Processen

Den 35-årige investmentbankiren hade all anledning att se ljust på tillvaron. Han var ansedd som nummer två på Morgan Stanleys Stockholmskontor och hade bara dagar tidigare befordrats till chef för jättebankens verksamhet inom företagsköp och fusioner i hela Norden. Han var bland annat rådgivare till regeringen, var nyförlovad, hade en årsinkomst på flera miljoner och en våning på Östermalm. Ett par veckor tidigare hade han avslutat Stockholm Marathon på respektabla dryga 3 timmar. Han var fullständigt oförberedd på vad som väntade.

Tjugo minuter över nio på morgonen fredagen den 13 juni 2008 anlände poliserna från Ekobrottsmyndigheten till Morgan Stanleys kontor på Hovslagargatan 5 på Blasieholmen i Stockholm. Tillslaget var proffsigt och diskret. Ändå dröjde det inte länge innan hela branschen visste vad som hänt. Inom några dagar skulle han bli känd i tidningarna som Morgan Stanley-mannen, den senaste gripne i vad som redan ett år tidigare kallats Sveriges största insiderhärva.

Den natten tillbringade han ensam i en cell på Kronobergshäktet på Kungsholmen i Stockholm. Det några kvadratmeter stora rummet skulle bli hans hem i 13 dagar.

Ett drygt halvår senare träffar Affärsvärlden Morgan Stanley-mannens advokat, Henrik Olsson Lilja. Under en och en halv timme argumenterar han för sin klients oskuld. Som ombud har han fått ta del av Ekobrottsmyndighetens bevisning mot de andra misstänkta i insiderhärvan. Från sin stol bakom skrivbordet på Althins advokatbyrå pekar han mot en låda med kopieringspapper i standardstorlek.

– Två sådana, så stor är förundersökningen ungefär.

Faktum är att förundersökningen har varit klar sedan i somras i sin huvuddel. Dock inte den del som avser hans klient. Inget nytt material mot honom har presenterats sedan i juni.

Här är historien om Sveriges största insiderhärva och en rättsprocess som snart har tagit två år.

***

zeitgeist

Våren 2007 hade börsen stigit nästan oavbrutet i fyra år. Vinsterna hade ökat och marknaderna hade exploderat. Priset på risk sjönk och bolagsvärderingarna rusade. Hedgefondförvaltare, private equity-artister och råvaruklippare skapade nya förmögenheter och fyllde på gamla. Tidsandan färgades av optimism och girighet.

Men det saknades inte motkrafter – åtminstone inte helt.

I Sverige infördes den 1 juli 2005 “Lag om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument”, den nya insiderlagen. Redan då var den kritiserad för att vara både tandlös och för bred. Inom ett år kom dock den första domen, den gällde verkstadsbolaget Tivox i Tidaholm.

Skatteverket började redan 2004 systematiskt intressera sig för så kallade skatteparadis, där stora undangömda kapitalvinster parkerades. Projektet Utlandstransaktioner med 60 utredare drog formellt i gång den 1 januari 2006. Resultaten lät inte vänta på sig.

Ekobrottsmyndigheten, EBM, hade dock problem. Inte med verksamheten, utan det gällde själva överlevnaden. Regeringens utredare Barbro Thorblad ville lägga ned myndigheten. Att låta den vanliga polisen och de vanliga åklagarna utreda ekobrott skulle vara effektivare. För EBM gällde det nu att visa sin duglighet.

Den som hade läst tidningarna noggrant kunde ana att något var på gång. Bernhard von der Osten-Sacken, huvudägare i fastighetsbolaget Allokton, satt sedan en vecka häktad, misstänkt för grovt insiderbrott. I en intervju med Dagens Nyheter den 11 april flaggade ekobrottsåklagare Stig Åström för att andra, liknande mål var på gång. Han pekar särskilt på ett som rörde “mycket stora belopp”.

– Det är personer som är väldigt intressanta om man vet var de jobbar, sade han till Dagens Nyheter.

Stig Åström visste vad han talade om. Bara fem dagar senare vände han upp och ned på Stockholms finansvärld.

***

Ringens brödraskap

Måndagen den 16 april 2007 nådde Stockholmsbörsen “all time high”, sju år efter den förra toppen. Samma dag slog Ekobrottsmyndigheten till.

“Åklagare vid Ekobrottsmyndigheten har i dag anhållit två personer i trettioårsåldern som misstänkta för grovt insiderbrott avseende mycket höga belopp”, stod det i pressmeddelandet som skickades ut vid lunch samma dag. Timmarna innan hade Ekobrottsmyndighetens poliser genomfört husrannsakningar hemma och på kontoren hos de bägge männen. Redan samma eftermiddag höll åklagarna Stig Åström och Robert Engstedt den första presskonferensen om “Ringen”, som ärendet kallas internt på EBM.

Den ene av de misstänkta arbetade på Nordea Pension och Liv. Den andra var påläggskalv på aktivistfondbolaget Cevian, där Christer Gardell, finansmarknadens klarast lysande stjärna – åtminstone då – var vd. Svenska medier valde med få undantag att maskera identiteterna på de anhållna (även Affärsvärlden). De döptes till “Cevianmannen” och “Nordeamannen”, lagom misstänkliggörande epitet som sedan satte sig för gott.

Anhållandet av de bägge huvudmisstänkta fick genast konsekvenser. Den så kallade Nordeamannen avstängdes från sin arbetsplats. Cevianmannen fick i praktiken sparken.

– Ett rötägg. Han är fruktansvärt illojal. Hos oss är han redan dömd, sade Cevians vd Christer Gardell i Affärsvärlden.

Den 16 april blev startskottet för en offentlig jakt. Under drygt ett år följde en rad anhållanden och häktningar. Den dagen blev också inledningen på en flodvåg av tidnings- och webbartiklar, tv- och radioinslag. Klart var att de bägge huvudmisstänkta anklagades för ett tiotal grova insiderbrott och att brotten skulle ha skett från 2005 fram till veckorna före gripandet.

De misstänkta satt häktade och deras ombud belades med yppandeförbud. Advokaterna kunde bara konstatera att deras klienter förnekade brott. Åklagarna höll i början presskonferenser nästan varje dag för att hantera medietrycket, men berättade mycket lite. En del pikanta detaljer avslöjades däremot. Som att polisen hittat en halv miljon kronor gömda i en bilbarnstol i Nordeamannens Lidingövilla. Att det hittades tre miljoner i kontanter i Cevianmannens lägenhet på Östermalm väckte mindre uppmärksamhet.

Bristen på detaljer kring själva misstankarna ledde till att det skrevs desto mer om de bägge misstänkta insiderhandlarnas liv, deras gemensamma uppväxt på exklusiva Lidingö, deras umgänge och vanor. Dramaturgin var perfekt. Få tvivlade på vilka som var “the good guys” i den här historien, ännu mindre vilka som var “the bad guys”. De misstänkta var fritt villebråd.

Enskilda artiklar var direkta personpåhopp. Nyhetssajten Realtid namngav de bägge misstänkta och publicerade exempelvis en text där en före detta klasskamrat från grundskolan anklagade männen för att ha mobbat henne. Den anonyma kvinnan anklagade i artikeln bland annat Cevianmannen för att vara “en skenhelig jävel”.

Det rådde i början också en viss förvirring kring vilka personer som hörde ihop med vilka insiderbrott. Till Cevianmannens case kopplades i början ovan nämnda Bernhard von der Osten-Sacken. Det förekom också fantasifulla spekulationer om olika insiderringar i Stockholms finansvärld.

Under häktningsförhandlingarna i Stockholms tingsrätt, den 19 april 2007, tre dagar efter det dramatiska tillslaget, bjöds på en ny skräll. Nordeamannen häktades, inte Cevianmannen, som släpptes fri. För första gången drabbades åklagarsidan av en offentlig motgång i målet. Kammaråklagare Robert Engstedt överklagade frigivningen till Svea hovrätt, som lät häkta Cevianmannen några dagar senare. Men under en tid var alltså Cevianmannen på fri fot.

Samma dag som Nordeamannen anhölls, frihetsberövades även hans hustru. Hon fick tillbringa en natt på Kronobergshäktet, och släpptes sedan. Ekobrottsmyndighetens poliser besökte också Electrolux huvudkontor på Kungsholmen i Stockholm, där en anställd misstänktes ha läckt information om en opublicerad kvartalsrapport.

Under våren anhölls ytterligare fyra personer som misstänktes för att tillhöra samma insiderring.

* En halvkändis, som snabbt döptes till “Pokerproffset”. Han misstänktes för grovt insiderbrott och är vän med Cevianmannen. Enligt kammaråklagare Robert Engstedt hade Pokerproffset gjort affärer samtidigt som de andra misstänkta i insiderhärvan.

* En svensk Nordea-anställd i Luxemburg. Han misstänktes för att ha hjälpt Nordeamannen att dölja insideraffärer (medhjälp till grovt insiderbrott).

* En dansk man, tidigare anställd vid Carnegie i Köpenhamn. Han misstänktes för grovt insiderbrott. Carnegiemannen begärdes utlämnad, men kom frivilligt till Sverige, där han greps och häktades.

* Ytterligare en man som greps den 14 juni och släpptes två dagar senare.

Sammanlagt åtta personer frihetsberövades under våren 2007. Ett par av dem bara någon dag. Andra i veckor. Sist ut i ur Kronobergshäktet var Carnegiemannen som släpptes den 21 juni.

Alla dessa: Cevianmannen, Nordeamannen, hans hustru, Electroluxmannen, Pokerproffset, Luxemburgmannen och Carnegiemannen – tillhör samma målnummer i Stockholms tingsrätt: B-11287-07. Affärsvärlden har läst igenom den tio centimeter tjocka akten, som innehåller alla offentliga handlingar i brottmålet. Hur starka är egentligen bevisen i Sveriges största insiderhärva?

***

misstänkta affärer

Förundersökningen blev till stora delar klar redan i våras, och skickades ut till de misstänkta och deras advokater i somras. Undantaget är Morgan Stanley-delen.

Men eftersom beslut ännu inte fattats i åtalsfrågan är förundersökningen sekretessbelagd. Väldigt lite har också läckt ut om den. Det hindrar inte att det finns en tjock lunta med papper hos tingsrätten i Stockholm med offentliga handlingar i målet. Akten består av häktningsprotokoll, framställanden om förlängd tid för åtals väckande, korrespondens mellan åklagare, advokater och domstolen om när målet ska planeras in, för att ge några exempel. Det mesta är intetsägande. Men det finns undantag.

I samband med att Cevianmannen och Nordeamannen häktades begärde åklagaren kvarstad på deras tillgångar. Tingsrätten tillstyrkte. Det betyder att deras ägodelar och besparingar beslagtas i väntan på en eventuell fällande dom. Vinster som har tjänats in genom brottslig verksamhet beslagtas av staten. Tillsammans rör det sig om runt 100 miljoner kronor.

Både Nordeamannen och Cevianmannen motsätter sig kvarstaden, av givna skäl. Men förhandlingarna i tingsrätten om kvarstaden är intressanta på flera sätt. Åklagaren redovisar nämligen där vilka olagliga affärer de bägge huvudmisstänkta påstås ha gjort.

Minst 58 enskilda affärer har granskats av EBM, transaktioner där Cevianmannen och Nordeamannen tillsammans omsatt över en miljard kronor. Affärsvärlden hittat 16 börsbolag där Ekobrottsmyndigheten åtminstone vid ett tillfälle under utredningen misstänkt insiderhandel (se tabell i nederkant på detta uppslag samt det föregående).

Mest uppseendeväckande är en serie transaktioner med tydlig koppling till Cevian Capital. Genom sin centrala position som analytiker på Christer Gardells bolag hade Cevianmannen fått tillgång till insiderinformation. Detta hävdar åklagaren att han utnyttjade till max. Det gäller bolagen Visma, Metso, Skandia, Outokumpu och Telia Sonera, där aktivistbolaget gått in som ägare och i vissa fall känt till kommande bud.

Nordeamannen påstås i samråd med Cevianmannen ha köpt aktier och tagit optionspositioner i samma bolag, i god tid innan den kurspåverkande informationen släpptes till allmänheten. Nyheten att Cevian investerade i ett bolag räckte vid den här tiden för att aktiekursen skulle sticka i väg. Det kallades Christer Gardell-effekten. Men i fallet Outokumpu bekräftade aldrig Cevian att de tagit position i bolaget. I stället anklagas Cevianmannen för att ha vidtagit en drastisk åtgärd. Åklagaren hävdar att det kan “hållas för visst att [Cevianmannen] läckte till pressen den 23 november”. Själv hävdar han att det var “någon på backoffice” som läckte. Stämmer åklagarens uppgifter är affärerna minst sagt graverande. Men är de olagliga?

Att aktie- och optionsaffärer är uppenbart olämpliga är en sak. Om de är brottsliga är en helt annan. Andra mål i svenska domstolar visar med tydlighet svårigheten att producera fällande domar för insiderbrott.

Det mest flagranta exemplet är det ovan nämnda Tivox-fallet. Verkstadsbolaget Tivox i Tidaholm handelsstoppades den 23 augusti 2005 och försattes i konkurs nästa dag. Bara timmar innan stoppet ringde en av Tivox finansiella rådgivare till en storägare. Strax efter började storägaren dumpa Tivox-aktier. Samtalet handlade om en inställd grillfest, hävdade männen. Tingsrätten trodde dem inte och dömde ut böter och villkorliga domar för insiderbrott. Så långt en seger för EBM.

Problemen uppstod i högre instans. Hovrätten sänkte dagsböterna för rådgivaren och friade storägaren. En dom som fastställdes av Högsta domstolen. Det blev den första HD-domen för nya insiderlagstiftningen, och satte därmed praxis. Om domen är prejudicerande även för “Ringen” är oklart. De försvarare Affärsvärlden talat med har inte helt oväntat en annan syn än Ekobrottsmyndigheten.

Stig Åström, ansvarig åklagare i det nu aktuella insidermålet, vill inte bli intervjuad av Affärsvärlden. Han kan inte nu uttala sig om det pågående ärendet. I stället hänvisas vi till Ekobrottsmyndighetens överåklagare Mats Åhlund. Han tar emot på sitt kontor på sjätte våningen på Hantverkargatan. En trappa nedanför ligger Nationella ekobrottskammaren, där “Ringen” utreds av en särskild grupp poliser, åklagare och finansiella specialister.

För att vara ekobrottslingarnas fiende nummer ett är han en förvånansvärt lågmäld och eftertänksam tjänsteman. Han svarar utförligt, försiktigt och pedagogiskt på frågorna.

Mats Åhlund pekar på det inbyggda problemet i att bevisa insiderbrott, oavsett “lagstiftningsprodukt”. Hur bevisar man att en person använder sin kunskap till en viss transaktion? Inte minst är det svårt att bevisa att kunskapen överförs från en individ till annan.

– Vi har fått motgångar i vissa fall. Men vi lär oss och vi utvecklar vår bevisvärdering. Vi använder mer och mer tvångsmedel, alltså avlyssning, för att se om vi kan få fram bevisning.

Påverkar Tivox-domen den aktuella insiderringen?

– Det tror jag inte. Tivox-ärendet var ett intressant avgörande, men innan vi fått fram en gedigen praxis på området så är det lite för tidigt att dra slutsatser. Tivox avsåg en enskild transaktion. Ringen-ärendet är mycket mer sammansatt. Bevisläget är inte likadant konstruerat.

Det är viktigt att påpeka att Affärsvärlden som utomstående har mycket svårt att avgöra hur starka bevis åklagarna har. Finns telefonavlyssning där misstänkta skryter om sina brott? Eller är det bara indicier om misstänkt träffsäkra affärer? Svaret är avgörande för utsikterna om att det ska bli fällande domar. Svaret får vi först när ett eventuellt åtals väcks.

Av handlingar som skickats in till tingsrätten framgår att Morgan Stanley-delen från början var tänkt att skiljas från resten av utredningen, men att åklagaren verkar ha ångrat sig.

Morgan Stanley-mannens advokat, Henrik Olsson Lilja, hävdar att misstankarna saknar grund och tror att målet mot hans klient skrivs av. Han pekar på att inte mindre än sex brev har skickats in till Ekobrottsmyndigheten för att vara åklagaren behjälplig i utredningen. Han kan inte gå in specifikt på den bevisning som åklagaren har presenterat mot hans klient. Uppgifterna är sekretessbelagda. Men han hävdar att inget han har fått se innehåller någon besvärande bevisning. Om det hade funnits hade åklagaren presenterat detta.

Det starkaste indiciet är att hans klient känner Cevianmannen sedan studietiden och genom sitt arbete haft kunskap om affärer som han hypotetiskt kunde ha läckt till sin vän. (Morgan Stanley var rådgivare i majoriteten av de stora publika bolagsaffärerna i Sverige under den period då huvudmännen misstänks för brott.)

När Morgan Stanley-mannen häktades var den avgörande omständigheten en räkneövning. Henrik Olsson Lilja kallar beviset för “vilseledande” och får stöd av Handelsprofessorn Clas Bergström, som försvaret har anlitat för att granska materialet mot Morgan Stanley-mannen. Clas Bergström menar att “materialet är behäftat med allvarliga och avgörande felaktigheter och är till och med aningslöst”. Av allt att döma är räkneövningen inte heller längre en del av bevisningen.

Henrik Olsson Lilja har ett trumfkort. Ytterligare en expert har anlitats för att syna misstankarna mot hans klient. Affärsvärlden har inte fått ta del av hela utlåtandet (åter av sekretesskäl), men väl slutsatsen. Texten är daterad den 2 januari 2009, och är undertecknad av den före detta vice överåklagaren och avdelningschefen vid Ekobrottsmyndigheten, Bo Skarinder.

“Jag har vid min genomgång funnit att det inte finns någon bevisning som visar att (Morgan Stanley-mannen) har föranlett (Cevianmannen) att handla aktier. Det enda som kan “åberopas” mot (Morgan Stanley-mannen) är att han varit god vän med (Cevianmannen). En sådan omständighet kan knappast i bevishänseende anses utgöra ens sannolika skäl.”

***

Rättvisans kvarnar

Sedan Cevianmannen och Nordeamannen släpptes ur häktet i maj 2007 har åklagare Stig Åström bett tingsrätten förlänga åtalstiden över 20 gånger.

Fram till i somras konstaterade Åström bara kort i de framställningar som skickats in till tingsrätten i Stockholm att “förundersökningen inte kan slutföras inom föreskriven tid”. Men något verkar ha skett i augusti. Tonfallet ändrades.

Åklagaren började motivera varför han behövde mer tid. Som att försvararna begärde kompletteringar av förundersökningen. I oktober blev han mer specifik. “Svar på begäran från rättslig hjälp i utredningen i utlandet kommer att tillställas EBM i mitten av oktober”. I november skriver åklagaren: “Vi har ännu inte fått tillgång till kontoutdragen från utlandet.” Till sist kommer uppgifterna in. Från Schweiz visar det sig. Nya förhör planeras in.

Förseningen ledde till att den planerade rättegången sköts upp i ett år. Först nu i höst kan en huvudförhandling inledas. När beskedet kom efter sommaren ilsknade de misstänktas advokater till. Cevianmannens advokat Leif Gustafson gick längst i sin kritik.

“Den uppkomna situationen är besynnerlig. [Cevianmannen] har varit föremål för brottsutredning i 1,5 års tid, varit frihetsberövad en längre period och har avsevärda tillgångar belagda med kvarstad. Vid återkommande tillfällen har besked erhållits att ett åtal kommer väckas inom kort”, skriver han den 15 september.

Som erfaren ekobrottsförsvarare är Morgan Stanley-mannens advokat Henrik Olsson Lilja luttrad. Insidermål tar helt enkelt lång tid. De 21 månader som gått sedan tillslaget mot huvudmännen är inget att höja ögonbrynen över. Däremot undrar Henrik Olsson Lilja varför inget händer när förundersökningen mot de andra misstänkta trots allt varit färdig i ett antal månader.

– Det är märkligt. Målet inte är speciellt komplicerat. Jag förstår inte vad åklagaren väntar på. Men framför allt förstår jag inte radiotystnaden mot min klient, säger han.

Liknande kritik framförs även av andra ombud som Affärsvärlden har varit i kontakt med .

– Antingen får de väcka åtal, eller lägga ned. Det här är oacceptabelt. Om man hade använt lika stora resurser och haft lika stora ambitioner med utredningen som den publicitet man gav åt det hela när det drog i gång borde åtalsbeslutet ha kommit för länge sedan, säger Carnegiemannens advokat Jan Karlsson.

Han lägger till att han tror att det “finns flera svåra frågor för åklagaren att ta ställning till som väl kan leda till utredningen läggs ned”.

Ekobrottsmyndighetens överåklagare Mats Åhlund pustar när frågan om förseningen av rättegången kommer upp.

– Utan att uttala synpunkter i ett enskilt mål, så är det ett starkt önskemål från vår sida att när vi fattat ett åtalsbeslut så snabbt som möjligt få till en förhandling. Tar det väldigt lång tid måste vi börja om igen och läsa in oss på målet. Det är inte heller bra för muntlig bevisning, som är färskvara i någon mån.

Mats Åhlund påpekar att väldigt besvärliga mål kan dra ut på tiden av skäl som Ekobrottsmyndigheten inte råder över. Att det “kan det finnas ett intresse från den tilltalade och försvararen att inte alltid skynda på”. Dessutom har advokaterna, liksom åklagarna, ofta ett mycket pressat schema. Att inhämta material från utlandet är en annan tidstjuv.

Flera av dem som Affärsvärlden talat med tror att Ekobrottsmyndigheten helt enkelt har för mycket att göra, vilket förklarar det försenade åtalsbeslutet i insidermålet.

– Att det drar ut på tiden är framför allt hänförligt till de andra omständigheterna jag nämnde. Även om vi var fler skulle det inte drivas fram på kortare tid. Kompetensmässigt är jag inte alls orolig. Förundersökningsledaren (Stig Åström, Affärsvärldens kommentar) är en oerhört kunnig och kompetent person. Han och de övriga är mäklarutbildade och vi har våra finansiella experter, säger Mats Åhlund.

Enligt uppgifter till Affärsvärlden ska det i den här veckan hållas kompletterande förhör mot åtminstone en av de huvudmisstänkta. Det av alla parter efterlängtade åtalsbeslutet kanske kommer under de närmaste månaderna. Rättegången är planerad att börja i september i år. Eventuella domar kan vi vänta oss först när processen närmar sig tre årsdagen. Men även om huvudmännen i den så kallade Ringen inte fälls för insiderbrott har staten fler alternativ.

***

Skattjakten

Fler statstjänare har intresserat sig för Cevianmannen och Nordeamannens affärer än polis och åklagare. Parallellt med brottmålet utreder Skatteverket de två huvudmisstänka. Aktievinsterna som de bägge spekulanterna hade placerat i europeiska skatteparadis var nämligen odeklarerade.

I början på juni, några veckor efter att Nordeamannen släpptes ur häktet, och bara dagar efter att Cevianmannen kunde återvända hem, skickade bägge in rättelser på sina deklarationer. Frivilligt, hävdar de själva, understödda av sitt gemensamma ombud i skattefrågorna, advokaten och skatteprofessorn Börje Leidhammar. Frivilligt betyder att de inte ska betala skattetillägg och borde slippa ett hotande åtal för skattebrott.

Själva granskningen är hemlig, som det mesta i det här målet. Det finns ändå en rejäl lunta handlingar i förvaltningsdomstolarna som rör skattemålet.

Nordeamannen hävdade att han avvaktat med att rätta sin deklaration “av hänsyn till sin bakgrund och med hänsyn till sin familj”. Cevianmannen hävdade han väntat av hänsyn till sin arbetsgivare (Christer Gardell är knappast tacksam för omtanken). Skatteverkets tjänstemän var inte imponerade av den förklaringen.

Nordeamannen påfördes 28,5 miljoner kronor för kapitalvinst taxeringsåret 2006. Hans skattepliktiga förmögenhet har ökats med 26,9 miljoner. Med skattetillägg och ränta ska han betala in över 13 miljoner kronor i ytterligare skatt, hävdar verket. För Cevianmannen är motsvarande siffror en upptaxering för kapitalvinst med 17,6 miljoner och förmögenhet med 23,1 miljoner, vilket ger en kvarskatt på 8,2 miljoner (inklusive ränta och tillägg). Allt enligt dokument från februari 2008.

Frågan om skattetilläggen och Skatteverkets enorma betalningssäkringar har till och med varit uppe i högsta instans, som gick på Skatteverkets linje.

Jan-Erik Bäckman, chef för Skatteverkets analysenhet, fick dagarna efter att insidermännen anhållits i april 2007 frågan om det pågick en skattegranskning. Han svarade undvikande.

– Men vi kommer att intressera oss för de här sakerna, när det gäller kapitalvinster, sade han till TT den 20 april.

Därmed anser Skatteverket att Cevianmannen och Nordeamannen var varnade. Rättelserna var inte frivilliga. (Själva hävdar de att ett generellt uttalande tolkat av en journalist knappast kan anses som en varning, och påstår att de inte ens läst artikeln.)

Som ansvarig för Skatteverkets succéprojekt “Utlandstransaktioner” är Katrina Björk sannolikt nationell mästare på att hitta undangömda pengar i utlandet. Systematiska genomgångar av transaktioner, granskning av betalkort från skatteparadis och tillgång till kontroversiella stulna Liechtensteindokument är några metoder.

Katrina Björk ifrågasätter invändningarna om att huvudmännen inte skulle ha förstått att en granskning väntade.

– Jan-Erik Bäckman kunde inte säga om det pågick en utredning, det är stenhård sekretess ända fram till beslut. Men de vet ju själva att de har varit häktade misstänkta för ekobrott. Det är klart vi tittar närmare på fallet, säger hon.

Katrina Björk träffar Affärsvärlden i Skatteverkets jättekontor nära Medborgarplatsen i Stockholm. Och visst, hon är väl insatt i insiderfallet. Utredarna arbetar för henne. Katrina Björk kan ändå inte diskutera ärendet, och betonar noga att hon enbart uttalar sig generellt. Men så mycket kan hon säga, som att det kan dröja många år innan ärendet ��r avslutat. Det vill säga om det inte blir fällande brottmålsdomar.

– Blir de fällda för insiderbrott och medlen blir förverkade kommer Skatteverket inte att beskatta vinsterna. Pengar från brott kan inte samtidigt vara skattepliktiga, säger Katrina Björk

Vi diskuterar olika tänkbara utgångar i ett mål som insiderärendet. Visst kan det sluta med ett åtal för skattebrott om insiderbrott inte går att styrka. Även om bevis inhämtade från vissa utländska myndigheter kanske inte får användas i ett skattemål. Beslutet ligger dock hos Ekobrottsmyndigheten.

– Kanske blir det som för Al Capone, spekulerar Katrina Björk.

Chicagos ökände gangsterkung dömdes 1931 till ett elva år i fängelse. Inte för mord, utan för skattebrott.

***

Brott och straff

Samhället måste självklart slå ned på insiderhandel, hårt och effektivt. Det gynnar alla (hederliga) aktörer. Men vad händer om oskyldiga misstänks? Mats Åhlund på EBM:

– Vi kan inte bedriva den här verksamheten om vi inte kan inleda förundersökningar när det finns anledning att anta att ett brott begåtts och höra människor. Visar det sig att den misstänkte är oskyldig eller att vi inte kan bevisa att brott begåtts lägger vi ned förunders��kningen. Det är klart, då är det inte angenämt för dem som är drabbade under resans gång. Men alternativet är ju ännu värre. Då skulle vi inte kunna utreda misstankar om samhällsskadliga brott.

Vad Affärsvärlden vet har totalt nio personer frihetsberövats under utredningen av den stora insiderhärvan. Sju är av allt att döma fortfarande misstänkta och inväntar åtalsbeslut. En vet vi inte (den okände mannen som greps 14 juni 2007).

En av de nio misstänks inte längre för brott. Det gäller Nordeamannens fru. Hon anhölls den 16 april 2007, samma dag som sin make, tillbringade natten i Kronobergshäktet och släpptes dagen efter. Drygt tio månader senare lades förundersökningen ned mot henne. Hennes advokats kostnadsräkning antyder att utredarna visat mycket svalt intresse under denna period. Hennes ombud Jonas Granfelt har fått lägga ansenlig tid på “kurativa insatser”. Alltså diskutera hennes oro för sina barn, familjens framtid och frustrationen över att inget hände i utredningen.

Om de misstänkta i Sveriges största insiderhärva är juridiskt skyldiga eller inte återstår alltså att se. Men den som anklagas dissekeras i media, stängs ute från sin arbetsplats och betraktas som moraliskt skyldig till dess motsatsen är bevisad.

Redan att vara insidermisstänkt i Sverige i dag är ett kännbart straff. I synnerhet för den som faktiskt är oskyldig.

_____________________________________________________________

Cevianmannen

En av två misstänkta huvudmän. Var fram till gripandet anställd på Cevian.

Född: 1972

Misstänkt för: Grova insiderbrott från jan -05 till april -07.

Nordeamannen

Den andra misstänkta huvudmannen. En stor del av de misstänkta affärerna påstås ha gjorts via hans konto.

Född: 1972

Misstänkt för: Grova insiderbrott från februari 2005 till februari 2007.

Luxemburgmannen

Svensk som arbetade för Nordea i Luxemburg. Påstås ha hjälpt Nordeamannen att få insiderbrotten att se ut som vanliga aktieaffärer.

Född: 1968

Misstänkt för: Medhjälp

till grova insiderbrott från

januari 2005 till april 2007.

Pokerproffset

Påstås ha varit en del av “Ringen”.

Född: 1968

Misstänkt för: Grovt insiderbrott.

Carnegiemannen

Dansk tidigare Carnegianställd som påstås ha servat med “Ringen” med i

nsiderinformation. Satt häktad

i en månad.

Född: 1974

Misstänkt för: Grova insiderbrott från nov -05 till feb -07.

Electroluxmannen

Påstås ha läckt information om Electrolux kvartalsrapport.

Född: 1973

Misstänkt för: Oklart.

Morgan Stanley-mannen

Greps ett år efter alla andra. Satt häktad i tio dagar. Påstås ha varit en del av insiderringen.

Född: 1973

Misstänkt för: Grova insiderbrott från feb -05 till april -07.

Nordea-

mannens fru

Greps samma dag som sin man. Släpptes dagen efter. Inte längre misstänkt för brott.

Född: 1972

Misstänkt för: Avskriven den 27 februari 2008.

____________________________________________________

Sexton bolag i fokus

Uppgifterna bygger på dokumentation i kvarstadsförhandlingarna i tingsrätten. De misstänkta förnekar brott, och har andra förklaringar till sina transaktioner än åklagarna. Det är inte heller känt vilka av

dessa affärer (om några) som kan finnas med i ett eventuellt åtal.

Biacore

Svenskt bioteknikbolag

Bud från GE Healthcare. Offentliggjordes den 20 juni 2006.

Cevianmannen ska ha fått insiderinformation. Oklart av vem. Handlade aktier.

7,4 miljoner kronor

EAC

Danskt konglomerat

Sålde dotterbolag. Informationen offenliggjordes 14 november 2005.

Cevianmannen ska ha fått insiderinformation av Carnegiemannen. Handlade aktier.

5,2 miljoner danska kronor

Electroux

Svenska konsumentprodukter

Offentliggjorde den 15 februari 2005 resultatet för fjärde kvartalet 2004, samt att Husqvarna skulle knoppas av.

Cevianmannen ska ha fått förhandsinformation av Electroluxmannen och vidarebefordrade den till Nordeamannen, som köpte optioner.

9,7 miljoner kronor

Findexa

Norskt sökföretag

Bud från Eniro offentliggörs 26 september 2005.

Cevianmannen ska ha fått insiderinformation. Oklart av vem. Handlade aktier.

1,7 miljoner norska kronor

Frans Maas

Holländsk transportkoncern

Bud från DSV. Informationen offenliggjordes 21 december 2005.

Cevianmannen ska ha fått insiderinformation av Carnegiemannen. Handlade aktier.

610 000 euro

Gambro

Svenskt medicinteknikbolag.

Bud från Investor och EQT 2006. Offentligt 2 april 2006.

Cevianmannen ska ha fått insiderinformation av Carnegiemannen, som fått uppgifterna av en tredje part. Handlade aktier och optioner.

12,3 miljoner kronor

Asur

Mexikansk flygplatsförvaltare.

Diskussioner om bud från danska Københavns Lufthavn i februari 2007

Cevianmannen ska ha fått insiderinformation om ett kommande bud via Carnegiemannen. Handlade aktier.

99 000 US-dollar

HiQ

Svensk it-konsult.

Resultatet för första kvartalet 2005 publiceras 26 april samma år. Siffrorna är betydligt bättre än förväntningarna.

Cevianmannen ska ha fått insiderinformation av “en person i hans umgängeskrets”. Handlade aktier.

534 000 kronor

Intentia

Svenskt it-bolag.

Bud från amerikanska Lawson 2005 offfentliggörs 2 juni 2005.

Cevianmannen ska ha fått insiderinformation. Oklart av vem. Handlade aktier.

2,3 miljoner kronor

Metso

Finländsk industrikoncern

Cevian tog position i Metso tillsammans med amerikanske aktivisten Carl Icahn. Offentliggjordes 25 maj 2005.

Cevianmannen hade förhandsinformation. Ska ha läckt uppgifter till Nordeamannen. Handlade Metsoaktier via Nordeamannens depå.

159 000 euro

OMX

Svensk börsoperatör

Bud från amerikanska Nasdaq, allmänt känt den 12 april 2007.

Cevianmannen ska ha fått insiderinformation. Oklart av vem. Handlat aktier.

11,8 miljoner kronor

Outokumpu

Finländsk stålproducent.

Cevian tog position i Outokumpu. Det blev känt för allmänheten 23 november 2006.

Cevianmannen hade förhandsinformation. Ska ha läckt till Nordeamannen. De handlade Telia Sonera-optioner via Nordeamannens depå.

ca 860 000 kronor

Skandia

Svensk sparkoncern.

Bud från sydafrikanska Old Mutual 2005, planerna blev kända för allmänheten 13 maj 2005.

Cevianmannen hade förhandsinformation om budet. Han ska ha läckt till Nordeamannen. De handlade Skandiaoptioner via Nordeamannens depå.

9,6 miljoner kronor

TDC

Danskt telekombolag.

Bud från en private equity-grupp, planerna allmänt kända 17 augusti 2005.

Cevianmannen ska ha fått insiderinformation av Carnegiemannen. Handlade aktier och optioner.

7,3 miljoner danska kronor

Telia Sonera

Svensk-finsk telekombolag.

Cevian tog position i Telia Sonera, vilket blev känt för allmänheten 31 augusti 2006.

Cevianmannen hade förhandsinformation. Ska ha läckt till Nordeamannen. De handlade Telia Sonera-optioner via Nordeamannens depå.

1,2 miljoner kronor

Visma

Norskt it-bolag.

Bud från brittiska Sage Group. Offentligt 22 mars 2006.

Cevianmannen satt i Vismas styrelse vid tillfället och läckte uppgifter i förväg till Nordeamannen. De handlade aktier via Nordeamannens depå.

4,7 miljoner norska kronor