Nordens ljus

En gemensam nordisk storbörs. Det är en gammal vision inom OMX, som självt hör till de största vinnarna på nyordningen, förutsatt att förhoppningarna om att utlänningarna kommer flockas blir verklighet. Tanken är att intresset ska öka när Norden på ett tydligt sätt blir en marknadsplats snarare än fyra. Sannolikt blir det verklighet från och med i sommar, sånär som på Oslo. Då får små och stora börshajar vänja sig vid att börslistan ser helt annorlunda ut. Samtidigt öppnar det möjligheter.

Vill du satsa på aktier i Ryssland men ha kvar den nordiska tryggheten? Då kan finska aktier vara intressanta. Eller grämer du dig över att ha missat rederi- och oljeboomen för att sådana aktier knappast finns att få tag på i Sverige? Då är den norska börsen fortfarande helt rätt.

De nordiska börserna, OMX-gruppen och Oslobörsen, har nu kopplat greppet om den nya börsordningen. Sedan i höstas står det klart att de tre nordiska börserna i Helsingfors, Köpenhamn och Stockholm ska samlas på en gemensam lista. Samtidigt står dörren öppen för Oslobörsen. Den nya norska börschefen Bente Landsnes har inte sagt nej till tanken på en sådan gemensam lista:

– Vi har fått en öppen invitation att vara med och sedan har vi inte tagit ställning ännu till om vi ska vara med, säger informationsdirektören vid Oslobörsen, Per Eikrem.

Chefen för den nordiska börsen i Stockholm, Helsingfors och Köpenhamn, Jukka Ruuska, säger att han är öppen för en diskussion med norrmännen när de är det. Samtidigt förstår han att den härliga medvinden i Norge, med 50-procentig kursuppgång förra året och över 40 ny-introduktioner, gör att norrmännen just nu inte känner någon brådska.

– Men det skulle vara förmånligt både för OMX och norrmännen. Jag är övertygad om att vi får en djupare integration med tiden, säger Ruuska.

Även för mindre, svenska aktieplacerare betyder nyordningen att det är dags att fundera i nya banor. De fyra svenska storbankerna kan lättare jämföras med de välmående danska bankerna. Samtidigt blir det lättare att upptäcka rederi- och oljesektorn, som för en tynande tillvaro på Stockholms börslistor. Att det råder obalans mellan de nordiska börserna, det står helt klart.

Mest lik den svenska börsen är Helsingfors med tonvikt på industri, telekom och skog. Här återfinns Nordens största bolag mätt i börsvärde, finländska Nokia med börsvärde kring 640 miljarder kronor. I Finland får du Rysslandsexponering i en lång rad bolag som expanderar österöver.

Minst intressant för svenskar är antagligen den danska börsen. Fler bolag än i Sverige kontrolleras av familjer eller stiftelser, inte minst börsens största bolag A.P. Möller Maersk som, likt flera andra danska storbolag, nöjer sig med att presentera halvårsrapporter. Danska börsen har på senare tid dessutom utarmats genom utköpen av flera storbolag, som teleoperatören TDC, städjätten ISS (som köptes upp av Wallenberggruppens EQT) och utköpet av Kastrups flygplats.

De svenska verkstadsbolagen Scania och Electrolux kan tjäna som exempel på den obalans som råder mellan olika kategorier av företag i Norden. Ingen av de två svenska börsjättarna, båda med börsvärden kring 65 miljarder kronor, kvalar in bland de 15 största svenska börsbolagen. Här hemma är verkstadskollegor som ABB, Volvo, Sandvik och Atlas Copco alla större. Men hade Scania och Electrolux i stället haft hemmabas i något av våra grannländer hade situationen varit en helt annan. I alla tre länderna hade de två bolagen placerat sig som största verkstadsbolag.

Största utomsvenska nordiska verkstad är nu finländska hiss- och rulltrappstillverkaren Kone, med ungefär halva Scanias börsvärde.

Det finns ett intresse från småsparare att satsa på Norden. Det märks inte minst hos aktiestrategerna inom den största nordiska banken, Nordea. Banken, som bildades genom en fusion mellan Nordbanken och finländska Merita, har haft sex år på sig att samordna sina avgifter för att köpa och sälja aktier men har ännu inte kommit till skott. Nu tycks det äntligen vara dags.

– Vi håller på med ett projekt som har som mål att alla nordiska aktier ska räknas som inhemska aktier, säger Torun Litzén vid Nordeas avdelning för investerarrelationer.

För kunderna betyder förändringen i första hand saftiga nedskärningar på courtaget vid handel över gränserna. Fram till nu har banken haft helt olika avgiftsstruktur för svenska respektive nordiska aktier. Att köpa aktier i Danmark eller Finland kan kosta tre-fyra gånger så mycket som i Sverige:

– Svenska aktier har en avgift på 0,25 procent. Nordiska aktier kostar 0,75-0,95 procent plus 125 kronor i fast avgift. Med det här projektet är målet en kraftig sänkning, att det ska kosta som svenskt courtage, säger Torun Litzén.

Jämfört med vad renodlade internetmäklare tar betalt är 0,25 procent fortfarande högt, men Nordeas ambition att sänka priserna visar ändå vartåt kundernas intresse är på väg. Och det är internetmäklarna som har visat vägen. Nordnet är det bolag som har störst handel över gränserna bland småspararna.

– Totalt har 7 procent av de avslut som våra kunder gjorde under förra året varit utanför deras respektive hemmamarknader. Mest internationella är de danska kunderna, 22,5 procent av deras avslut gjordes på andra marknader under 2005. Motsvarande siffror för svenskarna var 4 procent, för norrmännen var siffran 6 procent och för de finska kunderna 1 procent, säger Jessica Gertun, informationschef vid Nordnet.

Den mest populära utländska aktien för svenskar är norska Statoil. I topp för de danska och norska gränsöverskridande investeringarna återfinns Ericsson. På den finländska investmentbanken Evlis svenska kontor finns liknande erfarenheter av handel över gränserna. Enligt Sverigechefen, Pelle Holmetz, ligger den nu på ungefär en tredjedel av den totala handeln. Och storbanken SEB, som numera har med nordiska bolag på sina rekommendationslistor, märker av förändringarna.

Det senaste exemplet, när banken satte upp den danska vindkraftillverkaren Vestas på köplistan för ett par veckor sedan, satte omedelbart avtryck i orderboken.

Vilka mål och ambitioner som OMX-gruppen har med den gränsöverskridande handeln vill inte OMX’ chef för bolagstjänster, Jenny Rosberg, säga men hon menar ändå att Nordnets siffror, som visar att fyra procent av svenska aktieköpares handel går över gränserna, inte är tillräckligt höga:

– Fyra procent låter inte som mycket men det visar ju på möjligheterna. Det behövs information och där ska vi hjälpa till naturligtvis. Ett sätt är den nya listan, säger hon.
Jukka Ruuska, vill heller inte definiera volymmål men pekar ändå på några långsiktiga mål på fem års sikt som OMX har:

* Börsavgiften för fondkommissionärer och banker kommer att vara lägre än konkurrenternas avgifter.
* Synligheten för den nordiska marknaden ska öka, bland annat genom 50 nya börsmedlemmar på fem år.
* Ökad täckning av analytiker för de mindre bolagen genom samarbeten mellan börsen och bolagen. “Det borde vara 4-5 gånger fler småbolag som följs av analytiker.”
* Att få en majoritet av de nordiska investerarna att inse att de har en informationsfördel framför utlänningarna av att handla på de nordiska börserna.

Samtidigt saknas inte motståndare till projektet. De återfinns bland de mäklare och investmentbanker som menar att den nya aktielistan saknar en strukturell bas så länge valutorna i alla fyra länder är olika och värdepapperscentralernas arbete med att hantera affärerna inte är samordnade.

Den viktigaste kritiken kan sammanfattas som att en gemensam nordisk aktielista bara utgör en ompaketering av OMX nuvarande produktutbud och att OMX gör reformen av eget intresse, inte alls för att underlätta för aktieplacerare eller banker och fondkommissionärer. Det bakomliggande skälet skulle i stället vara att bli större på den internationella arenan och positionera företaget inför förestående strukturaffärer bland Europas börser. En gemensam nordisk börslista placerar sig på femte plats i den europeiska börsrankningen när det gäller antalet noterade bolag.

Om Oslo räknas med klättrar Norden förbi också den tyska börsen och lägger sig på fjärde plats efter London, de spanska börserna och Euronext:

– Det är en tjusig modell för ägarna i OMX-gruppen men det är inget som intresserar vanligt folk. Jag tror till och med att en nordisk börs kan försämra privatpersoners sparande eftersom de riskerar att bli överlastade av information, säger Claes Hemberg, informationschef vid nätmäklaren Avanza.

Vd:n på Hagströmer & Qviberg, Patrik Enblad, pekar på ett annat problem, nämligen att informationen från många mind-re, svenska bolag kan riskera att drunkna i storbolagens marknadsföring:

– Vi har erfarenheter av topp-500-listor i USA. Det är bra för dem som finns med på listan men inte så bra för dem som hamnar utanför. Jag kan inte vara säker men för mig känns det bara som om det blir krångligt. Det finns möjligheter att handla både i Finland, Norge och Danmark redan i dag.

Enligt Patrik Enblad är kunderna redan kompetenta nog att handla över gränserna. Det visar inte minst en mångårig svensk småsparartradition att handla aktier i USA.

– Vi handlar mer i USA än i Danmark. Och vi handlar på en hel del tillväxtmarknader som Ryssland och Turkiet, säger han.

En nyckelfråga för intresset blir inte minst vad vi ekonomijournalister väljer att skriva. Affärsvärlden kommer att öka den nordiska bevakningen och göra fler jämförelser mellan svenska och nordiska bolag på samma sätt som vi i dag gör jämförelser mellan svenska och andra utländska bolag.

– Det tror jag pressen klarar av. Jag tror det är lite småtjatigt för journalisterna att hålla sig till Sverige, säger Niclas Röken, ansvarig för SEB:s Nordenfond.

Han har aldrig upplevt att han varit i informationsunderläge och hamnat tvåa på bollen efter till exempel norska eller finska placerarkolleger:

– Jag tänker inte så. Det handlar om hur väl du följer dina bolag, jag har cirka 40 aktier i min portfölj som jag försöker kunna väldigt bra. Jag upplever i alla fall inte att jag får sämre information än en dansk. Marknaden är rättvis, säger han.

Så ska en gemensam nordisk börs organiseras
Enligt ett förslag från OMX-gruppen ska en gemensam nordisk börslista introduceras i “mitten av 2006”, enligt uppgift i augusti eller september. Oslobörsen har hittills svarat “Tack, men nej tack” så därför omfattar förslaget fram till nu bara börserna i Stockholm, Köpenhamn och Helsingfors.

Med förslaget tas A- och O-listan bort. Listorna för mest omsatta och Attract 40-aktierna försvinner också. I stället upprättas börslistorna på följande sätt:

* En lista upprättad i börsvärdesordning där de 584 (december 2005, 785 med Oslo) bolagen sorteras in i en gemensam nordisk large cap-lista, samt nationella mid cap- och small cap-grupper. För läsare i Sverige betyder det att 31 finska samt 28 danska storbolag ska läggas till de 57 svenska i gruppen Nordiska Large Cap. Om Norge kommer med tillkommer 28 norska storbolag.
* Inom varje börsvärdesgrupp delas bolag in i tio olika kategorier, exempelvis it-bolag, hälsovård och läkemedel eller finans- och fastighet. Indelningen påminner om den branschuppdelning som bland annat Affärsvärlden har i sin aktieindikator.
* Samtidigt införs nya krav på börsbolagen. Bland annat skärps kraven på andelen fria aktier (free float) för dagens O-listebolag till 25 procent av kapitalet och 10 procent av rösterna (i dag 10 procent av vardera kapital och röster).