Richard Branson bakom masken

En timme har gått sedan Richard Bransons jet landade på Bromma flygplats i Stockholm. Han kommer direkt från sitt mytomspunna hem, den 30 hektar stora privata ön Necker Island i Karibien. En av näringslivets absolut största globala stjärnor far nu runt i den gigantiska Prinsessan Lilian-sviten på Grand Hôtel, med resväskan i handen.

– Vilket ställe, det är enormt. Jag ringde min familj och sa att de borde komma hit. Slå er ned så länge, säger han, pekar mot en soffgrupp och försvinner in i ett av sovrummen.

Efter någon minut är han tillbaka igen. Med tanke på det adelskap han mottog av den engelska drottningen år 2000 är det kanske bäst att kolla. Är det Sir Richard eller mr Branson? Den 58-årige mångmiljardären med sin axellånga blonda lejonman och väderbitna ansikte ler ett stort varggrin.

– De flesta kallar mig Richard. Om folk vill använda andra titlar är det okej. Ha ha.

Kallar någon dig verkligen för Sir Richard?

– Amerikaner verkar älska det. När jag går på gatan, och plötsligt hör någon säga “Sir Richard”, då undrar jag om det pågår en Shakespearepjäs någonstans, säger han på utpräglad brittisk engelska.

Precis som den fragmenterade Virgingruppen består av dussintals självständiga företag, visar Richard Branson under kvällen upp flera versioner av sig själv. När han direkt efter vår intervju håller presskonferens inför ett tjugotal fotografer och reportrar, då är han den slipade pr-mannen, som svarar exakt och underhållande. Och när han fyra timmar senare, halvt tio på kvällen, kliver upp på scenen inför femhundra entusiastiska svenskar, är det rockstjärnan Branson som står där. Han ler då sitt bredaste leende nästan hela tiden.

Men här i soffan, med bara oss i rummet, sitter en annan Richard Branson. Han talar tyst, nästan viskande, väljer sina ord noga, söker djupt koncentrerad efter rätt formulering. Kanske är han bara trött efter den långa flygresan, men megastjärnan, äventyraren och superentreprenören, mannen som ständigt anklagas för skamlöst självförhärligande, är ödmjuk, inåtvänd och kanske lite blyg.

I sin senaste bok, “Business stripped bare”, beskriver han ett par dagar av sitt liv: Han flyger från Necker Island, äter middag med popstjärnan Christina Aguilera, pratar med några investerare i sin dotters hus i London, flyger vidare till Indien för att träffa representanter för den mäktiga Tata-gruppen och sedan till Japan. Däremellan klämmer han in en träff med Frankrikes president. Richard Branson lever drömmen, och berättar gärna om det.

– Jag har alltid haft ett relativt välbalanserat liv. Annars tar batterierna slut och man presterar sämre. Jag har lekt hårt och arbetat hårt. Och jag har alltid arbetat hemifrån, må vara i en husbåt eller på en ö i Karibien. Jag slipper pendla, utan kan i stället kitesurfa eller spela tennis, hänga med familj och vänner.

Han är rik (rankad på plats 236 av världens miljardärer, enligt Forbes), har en dragningskraft normalt förunnad Hollywoodstjärnor och världsartister. Dessutom respekterad för att ha byggt privatägda Virgin från ett litet källarskivbolag som vågade ge ut punkgruppen Sex Pistols till ett globalt företagskonglomerat som rör sig i en rad konsumentnära branscher. Respekten kommer också från det omfattande välgörenhetsarbete som numera tar det mesta av hans uppmärksamhet.

Ungefär 40 procent av sin totala tid ägnar han åt sociala frågor, 30 procent åt affärer, och resten reserverar han för brandkårsutryckningar eller för sig själv, sin familj och vänner.

Hur viktigt är det för dig att vara bekant med USA:s näste president?

– I mitt sociala arbete är det viktigt att kunna lyfta telefonluren, nå fram och få saker gjorda. Då går allt mycket, mycket snabbare. Det finns nackdelar också, men en av fördelarna med att vara högprofilerad och förhoppningsvis respekterad, är att folk normalt svarar i telefon när man ringer. Så jag kan hugga mig igenom byråkratin, och få saker gjorda.

Richard Branson är fylld av motsägelser. En stenhård förhandlare som använder sina kunskaper lika gärna till att rädda världen som till att utvidga Virgingruppen. Han hävdar att respektlöshet och oräddhet är framgångsfaktorer. Samtidigt tycker han att profitjakt utan eftertanke är en definition av kriminalitet, inte affärer. Han driver flera snabbväxande flygbolag, samtidigt som han lovar att vinsterna ska användas för att stoppa växthuseffekten.

Klockan sex nästa morgon flyger han vidare till England, där ska han bland annat träffa en representant för Sydafrikas regering och diskutera deras “war room” för att bekämpa sjukdomar i Afrika. På kvällen ska han, tillsammans med australiska sångerskan och skådespelerskan Natalie Imbruglia, samla in pengar för att hjälpa afrikanska flickor som skadas svårt av att föda barn i alldeles för ung ålder.

– De trasas sönder inombords, blir inkontinenta och luktar fruktansvärt illa, förkastas av sin familj och sin partner. För 200 dollar kan de opereras och återställas helt. Det ska vi försöka samla in pengar till i morgon.

Richard Branson verkar ha en outsinlig energi och en oförmåga att bli handlingsförlamad av världens krig, våld, sjukdomar och miljöproblem. Han säger sig vara född optimist.

Han var med och grundade The Elders, som har knutit till sig bland andra Nelson Mandela, Kofi Annan, Muhammad Yunus och Jimmy Carter. Han har också nyligen gått med i en organisation som heter The Crisis Group, som analyserar och diskuterar världens konflikter, och försöker hitta en väg ut.

– Vi behöver organisationer som dessa för att hjälpa länder som hamnat i konflikter att ta sig ur dem. I någon mån måste vi skapa oss vår egen optimism, vi kan inte bara låta saker ske, utan måste hantera dem. Och jag tror att många problem, både ekonomiska och sociala, kan lösas.

Senaste halvåret har varit ett av de mest dramatiska på världens finansmarknader hittills. Richard Branson hävdar att hans världsomspännande företagsgrupp Virgin, med flyg, finanser och kommunikation som bas, har klarat turbulensen efter Lehmans konkursbesked väl.

– På vissa sätt har vi faktiskt gynnats. Vi har fem flygbolag i världen och bränslepriserna har sjunkit från 148 dollar till 58 dollar. Det gör enorm skillnad för våra kostnader. Men det viktigaste är att vi är så diversifierade. En del verksamheter har tagit stryk, andra gynnas. Vi är inte beroende av ett enda bolag.

Virgin började sälja tillgångar redan för ett par år sedan år sedan när banksektorn började strama åt krediterna. Richard Branson blir lite avvaktande när ämnet kommer upp.

– Visst, vi gjorde oss av med ett eller två bolag som vi kanske inte trodde hade en lysande framtid, exempelvis vår musikhandel. Men vi har fortfarande kvar en hel del bolag runt om i världen. Bra bolag. Om man har ett starkt varumärke, och folk litar på dig och respekterar dig, så klarar du dig också i svåra tider.

Är du nervös?

– Om jag är nervös? Nej. Tider av kris är tider av möjlighet. Till exempel har vi en expanderande flygverksamhet i USA, och kostnaden för att leasa flygplan är mycket lägre än för sex månader sedan, you know. Vi funderar på att starta flygbolag i Brasilien och Ryssland, och det finns mängder med flyplan till rimliga priser. Vi är i en finansiell situation där vi kan greppa möjligheter i denna svåra tid.

Har ni tittat på SAS? Bolaget är ju till salu.

– Nej, det har vi inte. Förmodligen gör Lufthansa något med SAS. Jag skulle tro det i alla fall. Normalt köper vi inte heller företag. Resultatet blir bäst när vi skapar bolag från scratch. Då kan vi få minsta lilla detalj rätt från början. Köper man flygbolag får man med deras historia. Kostnaden blir ofta högre i slutändan.

I fjol försökte ändå Virgingruppen ta över det havererade brittiska bolåneinstitutet Northern Rock och förde långtgående förhandlingar med regering och bolag. Till sist föll affären när brittiska regeringen valde att nationalisera bolaget. Bland annat spökade ett 40 år gammalt skattefusk från Virgins barndom, kanske ett skäl till att politikerna fick kalla fötter.

Var det tur i oturen att ni snuvades på Northern Rock, med tanke på hur banksektorn utvecklats de senaste månaderna?

– Nej. Intressant nog. Vi kände till subprimekrisen när vi tittade på bolaget. Och jag tror att vi kunde ha förvandlat det till en väldigt framgångsrik europeisk bank, som en del av Virgin. Vi skulle ha stoppat in en hel del kapital, med våra mått mätt, och vi försöker alltid skydda oss mot förluster. Northern Rock skulle ha klarat sig.

Du sålde alla dina privata aktier förra sommaren.

– Det gjorde jag. När bankerna stramar åt krediterna är det ett bra tillfälle att dra sig ur, och marknaderna var dessutom ganska högt värderade då.

Vad gör du med pengarna nu?

– Investerar i nya Virginprojekt. Jag tror att det bästa sättet att investera pengar är att bygga nya verksamheter. Vi bygger hälsoklubbar i Australien, nya flygbolag på de amerikanska kontinenterna. Pengarna går tillbaka till våra egna verksamheter.

Richards Branson ler, men ser lite sorgsen ut, när jag tar upp det misslyckade rekordförsöket i förra månaden, då båten Virgin Money, med honom själv ombord, jagade världsrekordet för enkelskroviga segelbåtar över Atlanten. Att han mitt i denna finansiella storm drabbades av en naturlig storm är förstås ironiskt.

– Det här är en riktigt dålig konjunkturcykel. Men livet går vidare. Man kan inte bara krypa ihop och göra ingenting. Virgin fortsätter att investera, det är viktigt att bolag som har pengar fortsätter att investera. Annars blir det en självgående resa nedåt. Människor förlorar sina jobb, får inga nya och allt blir värre och värre.

Han tittar ner i bordet, sitter framåtlutat på soffkanten och förklarar lätt sammanbitet hur Virgin ska förknippas med “fun”, det ska vara ett roligt bolag, och att han gillar utmaningar, må vara ballongflygning eller båtäventyr.

– Vi gjorde ett försök att ta världsrekordet. Vi föll platt, vilket vi accepterar fullständigt. Vi drabbades av en fruktansvärd storm, och vi fick ta oss hem till Bermuda med en skadad båt. Men vi återkommer i vår, och är då förhoppningsvis framgångsrika.

Samma sak gäller affärer?

– Ja, definitivt. Jag har gjort en hel del ballongflygande med Per Lindstrand (svensk pilot och ballongflygare), och många gånger misslyckades vi vid första försöket. Men vi fortsatte försöka tills vi hade framgång.

Det har knappast undgått någon att Virgin Galactic ska skicka ut folk i rymden från Esrange, fyra mil utanför Kiruna. Det blir Virgins första rejäla svenska projekt på många år. Richard Branson talar om att norrskenet är magnifikt, hur det finns en landningsbana och inte minst ishotellet. Spaceport Sweden är det futuristiska namnet som ska locka rymdturister att betala en och en halv miljon kronor för sex minuters tyngdlöshet.

– Från början tänkte vi bara köra från New Mexiko (“Spaceport America”), men rymdfolket i Sverige tryckte på för att vi skulle öppna en andra bas hos er. Under vintermånaderna tror jag att det blir en underbar erfarenhet.

Hur många rymdskepp ska skjutas upp från Sverige?

– Jag är inte säker. Vi bygger fem, och de är flyttbara … öhm … alltså kan transporteras, inte bara flyga i rymden. Jag misstänker att kanske ett av dessa rymdskepp placeras där under vintermånaderna. Men det hänger på ledningen för vårt rymdbolag. Men jag gissar att ett skepp är tillräckligt.

Richard Branson är lite skamsen över att Virgin annars knappt är representerat i Sverige. Han förklarar först diplomatiskt det kanske beror på att svensk industri är så välskött och att det redan finns duktiga entreprenörer. Han lägger till att Sverige trots allt är en ganska liten marknad.

Bland förhoppningsfulla företagare, lycksökare, entreprenörer och uppfinnare är han Messias, frälsaren. Drömmen är att han ska fastna just för deras idé och hjälpa deras företag till global framgång. Affärsvärlden har blivit kontaktade av flera företagare som undrar om vi kan förmedla kontakt. Men Richard Branson var inte i Sverige för att leta investeringar, utan för att samla in pengar till sina sociala projekt, och han lämnade landet tidigt nästa morgon. Det betyder inte att dörren är stängd.

– Vi är alltid öppna för idéer. Kanske någon i publiken har en idé, kanske upptäcker vi att någon verksamhet inte är speciellt välskött, där Virgin kan hjälpa till. Men jag är inte här specifikt för att hitta affärsmöjligheter.

Vår intervjutid är slut. Affärsvärldens fotograf tar några sista bilder, livvakterna står och väntar.

– Vänta! Jag ska visa dig en grej, säger plötsligt Richard Branson.

Han springer in i sovrummet, återvänder med ett hopvikt papper i handen. Han ställer sig tätt bredvid mig, viker upp papperet.

Det är en utskrift av en bild. En medelålders vältränad man med långt bakåtslickat hår och våtdräkt kitesurfar i hög hastighet under skinande sol. På hans rygg klänger en vacker, till synes naken, ung kvinna, som håller sig fast med armar och ben.

– Är det du?

Richard Branson nickar ivrigt och ser överlycklig ut. Han berättar att bilden togs dagen innan på Necker Island. Kvinnan är flickvän till en kompis, han är fotograf och jobbar för Vouge “eller nåt”. Och han konstaterar att livet inte är så dumt ändå.

Äventyraren och superentreprenören lägger försiktigt tillbaka bilden ovanpå kläderna i resväskan, som ligger slängd på sängen.

__________________________________________________________

Två bilder av Branson

Två nyligen utgivna böcker ger två helt skilda bilder av Richard Branson.

Den ena är Richard Bransons egen bok: “Business stripped bare” (Virgin Books, 2008). Med hjälp av anekdoter och en hel del plattityder ger han handfasta råd i företagandets konst. En knappast ödmjuk men ofta underhållande inblick i hur en global superentreprenör lever och tänker.

Den andra boken är en uppdaterad upplaga av den brittiske journalisten Tom Bowers biografi “Branson” (Harper Collins, 2008). I den framställs Richard Branson som en självälskande charlatan och det värsta som hänt Storbritannien sedan tepåsen slog igenom. Richard Branson beskrev den första upplagan som “ett skamligt, skamligt verk. Från de första orden till de sista – verkligen ruttna, elaka saker”.

___________________________________________________________

4,4 miljarder dollar i förmögenhet

Namn: Sir Richard Charles Nicholas Branson.

Född: 18 juli 1950 i Surrey, England.

Yrke: Ordförande och ägare till Virgingruppen. Äventyrare och filantrop.

Utbildning: Hoppade av skolan som 17-åring.

Förmögenhet: 4,4 miljarder dollar i maj 2008, enligt Forbes.

Bor: London, Brittiska Jungfruöarna.

Familj: Hustrun Joan, två vuxna barn.

Det visste du inte: Hans privata ö i Karibien, Necker Island, går att hyra. Det kostar 47 000 dollar per dygn. Då finns plats för dig och 27 kompisar. Mat, dryck och en personalstyrka på 50 personer ingår. Under särskilda “house party”-veckor går det att hyra enskilda rum. Det kostar 22 500 dollar för två personer i en vecka.

______________________________________________________________

Vägen till framgång

Virgin grundades av Richard Branson 1970, då ett postorderföretag som sålde lp-skivor. Under tidigt 1970-tal startades ett skivbolag, en studio och en kedja med skivbutiker. Till artisterna hörde Sex Pistols, Mike Oldfield och Culture Club. I dag har Virgingruppen i princip lämnat musikbranschen helt.

Flygbolaget Virgin Atlantic drog i gång 1984, sedan Branson lyckats övertala Boeing att hyra ut en jumbo jet till honom. Det blev startskottet på en breddning av Virgin-varumärket till en rad konsumentbranscher. Virgin Atlantic ägs i dag till 49 procent av Singapore Airlines.

Förutom en rad flygbolag är Virgingruppen i dag involverad i finansiella tjänster, hälsa, media och mobiltelefoni, för att ge några exempel. Sfärbolagen är mestadels onoterade, liksom moderbolaget. Vad de har gemensamt är varumärket.