Operation avkylning

Nu kommer de ut ur sina hålor, proffstyckarna. Årets första rapportsäsong är över oss. Mycket talar för att den här perioden blir värre än vanligt. Det är dags att damma av den klassiska ekonomityckarkommentaren: “Osäkerheten är just nu större än på länge, och för att de uppskruvade kurserna skall vara motiverade måste allt klaffa”.

Räkna med krigsrubriker. Räkna med en slagig börs. Men framför allt – räkna med hjärnan och inte med maggropen.

Fjolåret var eländigt för ekonomister. I år, däremot, är det tänkt att allting ska bli bättre. Det var därför som aktiekurserna, likt skållade illrar, rusade upp ur de svindlande djupen hinsides den 11 september. Finansmarknadernas motiveringar för illerrusningarna var i många stycken ganska tunna och byggde en hel del på hopp om bättre konjunktur. Därför vilar de rådande värderingarna på en bräcklig grund. (Eller svävar de månne som moln, likt de i Tove Janssons klassiker “Trollkarlens Hatt” och kan försvinna när som helst? ) Ingen vet. Men alla är oroliga.

Rapporterna ska ge oss den ledning vi behöver. Vi vet utifrån novemberrapporterna hur tillståndet var då. Frågan som alla ställer sig är naturligtvis hur det ska bli framöver. Allteftersom de mest inflytelserika bolagen lämnar sina helårsrapporter kommer vi att se vartåt det lutar. En rapport i slutet på denna vecka från Ericsson eller Nokia som vida överträffar eller understiger förväntningarna får rätt så stora konsekvenser för marknadens världsbild.

När Valör skriver “marknaden” så är det denna gång med en ovanligt vid definition. Träffar med företagsledare och finansputtar under de senaste veckorna har nämligen givit vid handen att ingen, verkligen ingen, vet någonting om vad som håller på att hända denna gång.

Alla har för avsikt att hålla andan och “se vad som kommer fram i rapporterna.” Analytikerna trängtar efter tecken på vad företagsledarna tror. Journalisterna dreglar vid tanken på att få tillgång till företagsledarnas och analytikernas kommentarer. Förvaltarna på finansmarknaderna inväntar med skräckblandad förtjusning vad företagsledare, journalister och analytiker har att säga om världsläget. Företagsledarna i sin tur är förmodligen mest intresserade av hur deras signaler till aktiemarknaden tolkas av dem som till slut sätter kurserna, nämligen just förvaltarna. Företagsledare har dessutom allt att vinna på att studera vad andra företagsledare säger om läget. Tänker konkurrenterna gasa på i sin marknadsföring? Drar de kanske i gång en sjunde vända av kostnadsbesparingar? Strukturerar de om eller är de till salu? Och vad säger det i så fall om kurserna? Dessutom finns hela relativvärderingsmaskineriet. Bolagen inom en bransch värderas efter hur deras branschkolleger värderas. Om Nokias rapport är bra, drar den upp Ericsson, som i sin tur kan dra ned Nokia om den är dålig. Härligt, va?

Signaturen har inte glömt politikerna. De om några har anledning att bekymra sig om vad marknaden tycker detta valår.

Kort sagt, denna rapportsäsong kommer det att bli ett liv och ett kiv.

Vi som sitter mitt i smeten – analytiker, mäklare, journalister och krönikörer – har förmodligen vår bästa tid just nu. Vi har allt att vinna på att skapa rubriker. Det är vi som lever på att dramatisera allt detta, precis som kvällspressen vältrade sig i rivaliteten mellan en schlagersångare och ett gäng halvmusikaliska brandmän efter helgens schlagerfestival.

Valör vill gärna ge dig ett råd: Låt dig inte ryckas med! Försök att tänka själv och spring inte bara dit rådgivarna pekar. Familjen Valör har just gjort det som förmodligen är den bästa investeringen i dessa dagar: en långresa till soligare trakter. Och, jo då, Signaturen har kontrollerat att hotellet har gott om ishinkar.