redan för något år sedan och styrs möjligen av en egen cykel. De senaste decenniernas toppar har inträffat med ungefär tolv års mellanrum och om det mönstret håller i sig får vi vänta länge på att bilinköpen ska ta fart igen.

Även om en viss mättnadseffekt nu håller nere den privata konsumtionen finns det emellertid mycket som talar för att den ska fortsätta öka. Troligen går vi från de senaste årens köpfest till en mer normal ökningstakt. Hushållens inkomster fortsätter ju att öka i snabb takt. Enligt nationalräkenskaperna ökade hushållens reala disponibla inkomster med 3,6 procent förra året. SEB, som presenterade en ny konjunkturbedömning i förra veckan, räknar med att de fortsätter att stiga med 4,4 procent i år och 4,5 procent nästa år. Hushållens förmögenhetsställning är trots börsnedgången också mycket stark. Börsfallet har ju motverkats av stigande villapriser och totalt sett minskade hushållens nettoförmögenheter bara litet grand under förra året.

Trots en del rubriker om ökande varsel så måste man säga att arbetsmarknadsläget också fortfarande är mycket starkt. Sysselsättningen har fortsatt att öka och arbetslösheten att falla. Varslen om uppsägningar har visserligen ökat under det senaste året, men har inte ens kommit upp till toppnivån under den milda avmattningen i samband med Asienkrisen. Det finns ingenting som tyder på någon dramatisk försvagning av arbetsmarknaden.

En faktor som möjligen kan hålla tillbaka den privata konsumtionen är att sparandet har fallit till så låga nivåer. Enligt nationalräkenskaperna låg sparkvoten (sparandet som andel av disponibel inkomst) på 2,0 procent under förra året och det är en nedgång från drygt sju procent från så sent som 1996. Men om inkomsterna ökar så mycket som till exempel SEB:s ekonomer tror, finns det ju utrymme för att öka både sparandet och konsumtionen en del.

Svagare export

När det gäller exporten finns det i stället anledning att tro att bilden kommer att försvagas framöver. Orderingången från exportmarknaderna har ju dämpats rejält i år och förra årets exportökning med nästan tio procent i volym kommer säkert inte att hålla i sig i år. Samtidigt är kronan mycket svag och allt talar för att de svenska företagen bör vara mycket konkurrenskraftiga. Det talar för att inte heller uppbromsningen för exporten och inom industrin bör bli alltför dramatisk.

Det man kan säga så här långt är att det mesta tyder på att den svenska tillväxten går mot en ganska odramatisk dämpning ner till en mer balanserad tillväxttakt. Att vissa redan nu tycks se tecken på en djup lågkonjunktur beror nog mest på fartblindhet.