Skakad men inte rörd

När Nordea-chefen Casper von Koskull äntrade podiet i tidningen Dagens Industris konferensanläggning vid Donners plats under Almedalsveckan på Gotland i början av juli var det med den självklara säkerhet och pondus som det anstår koncernchefen för Nordens största bank. Iklädd ljusa chinos och en ljust blårutig, inte överdrivet välstruken skjorta, toppad med en klädsam solbränna, gick han inför ett fullsatt auditorium strax på offensiven och skröt om bankens väldiga it-investeringar som uppgår till, som han sa, 100 miljarder kronor. Ögonblicket därefter rättade han sig själv och drog ned totalbeloppet till cirka 1 miljard euro, eller 10 miljarder kronor.

– Teknik kostar, argumenterade Casper von Koskull och menade att det är försvarbart med it-investeringar i den storleksordningen för en bank som har en balansräkning på över 500 miljarder euro. Syftet med pengarullningen är att banken ska minska antalet plattformar – i dag har banken 45 olika betalningssystem som enligt von Koskull är dyra att hålla i drift.

Självklart fick han frågan om vad som talar för att investeringen ska bli lyckosam, inte minst mot bakgrund av att Nordea hösten 2014 skrev ned värdet på då alldeles färska it-investeringar med över 3 miljarder kronor. Casper von Koskull tillstod själv utan omsvep, i något som liknade ett medgivande, att det inte alls är så säkert att investeringarna blir lyckade:

– Vi har själva sagt att 40 procent av stora transformeringar lyckas vilket betyder att 60 procent misslyckas. Så det går vi in i med öppna ögon, sade han.

Men frågan om teknikinvesteringarna blir lyckade eller inte är samtidigt von Koskulls minsta problem.

I det optimistiska surret om framtidens högteknologiska banker var det svårt att ana att det i praktiken var en förlorare som tagit plats på podiet.

Alltsedan den karismatiske finlandssvenske friherren utsågs till koncernchef – för i dagarna ett år sedan, den 15 augusti 2015 – har Nordea-aktien fallit.

Sedan toppnoteringen våren 2015 var nedgången fram till Almedalsveckan 39 procent, mest av de stora och medelstora bankerna i Norden (se tabell på sidan 31). Därmed har värden för mer än 180 miljarder kronor gått upp i rök för Nordeas aktieägare. Största ägaren, finländska Sampo som kontrollerar drygt 20 procent av aktierna i Nordea, har med andra ord sett sin investering minska i värde med 35–40 miljarder kronor.

Börsutvecklingen beror delvis på att bankaktier rasat i hela Europa i spåren av de negativa centralbanksräntorna under det senaste året.

Men kursnedgångarna beror också på Nordea-specifika faktorer. Casper von Koskull har ägnat sig åt att släcka akuta bränder på så många olika fronter att en mer normalutsatt börsbolags-vd skulle betrakta sin arbetssituation som tungrodd redan om han eller hon drabbats av hälften så många incidenter och problem.

Först gäller det skandalen som Casper von Koskull fått ärva från företrädaren Christian Clausen och som banken nu håller på att städa upp i. Nordea var under många år mer eller mindre vidöppet för penningtvätt och i maj förra året tvingades banken betala maximal straffavgift, 50 miljoner kronor, till Finansinspektionen.

”Den som har velat tvätta pengar eller finansiera terrorism (har) med stor sannolikhet kunnat göra det utan att Nordea haft möjlighet att upptäcka det”, skrev Finansinspektionen i ett pressmeddelande som betraktade resultatet av granskningen som ”mycket allvarligt”.

Arbetet för att komma till rätta med bristerna har betytt nyanställningar inom regelefterlevnad (compliance, eller som von Koskull kallar det: regtech). Avdelningen har under det senaste året varit Nordeas mest expansiva men lider av två hastiga chefs­byten.

Eva-Lotta Rosenqvist utsågs till chef för regelefterlevnad på Nordea i maj 2015, ­ungefär samtidigt som FI kom med sin kritik. Hon hamnade snabbt i konflikt med Casper von Koskull och lämnade banken vid nyår. Ny chef för regelefterlevnad blir Matthew Elderfield, som hämtas från motsvarande post inom Lloyds. Han börjar på Nordea i november 2016.

Nästa smäll fick Nordea i april i år när ett internationellt nätverk av grävande journalister avslöjade att Nordea var den helt ­dominerande svenske aktören i skandalen som gällde de läckta så kallade Panamapapperen. Nordeas namn nämns där nästan 11 000 gånger. Närmast därefter av de svenska bankerna var Swedbank, vars namn nämns 800 gånger.

Dokumenten visade hur rika personer runt om i världen använt sig av en advokatbyrå i Panama för att starta och driva brevlådeföretag, där det enda motivet tycks ha varit att undkomma skatt.

Finansminister Magdalena Andersson (S) var snabb i sina omdömen och karaktäriserade tidigt bankens agerande som ”kriminellt”.

Nordeas filial i Luxemburg grundade under åren 2004–2014 nästan 400 bolag i skatteparadisen Panama och Brittiska Jungfru­öarna åt sina kunder – trots varningar från Finansinspektionen. Enligt Panamadokumenten bad banken advokatfirman Mossack Fonseca så sent som år 2012 att ändra dokument i efterhand. Syftet var att bak­datera kunders fullmakter så att det skulle se ut som de hade varit i kraft från och med 2010.

Casper Von Koskull bedyrade att banken inte ska ägna sig åt att främja skatteflykt.

Minst två utredningar görs nu om Nordeas affärer med skatteflyktingar.

Finansinspektionen gör en genomgång om banken har brutit mot de regler som gäller för skatterådgivning. Genomgången väntas bli klar i slutet av året. Maximistraffet, som tidigare alltså var 50 miljoner kronor, har numer höjts till maximalt 10 procent av omsättningen i bankens moderbolag, vilket skulle kunna betyda en straffavgift på maximalt 4,2 miljarder kronor, enligt vad Credit Suisses analytiker räknat ut.

Mycket pengar, men samtidigt inte mer än vad banken drar in i nettoresultat på sex veckor.

Samtidigt har Nordea, i samarbete med advokatbyrån Mannheimer Swartling, gjort en egen genomlysning av affärerna som avslöjades med Panamadokumenten. Denna utredning är i huvudsak klar, men fortsätter i detaljfrågor. Rapporten, som presenterades i samband med halvårsresultatet, fäster stor vikt vid att bankens anställda ska ha god kundkännedom och själva bör inse om de enskilda kunderna är på väg att på otillåtna vägar flytta pengar utomlands. Utredningen slår fast att ”många” av de granskade kundkännedomsrutinerna inte alls når upp till de standarder som anges i koncernens rikt­linjer. Bristerna märks i första hand i rutinerna för så kallad utökad kundkännedom, som krävs för vad banken betraktar som ”högriskkunder”.

Utredningen hittade också sju fall där förnyelser av fullmakter inte har skett enligt de interna riktlinjerna. Men alla kriterier som krävs för att detta ska anses vara olagligt uppfylls troligen inte, hävdar banken, som argumenterar att medarbetare inte tydligt har gynnats eller uppnått otillåtna fördelar.

Casper von Koskull medgav också brister.

– Till min besvikelse visar utredningen att implementeringen av nya riktlinjer var otillräcklig. Det är inte acceptabelt. Vi tolererar inte att Nordea utnyttjas som en bas för skatteflykt eller aggressiv skatteplanering, kommenterade von Koskull den egna utredningen i ett pressmeddelande i somras.

Till Affärsvärlden säger han att inte är nöjd med det rykte som skatteplanerarbank som Nordea fått sig påklistrat.

– Det är inte ett rykte som jag är nöjd och happy med, för det är fel. När vi tittar på våra processer och rutiner har vi dem på plats. Jag är helt övertygad om att när vi kommer framåt så kommer vi att vara best in class på regelefterlevnad, säger han.

Nästa smäll drabbade Nordea dagarna före midsommar när tidningen Svenska Dagbladet avslöjade att Finansinspektionen kan komma att kräva att banken avsätter kapital som ytterligare säkerhet för lån till företag som är mer riskabla än vad Nordea tidigare har räknat med.

Summan som nämndes i FI:s riskanalys var att Nordea kunde behöva ta in mellan 50 och 80 miljarder kronor i nytt kapital. Därmed är inte bara bankens utdelning hotad utan risken är påtaglig för att banken skulle behöva göra en nyemission.

Finansinspektionens generaldirektör Erik Thedéen har sedan dess tonat ned uppgifterna som en enskild tjänstemans analys av kapitalbehovet.

Klart är att beräkningen är interimistisk och en avgörande fråga är hur stort kapitalkravet verkligen blir när inspektionens slutliga beräkning blir klar nu i september.

På en i hast inrättad pressträff sa Erik Thedéen upprepade gånger att ”eventuella kapitalbehov” som banken kan behöva till följd av den nya analysen kommer att vara ”väsentligt lägre” än 50 till 80 miljarder kronor. Budskapet var tydligt på presskonferensen – FI står inte bakom beräkningen. Men några andra belopp som avser det tillkommande kapitalbehovet har Erik Thedéen inte velat offentliggöra.

– En enskild analys som är spekulationer och saknar relevans, säger Casper von Koskull till Affärsvärlden.

– Du måste titta på helheten. Finans­inspektionen konfirmerade våra kapitaliseringsbehov i maj 2016.

Hur stort kapitalbehov har Nordea?

– Vi är välkapitaliserade. Många analytiker har gjort kommentarer kring det där spekulativa dokumentet och jag ska inte göra det jag också.

Utesluter du en nyemission i Nordea?

– Jag utesluter det absolut. Om vi inte gör något verkligt stort, som jag inte vet vad det kan vara. Hela den här frågan om nyemission är verkligt spekulativ och baserar sig inte på något som jag tyckt är verkligt.

Problemet med bolagets vikande resultat tycks däremot inte vara något problem. Trots att Nordeas resultat före skatt i år, enligt Credit Suisses bankanalytiker, väntas falla från 4,7 miljarder euro till 4,1 miljarder, är banken en favorit hos analytikerna.

Bland proffsen som följer bankerna är Nordea näst mest populära svenska storbank efter Swedbank. Nästan varannan analytiker har köp på Nordea och bara tre har sälj.