Nyttig nedgång väntar världen

Ta ett djupt andetag och njut. Just nu står vi på toppen av världskonjunkturen. Nästa år bär det utför. Men nedgången blir inte så kraftig och kan vara rätt nyttig. Utsikterna för de närmaste åren är fortfarande ljusa.

USA leder avmattningen på grund av bostadsmarknadens tvärnit, Men det blir en mjuklandning som väntas bottna sommaren 2007. Den flexibla amerikanska ekonomin väntas sedan öka farten till hösten.

Europa och Japan står emot Nordamerikas inbromsning ganska bra och växer kring sina potentiella nivåer de närmaste två åren. Japan fortsätter med god, stabil fart av egen kraft, samtidigt som ekonomin sakta tar sig ur deflationen. Europa väntas ha fortsatt robust inhemsk efterfrågan men tyngs 2007 av skattehöjningar i Tyskland och Italien och en starkare euro.

Dessutom väntas tillväxten fortsätta vara kraftig i Kina, Indien, Ryssland och andra snabbväxande ekonomier, om än i något lägre takt. Ombalanseringen av världens tillväxt mot Asien blir tydlig. Totalt dämpas tillväxten i utvecklingsländer från 7 procent i år till 6 procent de båda kommande åren, enligt Världsbanken.

Kina skulle behöva strama åt och reglera den vildvuxna framfarten. En andhämtningspaus skulle vara bra för den investeringsdrivna ekonomin. Men myndigheterna väntas inte vilja göra några större ingrepp som hotar att sommar-OS 2008 blir en fullständig succé. Få saker sägs oroa kineser lika mycket som att förlora ansiktet. Den enda åtstramningen man kan vänta i Kinas ekonomi är att några fabriker stängs kring Peking för att luften där ska gå att andas till OS. På gång är också kinesiska försök att få i gång privatkonsumtion som en drivkraft för tillväxt.

De flesta prognoserna pekar mot att världsekonomins BNP-ökningen saktar in från omkring 5 procent i år till drygt 4,5 procent 2007 och 2008. Bara en behaglig fartsänkning, kan tyckas. Nedgången mildrar inflationstrycket och därmed kan centralbankerna så småningom sänka styrräntorna.

Drivkrafterna för världsekonomin förblir desamma. Handeln ökar, finansmarknaderna avregleras, Asien växer så det knakar och tekniken sänker kostnader inom kommunikation och andra områden.

Trots de goda utsikterna är osäkerhetsfaktorerna fler. En rad risker finns som kan sänka stämningen. Oljepriset är en gammal bekant kandidat som festförstörare. Störningar i tillgången driver snabbt upp priset och kan få stora spridningseffekter.

Grundprognosen är att lägre tillväxt undanröjer risken för brister i oljetillförseln om inget oförutsett inträffar. Därmed bör oljepriset förbli stabilt, liksom priserna på andra råvaror när tillgången på dessa väntas öka. Den globala klappjakten på råvaror fortsätter världen över. (Det går inte att sluta vaka över kopparkablarna. Koppartjuvar lär fortfarande tycka att de får lön för mödan om tillfälle ges.)

Europa har fått upp ögonen för hur sårbar dess energitillgång är. För nästan exakt ett år sedan avbröts en stor del av naturgasleveranserna från Ryssland och den 4 november drabbades 15 miljoner européer av ett gigantiskt elavbrott på grund av ett futtigt fel.

En annan risk för världsekonomin är att USA:s avmattning kan övergå i en recession. Det skulle ske genom en kollaps på bostadsmarknaden som leder till att hushållen drastiskt drar ned på privatkonsumtionen. Ett brutalt ras för dollarn kunde också skada USA:s ekonomi och utlösa en recession.

Dock väntas dollarn försvagas i måttlig takt under 2007. Detta drivs helt naturligt av behovet för USA att korrigera det oroande stora underskottet i bytesbalansen. Obalansen mellan USA och överskotten i Kina och andra länder är ansenlig. Det räknas som en allvarlig risk för världsekonomin om korrigeringar sker snabbt och kaotiskt. Men obalanserna motverkas delvis av en svagare dollar. Amerikanernas glupska aptit på utländska produkter lär minska och amerikanska företag får lättare att exportera. Synd bara att det kan bli på bekostnad av vår export.

En annan orsak till att dollarn viker är en diversifiering bland investerare och centralbanker till andra valutor än dollarn. Kina har byggt upp enorma reserver av amerikanska statspapper med hjälp av sitt stora överskott från exporten.

Trefaldigandet av oljepriset sedan 1990-talet har lett till ännu större överskott i de oljeproducerande länderna. Saudiarabien, Kuwait och Förenade arabemiraten har överskott i bytesbalansen på 30 procent av BNP. Inte illa pumpat. (Sveriges blir drygt 6 procent i år.) Effekten på globala kapitalflöden är betydande. Oljeländerna samlade på sig 1 700 miljarder dollar i kassakistan 2002-2006, medan Kina bara kunde skrapa ihop 700 miljarder dollar, enligt IMF. Ansamlingen av kapital lär fortsätta hos varje stolt ägare av en oljekälla.

Kraften i en omfördelning mellan olika valutor kan bli gigantisk. Givetvis är investerarna själva medvetna om att stora utförsäljningar spär på dollarns fall och minskar värdet på deras återstående tillgångar i dollar. Men medan Kina låter sin valuta, yuanen, långsamt stärkas mot dollarn har Saudiarabien och andra Gulfstater inte frikopplat sina valutor från USA:s.

Europa kan hitta glädjeämnen med en svagare dollar. Priser på varor som sätts i dollar sjunker. En uppgång i oljepriset dämpas relativt sett. Det gör även kostnaden för andra varor med dollarpriser, som råvaror, pappersmassa, USA-tillverkade sit coms eller vad man nu vill handla. Ska man få betalt i dollar blir det värre. När pundet nu kostar två dollar är det lite smolk i bägaren för finansfolket i Londons City som kvitterar ut sina rekordbonusar i gröna sedlar.

Plötsliga rörelser på finansmarknaden är alltid en risk för ekonomin. Obehagliga överraskningar kan dyka upp. Kanske får de stort genomslag efter en period då marknaden har invaggats i säkerhet med lugna förhållanden. Sedan länge har volatiliteten varit låg, realräntorna låga, ränteskillnaderna likaså, liksom riskpremierna. Många konservativa betraktare varnar för att finansmarknaden nu underskattar risker i allmänhet.

När räntorna är onormalt låga tas större risker i jakt på bättre avkastning. Vissa tvivelaktiga investeringar görs, trots att de inte borde få pengar. Beslut fattas på lösare grunder. Förr eller senare kommer en anpassning då riskfyllda placeringar kommer att kosta mer. En snabb flykt från emerging markets, till exempel, till säkra kort i de utvecklade länderna kan orsaka nationella och regionala kriser för sårbara ekonomier.

Ett annat hot mot världens tillväxt är protektionism i alla dess former. Globaliseringen går inte att stoppa. Men det hindrar inte protektionisterna från att kämpa emot så att knogarna vitnar. De försöker bygga upp fördämningar mot globaliseringsfloden. Det gäller allt från att stoppa en liberalisering av världshandeln till enskilda restriktioner mot import från Kina eller mot östeuropeisk arbetskraft.

Förhandlingarna i WTO:s Doha-runda har legat på is sedan sommaren. Utan ett smärre mirakel kommer proppen till respiratorn definitivt att dras ur i vår. Priset vi alla får betala (främst de fattigaste) är att välståndsökningen går lite långsammare.

Vad som krävs är politiskt ledarskap. Brist på mod och vilja är alltid en riskfaktor. 2007 ser flera byten på den politiska scenen. Brittiske premiärministern Tony Blair och franske presidenten Jacques Chirac lämnar in. Oavsett om ersättarna heter Gordon Brown och Ségolène Royal (eller Nicolas Sarkozy) måste de mäkta med att övertyga befolkningen om långsiktiga reformer. Tyska kanslern Angie Merkel får visa vad hon går för som ordförande för EU första halvåret och för G8 hela året.

Den 25 mars samlas EU:s 27 länder i Berlin för att fira 50-årsdagen av Romfördraget, som grundade samarbetet. Trots milstolpar som att Bulgarien och Rumänien träder in i EU och Slovenien i euron den 1 januari höjer sig EU-länderna alltför sällan över sina trångsynta egenintressen och genomför reformer.

Bilden blir en organisation som ständigt träter och där ingen blir nöjd med slutkompromissen. Nu ska ledarna förnya sina trohetslöften till varandra i en högtidlig deklaration. Pompan torde bli betydligt större än på Usama bin Ladens fest. Han fyller också 50 i mars, men avböjer nog allmän uppvakning.

_________________

Prognoserna i världen

USA: Ekonomin mjuklandar till sommaren för att ta fart igen under hösten.

Japan: Den inhemska styrkan hålller i gång tillväxten och ekonomin tar sig sakta ur deflationen.

Europa: Står emot USA:s inbromsning och tillväxten håller i sig.

Kina: Trots behov av en åtstramning lär de förestående olympiska spelen hindra myndigheterna från att bromsa upp den investeringsdrivna ekonomin.

Dela:

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.

Grundreglerna är:

  • Håll dig till ämnet
  • Håll en respektfull god ton

Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.



OBS: Ursprungsversionen av denna artikel publicerades på en äldre version av www.affarsvarlden.se. I april 2020 migrerades denna och tusentals andra artiklar över till Affärsvärldens nya sajt från en äldre sajt. I vissa fall har inte alla delar av vissa artiklar följt på med ett korrekt sätt. Det kan gälla viss formatering, tabeller eller rutor med tilläggsinfo. Om du märker att artikeln verkar sakna information får du gärna mejla till webbredaktion@affarsvarlden.se.
Annons från Nordic Bridge Fund