”Rörelserna har varit extrema”

Finns det någonting som liknar den storm vi sett på valutamarknaden det senaste året?

– Nej, inte som jag kan påminna mig. Inte i modern tid i alla fall. Efter Lehmans konkurs var valutarörelserna extrema över hela världen.

Den svenska kronan föll ju först kraftigt och har sedan stärkts mot de flesta stora valutorna: euron, det brittiska pundet, yenen. Framför allt mot dollarn har rörelsen varit kraftig, från över 9,30 i mars till 7,50 i dag. Varför?

– När marknadens aktörer tar hem sina pengar är dollarn och japanska yenen förstahandsvalet. Alla stora valutor stärks, euron, den japanska yenen. Men framför allt dollarn. Och i andra änden finns emerging markets-valutor och små valutor som kronan.

– Het klart är det så att riskaversionen i världen har minskat. Man började se “green shoots” i slutet på första kvartalet, vårtecken i världsekonomin som indikerade att en vändning kunde vara på väg. Börserna började återhämta sig. Oron för vad krisen i Baltikum kommer att kosta i form av kreditförluster har också mildrats.

Det saknas knappast varningar för en dollarapokalyps. Ändå tycks den aldrig inträffa.

– Visst finns det oro för den amerikanska ekonomin och kanske en liten oro för USA:s kreditbetyg. I förra veckan varnade Standard and Poor’s för att Storbritanniens kreditbetyg kan sänkas. Men dollarn är världens reservvaluta och den i särklass mest handlade och jag har väldigt svårt att se att det skulle ändras under överskådlig tid.

Den svenska kronans snabba fall från maj i fjol fram till mars har förklarats med just problemen i Baltikum. SEB:s och Swedbanks exponering mot länderna gjorde att den svenska kronan fick ta smällen. Håller du med?

– Så var det definitivt. Alla mindre valutor försvagades när marknaden flyttade pengar till de största och tryggaste valutorna, så också kronan. Men oron för Baltikum gjorde att vi fick ett extra stort fall i vår krona. Det fanns ett stort tryck i att spekulera i en devalvering av de baltiska valutorna. Men eftersom det inte går att spekulera i dessa, fick den svenska kronan agera ersättare.

Finns det flödeseffekter också?

– I princip fanns det ingen som ville köpa kronor, alla faktorer talade emot. När de svenska exportföretagen fick kraftigt minskad orderingång försvann också köpare av kronan. Alla ville sälja, men ingen ville köpa.

Tog likviditeten stryk?

– Ja, det gjorde den helt klart och volatiliteten ökade kraftigt. På valutamarknaden finns alltid köpare, det är en fråga om pris. Men spreadarna breddades kraftigt när alla ville sälja kronan. Framåt vårkanten har både volatiliteten och volymerna minskat.

Ni tror på en gradvis starkare dollar de närmaste månaderna?

– Vi tror att USA ligger först i konjunkturcykeln. Problemen med bankerna i Västeuropa, och oron för skuldsituationen i Östeuropa riskerar att fortsätter tynga euron, så vi tror på en förstärkning av dollarn. Samtidigt tror vi också att kronan på sikt stärks av bättre konjunktur här hemma, så effekterna tar delvis ut varandra.

Så vad räknar ni med för dollarkurs om tre månader?

– Vår prognos är 8,20 kronor.